Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. 3 september 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180? ! D U N â?o
En välgörarinna. Den nyligen aflidna kam-
rerskan E. A. Lindstrand har i sitt testamente,
förutom livad som tillfaller släktingar och vän-
ner, gjort följande storartado donationer till all-
männa och välgörenhetsändamål :
Till Föreningen för välgörenhetens ordnande
på vissa villkor 75,000 kr. att användas till späda
barns vård och uppfostran. Till Östermalms för-
samling 50,000 kr., hvaraf räntan vid julen hvarje
år skall tilldelas 10 äldre obemedlade fruntim-
mer. Till Tekniska högskolan 25,000 kr. att ut-
delas som reseunderstöd åt unge män, som ge-
nomgått skolan och ämna ägna sig åt något in-
dustrielt yrke inom landet. Till Mortorps för-
samling i Kalmar län 10,000 kr. och lika mycket
till Åkers församling i Södermanland att använ-
das till i behof stadda äldre personer.
Dessutom hafva följande anstalter blifvit ihåg-
komna: Stockholms sjukhem 15,000 kr., Asylet
för fattiga barnaföderskor 5,000 kr., Kronprin-
sessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn 5,000
kr., Eugeniahemmet 4,000 kr., Kristliga förenin-
gen för unga kvinnor 3,000 kr., Föreningen för
sömmerskors sommarhem 3,000 kr. samt Hem-
met för ålderstigna tjänarinnor 2,000 kronor.
#
Wall & Westfelts kollektivutställning
inom Stockholms stad i nordiska museet torde,
rikhaltig och gedigen som den är, förtjäna ett
specielt omnämnande. Såsom något inom hela
Stockholmsutställningen enastående må påpekas
de charmanta, storer och jalusier ersättande
gallerfönstren i praktfullt venetianskt järnarbete
med det sirligaste löfverk samt i detta infattade
färgade glas af ypperlig, blomlik effekt. Med
sina fönsterdraperier i dukagång och prunkande
solrosmönster, sin portière med rosafärgade jätte-
pioner i schattérsöm, sin nobla gyllenlädersfris
med trollsländs- och liljemotiv utgör miniatur-
salongen den mest intagande milieu för åtskilli-
ga konstnärligt utförda arbeten i skulptur, läder-
plastik och keramik. Bland de förra märkas
Tekniska skolans i Stockholm ordförandeklubba
af ebenholts, å hvilken fröken Maria Westfelt
(medlem af juryn bland prisdomarena förkonst-
och hemslöjd) med öfverlägsen teknik efter egen,
sinnrik komposition snidat skolans sinnebilder
och valspråk, fru Anna Walls monumentala
salongsskåp af päronträ i rik renässans, båda
hedrade med guldmedalj, fröken Ellen Åbergs
utsökt prydliga väggskåp i samma stil (silfver-
medalj), ett valnötsstaffli med originella drakmo-
tiv samt en stol af skulpterad valnöt i yppig
barock. Mest representativa bland läderplatikens
alster, äfven de utmärkta med silfvermedalj, äro,
utom ofvannämnda fris, den eleganta afdelnings-
skärmen, style Louis seize, hvilstolen i gotik och
den läckra bokpärmen af hvitt läder i empire
med örnar, fanor och kejsarkronor af guld. Äf-
ven de keramiska produkterna, synnerligen en
vas i italiensk majolika och en dito med skogs-
blommor i delikata färger, vittna högt om konst-
skickligheten i Wall & Westfelts elevskola och
atelier.
Teater och musik.
Vasateatern. Det lider intet tvifvel, att Vasa-
teatern under de närmaste veckorna skall fyllas
af en lika tacksam som hänryckt publik. Alla
»hyllornas» habituéer, alla lånbibliotekens stam-
kunder, alla Fäderneslandsföljetongernas spalt-
bitare skola med släkt och vänner, barn och
blomma strömma till för att läska sina själar
med »De små landstrykarnes» djupt rörande och
fast sagolika äfventyr. Hr Decourcettes ■— deras
lycklige pappa — är utan tvifvel en stor män-
niskokännare, eller kanske rättare en stor kän-
nare af sin »publik». Och publik äro vi ju alla,
så visst som vårt lif är en enda stor komedi,
»mer spännande än trots någon roman». En
lika stor skald är han visserligen ej, och han
torde nog aldrig komma att konkurrera med Zola
om den akademiska taburetten. Men hvad gör
det? Hans pjes, och därtill hans förstlingspjes,
går nu snart för 700-de gången öfver en af Paris,
Boulevardscener, den har på mindre än ett år
eröfrat London, Berlin, Köpenhamn och nu — ja,
nu är den här! Yi ha endast att konstatera fak-
tum, böja oss ■— och tiga. Ty hvarje opposition
i den goda smakens förkättrade namn torde ändå
vara lika tröst- som fruktlös!
