Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 39. 1 oktober 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 316
Från Iduns läsekrets.
Telegram frän Lovisa PetterkvistI
Jag är så ledsen, och så tacksam! Bref
pr omgående! Var god och håll efter tele-
grampojken, att han genast lämnar fram det
här, eljes hvad ska herr och fru Publik
tro!
I flygande fläng och med dar-
rande hjärta, i hvilket jag dop-
pat min pänna, hvilket jag hop-
pas syns !
Lovisa Petterkvist.
Jockmock d. tjugufemte — Gud vet hvad !
––––-*––––-
Ur notisboken.
Dödens skördar. Enligt från Göteborg in-
gånget meddelande har en af svenska folksko-
lornas veteraner, f. d. folkskollärarinnan fröken
Margareta Augusta Hagberg, aflidit därstädes, nära
83 år gammal. Fröken Hagberg var född 1814
och utöfvade under en lång följd af år en gagnan-
de verksamhet i folkskolans tjänst, till dess att
hon trött af år drog sig tillbaka till privatlifvets
lugn.
— Statsrådinnan Augusta Emerentia Carolina
Lagercrantz, född Zethelius, afled i söndags af
hjärtförlamning i en ålder af något öfver 80 år
å Vällinge egendom, där hon vistades på till-
fälligt besök hos sin måg och dotter. Hon sör-
jes närmast af fyra söner, af hvilka den äldste
är öfverste och sekundchef för Svea lifgarde,
samt af två döttrar, af hvilka den ena är gift
med t. f. chefen för generalstaben generalmajor
Warberg och den andra med kammarherre R.
P. O. Blomstedt å Vällinge.
— I den höga åldern af nära 88 år har i
Upsala änkefru Jeanette Arborén, född Sundmark,
aflidit. Fru Arborén var född i Stockholm den
6 oktober 1809, dotter till sjökaptenen Johan
Abraham Sundmark och hans hustru Gertrud
Nannings, samt blef, genom sin moders andra
gifte, systerdotter till lektorn och sedermera tal-
mannen Anders Jansson-Hyckert. Hon ingick
1833 äktenskap med sysslomannen vid Gefle
storkyrka Olof Arborén. Den aflidna var syster
till förre chefen för k. Uplands regemente öfver-
sten A. Sundmark, och sörjes närmast af två
barn, sonen, förre kaptenen vid samma regemente
O. J. Arborén, en dotter samt barnbarn.
*
Den finska djursJtyddsifrerskan, fru
Constance TJllner, hvars porträtt och biografi Idun
för ett par år sedan meddelade, har i dagarne
besökt Stockholm och höll därvid inom »Samfun-
det för befrämjande af ett naturenligt lefnads-
sätt» föredrag om »Harmoni i djurskyddsarbetet».
»Nordiska djurskyddsföreningen» har som ett
erkännande af fru Ullners arbete i föreningens
syfte beslutit tilldela henne sin silfvermedalj.
SÜ
För sju/ca magar. Som svar på flere till
red. ingångna förfrågningar angående fru Sofia
Larssons i Jönköping i vår liksom i flere tid-
ningar annonserade örtmixtur få vi meddela,
att för oss framlagts många af kända personer
bestyrkta intyg om särdeles goda resultat, som
vunnits vid användandet af mixturen mot en
del magsjukdomar äfvensom gallstenskolik.
Skotska schalkragar, de nya och trefliga,
på samma gång lätta och varma höstöfverplagg
för damer, som firman John Sörman fört i mark-
naden, ha i hög grad vunnit den kvinnliga af-
nämarkretsens bifall och efterfrågan. Vi hänvisa
för öfrigt till annonsen i detta nummer.
–––- *–––-
Teater och musik.
Kungl- operan uppförde i lördags Rossinis po-
pulära opera-comique »Barberaren i Sevilla» med
fru Sigrid Arnoldson i Rosinas parti. Liksom
Mignon är äfven denna roll särdeles väl lämpad
för den framstående sångerskans naturell. Det
behagfulla och skalkaktiga hos Rosina kommer
här till sin fulla rätt, och i vokalt hänseende
torde fru A. näppeligen kunna få något tacksam-
mare parti. I tredje akten utförde den värderde
gästen den bekanta skuggarian ur op. »Dinorah»
samt en ekosång på tyska. Härför såväl som
för prestationen i sin helhet skördade sångerskan
det lifligaste bifall. En lättare indiposition in-
verkade dock stundom, ehuru ej vidare störande,
på intonationens renhet. Bland de öfriga förtjä-
nar särskildt hr Forsell som Figaro att fram-
hållas. Han hade en särdeles lycklig afton.
