- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1897 /
316

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 1 oktober 1897 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T
a
n
d
p
u
lv
e
r
,
två
slag,
T
a
n
d
p
a
sta
,
T
a
n
d
tin
k
tu
r 1897
H
„ §
* &
" H-
V £
H B?
P: K
•d S
; 3
5- p,
Ht y
0: “
lo
8’ §
P* •
Ö L_
H ^
P O
g §
“g
ÎT g
^ g
“ §
06
316
lille Nils, som grät, för att han icke fick
följa med.
I tio års tid hade hon tjänat hos kam-
marherrns, och under denna tid hade hennes
hjärta vuxit fast vid familjen, så att all
deras glädje alla deras sorger blifvit ett med
hennes egna. Hela sitt intresse, all sin
arbetskraft hade hou förbrukat i detta hem,
där hon kände, att man höll af henne, och
fordrade att hon skulle hinna med allt och
med alla. Det hade kommit henne att
glömma, att hon själf var en fattig tjäna-
rinna utan hem, utan släkt eller vänner —
och hon hade aldrig tänkt sig att behöfva
lämna dem.
Hon hade kommit strax efter det herr-
skapet blifvit gifta och till en början häp-
nat öfver den unga fruns godtrogenhet och
oförmåga att taga vara på sitt. Hon var
bara söt och glad och intresserad af sina
nöjen, under det hennes hem sköflades af
samvetslösa tjänare.
Malins rättsmedvetande uppreste sig mot
deras vandalism, och då hennes nåd snart
lärde sig inse, att det var en plikttrogen
själ som hon kunde lita på, hade hon med
förtjusning vältat hela hushållshördan på
Malins skuldror, och denna hade så små-
ningom, då barnen kommit till världen, avan-
cerat till den föga afundsvärda befattningen
af hushållerska och öfverbarnsköterska.
Det hlef annan ordning af i huset, det
var icke längre lönt att betjänten drack ur
punschen eller att jungfrurna gingo för
hårdt på kaffet. Malins stränga inkvisitions-
blick räckte till öfver allt.
Att hon gick i en beständig mellanhand
mellan husbondefolk och tjänare, det fäste
IDUN
hon sig inte vid, hon sade ifrån, så att det
sjöng om öronen, och när hennes nåd ibland
tyckte att hon tog för hårdt i, lugnade hon
sig med sitt samvetes vittnesbörd.
»Kära Malin,» kunde hennes nåd säga,
»hvad är det nu för stim i köket igen. Låt
dem gärna dricka kaffe dagen i ända, bara jag
slipper höra ett så’nt oväsen. Malin har då
inte det ringaste uudseende för mina nerver. »
Malin svarade ingenting, hon kände allt-
för väl, hvilken respekt hon var skyldig sin
matmoder — men hon tog på sig en min
af ogenomtränglig sfinx och gick omkring
med ett tyst misshumör, som lade en för-
stämning öfver hela huset och inte dunstade
bort, förrän hon blifvit god igen.
»Nå, hvad går Malin och tjurar för,» frå-
gade hennes nåd, när hon litet senare på
dagen kom in för att fråga om någonting.
»Jag tycker, att hon som är gammal i huset
och borde föregå de andra tjänarne med
godt exempel, åtminstone skulle visa sig
höflig. »
»Jå, när man blir misskänd så — •—• —»
»Struntprat — ingen människa har tänkt
på att misskänna henne. — Om hon nu
har sin gamla tvättnota i ordning, så lägg
den där på mitt skrifbord — jag skall gå
igenom den sedan; Så kan hon gå ut och
gå med lille Nils — barnsköterskan har
inte tid i dag.»
Det var ett osvikligt medel att blidka
Malin, och hon klarnade ögonblickligen upp.
Med ett ödmjukt: »ja, hennes nåd,» skyn-
dade hon i väg att borsta sin helgdagshatt
och sin bästa kappa och så att pynta ut
lille Nils.
