Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 8 oktober 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 IDUN 1S97
P
P
•Ö
H
H
§
a
S
p:£
>1
H ©
8- pt
Mh»
0:
h©
©
S ^
g o
r 2
i ®
srg
p* g
M §
SD
f
<î
£Do
QG
@T
0*3
’s-»
-g"
fi*p
a?
O ?
0?3
ccg
* «3 ps
* 2g
fes
mi
S^s
3â ?
«5 g “
Ï-B tr
lille Nils. — Och, snälla Tilda, håll ett öga
på den där nya.»
»Ja visst —javisst.» Hon skyndade bort
och Malin låg där åter ensam med sina
tankår, som nn voro mera dystra än nå-
gonsin.
Hon tyckte sig med ens hafva blifvit
utstruken nr lifvet — hennes plats var
fylld — af den nya. Hon var ett gam-
malt utslitet inventarium, som blifvit kas-
seradt — lik de gamla wienerstolarna med
sönderbrutna bottnar, som stått i barnkam-
marn, som blifvit utbytta mot andra hela.
— Och barnen hade snart vant sig vid
dem och glömt, att de gamla någonsin fun-
nits där.
Det var ju så lifvets gång, att det gamla
skulle lämna plats för det nya, och hon fick
inte klaga, fastän hon vant sig vid att be-
trakta sig själf som oumbärlig hos kam-
marherrns.
Hon hade en gång hört hennes nåd yttra
till sin mor: »Gamla Malin har visst ett fas-
ligt humör, men hon är i alla fall oersättlig
både för barnen och i hushållet, » och en gång
när kammarherrn varit tvungen att resa bort,
medan hennes nåd låg sjuk, hade han sagt
till Malin: »se nu väl om hennes nåd —
jag kan ju lita på Malin som på mig själf.»
Dessa yttranden hade utgjort hennes stolt-
het, hon hade gömt dem i sitt minne som
dyrbara skatter och ofta betraktat dem.
Hon hade ställt dessa vittnesbörd af för-
troende högre än både sparbanksboken och
alla de präktiga gåfvor man under årens
lopp gifvit henne till jul och födelsedagar.
Men nu syntes de henne endast som en
bitter ironi, nu var hon kasserad — glömd.
Den tanken marterade henne, så att hon
hela dagen låg som frånvarande. När ban-
daget på kvällen lades om, fäste hon sig
inte vid, huru ondt det gjorde, ej heller
märkte hon, att doktorn såg allvarsam ut,
när han kände henne på pulsen, och bad
sköterskan titta till henne under nattens lopp
och genast tillkalla honom, om någon för-
ändring inträffade.
Hon förtärde sin enkla kvällsmat i samma
medvetslösa tillstånd, hon hörde jämmern
från bäddarna rundt omkring och såg som
i en dröm de bleka ansiktena på sina hvita
kuddar.
När sköterskan kom, låtsade hon sofva —
hon ville inte blifva störd — nattronden pas-
serade — gasen släcktes •—• allt blef så små-
ningom tyst — det led emot morgonen.
Men hon låg fortfarande och tänkte på
detta enda, att hon nu var struken ur lif-
vet. — Den natten syntes henne oändlig.
Dagen silade slutligen in sina första strå-
lar genom de stora fönstren; hon tyckte att
de värmde och lifvade som ett gryende, ny-
vaknadt hopp. Det kändes på en gångså
lätt och ljust inom henne.
Hon kom ihåg sin lilla Nils med det
runda änglaansiktet omgifvet af guldblon-
da lockar, honom som hon älskat, vårdat
och burit på sina armar lika ömt, lika tå-
ligt som någon moder kunnat göra det, och
den tanken skänkte henne en sådan inner-
lig tillfredsställelse.
Den enda framtidsdröm hennes tarfiiga
fantasi någonsin ägt — att hon skulle få se
honom stor och fullvuxen — vacker och gift
med någon söt liten fröken — började
hägra för hennes inre syn.
Att han skulle få små gossar med ängla-
ansikten, dem hon, gamla Malin, i sin tur
skulle få bära på sina sega armar, och att
de skulle hålla en smula af henne. . . Den
tanken bröt som en segrande sol tvärs ige-
nom ensamhetens och dödsfruktans töcken.
Hennes käre lille Nils, han hade ju inte
glömt henne —• hon tyckte sig känna hans
lilla svala, duniga kind emot sin brännheta
och smekningen ifrån hans mjuka små
sammetstassar.
Tänk, att han hade henne i trofast minne
och inte ville veta af den nya ! Hon såg
nu tydligt, huru det kom ett sorgset uttryck
i hans lilla ansikte, huru det ryckte i mun-
giporna, som det alltid brukade, innan tå-
rarna bröto fram. —— Stackars lille Nils!——
Att det just skulle vara hon, hans gamla
Malin, som måste vålla honom den första
bittra barnasorgen, men det kändes ändå så
ljuft att vara saknad — af detta oskulds-
fulla, älskade barn. Det var ett minne att
taga med sig i evigheten.
Med ett sakta framhviskadt: »ja — ja,
gamla Malin kommer,» insomnade hon stilla,
medan morgonsolen med sina varma strålar
belyste hennes fridfulla anletsdrag.
–––- *––––
Innehållsförteckning.
Clara Tschudi. (Med porträtt.) — Folket, som måste
lära tro på sig själft; af Dagmar B—m. — En afbetalning;
en hvardagshistoria af Emil Linders. — I Ijänariunefrågan.
