Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. 3 september 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 1897
prydnad har vår skicklige konstnär hr Viktor
Andrén målat några präktiga akvareller, fram-
ställande ’unga flickor af olika nationalitet, syssel-
satta med halmflätning, och hvarmed afses att
gifva en föreställning om de olika arbetsmeto-
derna.
Blicka vi så från den eleganta inredningen på
montrerna, så finna vi snart att deras innehåll
är ovanligt instruktivt. Här finna vi råmaterial
från olika länder, från Japan, Italien, Sehweitz
och Sverige. Här ser man det mogna axet med
sitt strå, den urtröskade halmen i olika stadier
under förarbetet, dess färgning o. s. v., ända tills
den fina vackra halmflätan är färdig till hatt-
tillverkning. I andra montrer finna vi en i
sanning lysande samling modeller till färdiggjor-
da hattar, så eleganta, lätta och i alla afseenden
behagliga, att man knappast kan förmoda att
ett bättre arbete utföres någonstädes i världen.
Låtom oss äfven se arbetet i full gång. Vid
det ena bordet till vänster äro fem små flickor
från Munka Ljungby, och från Upperud syssel-
satta med halmflätning, under öfverinseende af
skolföreståndarinnornafru Elsa Möller frånLjung-
by och fröken Lina Janssonfrån Upperud. Se blott
hur kvickt de små fingrarna gå och hur halm-
flätorna växa till flere meter på några få minuter!
Vid ett annat bord se vi, huru hattstommarne
tillverkas, såsom kändt en mycket stor fabrika-
tion, för hvilken firman Rügheimer & Becker
använder en ansenlig arbetsstyrka i sin stora fa-
brik här i Stockholm.
Af allt hvad vi här få se draga vi lätt den
slutsats, att halmflätningen är af stor betydelse
för vår industri och icke minst för våra mindre
jordbrukare, när de rätt lära sig att taga vara
på halmen. Betydelsen af det lätta och nätta
handarbetet för barn och ålderstigna behöfver
knappast påpekas. Det kan gifva utkomst åt
många.
Säkert är att våra läsarinnor icke ångra ett
besök i den vackra och intressanta paviljongen.
I fotografi-paviljongen.
Under det vi äro på vandring i denna lilla
afskilda vrå af världen, så låtom oss äfven af-
lägga en liten visit i fotografi utställningen. Den
ligger strax till höger om herrar Rügheimer
& Beckers nätta halmpaviljong och är nästan
inbygd under viadukten. Den lilla hallen eller
paviljongen har intet imponerande i sitt yttre,
men det behöfves ju icke heller. Det inre är
så mycket mera sevärdt. Paviljongen är delad
i tre salar. Xvänne stora och ljusa för fotogra-
fier och den tredje för fotografiska apj>arater
och utensilier.
Väggarna därinne äro hållna i vacker mörk-
brun färg och det genom glastaket inströmmande
solljuset förmildras medels hvita linnedukar, som
äro spända under glaset.
Vi träda in genom den vänstra ingången och
börja vår studiepromenad, som blir ganska intres-
sant, åtminstone för alla dem som älska fotografe-
ringskonsten, och det göra helt säkert alla våra
läsarinnor.
Hvad som strax fäster vår uppmärksamhet
är en stor, inom en praktfull ram infattad sam-
ling fotografier å den vänstra väggen. Öfver
ramen synes ett stort V. och vi förstå ganska
lätt, att vi här hafva framför oss] h. k. h. kron-
prinsessans utställning af hennes amatris-foto-
grafier. Samlingen är i ovanlig grad sevärd och
vittnar om en ganska högt drifven skicklighet.
Det är allt minnen från furstinnans vistelse
i södern under de senare åren. Vi se här
vyer och interiörer från Venedig, Rom och
Pamphili, platinnotypier efter orginalplåtar från
Roms campagna samt bilder från det härliga,
solbelysta Capri.
Era A. Jacobson är äfven amatris på detta om-
råde — redan i Idun n:r 46 för 1894 var hen-
nes vackra fotografiska verksamhet omnämnd
och hennes porträtt infördt ■— och utställer,
i en särdeles smakfull montre i form af en
lykta, en stor samling fint utförda transparanta
glasbilder. En del föreställa vyer från det äldre
och nyare Stockholm, under det att några andra
gifva oss vackra vyer från det sagorika Visby.
