Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 27 augusti 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
andpoW
er,
två
slag
,
Tandpasta,
T
andtinktur
IDUN 1897
P
p
H
Si
P
a
H
p:
V
P
H
Si
K
©
ct- ©,
h. U
O: ™
lo
S’ ©
Oi •
0 k-rf
H “
p ©
g §
! ®
1 ®
5°g
p* S
" §
©
272
Pliktens väg.
Novell för Idrm af Aii.
(Forts, och slut.)
B
egrafningsdagen var inne och den lilla pro-
cessionen skred sakta öfver kyrkogårdens
gångar. I närheten af den öppna grafven
stod Sigrid på en plats där hon trodde, att hon
skulle förblifva obemärkt. Hon ville se Isidor, hon
ville läsa i hans drag historien om de fyra år
som gått.
Där gick han bakom sin hustrus kista, blek och
allvarlig, och liten Signe klängde sig ängsligt
fast vid hans hand. Sigrid såg dem båda närma
sig.
— Signe, Signe! — ropade det i hennes själs
innersta. — Jag har gifvit dig en far, ett hem,
ett namn, och låt mig nu till belöning få gifva
dig ännu mer, låt mig få blifva din moder!
Och så blickade hon mot Isidor för att i hans
anlete läsa om framtidens gåtor.
Ja, ja, han tillhörde henne ännu, det visste
hon, det kände hon. Allvarlig och högtilig
skred han fram, men så ser icke en man ut,
som begrafver den han håller kärast på jorden.
Nej, det var blott stundens allvar, som spred
sitt återsken öfver hans drag. Hans blickar ilade
klara och frigjorda uppåt mot det höga blå. Han
hade fyllt sin plikt till sist, om än med kamp
och strid. Med- lugn och frid hade han skilts
från sin maka och med lugn och frid kunde han
tänkapå ett återseende inför en högre domstol.
Och ; nu var han fri att söka lyckan vid annan
makas sida.
Den enkla kistan sänktes ned i grafven, och
så ljödo de så dystra och dock så ljufliga be-
grafningsorden, och allas hufvuden böjdes till
sist i bön.
Sigrid såg att ett par tårar sakta runno utför
Isidors kinder. Stackars lilla Hilma, kanske
var hon dock saknad! Hon hade lidit så tyst
och stilla och hon hade ju glömt sig själf för
hans och barnets lycka —• och nu var allt
förbi !
Isidor stod på grafvens rand för att sända en
sista blick dit ned. Signe stod vid hans sida
och kastade en sista hälsning i blommor till
sin döda moder. Fadern lyfte henne helt sakta
därifrån. — Så gingo de hemåt.
Sigrid stod ensam kvar : ingen hade sett henne.
Isidor och barnet hade icke anat hennes närvaro,
hennes, som lefde kvar för dem båda.
Från den tiden blef det åter glädje i det lilla
hemmet hos fru Moss. Sigrid lefde upp på nytt
och hon skämtade åter och log, fast måhända
icke fullt så glädtigt och barnsligt som förr.
Och hon drömde ljufva drömmar i vintertid.
Om ett år skulle Isidor komma; om ett år, om
ett år! — jublade det inom henne, och hon
sjöng på nytt om sin lycka.
På julekvällen kom det första budskapet från
hennes hjärtas älskling. Det var ett bref i stort
format och det kändes så underligt styft och
tjockt. Ack, den kära, kära utanskriften, hur
hon tryckte den mot sina läppar och mot sitt
hjärta. Då klockorna ringde till julhögtid, då
bröt hon det kära brefvet. Och se, där blickade
emot henne ett litet älskligt barnansikte med
mörka lockar och stora drömmande ögon. Och
därunder stod en enda rad af dess faders hand.
»En hälsning från den lilla moderlösa!» — Det
var allt.
Men Sigrid kände den innerliga bön, som låg
i dessa ord och omedvetet sträckte hon ut sina
armar till ett famntag i rymden. Ja, ja, hon
ville bli liten Signes moder. Det skulle bli
lönen för hennes uppoffrade ungdom.
ter gingo månader i stilla förbidan. I höst,
i höst! ■— sjöng det i Sigrids innersta — och
nu var det vår!