Ack ja, kära åhörare, löpen, rusen ! Rycken
upp i köen, knuffens vid biljettluckorna, rifvens
om »lapparne». Eder belöning blir stor och mö-
dan till fullo värd! Ett halft dussin »Ohnet»
och lika många »de Boisgobey» kunna ej gifva
eder ett solidare utbyte än en teaterafton på
»Vasan just nu» på bortåt sina modiga fem tim-
mar. Den generöse’ direktören, som också har
tagit berömlig grad som människokännare, har
minnsann icke knusslat på hvad honom tillkom-
mer. Allt hvad teatermaskinisten, dekorations-
målaren, kostymskräddaren och — vattenlednings-
entreprenören i sina bästa och finaste drömmar
anat, har här tagit gestalt i tyg och väf. Och
konsten — skådespelarkonsten? Sanningen att
säga blir icke mvcket rum öfver för några högre
dramatiska »evolutioner» bland all denna sceni-
ska bråte, men det som finnes är kristeligen ut-
deladt på så många par händer som möjligt. Och
»de små landstrykarne» själfva, det helas bärare
och förevändning, äro för innerligen söta i frö-
ken Åbergs och eleven Karla Strandbergs ung-
domliga skepelser.
Södra teatern har upptagit det omtyckta lust-
spelet »Papageno», hvari hr Gustaf Bergström
innehar en af sina glansroller.
Arenateatern har utan tvifvel funnit en ut-
märkt kassapjäs i den stora utstyrselrevy, » Venus
på utställningen», som nu kväll efter kväll fyller
den rymliga salongen och naturligtvis samtidigt
penningfacken i billjettkontoret. Hr Harald Leip-
ziger, en faiseur som förut lyckats rätt väl med
en eller annan nyårsrevy på småteatrarne, har
här bearbetat en fransk idé till en sorts stock-
holmsk utställningskrönika. Med hjälp af den
gamla Olympens alla gudar och gudinnor i ge-
mytlig Offenbachsturnyr, hvilka helt plötsligt be-
sluta sig för ett utställningsbesök, åtskilliga vitz-
iga kupletter om »ställningar och förhållanden»
under denna vår celebra jubelsommar samt
först och sist en slösaktigt glänsande scenisk
utstyrsel ha författare och direktör i broderlig
förening nått det hugnesamma resultatet af en rätt
aktningsvärd, om ock ej i strängare mening syn-
nerligen konstnärlig succés. Ja, briljant är obe-
stridligen uppsättningen, och det »lefvande ma-
terial», som exponeras, står ej dekorationerna
efter. Fru Castegren är en Venus, som närmar
sig skönhetsidealet; fru Emma Berg och fru
Rönnblad — Diana och Mars — segra genom
skälmskt pikanteri och uniformens kända oemot-
ståndlighet. Hr Strömbergs Jupiter har alla
skrattarne på sin sida. För öfrigt äro både »him-
larne och jorden» genom de sex brokiga tablåer-
na fyllda af gudar, halfgudar och svaga männi-
skor, hvilkas namn vi här icke nämna hinna,
men hvilka samtliga med upptåg och sång bi-
draga till att angenämt förkorta de två snabbt
flyende timmar, som muntrationen kräfver till
att afspelas.
Öfver äef fyöga berget.
En berättelse för Idun af Karin Hallgren.
(Forts. fr. föreg. n:r).
Men nu hade allt blifvit förändradt. Hon
hade börjat tänka, att en fattig yngling,
som med strängt arbete förvärfvade bröd
för en dag i sender, var lyckligare än en,
som utan möda var och förblef rik. Rik!
En rik människa är en sådan, som någon-
städes förvarar en stor stumma penningar,
som han själf ej behöfver. Bredvid honom
gå kanske fattiga barn, som behöfva upp-
fostran, sjuka, som behöfva vård och näring,
o, alla dessa ropande behof, som kunde till-
fredsställas med hans penningar! Men han
måste tillsluta sitt hjärta och sitt kassaskåp.
Eljes blir han fattig. Hans guldhög för-
svinner, och han blir lik andra. Men så
länge han kan tillsluta sitt hjärta för nödens
barn, eller så länge han går så tanklös och
själfvisk, att han icke ens ser deras behof,
så länge har han äran att vara rik. Hans
största skam, den gömda skatten, är i män-
niskors ögon en ära. Så förvänd är världen.
Han var nog lika förvänd äfven, Erik Ivars-
son. Anna Rehn visste, att han hade så
stora ägor och skogar, att minst hälften
finge ligga ouppodlad under generationer,
om det skulle vänta på odlare och ägare,
tills hans ofödda barn och barnabarn hunnit
få kraft att bruka yxa och plog. Och dock
upplät han ingen bit af jorden åt någon
ung dräng, som kunde hafva lust och kraft
att där skaffa sig hem för sig och någon
älskad flicka. För att bevara jorden åt sin
släkt vågade han låta den ligga utan nytta
för något af dess ende rätte ägares barn.
