Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 36. 10 september 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 I D U N 1897
En mycket framstående skald, lyriker och
författare af religiösa dikter är Gerö (Ger-
hard) Szasz. Hans diktcykel »A passio-
héten» (I passionsveckan) erinrar lifligt om
vår Wirsén. Liksom Karl kämpade äfven
han, 18 år gammal, med i frihetskriget,
blef därefter ett par år instucken som sim-
pel soldat i österrikiska armén, ägnade sig,
frigifven, äfven han åt teologiska studier
och blef kyrkoherde. Han är numera det
reformerta siebenbiirgska prästerskapets se-
nior, och det var åt honom det ärofulla
uppdraget lämnades att den 31 sisil. juli,
då den kolossala minnesvården öfver de i
slaget vid Segesvår på dagen 48 år förut
fallne, däribland den store skalden Petöfi,
aftäcktes, hålla högtidstalet.
En son till Gerhard Szåsz är Zsombor
Szasz, hvars bild här ofvan ses. Sina stu-
dier gjorde han vid Klausenburgs universi-
tet, blef vid licit unga år graduerai samt
är bosatt i den nämnda staden, där han är
praktiserande jurist samt skriftställare.
Svenska förhållanden följer han med såsom
väl ytterst få utländingar. Som bevis härpå
må anföras, att han är prenumerant på
icke mindre än sex svenska tidningar och
tidskrifter samt med hvarje nytt, mera
framstående litterärt arbete riktar sitt vackra
svenska bibliotek.
Hans intresse för särskildt det svenska
språket väcktes redan då han var barn
och af en nordisk kvinna, nämligen profes-
sorskan Szénnyi, född Eosendahl, samt en
tid anställd vid teatern i Helsingfors och
sedan några år med sin man bosatt i Klau-
senburg. Hon invigde, nästan på lek, den
lille vetgirige gossen i elementerna af sitt
hemlands båda språk, af hvilka lärjungen
sedan vid sina själfständiga studier föredrog
svenskan framför finskan.
* *
#
På ett härberge i Italien sammanträffade
d:r Szåsz en afton härom året med flere
färdemän och färdekvinnor. På något sätt
fick den unge ungraren reda på, att en
bland de senare var en svensk dam, och
naturligtvis adresserade han sig då till
henne. Ett samtal kom snart i gång, och
visitkort utbyttes.
— Selma Lagerlöf — läste han. Ah,
det äT väl ej författarinnan Selma Lagerlöf?
— Jo-o . . . Men hur kan ni känna till
mig, ni, en ungrare?
— Jag har helt nyss ur svenska kalen-
dern »Svea» till magyariskan öfversatt er
berättelse »De fågelfria». Ja, jag skall med
omgående rekvirera hit numren, så får ni
själf se.
På så sätt gick det till, att Zsombor
Szåsz kom till Sveriges hufvudstad med
rekommendationsbref från Selma Lagerlöf.
* *
*
D:r Szåsz vistades här i Stockholm hela
förra sommaren i och för studier till ett
större arbete om svensk-norska unionen,
betraktad statsrättsligt och politiskt. Det
är dessa studier — vid sidan af utställ-
nings- och jubileilockelser — som nu åter
fört honom till Stockholm med dess k.
bibliotek och riksarkiv.
Och det är ock därför Iduns mäktige
kalif befallt intagandet här af bilden af den
unge ridderlige magyaren med det turkiska
namnet — Zsombor är ett rent turkiskt ord
och betyder: allarm —, de litterära sven-
ska »damernas egen» i det ridderliga Ungern.
Och befallt mig skrifva texten.
Birger Schöldström.
–––- *––––-
Kvinnorna på utställningen.
XIV.
Ett nutida mejeri.
å ni, ärade läsarinnor, vandra därute på ut-
ställningsområdet, nu i eftersommarens
dalande . skönhetsglans, tänker jag att ni med
förkärlek välja den vackra, blomstersmyekade
vägen utmed Brunnsvikens bedårande stränder.
Här ligger ju också den lilla idylliska paviljong
och kioskstaden utkastad, som en stor näfve små
leksakshus, mellan blommor och grönt. Ni liafva
måhända icke ännu hunnit med att egna någon
uppmärksamhet åt denna del af utställningen,
upptagna som ni varit att under hela sommaren
studera samlingarna i Nordiska museet, i konst-
hallen samt för öfrigt af allt sevärdt utställ-
ningen har att bjuda på.
