Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 1 oktober 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 ID U N 1897
Människa, du är ett kol; Gud är din eld och ditt ljus: du är svart, mörk, kall, om du ej är
i beröring med honom.
J. Scheffel.
många vänner och bland dem äfven Svea
rikes ärkebiskop, hvilken företog en sär-
skild resa till Jönköping för att viga de
unga, som stått högt i hans gunst från
den tid han var biskop öfver Kärlstads
stift.
Sistnämnda år flyttade den unga famil-
jen till Gefie, hvarest den blifvande lands-
höfdingen, sedan han några år tjänstgjort
som länsnotarie, befordrades till landssekre-
terare. År 1889 inträffade emellertid en
ny flyttning, då landssekreteraren i Gelle
förordnades att på grund af landshöfding
Grolls inkallande i statsrådet förestå lands-
höfdingeämbetet i Kalmar län, hvilket för-
ordnande år 1896 efterträddes af utnäm-
ning till samma ämbete.
Under det år som sedan dess förflutit
har fru Amélie Fagerlund tillvunnit sig ett
odeladt erkännande för det sätt, hvarpå
hon utfört sitt maktpåliggande och inga-
lunda lättskötta värf som husfru i landshöf-
dingeresidenset. I föräldrahemmet hade hon
i sin moder haft den bästa föresyn, icke
minst i fråga om det sätt, hvarpå en lands-
höfdings maka bör fullgöra sina åligganden.
Jämte denna värdefulla erfarenhet var hon
emellertid i besittning af personliga egen-
skaper, som tycktes göra henne särskildt
danad för hennes nya ställning: en aldrig svi-
kande lynnets friskhet i förening med denna
äkta kvinnliga själfbehärskning, hvilken är
i stånd att stundom göra själfva tröttheten
osynlig, ett förstånd, som ej blott räcker
till för hem och familj, utan också för att
ordna och leda inom en landshöfdingmakas
öfriga piktområden, en smak, som sätter
henne i stånd att, som det heter, repre-
sentera, dock utan den lyx, som icke minst
i landsorten så ofta bländar svaga ögon,
när den lyser från samhällets höjder, ett
hjärta, som ömmar för lidande och nöd,
men som därjämte kan eldas för lifvets
större frågor och icke minst för fosterlan-
dets angelägenheter, och slutligen denna
världsvana, som tillåter henne att ledigt
och utan nedlåtenhet närma sig en hvar,
men som därjämte lika ledigt och älskvärdt
utstakar gränser, som ej få öfverskridas.
Under dylika förhållanden torde det väl
vara tämligen själfklart, att en hvar som
träder inom hennes tröskel också känner
sig synnerligt väl tid mods.
I likhet med de flesta landshöfdings-
fruar har fru Amélie Fagerlund inom re-
sidensstaden trädt i spetsen för en del en-
skilda välgörenhetsinrättningar eller för-
eningar för allmännyttiga ändamål. Hon
är sålunda ordförande i styrelsen för Bern-
hardinaskolan och Hushållsskolan, en varmt
intresserad medlem af Sjukvårdsföreningen
samt äfven ordförande i Försvarsföreningen
m. m. Likaledes har hon haft sin viktiga
andel i bildandet af det drgmatiskt-musi-
kaliska sällskap, som under de senaste åren
med eller utan samband med musikförenin-
gen å Kalmar teater gifvit föreställningar
för välgörande ändamål och hvilket sällskap
sedermera på egen hand utvecklat sig så,
att det för närvarande äger att uppvisa
flere framstående musikaliska och drama-
tiska förmågor, som under andra förhållan-
den antagligen icke blifvit upptäckta. In-
komsten af en bland dessa amatörföreställ-
ningar användes till inköp af svenska flag-
gor till härvarande läroverk och folkskola
samt en smakfull fana till läroverkets ung-
dom att begagnas vid firandet af foster-
ländska högtidsdagar. Som att litet bevis
på landshöfdingskans representativa förmåga
må nämnas, att sistnämnda fana öfverläm-
nades till ungdomen af henne själf i ett
tal, framfördt med kvinnligt behag, men
därjämte med en kraft och en säkerhet,
som icke alltid kânneteçknar ett »jung-
frutal ».
I en krets af släktingar ech vänner fi-
rade hon sistlidne sommar den 25:te års-
dagen af sitt lyckliga äktenskap, i hvilket
hon äger trenne söner, af hvilka den äldste
är underlöjtnant vid Norrlands artillerire-
gemente.
Mot samhällets höjder — de må nu be-
finna sig i hufvudstaden eller i landsorten
— riktas ju städse många pilar, äfven så-
dana som äro förgiftade, om icke af hat,
så åtminstone af småsinne och afund, men
•huru otroligt det än må låta, har den som
tecknar dessa rader aldrig försport, att nå-
gon inom Kalmarorten ens försökt att af-
skjuta någon dylik pil mot henne, som för
den kvinnliga spiran inom residensbyggna-
den i Kalmar, kanske just emedan bemälda
spira är omlindad med något liknande de
små, behagfullt formade, doft- och färgrika
föremål, som hon så mycket håller af på
hvarje lämpligt ställe utom i sin egen lef-
nadsteckning. O. S.
