Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 33. 20 augusti 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 18i>7
V
*4
P
>ö
H
p:
“rf
P
H
P
îf-
H> ïkJ
0: *»
H
S
sas
*
S#
*
©
tt-
JS:
P
ß,
(D
►K
P
P
Sä
4
Cßo
H
p*
Hi
s®
ps
©
©
©
*n
©
*
3
e*t-
<
gSo
□D
S-
03
a®
»
«s
»
I DU N
— O, Sigrid, — utbrast hon med vek stämma
— hvad har väl jag gjort för att bli så lycklig!
0, om det stode i människomakt att dela med
sig af sitt hjärtas öfverflöd, hur gärna ville jag
dä icke gifva åt dig, du, som mer än någon annan
förtjänat att finna lyckan.
— Kära Klara, jag är ju också lycklig på mitt
vis, — svarade Sigrid med ett sorgset leende. —
Åtminstone kunde jag icke hablifvit det på annat
sätt.
— Vet du, — fortfor Klara — jag tänker så
ofta på den där händelsen på min förlofnings-
dag, minns du det, då din ring föll i sjön, och
ständigt föresväfvar det mig en aning om, att
du dock till sist skall återfå den och att Isidor
för tredje gången skall...
— Åh, Klara, så du kan tala. ..
I detsamma kom Magnus in i sängkammaren
med sin lille son på armen. Han såg helt ifrig
ut och han betraktade Sigrid med en egendomligt
forskande blick.
— Sigrid, sade’ han, kan du svara mig på en
fråga: hvilket är svårast att bära för stunden,
en sorg, eller en plötslig, oväntad glädje?
— Jag vet icke, svarade Sigrid med ett ve-
modsfullt leende, jag har blott pröfvat det ena,
— och sorgen dödar icke.
— Men glädjen, tror du?
— Ack, det är så svårt att veta. Det finnes ju
så litet här på jorden, som kan skänka en stor
fröjd. Lyckan kommer ju så småningom, man
anar den, innan den blir visshet, men om den
är riktigt verklig, då kan den ibland kännas stark
som en djup smärta.
Magnus såg helt tankfull ut, och han nedsatte
den lille på golfvet, utan att yttra ett ord. Han
hade tydligen någonting på hjärtat, som han
icke visste, hur han skulle meddela.
Sigrid och Klara vexlade förundrade blickar.
Sigrid gjorde min af att lämna rummet; hon
trodde att meddelandet gällde Klara, men Magnus
häjdade henne.
— Nej, stanna, Sigrid, bad han, jag har något
att säga dig. Jag har just nyss läst någonting
i tidningen, som rör dig.
Sigrids ansikte blef hvitt som snö. En obe-
stämd aning genomfor hennes hufvud. Hvad
då? frågade hon bäfvande och gick emot Mag-
nus med utsträckta händer. Är det — om Isidor?
— Ja, svarade Magnus med högtidligt allvar,
det är om Isidor, — han är fri?
— Och Hilma?
— Hon är död.
Sigrid vacklade ett ögonblick, därpå föll hon
utan ett ljud afsvimmad i Klaras armar.
För sorgen hade hon icke dukat under, men
nu, inför denna aning om kommande lycka, som
så plötsligt grep henne, nu sveko hennes krafter
med ens och hon dignade ned utan medvetande.
Klara blef helt förskräckt, men Magnus lugnade
henne. Han tog Sigrid i sina armar och bar
henne till soffan och Klara baddade hennes tin-
ningar med kallt vatten.
Sigrid kom snart åter till sans. Hon blickade
omkring sig med förundran och kunde först icke
förstå hvar hon var. Då fick hon se Magnus
och Klara, som betraktade henne med rörda
blickar.,
— Mamma! hviskade Sigrid svagt.
Och fru Moss blef inkallad. Hon gick fram
till sin dotter, blid och öm, och hennes kära,
gamla ögon lyste af en sådan sällsam frid.
Tysta gingo de unga makarne ut ur sängkam-
maren och de togo den lille gossen med sig.