Det kan därför vara på tid att kasta en liten
blick på det återstående nu vid sommarens slut
och isynnerhet på allt det som kan vara af in-
tresse för våra goda husmödrar och de välord-
nade hemmen.
Om vi skulle göra början med den lilla till-
talande Separatorspaviljongen, eller som jag
hellre vill kalla den, ett nutida mejeri. Det
faller lätt i ögonen, när vi gå där nere vid stran-
den. Den hvitrappade byggningen, med sitt
röda tegeltak och sin lilla terrass, ser helt in-
bjudande ut. Den som rest något på Söderman-
lands eller Östergötlands landsbygd och där be-
sett de större jordagodsen känner lätt igen »stilen»
och vet att byggnaden innehåller ett mejeri, in-
redt efter alla den nya tidens fordringar.
Arkitekten P. Boberg, som tyckes förstå all-
ting, har lagt en ny lager till alla sina föregåen-
de i afseende på själfva byggnaden. Genom
den rymliga entréen till vänster träder ni in i
en sval hall, där man om förmiddagarna är
sysselsatt med smörkärning, icke som förr medels
den gamla träkärnan, hvars skötande frampräs-
sade så många svettdroppar, utan med den ny-
ligen i marknaden utsläppta af doktor De Laval
uppfunna Alfa handkärnan, hvilken vrides kring
med en liten vef, utan all ansträngning, och i
hvilken på några minuter den tjocka gula gräd-
den förvandlas till det läckraste smör.
När man vidare går öfver en cementlagd för-
stuga, inkommer man i ett galleri, hvarifrån man
kan öfverskåda det nedanför liggande egentliga
mejeriet, där arbetet bedrifves af unga, hurtiga,
hvitklädda män och kvinnor. Mejeriet är mon-
teradt med nykonstrueradeturbinseparatorersamt
prima pasteuriseringsanordningar och öfriga in-
om den moderna mejeriskötseln brukliga ma-
skiner. Afverkning af mjölk per dag belöper sig
här till omkring 600 liter.
Galleriet har under hela utställningstiden dag-
ligen varit belägradt af uppmärksamma åskåda-
rinnor, icke minst från landsbygden, hvilka
med intresse och beundran sett maskinerna ar-
beta och gifvit sitt erkännande åt de ståtliga
resultaten.
När man så tror att man har skådat allt som
här finns att se, så kommer det allra mest se-
värda. I det sista rummet, just vid utgången,
är nämligen ett baktereologiskt laboratorium in-
rättadt. Man får här, under kunnig ledning
af en fackman, i de stora uppställda mikro-
skopen se olika bakterier och deras inverkan
på mjölken samt däraf föranledda processer och
skadliga förändringar. Se till ex. i detta mikro-
skop till vänster ... ni studsa troligen och fråga,
hvad dessa eldröda, fula ormar betyda. Jo, mina
damer, det är de för ögat osynliga bakterier som
hos djuren alstra den farliga sjukdomen mjält-
brand. I ett annat mikroskop få ni se det lilla
odjuret tuberkulosbacillen, hvilken, inkommen i
människokroppen och i lungorna, skördar så mån-
ga unga i själfva lifvets vår.
Men vi skola icke bli förskräckta. Vetenskapen
har upptäckt själfva ursprungskällan och därmed
är udden af det onda bruten. Den rena pasteu-
riserade mjölken är och förblir dock den sun-
daste och hälsosamaste föda för såväl stora
som små.
Och nu lämna vi denna intressanta utställning.
Vilja ni, mina damer, se mer af detta på mjölkens
område, så få ni gå till Maskinhallen, där Separa-
tor har en väldig montre, hopsatt af alla typer
af sin tillverkning, från de största ända till
den lilla näpna »Baby».
Liljeholmens Ijusstalee.
Ni hafva nog, ärade läsarinnor, redan alla sett
den egendomliga montre, som Liljeholmens Stea-
rinfabriks-aktiebolag skaffat sig och som genom
sin höjd träffar blicken, äfven om aftnarna då
»den låter sitt ljus lysa för mäniskorna». Men
måhända ha ni försummat att göra en visit i
själfva staken. Ni, som älska ljus och upplys-
ning i edra hem, träden in och sen huru vid
fabrikationen tillgår. Jag kan försäkra att det är
värdt att se.
