Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. 24 september 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 IDUN
Icke för sig själf, utan för mänskligheten!
Motto för Kvmnokongressen i Chicago 1893.
det af dylika förbund och vara behjälpliga
vid deras organisation.
Nationalförbund äro nu stiftade i Förenta
staterna, Kanada, Frankrike, Tyskland,
Storbritannien och Sverige. Förberedande
arbeten äro â bane i Danmark, Norge, Fin-
land, Belgien och Italien.
Internationella kvinnoförbundet är en
sammanslutning af alla länders nationalför-
bund, hvilka i sin ordning utgöras af inom
de resp. länderna verksamma kvinnoföre-
ningar.
Samarbete på frihetens grund är själfva
hufvudprincipen för det Internationella kvin-
noförbundet. Nationalförbunden skola sträfva
efter att vara i högsta möjliga grad natio-
nella och representativa, söka att i sig upp-
taga alla i deras länder befintliga arbetande
kvinnor, oberoende af dessas olika politiska
färg samt skilda uppfattningar af religiösa
och sociala frågor. Föreningarna äga ingen
rättighet att blanda sig i hvarandras ange-
lägenheter och göras icke ansvariga för hvar-
andras åtgärder, och hvarje förening har
fria händer att fullfölja sina egna syften
och arbeta för sitt eget mål.
Internationella kvinnoförbundets förnäm-
sta uppgifter äro i kort sammanfattning föl-
jande:
att främja enighet samt ömsesidigt för-
stående och förtroende mellan alla nationers
inom olika områden verksamma kvinnor;
att utgöra ett centrum, där hvarje för-
enings kvinnliga arbetare kunna mötas hvart
femte år för att lära känna hvarandra och
lära af hvarandras arbete; samt att bereda
tillfälle för sådana kvinnliga arbetare af
alla nationer att förena sig om vissa ar-
betsuppgifter, som de tid efter annan kunna
besluta om och som de tro skola inom sam-
hälle, sed och lag befrämja tillämpningen
af det gyllene budordet: »Allt hvad I vil-
jen människorna skola göra eder, det gören
I ock dem».
Se där ett sammandrag af de principer,
hvarå det förbund är baseradt, för hvilket
lady Aberdeen bär ledareskapet, och för hvil-
ket hon i tanke, ord och handling helt gif-
ver sig själf.
Såsom talarinna utmärker hon sig för en
lika ingående sakkännedom och klar upp-
fattning af de olika grenarnes särskilda
syften och bebof som af det stora helas
hufvudmål. Hon förstår att med den in-
nerligaste känsla och allvar para kvinnligt
behag och stundom en fin lekande humor.
I allt hvad hon yttrar, är det den varm-
hjärtade, fint förstående kvinnan, som kom-
mer oss till mötes. En sann hemmets
kvinna som hon är, är ock alla de af henne
behjärtade idéernas mål att främst främja
hemmets intressen. Att hvarje kvinna må,
i sin mån, såsom maka och moder, syster
och vän, såsom lärarinna i skolan, som
vårdarinna inom sjukhus och asyler eller
hjälparinna för de hjälpbehöfvande, som
gifvande eller mottagande, fatta hemintres-
sets stora vikt och betydelse; att hvar och
en med de gåfvor hon fått må bidraga att
hålla elden klar och varm på hemmets härd,
bildande så en kedja af vakteldar mot mör-
ker, kyla och nöd; att ett godt hem må
vara den fristad, där vi alla hämta krafter för
arbete utåt och dit vi återgå att finna hvila
— se där den grundton, som besjälar den
kvinnas ord, hvars hand håller ordförande-
klubban i det Internationella kvinnoför-
bundet. W. B. K.
––––- *––––-
De fosterländska högtids-
dagarne
äro nu ett minne blott, men ett minne, som
kvarlämnat värme och ljus i våra sinnen.
Som en man har Sveriges folk firat sitt
konungapars tjugufemåriga regeringsjubi-
leum, och på det otvetydigaste har fram-
gått, att här, om någonsin, en otvungen
kärleksgärd inhöstades. Den rad af lysande
festligheter, med hvilken hufvudstaden gått
i spetsen för sitt land, har redan så utför-
ligt skildrats i dagspressen, att det ej kan
vara Iduns uppgift att inlåta sig på några
referat, som endast blefve upprepningar,
Fastmer skulle vi vilja gifva en tolkning
af de känslor, som under dessa dagar rört
sig på djupet, de kärlekens och tacksamhe-
tens känslor för vårt furstepar, som blomma
i skuggan af oräkneliga svenska hem. Dock
—- de ha funnit och finna nog sitt uttryck
vår svaga röst förutan, och långt sedan
festmusikens sista fanfar smattrande för-
klingat, skola dessa gömda strängar skälfva
af genljud i svenska hjärtan. —-
Just i vår pressläggningsminut anländer
nu emellertid en insänd liten dikt, som i all
sin enkelhet på ett oskrymtadt sätt synes
oss tolka den stämning, som under dessa
oförgätliga högtidsstunder besjälat vår huf-
vudstad och hela vårt land. Vi kunna där-
för ej neka oss nöjet att återgifva den :
Stockholm den 18 sept. 1897.
