Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. 24 september 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 303
I DUN
Rappe audiens och öfverlämnade en adress
från Svensk-amerikanska kvinnornas jäm-
likhetsförening i Chicago. Denna bestod af
en på pergament textad lyckönskan till
drottningen, med en stor mängd under-
skrifter af framstående svensk-amerikanska
kvinnor, innesluten i en konstnärligt skn-
ren pärm.
Vidare hade Kristliga föreningen af unga
kvinnor audiens och representerades därvid
af hedersordföranden pastor "Wadström och
ordföranden fröken Anna Roos, hvilka till
drottningen öfverlämnade en på pergament
textad adress, innehållande en önskan om
Guds välsignelse med anledning af rege-
ringsjubileet.
–––- *–––-
^vinnol^on/erenserv
|T lit mer och mer återtager vår hufvud-
r v" stad sin hvardagsprägel efter den jub-
lande hyllningsfest, som ägnats vårtkonunga-
par och hvari hela vårt land deltagit.
Som en mäktig våg brusade öfver Sve-
rige den glada hänförelsen, den lyste i illu-
minationens strålande emblemer, den sköt
mot höjden i raketers och stjärnbågars
gnistrande prakt, nu gömmes den i sven-
ska hjärtans djup som en helig eld, den
där gör oss starka och förhoppningsfulla
till allvarets och arbetets dag.
Det är ock med allvarliga och upphöjda
syften, som kvinnor från alla delar af vårt
land samt äfven representanter från broder-
landet, Danmark och Finland samlats till
den konferens, som anordnats af Svenska
kvinnornas nationalförbund. För detta för-
bunds principer och ändamål hafva vi förut
i detta nummer gifvit våra läsarinnor en
redogörelse i den biografi, som åtföljer det
å första sidan befintliga porträttet af lady
Aberdeen.
Som konferensen tager sin början just
samma dag, som denna veckas nummer af
Idun lägges i press, är det blott en flyktig
skildring från dess öppnande som vår referent
i dag kan lämna våra läsarinnor. Med varm
samkänsla och förståelse vilja vi då först
bringa deltagarinnorna— dessa nordens frid-
kullor—vårhälsning med de bästa önskningar
för främjandet af deras sak: att i fast för-
ening vinna allt vidare mark för humani-
tetens, barmhärtighetens och framåtskridan-
dets intressen.
Bland de mera bemärkta deltagarne i
konferensen må bland andra nämnas: frö-
kan Gina Krog, en ifrig och kraftig för-
kämpe för kvinnosaken i Norge. Själf te-
daktris för denna rörelses organ »Nylænde»,
har hon gjort sig känd för sina artiklars
skarpt belysande och klara argumentering
samt satiriska udd. Fru Margareta Wullum,
äfven från Norge, står i spetsen för det
s. k. sanitetsförbundet, en förening mot-
svarande Röda Korsföreningen här i Sve-
rige, med den skillnad dock att den först-
nämnda äfven under fredstid gifver det
bistånd, som här hos oss reserverats för
krigstid. Från Danmark hafva kommit fm
Elisabeth Selmer, som inom sitt hemland rest
vida omkring och arbetat för nykterhetens
och sedlighetens sak, samt fru Charlotte
Norrie, f. Karbon, själf f. d. sjuksköterska
och gift med en läkare; hennes sympatier
och verksamhet ha isynnerhet ägnats sjuk-
vården och förbättrandet af sjuksköterskor-
nas ställning. Fröken Ludna Hagman från
Finland är ordförande i Finska kvinnoföre-
ningen Unionen samt har utgifvit en bok
på finska om samuppfostran och de rön
hon gjort i denna riktning. Alla dessa
damer hålla under de särskilda konferens-
dagarne föredrag i de olika grenar af kvinno-
verksamhet, som hvar och en af dem gjort
till sitt hufvudintresse.
Klockan 11 i tisdags f. m. samlades
konferensdeltagarne i Frimurarordens lokal
och sedan de omkring 250 deltagarinnorna
fått hvar och en sitt medlemsmärke —
en ljusgrön moarérosett — program och
plats samt kören hunnit ordna sig, intog
fröken Helena Munktell, som komponerat
musiken till den af fröken Henrika Wid-
mark författade kantaten, själfanförareplatsen
och fulltonig och klar brusade dess » fram-
åt.» genom salen. Fru Louise Pyk sjöng
solo med innerlig värme.
Vi meddela här det vackra diktverket i
dess helhet:
Kör:
Framåt vandra, barn af tiden,
Till den ljusa tempelgård,
Där af kärleken och friden
Bestes dig en helgad värd.
Se, dess pelarrad begjutes
Utaf sol från himlens pell,
Och dess höga port ej slutes
Klosterlikt om enslig’ cell.
Där i frihet tanken stiger
Till oändlig kärleks höjd,
Och en fridens psalm dig viger
Till ej anad segerfröjd.
Där ditt hjärta skall sig lära.