Stämman klingade mäktig och medryckande, och
spelet var lifligare och naturligare än vanligt, om
man undantager vissa oroliga kastningar med
hufvudet, hvilka lätt böra kunna modereras. En
tidnings uppgift, att hr Forsell skulle lämna k.
operans scen, vilja vi i det längsta betvifla. Ope-
ran skulle därigenom göra en mycket kännbar
förlust. Hr Strandberg sjunger Almavivas parti
vackert, men ointresseradt, och hr Brag är fort-
farande rolig som doktor Bartholo. Däremot
räckte hr Lejdström ingalunda till i Barils parti.
Här saknas fortfarande hr Johanson.
— I tisdags uppträdde fru Arnoldson ånyo,
denna, gång som Lakmé i Delibes’ opera af sam-
ma namn. Och sedan vi sett henne här — vi
ha ej förut haft tillfälle se henne i detta parti
— måste vi obetingadt skänka henne vårt er-
kännande som en mycket framstående dramatisk
sångerska. Och vi äro nästan böjda sätta denna
hennes prestation främst bland dem hon gifvit
härstädes. Hvilken ljufhet och värme, hvilken
glödande känsla och hängifvenhet inlägger hon
ej här så väl i spel som sång. En sådan fin
nyansering af känslornas skiftning i denna roll
hafva vi här förut ej sett. Och hvad sången
beträffar, så måste man beundra densamma, äf-
ven om intonationens absoluta renhet en och
annan gång skulle svika. Säkert är att vi på
vår k. operascen ej sett och hört en bättre Lak-
mé. Hvad som i fru Arnoldsons förträffliga sång-
konst särskildt bör framhållas är den mönstergilla
andhämtningen. Att den numera världsberyk-
tade konstnärinnan här belönades med entusia-
stiskt bifall från den nästan fullsatta salongen
samt med lager och blommor, var väl på sin
plats. — Operan gick för öfrigt i sin helhet bra.
I morgon reser fru A. till Kristiania för att
där uppträda. Vi önska henne snart åter väl-
kommen hit.
K. Dramatiska teatern hade äfven den, i jubi-
lerandets elfte timme, lagat till ett fest- och gala-
spektakel, om hvars, enligt förljudande, något ur-
lakade feststämning vi ej äro i tillfälle yttra oss,
då direktionen icke ansett den kvinnliga publi-
ken värd uppmärksamheten att sända dess spe-
ciella organ inom pressen biljett. Om program-
met ha vi däremot bildat oss en mening, då vi
sågo detsamma i förväg, och den meningen lyder,
att det var vida mer ägnadt att ge ett typiskt
uttryck för den numera ökända småfnaskig-
heten och splittringen i denna teaters konst-
närliga ansatser än någon glans och lyftning
åt en galaföreställning. Tre små enaktspjeser
— först en italiensk komedi, »Jephtas dotter»
af Cavalotti, åt hvars skrufvade och skäligen
karamellsliskiga innehåll hvarken fröken Jansons
behagfullhet, fru Seelig-Lundbergs dämoniskhet
eller hr Slcånbergs salongspatos lyckades gifva
något intresse. Därpå Kexels gamla hederliga
»Kapten Puff», där hr Bæckstrôms förbluffan-
de munvighet som »storprataren» dock bered-
de ett oförfalskadt skratt. Och så kom »rus-
sinet i botten», Frans Hedbergs jubileumspjäs,
»Mästerlotsens minnesdag», en folkligt symboli-
serande hyllning af »den höge lotsen vid stats-
skeppets roder». Hos den för hyllningsstämning
väl preparerade publiken väckte det habila lilla
tillfällighetsstyeket anklang och mottogs med
respektfullt tyglad entusiasm.
Första allmänna svenska sångarfesten är nu
ett minne blott, men ett af de bestående. Åt-
minstone torde säkerligen ingen af åhörarna
glömma de sånger, som sjöngos af den samfälda
kören, uppgående till inemot 1,600 man. Och
bland dessa sånger står i främsta rummet Wen-
nerbergs härliga »Hör oss, Svea», som framkal-
lade en sådan entusiasm, att den måste omtagas
— äfven i detta fall var den enastående
Att för öfrigt så långt efter de båda konser-
terna ingå i någon närmare granskning af de ut-
förda numren, torde vara öfverflödigt. Vi vilja
endast nämna, att den samfällda kören på ett
förträffligt sätt leddes af director musices I. E.