Julia Mathilda Svedelius
född Azelius.
Den som haft förmånen njuta af den
gästfrihet, som i rikt mått öfvas af Örebro
läns nuvarande höfding, herr Axel Svede-
lius, har minst af allt kunnat undgå att
lägga märke till den stämning af trefnad,
som så osökt inställer sig vid besök i detta
vackra hem, där smak utan flärd uppen-
barar sig i allt och där den besökande städse
kan påräkna det förekommande bemötande,
som utgör den bästa kryddan på alla fest-
ligheter i landshöfdingens salar lika väl som
i den enskildes mera anspråkslösa hem.
Och att den världserfarne, alltid frynt-
lige höfdingen just i denna del, i sin sträf-
van att sprida trefnad omkring sig både i
och utom sitt hem, har den bästa med-
hjälparinna i sin maka, är lika allmänt
kändt som erkändt. Här behöfver ingen
anse sig förbisedd: det vänliga ordet och
det vänliga leendet räcka till för alla. Mån-
gen husmoder i den ställning som fru Sve-
delius skulle säkert känna som en rätt be-
svärlig börda att »representera» så som öf-
ligt är på Örebro slott; men därom har
intet försports och intet förmärkts, icke ens
då, när en nu lyckligt öfvervunnen ohälsa
satte värdinnans icke öfver sig stora kraf-
ter på prof, för hvilka andra skulle ryggat
tillbaka.
Dock, det är icke blott i sin egenskap
af husets härskarinna som fru Svedelius
framstår som berömvärdt mönster i kvinn-
liga dygder, i jämnmod och hjärtegodhet.
Som landshöfdingens maka har hon i stor
omfattning tagits i anspråk för mångahanda
ändamål i välgörenhetens och andra lof-
liga intressens tjänst. Och icke heller här
har fru Svedelius tvekat att ställa sig i
spetsen och direkt pålägga sig mödor och
omsorger, för hvilka hon helt visst en och
annan gång bort vara befriad. Öfver allt
lyser igenom det vänliga sinnelaget, den
medfödda dispositionen att gagna, glädja
och göra andra allt godt man kan. Julia
Mathilda Svedelius, dotter af kassören vid
Hargs bruk i Koslagen Azelius och hans
ännu lefvande maka Mathilda Gezelius, är
född 1840. Efter fadrens död 1848 upp-
fostrades hon i Stockholm och ingick 1862
äktenskap med dåvarande löjtnanten vid
väg- och vattenbyggnadskåren Axel G. Sve-
delius. Det unga paret nedslog sina bopå-
lar först i närheten af Örebro, där löjtnant
Svedelius verkade i sitt yrke till 1871, då
flyttning skedde till Dalarne. Åren 1875
—1879 tillbragtes i Filipstad och ytterligare
halftannat år i Göteborg, under hvilken tid
Svedelius ordnade och ledde trafiken på
Stora Bergslagsbanan. Från Göteborg flyt-
tades verksamheten till Uddeholm, där ma-
jor Svedelius öfvertagit disponentskapet och
där hans maka under en mera än tolfårig
vistelse fick godt tillfälle att som outtrött-
lig och förekommande värdinna i ett hus,
där främlingar från skilda håll så inom
som utom landet ofta samlades, förvärfva
den vana och erfarenhet, som sedermera
såväl kommo henne till pass, då mannen
år 1893 förflyttades till landshöfdingesto-
len i Örebro, i hvars åldriga »fyrkant» med
sina minnen från Engelbrekts och Vasarnes
dagar hon nu så väl förstår att sprida hem-
trefnadens solljus inom de gamla, till ut-
seende dystra murarna. V. Ö.
Hanna Sparre
född von Baumgarten.
I det väna Östersund innehas landshöf-
dingestolen sedan blott ett par år tillbaka
af ett nytt höfdingepar, men den korta tid
landshöfdingen frih. Sparre och hans fri-
herrinna tillbragt i dessa nordliga bygder
har varit mer än tillräcklig att vid dem
binda alla jämtars hjärtan. Friherrinnan
Johanna (Hanna) Julia Sofia Sparre föddes
i Wexiö den 27 nov. 1836. Hennes för-
äldrar voro öfverstelöjtnanten P. R. von
Baum^arten och hans maka, född Aschan.
Den 15 oktober 1861 ingick hon äktenskap
med friherre Knut Ulfson Sparre och sedan
början af 1896 utöfvar hon värdinneskapet
i Östersundsresidenset.
»Med en ädel karaktär förenar friherrin-
nan Sparre ett flärdlöst och vänfast väsen
och är ett mönster som maka och moder.
Hon har under den korta tid, hon vistats
här, redan gjort sig afhållen och förvärfvat
många vänner» — så lyder det i all sin
enkelt knappa form dock så vältaliga ut-
låtande, vi inhämtat från hennes residens-
stad.
Af friherrinnan Sparres tre barn är sonen
löjtnant vid k. flottan och lärare vid Sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