De promenaderna med honom voro hennes
högtidsstunder, när hon fick gå med honom
alldeles ensam och besvara hans frågor om
hästar och hundar och allt hvad han såg
— samt tala om för främmande, hvems det
söta barnet var med de guldgula lockarna.
När de kommo hem igen, var hon som
ett strålande solsken och gick genast in
till hennes nåd för att tala om, hvilket upp-
seende han väckt öfverallt och att det inte
fanns maken till barn i hela Stockholm.
»Ja, ja, gamla Malin det är ju godt och
väl att hon tycker det, men tala inte
om det, så han hör det — hon skämmer
nog bort honom ändå.»
Ty om det fanns någonting i världen,
som gamla Malin dyrkade, så var det lille
Nils. All den ömhet och moderskänsla hon
känt inom sig slösade hon på honom. Han
hade varit så klen och svag, då han föddes,
att han mera än de andra barnen behöft
en sorgfällig vård, och den hade hon, utan
att någonsin förtröttas, gifvit honom.
(Forts.)
––—*–––- -
Innehållsförteckning.
Vära landshöfdingsfruar. IV: Amélie Fagerlund, född
-Ekström; Julia Svedelius, född Afzelius; Hanna Sparre,
född von Baumgarten. (Med porträtt.) — Felslagen spå-
dom; -poem af K. B. — Döende toner; af Laura Fiting-
hoff. — Ord och aftal; af Eva Vigström (Ave). — Iduns
romanbibliotek. — Kvinnokonferensen. — Utgången af
priståflingen ang. Iduns jalnummer. — »Författaren till
Cousinerna»; ett hundraårsminne af K. B. — Från Iduns
läsekrets: Telegram från Lovisa Petterkvist. — Ur notis-
boken. — Teater och musik. — Gamla Malin; skiss af Si-
rius. — Tidsfördrif.
––– -*–––-
«SMroranr.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
34 inkapslade svenska
ortnamn.
Kära Marie!
Fredrik gick nyss att höra ett
långt oratorium, hvilket de skola
ge flera gånger under denna fast-
lag. Anledningen till att jag stan-
nar hemma, är att jag ej fick en
blund i mina ögon i natt. Jag ska
genast berätta dig hvarför. Allde-
les som meningen -var, brådskade
jag med att komina i säng, då jag
hör ljudet af ängsliga röster. Sund
som jag är till min fysik blef jag
att börja med ej rädd, men då ett
starkt ljus sken in genom vårt säng-
kammarfönster, blef jag som bun-
den af skräck. Ropen nedtystades,
men jag hörde hör sprutor sattes i
gång.
»Er man, landskamrern, hvar är
han?» frågade någon utanför och
knackade på fönstret.
»Åhjo han är här.»
»Det brinner hos er kusin Vester.»
»Viktors i fara! Jag förstår, hos
Viktors hälla de vårdslöst ut het
aska.»
»Nej, det tros att det är mord-
brand.»
Vår kokerska rafsade ihop hus-
geråd och jag hade svårt öfvertyga
henne om bergningens olämplighet,
ehuru hon tog sig för med att be-
grafva saxarne i mjölbyttan, lägga
vår nyköpta halfva kalf tanklöst öf-
ver min bästa hatt samt min långa
Gudmars trandränkta sjöstöflar i si-
denkåsösen. En dyrbar opalvas,
trattar och rifjärn om hvartannat.
När Fredrik kom tillbaka hade
han att förmäla rent af fasliga sa-
ker. I hela kvarteret ej ett hus
kvar — nakna skorstenar öfver allt.
Det brann ännu under asklagren.
Naturligtvis bjödo vi Vesters talrika
familj att bo hos oss — vi kunde
ju ej låta dem frysa ihjäl.
Marengerna du sände skall du ha
tack för. Jag skickar med budet
till påsk alla vikterna du glömde
kvar, äfvensom Pièrre Lotis målan-
de skildring af färden genom öknen.