Hon satt en afton vid pianot och sjöng sina
visor, dem hon icke sjungit på mer än fem år.
Då, o Gud, då kom han ! Han kunde icke vänta;
hans längtan dref honom dit, innan sorgeåret
var förlidet.
Sigrid ilade in i sitt eget rum. Därinne ville
hon möta honom.
Utan ett ord till hälsning möttes fru Moss och
Isidor. Men modersfamnen öppnades för honom
och den återkomne sonen slöts till hennes hjärta.
— Därinne ! — hviskade fru Moss och pekade
på dörren till sin dotters rum.
Han blickade med bäfvan mot denna dörr,
som en gång slutits för honom, och som han
då icke vågat öppna på nytt. — Men nu!–––
Fru Moss sjönk ned på knä i oändlig tack-
sägelse för sitt barns lycka.
Men därinne, i den kära gamla soffan, satt
Sigrid än en gång fast omsluten af sin trolof-
vades arm, alldeles som för sex år sedan.
De behöfde icke ord för att förklara sina käns-
lor. De läste i hvarandras ögon om den orubb-
liga kärlek, som uppehållit dem båda under den
långa pröfvotiden. Och nu var all misstro förbi,
nu ägde de hvarandra helt och fullt, och ingen
på jorden skulle mera komma och taga dem
ifrån hvarandra.
— Hilma dog lycklig ! — hviskade Isidor —
hennes sista ord voro en välsignelse öfver dig.
Och så löste han af sitt finger den lilla släta
guldringen, som han gifvit Sigrid för sex år
sedan ; den lilla ringen, som genomgått så många
öden, som legat förlorad en gång på hafvets
botten och blifvit återfunnen, som sedan i ett
ögonblick af sorg och ångest blifvit återgifven
åt honom, Isidor, men som nu till sist återkom-
mit till sin rätta ägarinna.
Lugn och trygg slöt sig Sigrid tätt intill sin
trolofvades bröst. Och än en gång sjöng det i
hennes inre, den evigt jublande sången om kär-
lekens allmakt.
Det var sol, det var ljus, det var en ny vår i
luttrade och pröfvade människohjärtan.
(Slut)
–––- *––––
Innehållsförteckning.
Charlotte Rundgren, en guldbrud; af H. F. (Med por-
trätt.) — På bröllppsdagen; af En svensk kvinna. — Ide-
aler; af Ellen Bergström. — I Stockholm; små utställnings-
funderingar och litet annat smått och godt. För Idun
af Lovisa Petterkvist. XIV. — Från Iduns läsekrets. —
Öfver det höga berget; en berättelse för Idun af Karin
Hallgren. — Minna Cauer. (Med porträtt.) — Mitt landt-
liga bås, af Gustavus. — Kvinnorna på utställningen; af
Adolf Hellander. XII: Turist- och sportutställningen. —
Ur notisboken. — Teater och musik. — Pliktens väg; no-
vell för Idun af Ali. (Forts, o. slut.) — Tidsfördrif.
Ureter
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag tyder på att sommaren är här,
Och blad och blommor jag som pryd-
nad bär.
Jag skyddar dig för solens strålar
heta,
Och upphöjd är min plats, det må
du veta.
Ibland jag ståtlig är, ibland helt nätt,
Min form den växla kan på många
sätt.
Bokstäfver tio jag vill nu dig gifva,
Få se hvad därutaf en gång kan
blifva.
Hvad oftast ses uppå ditt frukost-
bord.
En liten treflig stad här i vår nord.
Och en långt bort i sydligt land be-
lägen,
Dit de dit som älska skönher styra
vägen.
Hvad den ej göra får, som håller tal.
Hvad man bör ha vid köld på hjässa
kal.
Hvad du kan känna vid en falsk be-
skyllning.
En drottning, som så många ge sin
hyllning,
Men som däröfver aldrig yfvas ses,
Fast hennes like knappt i Skönhet
ges.
En liten skytt med handen van och
säker.
livad är din afsikt då med barn du
leker?
Hvad man kan bli af att för myc-
ket gå
Och äfven af att allt för länge stå.