Fröken Hulda Löthman är yrkesfotograf och
såsom sådan mycket skicklig. Hon har också
genomgått en särdeles god skola, enär hon un-
der flere år förestått Gösta Flormans berömda
atelier. Hon exponerar förträffliga porträtt på
matt och blankt aristopapper i olika storlek
samt förstoringar på saltpapper.
För öfrigt bör jag tillägga, att då jag här
naturligtvis hufvudsakligen håller mig till kvin-
norna på fotografi-utställningen, nödgas jag lik-
väl nämna några manliga namn, innehafvarne
iDUN
af våra berömdaste atelierer. Vi torde icke för-
gäta att på dem samtliga det är unga damer,
som utföra det mesta och svåraste arbetet —
isynnerhet den kinkiga retouchen.
Men vi gå vidare. Fröken Anna Edlund är
äfven en framstående fotograf och hennes expo-
sition tilldrager sig ganska stor uppmärksamhet.
Stora, väl genomarbetade porträtt kopierade på
mattpapper. Vidare en hel del förstoringar på
bromsilfverpapper. Fröken Edlund tycks helst
föredraga mörka fonder.
Louise Lefrén har ett stort förträffligt porträtt
å matt och blankt aristopapper. Det kolorerade
porträttet af den vackra unga damen i grön
toalett är äfven helt enkelt charmant.
Vi få på ofvan anförda skäl ej gå förbi Gösta
Flormans utställning, ty den är en af de rik-
haltigaste. Här se vi ett stort koloreradt por-
trätt af konungen och dessutom vällyckade dylika
af kronprinsen och kronprinsessan. Det som
här dock kanske främst tilldrager sig våra blickar,
är den utsökt fagra bilden af vår landsmaninna,
den celebra sångerskan Sigrid Arnoldson. Den
är utförd i kroppsstorlek och är utan gensägelse
ett af de bästa arbeten, som här äro att skåda.
Selma Jacobsson är ett välkändt namn och för-
svarar sin ställning med en gedigen samlling
af gruppbilder och porträtt från de minsta till
de allra största.
Aron Jonason i Göteborg är troligen att anse
som den främste af våra utom hufvudstaden ar-
betande fotografer. Det är dock att beklaga att
han fått så dålig plats, i en vrå i andra salen.
Därigenom komma de fina och väl utförda por-
trätten och äfven de präktiga landskapsbilderna
icke på långt när till sin fulla rätt.
Hilma Selin i urebro utställer flere vackra
porträtt i såväl visit- som kabinettsformat, ut-
förda å aristo- och albuminpapper. Hon visar
äfven några arbeten i större format.
Adèle Kindlund i Sundsvall exponerar bland
annat en praktfull panorama öfver Sundsvall
samt dessutom en del bromidförstoringar.
Amelie Rydberg, Arvika, har en samling por-
trätt, alla infattade i vackra, hvita kartonger,
komponerade af henne själf. De förhöja betyd-
ligt effekten af själfva bilden.
Alfred J:son Dahllöf är ett välkändt namn här
i Stockholm och äfven vida omkring. Det var
att vänta att han skulle bjuda på något utmärkt
med sin uppdrifna teknik, och han har också
vunnit ett godt resultat, som kan tillfredsställa
den kinkigaste domare. Bland porträtt tilldrager
sig främst det väl utförda, karaktäristiska porträt-
tet af drottningen vår uppmärksamhet. Äfven den
vackra porträttgruppen af operasångerskan fru
Linden och hennes lille son är förträfflig och sam-
lar dagligen beundrarinnor. Hr D. exponerar
äfven en hel del vällyckade landskapsbilder.
Hoffotografen L. Larsson har en samling med
mycken omsorg utarbetade kabinettsporträtt,
men äfven stora porträtt, hvaribland de af de
kungliga äro alldeles utmärkta. Främst torde
nog åskådarinnorna sätta det stora porträttet af
prins Carl, det sista af honom såsom ungkarl.