Änglaskarörs jubelord:
»Gud i himlen vare ära,
Frid det vare på vår jord!»
Solo:
Led våra vägar,
Fader i ljuset,
Lj’ft våra tankar
Högt öfver graset,
Sänd dina strålar
Af Kärleken blid,
Gjiit i vårt hjärta
Din himmelska frid!
Kör:
Uppåt till den klippa sträfva,
Där sin fyrbåk sanning tändt!
Att ej hjärtan vilse sväfva
Blef dess ljus i världen sändt.
Sök dess klara låga värna,
Trofast uti håg och sinn’,
Att den lyser som en stjärna
Seglaren i hamnen in!
Solo:
Lär oss det höga
Målet hinna,
Gif att det ledande
Ljuset vi finna,
Hjälp oss, o Fader,
I bränningars brus,
Styr Du vår farkost
I sanningens ljus!
Solo med kör:
Framåt! Uppåt! orden ljuda,
Som vår lösen blifva må.
Allvar, enighet de bjuda,
Om vårt mål vi skola nå.
Fast vi skilda vägar vandra,
Sökande i världen vid,
Finna vi till slut hvarandra,
Uti kärlek, ljus och frid!
Därefter beträdde fru Ellen Ankarsvärd
talarstolen och hälsade i hjärtliga ord kon-
ferensmedlemmarne välkomna. Hon er-
inrade, hurusom kvinnofrågan allt fortfa-
rande utgjorde en viktig insats i våra da-
gars politiska, sociala och kulturella lif,
men huru dess lösning fördröjdes genom
den antagonism, som finnes mellan man-
nens och kvinnans sträfvanden. Förr
än detta missförhållande häfts och likstäl-
lighet mellan båda könen blifvit en verk-
lighet, kan ej heller kvinnan rätt fullgöra
sin uppgift. Mannen kan ej fylla kvin-
nans uppgifter, kvinnan ej mannens, men
kvinnan bör äga, frihet att söka sig arbete
på de fält, dit hennes håg ocb fallenhet
mana. Talarinnan berörde därpå den gifta
kvinnans rätt och de ändringar, som inom
detta område — makans och modrens —
vore önskliga, samt de hinder som ligga
i vägen för önskningarnas förverkligande.
»Rätt först, godt sedan’ — förnekad rätt
är förökad orätt» — voro hennes ord. Där-
på öfvergick hon till en öfverblick af sam-
manslutningen mellan de olika kvinnoför-
eningarna och de nationella kvinnoförbun-
dens uppkomst och syften samt betonade,
att sammanhållningen måste vara det star-
kaste medlet till framgång. Många olika
intressen voro här förenade såsom länkarne
i en kedja, och väl kunde meningsskiljaktig-
heter uppstå, »men utan strid ingen frid».
Må blott striden föras med blanka vapen
och öppet vizir. (Applåder!)
Efter detta företogs val af funktionärer,
hvarvid till konferensens ordförande valdes
fru Ellen Ankarsvärd, till vice ordf. profes-
sorskan A. Montelius, d:r Ellen Fries och
fröken Hulda Lundin samt till sekreterare
fröknarna S’. Ulrich, B. Hübner och Hanna
Andersson.
Efter valet upplästes följande telegram
från Finland:
»Framgång för edert arbete för frihet på
kristendomens grund.
Alexandra Gripenberg.
Mera hinna vi i‘ dag ej meddela våra
läsarinnor. För de olika föredragen och
diskussionerna skola, vi i nästa veckas num-
mer gifva ett sammanfattande referat.
–––- *–––-
”Ett problem”
med praktisk belysning.
En höstflyttningshumoresk af O. D.
S
å och se på våningar — eller åk — i minst
nio fall af tio, då ni kommer till köket,
mötes ni af samma svårlösta problem. Men —•
ni märker det ej?! Jaså! Låt oss då belysa
det med ett exempel !
Här är nu major Klackensporres kök.
Genast vid inträdet kan ni riktigt »känna i
luften», att majora fått sin älsklingsrätt, stekt
sill, till frukosten.
En liten knubbig kokerska, med den hållning
man får, när man lärt på fint hotell, tycks just
njuta en viss sinnesro efter dagens första måltid.
Husets »husa», mager femtonåring i frökens
afiagda kläder, sätter ut frukostbrickan på fön-
sterbordet.
»Diska med samma, så man blir af med det!»
säger kokerskan.
»Ah-nej, jag vill städa ifrån mig först!... När
dom inte har råd att ha serveringsrum, så ...»
»Hör man på tösen! Du har väl aldrig sett
ett serveringsrum, Mina lilla! Mem får hennes
nåd grosshandlarn till måg, så nog får fröken
serveringsrum, må du tro !... Men det blir min
förtjänst, om han tycker om sig här i huset, för
han lefver bara för mat, det har hennes nåd själf
sagt... Och hennes nåd kan ingenting modernt...
ingenting !»
Mina har gått. I sängkammardörren sticker
majörskan fram en spetsig näsa och ser nervös ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