Hvad täljer oss väl den flaggprydda stad,
som strålar i festlig skrud,
och folkets hop, som i ändlös rad
dra’r fram vid musikens ljud,
och kanonernas dån och blommornas krans
och ljusen, som täfla med stjärnornas glans
i bländfullt fyrverkeri?
Att fira kung Oscars högtidsdag
hans folk ha stämt möte här.
De kommit mangrant i glada lag,
de kommit från fjärran och när.
De kommit från torftäckt koja som slott
att hylla monarken, att se honom blott,
så kunglig, ståtlig och Mild!
livad ädelt och skönt i hans rike fanns
har mött uti dyrbar prakt
att sluta kring fursten den jubelkrans,
som han vann med sitt snilles makt.
De ha kommit från dagens möda och id,
de ha kommit i trasor från lifvets strid
att glädjas en festlig dag.
Och trumpna anleten lysa opp
inför hans solljusa blick.
I mulna hjärtan tänds åter hopp
vid en hälsning, en vänlig nick.
Ty att uäl han vitt dem, en hvar det vet,
de ha rönt det förr, deras tro är det,
att kung Oscar är folket kär.
Hör blott det hurra, som jublande går
ur tusende varma bröst,
från massan, som tåligt bidande står
för att höja sin starka röst.
Det är jubelhymnen, och däruti
instämmer en fulltonig harmoni,
en kör af hela hans folk.
Det är tacken för hvad han verkat har
under fem och tjugu år,
att han deVt deras sorg i kulna dar
och läkt månget svidande sår.
Att han eldat dem genom sitt snittes brand,
att han offrat sig själf för sitt fosterland —
för brödrafolkens väll
Ett utslag af den samlade hyllning, som
nu framburits till tronen genom furstligt
lysande ombud från världens alla kanter
och otaliga deputationer från vårt lands
mest skilda gränser, vill dock Idun något
dröja vid, då det är särskildt representativt
för den svenska kvinnan och hennes tysta
kärleksverksamhet. I måndags middag
emottog nämligen h. m:t drottningen en
deputation af damer, representerande dels
hufvudstadens sjukvårdsföreningar, dels
andra välgörenhetsföreningar, i hvilka kvin-
nor taga del, dels de två kvinnliga försvars-
föreningarna, tillsammans 40 olika kvinno-
sällskap.
Deputationen öfverlämnade till drottningen
en vacker blomstergärd, en krona bunden
af ljusröda och hvita rosor, och hvilande
på ett hyende af blommor, hvars hörntofsar
utgjordes af olikfärgade band med de sär-
skilda föreningarnas namn, broderade i gult
silke. På hyendet hvilade ett guldbrode-
radt band med inskrift: Till vår ädla
drottning.
Professorskan Agda Montelius, represen-
tant för Föreningen för välgörenhetens ord-
nande, höll vid gäfvans öfverlämnande ett
varmhjärtadt tal, hvarur följande må an-
föras :
»Att vår drottning städse, trots sjukdom
och kroppslig svaghet, med vaket, dådkraf-
tigt intresse omfattat allt som kunnat höja
kvinnan och öka hennes förmåga att gagna;
att från de rum, där landets moder under
långa tider nödgats lefva osynlig för sitt
folk, utgått ett tyst, men oaflåtligt sträf-
vande att hjälpa de lidande, stödja de svaga
och vacklande, upprätta de fallna och väl
rusta de unga för lifvets kamp, detta har
för Sveriges kvinnor varit af omätlig bety-
delse. Mot höjderna riktas medvetet eller
omedvetet allas blickar, och skåda de där
ett flärdfritt, oförtröttadt arbete för andras
väl, verkar den anblicken tändande och
eggande och en hvar försöker i sin ringa
mån följa föredömet. Det är för allt detta,
som vi bedja att å alla deras vägnar, som
arbeta inom våra föreningar, få till eders
majestät hembära vårt innerliga tack. Må
Guds välsignelse hvila öfver eders maj:t,
och måtte under många kommande år
Sveriges kvinnor få följa Sveriges drottning
i all ädel sträfvan!»
Drottningen var synbarligen rörd öfver
denna hyllning och tackade deputationen
i hjärtliga ord, med hvilka hon bad att få
uttrycka sitt varma intresse för och sin
innerliga tacksamhet mot alla dem, som
arbeta för de lidande och olyckliga.
Samma dag hade friherrinnan Torborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