För öfrigt äro de flesta af våra stockholms-
fotografer och en hel del från landsortsstäderna
representerade på utställningen, och det drager
en god tid att taga samtliga arbeten i skärskå-
dande. När Iduns ärade läsarinnor taga de
vackra fotografierna i betraktande, så böra de
ingalunda förglömma, att det mesta af arbetet
här utföres af kvinnor, äfven om det står man-
liga namn på skyltarna. Likväl, som synes, hafva
några kvinnliga fotografer »slitit sig lösa» och
visat att de på egen hand och på eget ansvar
kunna utöfva sin vackra och för kvinnan så
lämpliga konstart — och bra är det.
Om vi nu till sist skulle kasta en blick in i
den tredje och sista salen, där en rikhaltig sam-
ling fotografi-utensilier är uppställd. Damerna
gå måhända förbi de stora, väldiga apparaterna,
hvilka endast äro användbara å ateliererna, för
att i stället ägna sin uppmärksamhet åt de små
nätta reskameror, hvilka, konstruerade af major
Adelskiöld, äro tillverkade och utställda af Numa
Petersons aktiebolag.
Äfven den glade vissångaren Sven Scholander,
hvilken, då han icke sjunger, är en mycket stor
affärsman i fotografiutensilier, exponerar här en
hel mängd handkameror af »Svea»- och »Express»-
typen — allt af egen tillverkning -— bland andra
den s. k. utställningskameran. Välj, mina damer
amatriser! En liten handkamera är förträfflig
att hafva med sig på en färd ut i naturens sköte,
vare sig färden går till fjälls eller ut på bölja blå.
Adolf Hellander.
––––-*––––-
Up notisboken.
Det blifvande furstehemmet. Den af vå-
ningarna i Arffurstarnes palats, som är belägen
i hörnet af Fredsgatan och Gustaf Adolfs torg
och som till i våras varit bebodd af prinsarne
Carl och Eugen, håller, som vi förut nämnt, nu
på att inredas till hem åt prins Carl och hans
unga brud. Den skall vara färdig till den 1
oktober.
Från en rymlig entré kommer man till vänster
in i den s. k. lilla salongen, där allting ännu är
oordnadt, passerar prins Carls arbetsrum och där-
efter hans sängkammare, som nu skall inredas
till toalettrum. Till höger om entréen ligger
först våningens festsal, den långa, blå salongen
med balkong åt torget. Prins Carl har själf be-
stämt salongens färg och dess ytterst enkla, smak-
fulla dekoration. Sedan kommer den fyrkantiga
eller röda salongen. Den blir säkert våningens
stilfullaste rum. De lackröda tapeterna harmo-
niera på ett mildt, behagligt sätt med de hvit-
lackerade dörrarna. Målarne äro här i färd med
att afskrapa dörrarnas listförgyllning, som blifvit
påsatt enligt prins Carls önskan. Den konstför
ständige prins Eugen, för hvars smakdom bro-
dern öfverallt böjer sig, har emellertid ansett,
att helt hvita dörrar med blott en enda, förgylld
list i dörrkarmen skulle ta sig bäst ut. Och
därvid blef det.
Nu kommer man till prinsessans skrifrum, ett
läckert litet rum med utsikt öfver torget. Hvit-
målade äro tak och dörrar och den låga panel-
ningen, och tapeterna äro mildt ljusgröna med
en fris af krönta, sammanslingrade C och I —
prins Carls vackra idé, som utförts af arkitekten
Boberg, hvilken också lämnat teckningen till den
nya, smakfulla, hvita kakelugn, som står på ena
sidoväggen. Dubbla dörrar skilja detta rum från
gula salongen," som ännu står sådan den var i
prinsens ungkarlstid. I takets midt hänger en
ljuskrona, inhöljd i gult siden, genom hvilket
ljuset med utmärkt effekt strålar ut i rummet.
Härefter följer en rad af rum, som vetta åt
gården: prinsessans toalettrum (ett lågt, hvitmå-
ladt rum med äkta förgyllning) samt kammar-
jungfrurnas sofrum. Vidare de nygiftas säng-
kammare med franska tapeter i hvitgrâ moirée
och matsalen, som har gyllenläderbeklädda väg-
gar, smaragdgröna panelningar och ljusgrönt tak.
Efter matsalen komma ett par serveringsrum och
köken.
Under de första två veckorna efter det unga
parets ankomst till Stockholm kommer prinses-
san själf att dagligen leda möblernas placering
i de olika rummen, biträdd af sin gemål och,
naturligtvis, prins Eugen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