— Kungssång; af Adi. — Fru Lovisa Petterkvist skrifver.
— Kvinnokonferensen (Forts. o. slut.) — Ord och aftal;
af Eva Vigström (Ave). II. — Från Iduns läsekrets: »Ur
almanackans mysterier.» — Ur notisboken. — Teater och
musik. — Gamla Malin; skiss af Sirius. (Forts. o. slut.)—
Tidsfördrif.
& J
j®.» e\ •
SMrown
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
I mörker och ringhet jag föddes
med möda;
I mörkaste skepnad ock dagen jag
säg.
Sä elden och ljuset en tid blef min
föda,
Tills ny och förädlad jag ordnad
där låg.
Sä åter på nytt mig ett elddop man
gaf,
I vals fick jag snurra med brinnande
fart.
På särskilda ställen man se’n mig
tog af,
Och nu är jag färdig af finaste art.
Af nio delar jag här består,
Försök att leta tills du dem får.
Hvad synes ofta i smedens hand?
Hvad säkert finnes i alla land.
Hvad önskar tiggarn att du skall
göra?
Hvad kan till staden så lätt dig
föra?
Hvad som är tröttsamt,i alla tider.
Ett djur på hvilket man aldrig ri-
der.
Af hvad gör fåglarne sina bon?
Hvad klämmer säkert den trånga
skon?
I subtraktion, säg hvad får du där?
Hvad efter badet man säkert är.
En sak som bagarn ju alltid har.
En »filial» till ett bykeskar.
Hvad finns i trappan där upp du
klifver?
J uvelerare
K. ANDERSON
X Jakobstorg- 1.
En viss sorts penna hvarmed man
skrifver.
Hvad plär till metspön man ofta
bruka?
Hvad lättar sinnet, det sorgsna,
sjuka?
Hvad gjorde flickan så blyg och
skär?
Hvad väg till vännen ju alltid är.
En bokstaf ensam, men ock ett vat-
ten.
Hvad kan du ej i den mörka nat-
ten?
Hvad finns på masten med säkerhet?
Små bakverk goda, somgörs af smet.
Hvart faller frukten, när vinden tju-
ter?
Hvad säkert mera än en du gjuter
Hvad blir på fingret, när du det
bränt?
Hvad bonden nog har till kvarnen
sändt.
Ja nu tillräckligt jag skvallrat har,
Därför — förlåt mig — jag afsked
tar.
Moster Lisa.
Charad.
Mitt första är en fjäder,
Ur dödens vinge fälld,
Och kan bestå af kläder,
Men oftast dock af »gäld».
Mitt andra är försåtligt
För mången som är svag,
Men fela är förlåtligt —
Fast blott i muntert lag.
Mitt tredje varma handen
Från ädelt hjärta bör
Och i de sälla landen
Nog få sin lön därför.
Mitt hela önskar mången
Att bli, båd’ natt och dag,
Och därmed slutar sången
Tv — likaså gör jag.
A. M.
Ur operans repertoar.
Nicolai.
Weber.
Gounod.
Gluck.
Bellini.
Mozart.
Gluck.
Saint Saëns.
Berwald.
Donizetti.
Verdi.
Flotow.
Ifyll den tomma kolumnen med
namnet på en opera af bredvidstå-
ende tonsättare. Operanamnens be-
gynnelsebokstäfver, lästa uppifrån,
skola tillsammans bilda namnet på
en mycket bekant opera.
Geografisk gåta.
1
2
3
X
X
X
- — —
X
X
X
7
8
9
X
X
X
chiet, d, em, g, heden, i, is, li,
lång, a, oa, on, port, s, stock, ut,
vala, ö.
Ofvanstående stafvelser rätt sam-
mansatta bilda nio ord.
Orden äro: 1) flod i europ. Ryss-
land, 2) ö i Östersjön, 3) stad i
främre Indien, 4) del af Bulgarien,
5) stad i England, 6) skogsås i Sveri-
ge, 7) flod i Ryssland, 8) flod i Kina,
9) flod i Tyskland.
De punkterade rutorna bilda nam-
net på en stad i Sverige.
»Staren.»
Gåta.
Orolig är jag, vida kring jag far.
Du tager mig ej fatt, ej kropp jag
har.
Likväl du kan mig känna, äfven
höra,
Fast icke alltid smeker jag ditt öra.
»Tosse.»
Lösningar
Kapselgåtan: Mariefred, Långtora, Gelle,
Lagan, Ed, Lund, Skagen, Sömmen, Ar-
brå, Östersund, Örja, Skeni’ ge, Unden,
Ystad, Ångermanland, Nacka, Hjo, Vester-
vik, Torshälla, Trosa, Skara, Omberg,
A(f)vasaxa, Mjölby, Alfta, Marstrand, Al-
vastra, Mälaren, Huskvarna, Grenna, Ersta,
Hjälmaren, Paskallavik, Småland.
Fyrkantgåtan: tomt
olja
mjuk
takt
Charaden: Apotekaren.
Paraarnmmet: Prins Karl ; profet, ruter-
kung, iltåg, namnpåteckning, sillverpokal,
klappjakt, armborst, romresa, lagerkrans.
Tiargåtan: Adressera; död, rar, égaré,
svans, sorglös, ekipage, radpapper.
Ringar, Armband, Kedjor, Silfverarbeten, Modernast!
Broscher, Kedjearmhand, Nålar, Bordsilfver. Solidast!’
Bref besvaras omgående. Billigast!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