Därinne slumrade den lille nyfödde i sin hvita
bädd och i soffan satt Sigrid, ömt sluten till det
älskande modershjärtat, och där grät hon ut all
sin stora, stora sorg.
Och stilla, stilla kom lifvets lycka äfven till
henne, och det kändes som vårluft i den blida
septemberkvällen.
Ja, Hilma Ström var död; den lilla sömmer-
skan hade kämpat ut.
Det hade kostat Isidor oändliga strider med
sitt upproriska hjärta innan han kunde förmå
sig, att erbjuda henne sin hand. Han ryste vid
tanken på hvad världen skulle säga om en sådan
mesallians, och han ryste också vid tanken på
att lefva lifvet vid hennes sida, hennes som han
icke älskade.
Men ständigt återkommo i hans minne hans
fästmös ord: »Tänk på ditt barn, din egen lilla
Signe!» — och för hvarje litet barn han sedan
mötte kändes de en gång väckta samvetskvalen
allt mer och mer aggande, under det kärleken
till Sigrid blef allt mera stark, men också allt
mera helig.
Och hon skulle ju förakta honom, om han icke
lydde hennes vilja I
Ja, han måste lyda, med eller mot sin vilja —
och till sist fullbordade han offret.
Hilma mottog det för liten Signes skull, och så
blefvo de man och hustru inför världen.
Och de fyra åren skredo sakta framåt.
Hilma blef allt klenare och klenare under det
den lilla växte upp och blef stor och stark.
Barnet älskade sin far med lidelsefull häftighet.
Hon slöt sig med hela sin själ till den tyste,
allvarlige mannen. Med sina små, mjuka hän-
der strök hon bort de dystra vecken i hans pan -
na och han måste le emot henne och kyssa hen-
ne, den lilla, som var sin moders afbild.
Och Hilma såg därpå utan afund. Hvad gjorde
väl det, att hon själf icke mer fick äga hans
smekningar. Det var ju blott för barnets skull
hon lefde och hon förstod snart att det icke
skulle bli länge.
Och så kom befrielsen.
— Jag dör lycklig, — hviskade hon till Isidor
— och min lilla flicka — skall få en annan mor
— en annan — värdigare än jag. Välsignelse
öfver dig — och öfver henne!
Och så, med sin hand omsluten af Isidors,
slöt hon sina ögon till den eviga hvilan.
(Slut i nästa n:r.)
––––––
Innehållsförteckning.
Våra landshöfdingsfruar. III. (Med porträtt af Julia
Malmborg, född Akerhielm af Margrethelund, Elisabeth
De la Gardie, född Wachtmeister och Sofie Palmstierna,
född Blomstedt. — Asylen; poem af K. B. — Träldoms-
märke; af En annan Stockholmsfru. — Kvinnorna på ut-
ställningen. XI: Teater och musikutställningen. — Också
ett sätt; af Torkel Berg. — I Stockholm; små utställnings-
funderingar och litet annat smått och godt. För Idun
af Lovisa Petterkvist. Bref XIII. — Om mormors mor
kunde »gå igen» . .. Anna v.i K. — Ur notisboken. — Te-
ater och musik. — Pliktens väg; novell för Idun af Ali.
(Forts.) — Tidsfördrif.
‘Jiårförårij1
.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Bortplockningsgåta.
Från det gifna hufvudordet bort
tages en. bokstaf i sender, så vald,
att man med de återstående bok-
stäfverna kan bilda ett nytt ord el-
ler annan form af det förutvarande.
Vårt hufvudord — hur det förklara?
Jo, på en snurra namn det är.
Dock skulle det rent vanvett vara
Att om en pojke den begär, v
För att i lek den se rotera,
Ge efter. Han ej lekte mera.
En bokstaf mindre och vi stafva
Till namnet på en präktig stad.
Nu fyra typer kvar vi hafva,
Och om vi ordna dem i rad,
Så få vi hvad en gång var nytt,
Men nu i spillror är förbytt.
En tredje bokstaf vi nu slopa,
Ett uppslag nytt oss gifves då.
Från mindre stat i Europa
Ett välkändt ortnamn så vi få.
Då än en bokstaf plockats ut,
En, som är njugg på hvar minut.