Det hade kommit ett slags medlidande
in i hennes kärlek. Hon längtade att upp-
lysa och rädda Erik Ivarsson. Hon, den
fattiga flickan, skulle blifva honom dyrköpt.
Hon var vorden ett med läran om ett lif
i själfförsakelse, i tjänande kärlek, i känsla
af allas sanna broderskap, i vetskap om att
all egendom är gemensam och att man, tills
denna sanning är genomförd, har skyldighet
att afhjälpa hvarje mötande behof, så långt
man det förmår. Visserligen skulle hon al-
drig göra någon åsikt till villkor för en yttre
förening dem emellan. Och hans frihet att
handla efter sin öfvertygelse skulle alltid
af henne vara okränkt. Men det skulle all-
tid fattas full harmoni dem emellan, tills
han förstode sin plikt vara att använda rike-
domen till allas väl, att, såsom Kristus sagt,
medels orättfärdighetens mammon förvärfva
sig vänner. »Ett fattas dig,» ljöd det inom
henne. Så hade Kristus sagt. Och han
hade sett på ynglingen och älskat honom.
Så skulle äfven hennes tunga och öga och
hjärta tala till den hon älskade.
Men hvad kan hon nu göra för att lyfta
honom upp ur tanklöshetens och själfvisk-
hetens dunkla afgrund? Huru skulle rösten
af Guds och hennes tankar nå honom?
Öfver det mörka, tunga berget!? . . . Det
ligger för henne underbara löften om bönens
kraft. Ja, hon vill bedja. Hon är icke blott
en kroppslig varelse, stängd af murar och
afstånd. Hon är äfven ande. I anden kan
hon vara Erik Ivarsson nära. Öfver honom
skall komma den välsignade inflytelsen af
denna andliga närvaro. Han skall omgifvas
med den hypnotiska kraften af hennes vilja,
med hela dess styrka fäst vid Gud och från
honom mottagande hans vilja och öfver-
förande den till Erik Ivarssons väsen. Så
skall hennes bön slå omkring honom en
skyddsmur mot allt ondt. Tre ljusa ringar
skall hon slå omkring honom. Hon skall
böja sig ned öfver honom, stryka hans hår
och panna och hviska in i hans själ tre
lösensord, tre den himmelska världens order,
ett för hvarje ring: För Gud, för mänsklig-
heten, för mig! Stod det icke: »De lade
händer på dem och bådo, och de fingo den
helige ande.» Äfven hon skulle så bedja.
En älskande kvinna, som beder, blir en
skyddsängel. En sådan skulle Anna Rehn
vara för Erik Ivarsson. Det är allt, hvad
hon nu kan göra för honom.
I dag är det en afskedsblick hon sänder
mot Östabergets höga mur. Hon har så
länge tänkt att lämna sin födelseby och
det förvärfsarbete hon hittills haft. Hon
har suttit här vid bergets fot så många år,
väntande på Erik Ivarsson. Och hon har
försörjt sig med klädsöm. Men denna bygds
kvinnor behöfva ej moderna kläder. De
kunna lära sig att begagna dräkter af så
enkel snitt, att de kunna förfärdiga dem
själfva. Med all sin möda har hon under
alla dessa år endast uppmuntrat lättja, fiärd
och fåfänga. Nu vill hon hafva ett annat
arbete, ett nödvändigt, ett välsignelsebrin-
gande verk, helst ett sådant arbete, som
hon vore danad för. Hellre än att sy och
o -g
:0 V*
r*
ra M
.2 »
M **•
ra
£ £
fr, ba
o
PQ
43
O o
ra jA
mw—t
fl ^
60
fl fl
O
fl .fl
r.
n
o
ti
w
(0
b
m
rtl
ol
4! §
’S
s
«
PÎ
t*
07
ml
£
■
o SiO
fl
o
M
CO
Jubileumsfilten SVENSKA FLAGGAN, väfves af uU. ® «rwur Anderssons Ullspinneri ocb Skrädderi-Aktiebolag,
’ A 11 m T Vfi ü‘! HAT 554. —4*2 RÎI-c. 1
"03 =
Eo®
® 12
. n. ro
® CO
SD CO
ES= 2
£5*
ro
w
ti
<
o
Godsåtgång 1,80 kg urtvättad ull, arbetslön 5 kronor. Längd *2 meter. Bredd 1,48 meter.
Obs.! För vikt om 18 kg. fraktfritt.
»!«
*>
Allm T. 76 53. HÖtOPgöf 12. Riks 163.
Filial Hornsgatan 1. Aiim t 30435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