Hedenblad, samt att af de enskilda körerna det
å den första konserten var Upsala studentkårs
allmänna sångförening, under anförande likaledes
af hr Hedenblad, som tog priset, och å den an-
dra Lunds studentsångförening, anförd af hr
Alfr. Berg. För öfrigt böra särskildt framhållas
sångsällskapet O. D. i Upsala (anf. hr Hedenblad),
Stockholms Par Brikol-kör och Bellmanskören,
båda under anförande af hr E. Åkerberg; vidare
Göta Par Brikol, anf. af hr A. Löfgren, »Sep-
temberkören 1897» i Stockholm, anf. af d:r A.
Kull, Kvartettsångarförbundet i Stockholm, anf.
af hr J. Ullstedt, Norrlandskören under anförande
af hr G. Hultquist samt Luleå musiksällskaps
manskör, anf. af hr S. V. Vesterlund. Hvardera
konserten afslutades med en särskildt för
denna sångarfest skrifven och komponerad hymn
af prof. C. B. Nyblom, hvilken var ganska an-
slående och vann på att höras om. Allra sist
sjöngs å båda konserterna unisont »Du gamla,
du friska», hvarefter hr Hedenblad utbragte
ett lefve för h. m:t konungen, som med sina
furstliga gäster bevistade dem båda Och detta
lefve framkallade från såväl kören som den till
sista plats fullsatta salongen den mest stormande
ovation för konungen-jubilaren.
Heder därjämte åt alla dem, som bidragit Jill
förverkligandet af denna sångarfest 1 Det var
ett betydelsefullt uppslag för framtiden, hvaraf
man kan vänta mycket godt.
–––- *–––-
Gamla Malin.
Skiss af Sirius.
IWanila Malin måste komma till sjukhuset.
— Doktorn sade, att det var alldeles
nödvändigt, ifall hon någonsin skulle blifva
bra i sin onda fot, och fastän ingenting
kunde falla sig mera olägligt för kammar-
herrns än denna order just nu under påsk-
helgen måste man finna sig i det ound-
vikliga.
Hennes nåd var ytterst altererad. De
skulle hafva släktbjudning dagen därpå och
hon kunde rakt inte tänka sig, huru det
skulle gå för sig, utan att Malin höll sitt
vaksamma öga på tjänarna, men hon be-
härskade sig likväl och gick in till gamla
Malin för att lugna och förbereda henne.
Det var ju ingenting farligt, bara hon
kom i stillhet och blef ordentligt omskött,
hon skulle framför allt hålla sig lugn och
inte vara ledsen.
Gamla Malin sade inte ett ord, hon knep
ihop de tunna läpparna och darrade kon-
vulsiviskt. När hennes nåd gått, vände hon
hufvudet emot väggen och grät sakta.
Att hon skulle komma till sjukhuset, bara
de orden förskräckte henne, som i hela sitt
lif knappt varit sjuk en dag. Hon mindes
helt plötsligt alla de sorgliga saker hon hört
beskrifvas af. kamrater, som legat där — och
nu var det hennes tur.
Lemmarna kändes styfva af ångest, då
hon skulle stiga upp för att med husans
hjälp kläda sig, och det var med en svidande
känsla i hjärtat, långt mera smärtsam än
den i foten, hon linkade in för att taga af-
sked af herrskapet, som voro församlade i
hennes nåds kabinett.
Det var så besynnerligt, när barnen om-
ringade henne och den yngste, lille Nils,
treåringen, klängde sig fast vid hennes kjol
med sitt bestämda : »Jag vill följa med,» och
när kammarherrn klappade henne på axeln
med sitt vänliga leende och ett: »Välkom-
men snart igen, Malin, » fick hon knappt fram
ett tack, rösten stockade sig i halsen på
henne.
Att hon skulle, måste gå ifrån dem alle-
sammans, lämna allt det, som skänkt hennes
lif något värde, arbete och människor, för
hvilka hon med glädje uppoffrat sig, bara
för att de från början visat henne vänlig-
het och förtroende! Hon lät tyst leda sig
utför trapporna, och det sista hon hörde var
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO
Redan 1888 intygade prof. Joh. Lang i Lund, att
Hultmans Cacao var fullt lika med van Houtens
Cacao. Hultmans Cacao kan således varmt re-
kommenderas till hvarje husmoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0319.html