Sibylla.
Sifferlogogryf.
7, 6, 3, 5 = ett verktyg.
3, 2, 7 = i båten.
4, 6, 7, 8 = en bostad.
2, 3, 5 = på landet.
4, 3, 2 = del af kroppen.
8, 1 = ur växtriket.
3, 6, 1 = i sykorgen.
7, 8, 4 = på huset.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 = finnes
Idun. S. M. E.
Cirkelpunktgåta.
Punkterna skola ersättas med bok-
stäfver, så att i de kilformiga afdel-
ningarna ord med följande beteck-
ning bildas :
Afd. I. 1) omslagsmaterial, 2) ju-
ridisk ämbetslokal, 3) del af frukt,
4) kroppsligt starke, 5) ett salt, 6)
flod, 7) vokal.
Afd. II. 1) omtvistad religiös frå-
ga, 2) djur, 3) lärjunge, 4) sydfrukt,
5) hör hösten till, 6) fruntimmers-
namn, 7) konsonant.
Afd. III. 1) högtidlig samman-
komst, 2) extra brefbärare, 3) be-
fordras med posten, 4) frukt, 5) till-
hör växtvärlden, 6) kroppsdel, 7) vo-
kal.
Afd. IV. 1) medlem af
konungens råd, 2) spegel
utan glas, 3) hör till »ren-
hållningen», 4) bär, 5)frun-
timmersnamn, 6) spelterm, 7) kon-
sonant.
Afd. V. 1) det inre af en viss
frukt, 2) mogenhetspröfning, 3) lig-
ger vid dörren, 4) frukter, 5) be-
vingad insekt, 6) arbetsmaterial, 7)
konsonant.
Afd. VI. 1) ett varmt ställe vin-
tertiden, 2) utvandrare, 3) hämtad
från skogen, 4) läskedryck, 5) flyg-
apparat, 6) fågel, 7) vokal.
De 7 bokstäfver, som ersätta punk-
terna i midten af hvarje afdelning,
skola beteckna:
I) stad på Sicilien, II) land i Eu-
ropa, III) sydsvensk socken, IV) halfö
i Europa, V) stad i Frankrike, VI)
flod i Frankrike.
De 6 stora punkterna i den yttre
cirkeln skola bilda namnet på en
stad i China och de 6 punkterna i
den inre cirkeln namnet på en stad
i Danmark. Afläses utifrån inåt.
Fix.
Kombinationskvadrat.
1 2
Orden beteckna:
1, 2, 3 = mansnamn.
2, 4, 5 = mansnamn.
6, 7, 2 = stad i Kyssland.
1, 2, 6 = flod.
2, 4, 7 = naturande.
3, 5, 2 = kvinnonamn.
6, 4, 3 = stad.
2, 4, 1 = ö.
Moster Lisa.
fabrikat i Tröjor, Kalsonger, Skjortor, Heldräkter
etc. etc. i Kamgarn (Jaegers system).
Äfven Bom nil ocïi halfylle. — Sommar- ocli Vinterkvnlitécr
U MARKE
müh1 i
^JföCKHO’-*
Lösningar.
Logogryfen : Stomatol : mast, mos, Lot,
sto, so, tal, mal, slam, alm, last, ost, mas,
sot, matt, matros, stol, solo, alt, sotto, att,
om, sol, o, Otto, lat, Lotta, lots, Ola, Matts,
lom, otta, slott, lo, Tomas, oas, malt. mat,
salt, amt, lott.
Ordgåtan: Stockholm—Köpenhamn : 1)
Svartvik, 2) Tynnelsö, 8) Ostkap, 4) Carlisle,
5) Kroatien, 6) Hoch, 7) Odessa, 8) Laholm,
9) Michigan.
Förvandlingsgåtan : Matematik : 1) Mar-
seille, 2) aluminium, 3) Trinidad, 4) elek-
tricitet, 5) Margareta, 6) albatross, 7) tjur-
fäktning, 8) indianer, 9) Kristianstad.
Korsaritmogryfen :
&
Försäljning endast från fabriken,
3 Bryggaregataa 3, 1 trappa upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0268.html
