- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1897 /
271

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 27 augusti 1897 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1897 IDUN 271
till den eller den kyrkoruinen, som särskildt
tilltalade ens skönhetssinne vid ett besök där i
flydda dagar, och man kan i minnet vandra i den
dunkla stämningsfulla allén längs stadsmuren,
där bofinken sjöng sä vackert de ljumma som-
maraftnarna.
För att ännu hålla oss vid turistafdelningen,
så hafva vi till vänster om stora ingången äfven
ett panorama framställande Stora sjöfallet i Lapp-
land. Det fyrtio meter höga fallet lär vara ett
af de mest storslagna i Europa. Den vackra
målningen, hvilken är utförd af artisten Kall-
stenius, är synnerligen präktig och gör konstnä-
ren all heder.
Midt emot på högra sidan se vi redan en hel
liten kö bildad, mest af damer, nyfikna att se
hvad som döljes så väl bakom det tunga drape-
riet. Gifva vi oss litet till tåls, så få vi nog vår
nyfikenhet tillfredsställd. Väl inne och när våra
ögon hunnit vänja oss vid mörkret, blifva vi
hänförda af den syn vi skåda. Vi äro åter i
Jämtland, men högt uppe på fjället en vinter-
natt under tindrande stjärnljus från den matt-
blå himlen. Där hvilar den stora renhjorden i
spridd ordning och midt ibland den slumrar den
lilla lappen helt trygg. Det är den stora still-
heten som råder här uppe på fjället i vinter-
natten. Blott stjärnorna däruppe på firmamentet
blinka och nicka en hälsning från okända världar.
Hela synen är så skön att den väcker andakt.
Det är artisten Tirén, som har hedern af detta
lilla mästerverk.
Vidare hafva vi ute i hallen en stor samling
af taflor och fotografier af de mest sevärda plat-
ser i vårt land, däribland flere präktiga vägg-
målningar af den välkände artisten V. Andrén.
Allt här bidrager att väcka en längtan att resa
och själf med egna ögon skåda huru mycket af
skönhet ochstorslagnanaturföreteelservårtvackra
land äger att bjuda på och att älska.
Om vi nu skulle öfvergå till sportafdelningen.
Något litet är redan nämndt om segelsporten.
Men så ha vi först och främst velocipedsporten,
hvilken har tagit en häpnadsväckande fart i vårt
land och på sista tiden icke minst bland våra
unga damer. Vi se här på utställningen en vac-
ker samling af våra bäst konstruerade velocipe-
der från de bästa fabriker, såsom Anton Wik-
lunds, Froms, Sveabolaget, Svenska Humber-
bolaget i Malmö samt Huskvarna med flere.
Huskvarna utställning är särdeles vackert anord-
nad. Man ser ett täckt skogsparti, hvarur en
liten grupp velocipedturister, såväl damer som
herrar, störta en till mötes, -— åskådaren är nä-
stan färdig att hoppa åt sidan för att ej bli öf-
verriden.
Toaletterna, isynnerhet damernas, äro särde-
les smakfulla och praktiska för dylik sport och
kunna väl rekommenderas till mera allmänt an-
läggande än som ännu är fallet bland våra ve-
locipedryttarinnor.
För den ädla hästsportens idkare finns här
också en särdeles vacker utställning, såsom rid-
sadlar och betsel, däribland magnifika fruntim-
merssadlar, samt dessutom ett helt stall inrät-
tadt och utstyrdt med en lyx, som väl kan kal-
las furstlig. Det är firman Leja som här visat
hvad den kan åstadkomma äfven i denna väg.
För de Idamer, som älska skridsko- och skid-
åkning, finns här en storartad samling af alla
sorters agremanger, såsom en mängd modeller
till skridskor från de förnämsta fabriker, isyn-
nerhet af Eskilstunas utmärkta tillverkning. Ak-
ta lappskidor och de omtyckta vanliga norrlands-
skidorna finnas äfven i stort urval, samt dess-
utom sparkstöttingar i mängd.
För sporten under sommarvistelsen på lan-
det är äfven väl sörjdt. Allt som hör till fiske
och jakt finns här särdeles vackert och åskåd-
ligt ordnadt och dessutom de präktigaste kä-
gel- och bollspel samt all slags gymnastikatti-