Midt i fonden vid ingången mötas ni af vår
folkkäre monarks vällyckade porträttbyst i gips.
Till vänster är en utställning af vid fabrikationen
använda råmaterial, såom olein, glycerin, talg
m. m. samt en serie utvisande alla de olika
stadier dessa måste genomgå, innan man erhål-
ler stearin. I rotundans två borterst belägna
fönster är en utställning af ljus i olika storlekar,
från de väldiga altarljusen ända till de små
dockhusljusen.
Men låtom oss nu se på själfva tillverkningen,
ty unga flickor äro härinne dagen i ända i full
verksamhet.
Först få ni se, huru veken tillkommer. Den
tvinnas på maskin »i långa banor», hvarefter den
hugges af i lagom längd efter det ljusnummer,
till hvilken den skall användas. Man får en
föreställning om fabrikationens omfång, när man
får veta att under år 1895 användes nära 5,000
kilometer veke.
Så komma vi till stöpmaskinerna, där med ett
ryck på en klaff, hela välordnade rader af ljus
träda upp ur maskinens inre, sedan lätt brytas
från sin stearinskifva, hvarpå de stå, och läggas
i sorteringslådorna. Ännu äro de dock icke fullt
färdiga. De hafva icke sin vackra glans och
måste därför genomgå en slipningsprocess, hvar-
efter de dock äro fullt presentabla att slås in i
sitt blåa paket och till sist få sin välkända gula
stämpel påsatt. Steg för steg kan man här
följa arbetets gång och till sist se, hur unga
dalkullor inpacka ljusen i lådor, som sedan
sändas landet rundt och sprida sitt sken i såväl
palats som fattigmans boning.
Det är endast en helt kort stund vi användt
att se allt detta, men man vill gärna medgifva
att den varit synnerligt instruktiv.
Vid vårt utträde ur den innehållsrika tenn-
staken kan det hända att, om vinden ligger åt
oss, vår näsa insuper en ljuf doft af finaste
parfym. Vi se oss omkring. — aha! där strax
till höger ligger en liten paviljong, öfver hvil
ken läses:
Hylin & Comp.
Det är således vår gamla, öfver hela landet väl-
kända parfymörfirma vi här påträffa. Vi stiga
naturligtvis in i den lilla eleganta paviljongen
och låta våra sinnen njuta af allt hvad där bju-
des. Dessförinnan kasta vi dock en blick på de
två väldiga tunnorna vid sidoväggarna, hvilka
bära den af alla husmödrar välkända etiketten
»Kronsåpa», hvilken användes till hvarje byk
snart sagdt öfver hela landet.
Hvilken fin smak och prydlig elegans därinne
i den lilla paviljongen och hvilken härlig doft,
som af Orientens alla vällukter 1 Till vänster ha
vi en liten elegant monter, med hundratals olika
parfymer, essencer och tvålar. Här finnas »He-
liotrop», »Nyslaget hö» och hvad de allt heta,
dessa parfymer, som våra eleganta damer nyttja,
och vi må heller icke glömma dessa större, sli-
pade flaçoner med den rena och uppfriskande
eau de colognen. Behaga ni afprofva några sor-
ter, så äro de unga tjänstförrättande damerna
genast till hands att gifva ecler en liten dusch
ur de eleganta refraichisseurerna.
Till höger är en stor maskin placerad, och här
får man, vissa tider på dagen, se hur fina tvålar
tillverkas efter fransk metod.
Vi behöfva icke mera gå »öfver ån efter vatten»
och införskrifva franska och engelska parfymer.
Våra svenska fabrikat äro fullt ut lika goda.
Bodafors bambumöbler.
Härinne, i den lilla nätta paviljongen, är san-
nerligen något för våra husmödrar att se. En
samling af de mest förtjusande och lätta små
möbler af alla slag, i en stil som måhända upp-
stått bland de rika plantageägarne därborta i
Västindien, ty materialet till samtliga möbler ut-
göres hufvudsakligen af bamburör, rotting och
säf i utomordentligt fina flätverk. Se blott på
dessa eleganta soffor, byråar och bekväma hvil-
stolar, hvilka isynnerhet lämpa sig alldeles för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0290.html