Två djur, som båda kvinnligt kön
tillhöra.
Till sist hvad kan man af en stam
väl göra?
» Tosse.»
Anagram.
Tag först ett ord som kallar fram
En bild från sommarns dagar,
Med grönska, fägring, färg- och doft,
En syn som dig behagar.
Dess typer sex att kasta om
Du sedan bör försöka,
Det nya ordet säger då
Hvad hull ej plär föröka,
Namn på en prydnad fås härnäst,
Och sist af allt en hatad gäst.
Triangelaritmogryf.
1) stad i Tyskland, 2) titel, 3)
blad, 4) substantiv, 5) fristund, 6)
ytmått, 7) vokal.
Sibylla.
Stafvelsegäta.
1 2 3 4 5 6 7
1 1 2 3 4 5 6 7|
2 2 3 8 10 9 2
3 3 8 5 12 11
4 4 10 12 10 t
5 5 9 1
6 6 2
7 7
-nn.
+ +
+
+ +
+
+ +
I + +1
+ +
+ +
Äro orden rätt funna bilda bokstäfverna i de med kors markerade
rutorna namnet på en bekant upptäcktsresande.
Stafvelserna äro: Sjö, va, tra, di, sand, le, a, mo, älf, di, o, by, bes,
sa, grims, i, sand, mo, se, ble, na, na, in, no, ce, nord, for, by, hem, uk,
ver, kung, king, ra, co, kil, le, kap, ri.
De fjorton orden äro\ 1. Ö i Stilla hafvet. 2. Flod i Asien. 3. Stad
i England. 4. Järnvägsstation i Sverige. 5. Stad i Grekland. 6. Järnvägs-
station i Sverige. 7. Köping dito. 8. Stad dito. 9. Landskap dito. 10
Stat i Nordamerikas U. S. A. 11. Flod i Södra Amerika. 12. Köping i
Sverige. 13. Ö i Stilla hafvet. 14. Udde i Norge. Nisse.
t fabrikat i Tröjor, Kalsonger, Skjortor, Heldräkter
etc. etc. i Kamgarn (Jaegers system).
Älven Bomull oel» lialfylle. — Sommar- oeli VinterUvnlitéer
VAR U MAK
rtocKHO^*
Ordgâta.
Tag 9 bokstäfver och bilda däraf
8 ord, hvilkas begynnélsebokstäfver
— lästa uppifrån — ned — beteckna
något som under sommaren varit
en stor frestelse för många.
Orden äro: 1) namn, 2) djur, 3)
maskin, 4) titel, 5) frukt, 6) fågel,
7) flod, 8) väderstreck.
Maud.
Lösningar.
Sifferlogogryfen : Länkgåta : tång, nät,
kåta, äng, knä, al. nål, tak.
Cirkelgåta: Yttre cirkeln Peking — inre
cirkeln Odense. Radierna: I Palermo, II
England, III Köpinge, IV Istrien, V Ne-
mours, VI Garonne.
Afd. 1:1) gråpappersark, 2) advokatbyrå,
3) äppelskal, 4) atleter, 5) borax, 6) Ems,
7) o.
Afd. II : 1) helvetesläran, 2) elefanthona,
3) skolgosse, 4) apelsin, 5) slask, 6) Una,
7) d.
Afd. III : 1) ordenskapitel, 2) poströfvare,
3) postpaket, 4) aprikos, 5) banan, 6) öga,
7; e.
Afd. IV : 1) statsminister, 2) akterspegel,
3) skurtrasa, A) åkerbär, 5) Erika, 6f bet,
7) n.
Afd. V : V plommonkärnor, 2) prestexa-
men, 3) dörrmatta, 4) meloner, 5) fluga,
6J trä, 7) s.
Afd. VI: 1) kakelugnsvrån, 2) emigrant-
hop, 3) granruska, 4) lemonad, 5) vinge,
6) and, 7) e.
Bortplockningsgåtan : Turbin : Turin, ruin,
Uri, ur.
Konbinationskvadraten :
s a m
a i i
u f a
&
Försäljning endast från fabriken,
3 Bryggaregatan 3, 1 trappa upp,
andra huset från Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