ralj. Det är måhända mycket bland allt detta,
som läsarinnorna med en viss likgiltighet gå
förbi, men där finns nog äfven en del som vin-
ner deras lifliga intressse, ty den friska och
hälsosamma sporten, idkad utan öfverdrift, har
ju redan vunnit en berättigad anklang hos så
väl det starka som det svaga könet och ingår
nu mera som en viktig faktor i ungdomens upp-
fostran.
Helt visst bör därför ingen, som besöker ut-
ställningen, försumma den vackra paviljongen,
där turist- och sportväsendet slagit ned sina bo-
pålar. Den välordnade expositionen förtjänar
att ses. Adolf Hellander.
–––– *––––-
Ur notisboken.
I dag
firas som bekant i den danska hufvudsta-
den prins Carls bröllop med prinsessan
Ingeborg af Danmark i närvaro af danska
konungahusets medlemmar, konung Oscar,
kronprins Gustaf och hans gemål, prins Eugen,
änkekejsarinnan af Ryssland samt prinsessan
Alexandra af England m. fl. Yigseln äger
rum i Köpenhamns slottskyrka och förrättas
af k. konfessionarius, stiftsprosten Pauli.
Kyrkan blifver präktigt dekorerad, och vid
ingången paraderar ett kompani af lifgardet.
Sedan den kyrkliga akten afslutats, åka
de kungliga och deras gäster till Christian
VII:s palats på Amalienborg, där frukost
intages. Först och i »Guldbryllupskarethen»
åka danska konungaparet och konung Oscar,
därefter komma de nygifta i Christian V:s
guldkaross. Frukosten på Amalienborg bör-
jar kl. half 3, och när den slutats, draga
de nygifta sig tillbaka för att kläda om sig
till bröllopsresan som anträdes i afton. Fur-
steparet landstiger i ”Warnemünde och reser
därpå till Sachsiska Schweiz.
När de nyförmälde återkomma, skola de
bo hos kronprinsparet på Charlottenlund till
dess resan efter danska drottningens födel-
sedag (den 7 september) anträdes till Stock-
holm, dit ankomsten sker den 16 september.
$
Om prinsessan Ingeborgs utstyrsel meddelas
från Köpenhamn att allting utgått från etablisse-
ment inom landet. Brudklädningen är af hvitt
duchesse-siden, besatt med äkta spetsar, orange-
blommor och myrten; släpet är sex alnar långt.
Bland klädningarna finnas tre robes de cour af
det traditionela, kanske etthundrafemtioåriga snit-
tet. Den ena roben består af ett rödt sammets-
lif med långa hofärmar; lifvet är garneradt med
äkta guldspetsar, som följa längs med ärmarne.
Det sju alnar långa släpet af rödt sammet är
garneradt med äkta guldspetsar. Kjolen ned till
släpet är af gult duchesse-siden, öfverdraget med
en garnering af äkta spetsar och inväfdt med
guld och paljetter.
Den andra af dessa klädningar är af grönt
ciel duchesse, inväfdt med äkta silfver i buket-
ter, och kjolen är garnerad med äkta silfverspet-
sar. Släp och ärmar äro här alldeles af den fa-
son, som de svenska hofdräkterna fordra. På
den tredje, svarta klädningen äro lifvet, ärmarne
och det sju alnar långa släpet garnerade med
hermelin; kjolen är öfverbroderad med stenkols-
pärlor.
Till utstyrseln hör vidare en ljusblå robe, hvars
tyg är duchesse-siden inväfdt med skära rosor.
Lifvet är garneradt med äkta »points à l’aiguille>
och ett blomstergarnityr. Dessutom märkes en
skär klädning, hvars tyg är duchesse, inväfdt
med stora buketter af guld. Lifvet är garneradt
med äkta guldspetsar, silkesflor och blommor.
Ytterligare finnes en blå velours-miroirdräkt.
Lifvet är här besatt med gult silkesflor och fyra
stora knappar i diamanter. Till denna dräkt hör
en cape, öfverbroderad med guld.
Slutligen kan nämnas en aftonkappa af oliv-
grönt velours moiré, kantad med hvitt tibet, fod-
rad med skärt siden, en hermelin-cape, som ba-
res till de stora hofdräkterna, en cape af crêpe
duchesse, inväfd med guld i stora buketter samt
besatt med äkta strutsfjädergarnityr och silkes-
flor, samt ytterligare flere andra sammetsdräkter
med cape, enklare sidendräkter och promenad-
dräkter.