Din Sibylla.
P. S. Ursäkta staffelet!
Tiargâta.
Fyrkantgâta.
Tag 9 a, 4 d, 7 e, 3 g, 1 i, 1 k,
1 1, 1 n, 1 o, 4 p, 8 r, 6 s, 1 v,
2 ö!
a a k 1 k
i m in j
j t t t
t 0 0 u
har afssende på stad;
en vätska;
adjektiv ;
musikterm.
B—g.
Charad.
Blott en vokal mitt första är;
Mitt andra vattendrag;
Mitt tredje ofta du förtär
Med mycket välbehag;
Om du mitt fjärde förr ej sett,
Gå till ett bryggeri;
Mitt femte, jämte vatten hett,
Kan nyttig vätska bli.
Mitt hela har på vis och sätt
Vårt lif uti sitt våld,
Men träffar han ej i valet
rätt
Ja då •— då är han såld.
S. L.
Uppställ och ordna dessa i en fi-
gur lik ofvanstående så, att i rutor-
na 1, 9 och 17 lika bokstäfver in-
falla, bokstäfverna i de yttre ru-
torna, lästa i följande ordning: 1,
2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9—1, 10, 11, 12,
13, 14, 15, 16, 17-9, 18, 19, 20, 21,
22, 23, 24, 17 bilda tre lika ord,
samt lästa sålunda: 2, 25, 10—3,
28, 11-4, 27, 28, 29, 12-5, 30, 31,
32, 13—6, 33, 34, 35, 36, 37, 14—
7, 38, 39, 40, 41, 42,15 — 8,43,44,
45, 46, 47, 48, 49, hvar för sig inne-
hålla ett. begripligt ord.
Orden beteckna:
1 raden (2—10). Tillstånd.
2 » (3—11). Hvad en säll-
syntblommaär.
3 » (4—12). Bra att vara —
ibland.
4 » (5—13). Kommer efter.
5 » (6—14). Hvadmångenär.
6 » (7—15). Fortskaffnings-
medel.
7 » (8—16). Underlättar vid
skrifning.
Moster Lisa.
Paragram.
Om nedanstående ord förvandlas
i likhet med t. e. dryckdilja = mat-
ros (matros) till ord med närbesläk-
tad eller motsatt betydelse, erhållas
9 nya ord, hvilkas begynnelsebok-
stäfver gifva namnet på en högät-
tad person:
1) kontra-mager; 2) spader-knekt;
3) storm-rep; 4) titel-underskrifning;
5 guld-bägare; 6) smäll-fiske; 7) ben-
ull; 8)’ paris-färd; 9) myrten-krona.
Lösningar.
Logogryfen : Hösten, Östen, het, te, Set,
Sten, tös, hö, tö, ö, en, söt, snö, nös, höns,
se, hes, nöt, sen.
Aritmogryftn : Länge lefve deras majestä-
ter! 1) apelsin, 2) stjärna, 3) leonard, 4)
långref, 5) Lysekil, (5) Axelina, 7) företal,
8) elefant, 9) Malvina, 10) kamelia. ll)lin-
dare, 12) vaselin, 13) kvarter, 14). andante,
15) harstek, 10) simpa, 17) Sam, IS) j, 19)
e, 20) asp, 21) Säter, 22) här, 23) t, 24) fel,
25) makrill.
Prokopen: Samos
amos
- mos
os
Tabula magican:
3 6 7 10 1
8 4 4 5 6
2 8 9 3 5
9 7 5 1 5
5 2 2 8 10
Vokalförändringsgåtan : Kanyl, kanel, ka-
nal.
Juvelerare Ringar, Armband, Kedjor, Silfverarbeten, Modernast!
K. ANDERSON Broscher, [Kedjearmband, Nålar, Bordsilfver. Solidast!*
1 Jakohstorg- 1. Bref besvaras omgående. Billigast!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free