*


25 års-jubileum. Lärarinnan vid Skepps-
holmens skola fröken Hilda Gustafson kan i
denna månad fira sitt 25-års-jubileum som lära-
rinna i hufvudstaden.
*


Sjuttio år fyllde den 25 d:s friherrinnan Louise
Falkenberg, född Sprengtporten, den sista af sin
ätt. Friherrinnan Falkenberg, som är dotter Till
en af Stockholms mest populäre öfverståthållare,
frih. J. Y. Sprengtporten, är änka efter kabinetts-
kammarherren frih. H. Falkenberg. I kretsen
af de sina firade hon nu sin 71:sta födelsedag på
det gamla Falkenbergska fideikommisset Lag-
mansö, där friherrinnan F. hos sin son, kammar-
herre frih. C. Falkenberg, brukar tillbringa som-
rarna.
*


En hjältinna i mänsklighetens tjänst.
Den nyligen aflidna ryska kvinnliga läkaren frö-
ken Serebrennikoff var ett framstående exempel
på de många ryska kvinnor, som hjältemodigt
offrat hela sitt lif i mänsklighetens tjänst.
Efter att ha aflagt en vacker examen som lä-
kare, började fröken Serebrennikoff sin offentli-
ga verksamhet genom att deltaga som läkare på
den rysk-turkiska krigsskådeplatsen 1877. Sedan
har hon under allehanda motigheter utöfvat en
ofantligt vidtomfattande verksamhet bland den
fattigaste befolkningen i sin hembygd i trakten
af Ural. För att kunna hämma en elakartad ö-
gonsjukdom, som rasade i dessa trakter, reste
den unga damen till Petersburg och studerade
hos de bästa ögonläkare, hvarefter hon återvän-
de och fortsatte sin verksamhet. Hon slog sig
då ned i Perm, hvarest hon grundade ett »gra-
tis-ambulatorium» för ögonsjuka. Sedermera in-
rättades ett särskildt sjukhus för hennes räkning.
Rörande omfattningen af den öfvermänskligt
energiska verksamheten kan man göra sig en
föreställning, när man hör, att hon under loppet
af 10 år behandlat öfver 30,000 patienter och
verkställt mer är 6,350 operationer. Dessutom
fann hon tid att deltaga i konferenser och skrif-
va flere afhandlingar. Men slutligen ådrog hon
sig genom öfveransträngning en sjukdom som
lade nenne i en för tidig graf. Hon var vid sin
död endast 43 år gammal.
–––-*––––
Teater och musik.
De tvänne Saint-Saëns-konserterna å k. operan
i lördags och i tisdags hade egendomligt nog ej
lockat en fulltalig publik. Säkerligen hade emel-
lertid de flesta af dem, som infunnit sig, allt
skäl att vara belåtna öfver att hafva fått stifta
en närmare bekantskap med en — säga hvad
man vill — så framstående tonsättare som Saint-
Saëns. Af gedignare saker förekommo visserli-
gen endast en pianokonsert och en symfoni
(a-moll), men dessa visade tillräckligt’mästarens
behärskning äfven på detta område. För öfrigt
utgjordes flere nummer af s. k. programmusik.
Men då tonsättaren ju flitigt rört sig på detta
område, och då dessa nummer äro af så fram-
stående art som »Danse macabre», »Suite Algé-
rienne», »Phaeton» och »Herkules vidskiljovägen»,
fanns rikt tillfälle till såväl njutning som intres-
santa jämförelser. Hvartdera programmet inled-
des med en ståtlig och anslående marsch samt
upptog för öfrigt några balettnummer af pikant
och lättsmält art, hvilka dock naturligtvis göra
sig bäst i samband med scenisk utstyrsel. —
Pianostämman i första aftonens pianokonsert
utfördes förträffligt af fröken Thora Hwass, och å
den andra konserten sjöng/ro Linden med vanlig
smak och omvårdnad en aria ur »Samson och Da-
lila». Tonsättaren dirigerade själf alla numren.
Af utförandet märktes, särskildt första aftonen,
att k. hofkapellet ej alldeles hade den vanliga
goda sammansättningen. Andra konserten gick
bättre.—Att tonsättaren-dirigenten från såväl pu-
blikens som hofkapellets sida varit föremål för
det lifligaste bifall, ligger i sakens natur.
Andra konserten bevistades af prinsarne Carl
och Eugen.
Södra teatern bjöd i tisdags på en premiere,
om någon, för dagen: »Utställningsresan», fars
med sång i 4 akter efter en främmande idé af
Ernst Högman. Låt vara att idén var lånad, men
lokaliseringen var i det hela lyckad och verkade
ganska Stockholmskt »naturtrogen». Det harmlösa
skämtet om en hederlig landsortsfamilj, som på sin
utställningstripp råkade ut för allehanda brokiga
och sorglustiga storstadsäfventyr, gjorde sig med
få ord — i ramen af Grabows splitternya och
stiliga dekorationer (»Operakällaren» med de be-
ryktade väggmålningarna samt Strandvägen med
festligt flygande flaggor och utställningsstaden i
fonden) och med ackompanjemang af vitziga
kupletter för dagen — riktigt bra och bör kunna
fylla den hemtrefliga lilla teatersalongen för de
närmaste veckorna med en fulltalig och glad pub-
lik. Att särskildt framhålla någon af de uppträ-
dande, vore kanske en orättvisa. Vare nog näm-
na, att en säker stamtrupp af teaterns pröfvade
gamla krafter, såsom hrr Warberg, Wagner far
och son, Ander m. fl., går i elden, förstärkt med
de nya och ungdomliga, såsom herr och fru Hag-
man, fröken Friberg och hr G. Lundberg.
–––-*–––-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free