Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 29 oktober 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 IDUN 189?
längst bort lyser det cremsergult, tegelrödt,
stelnad blodfärg på himlen, så bleknar den
till pärlemor och mörknar sen allt blåare
öfver deras hufvud och hän till den andra
synranden. Öfver åsen brinner ett stort
rödgult sken : det är månskeppets lanterna,
där det seglar hän öfver hvalfvet genom
hvita skyar i tystnad och osläcklig brand.
De ha stått stumma och sett på detta,
nn vänder han sig mot henné och säger :
»ja, och i morgon skall jag resa.»
Aningen hade inte svikit henne. Hon
har ingen vanas räkning och konstgrepp att
stöda sig på, inga tidigare rön att följa för
att vinna seger, hon kan bara säga helt enkelt,
medan ögonen bedja så veknande: »åhnej,
hvarför resa, kan ni inte stanna här! För
min skull ! För min skull ! » — Hon rodnar
där hon sitter i den lilla trädgården, när
hon minns att hon sade det, så djärft tyc-
ker hon nu att det var. Men han bara
skakade på sitt hufvud och sade med ett
egendomligt uttryck i rösten: »nu skola vi
skiljas,» sade han, »det är bäst nu. Vi ha
kännt hvarann i en vecka nu, det är myc-
ket nog, då känner man det bästa hos hvar-
ann, stannar man längre, tränger man dju-
pare, då är det som missräkningarna och de
inre striderna börja, man slår af på sina
önskningar, man måste vanställa den bild
man trodde först och gaf hyllning; antin-
gen nöjer man sig med det som är för litet,
eller och varder man olycklig. Nej, det är
nog att skumma, ta det öfversta bara–––-
Så hade de skilts åt och nu hade hon
kommit hem igen, satt i trädgården som
vanligt; och hans tack för den gångna ti-
den och hans farväl, det genljöd för hennes
hörsel än.. ■— Ack, nu började det spöka gul-
nade blad i luften.
Hon tänkte, att han allt haft rätt ändå.
Hennes drömmar hade varit falska, ty det
hade skapat visshet af det som bara varit
lös tro. Tänk dock, så föga gemensamt de
ägde med hvarann, endast skämt och en af
slump knuten tråd hade hållit dem tillsam-
mans; hvad var det att bygga på? Ack,
hvad skulle han ha funnit hos henne, trångt
och tomt var hennes sinne, alldeles som
rummet här mellan häcken och murarna där
hon dvalts. Men det var bittert ändå att
drömmen slogs i spillror, den hade haft så
litet att spira ur, dess blomma, och hade
ändå varit så fager och så stark, hon kände
det, hon skulle sent glömma hvad hon trott,
det hade väckt ett helt nytt lif hos henne,
detta.
Han hade haft rätt, bara ett lätt och
vänt minne af hvar mötande skulle man
ha, en fingerborg full af hans eller hennes
väsen, så vardt det nog. — — — — —•
Och ändå! Nej, hon trodde honom icke !
Hon ville inte lefva en dag läpgre, om det
var sannt hvad han sagt! Nej, det måste
finnas några af vandrarne j lifsvimlet, som
bjödo dryck till botten, icke att läppja på
allenast. Det hade hon känt, att det som
icke fanns i hennes sinne förr, det hade
han mäktat locka fram ; och var det inte
så det tedde sig, det stora, kärleken: nya
och ständigt nya, rika malmfynd upp ur gruf-
van af tanke och känsla, två som gåfvo hvar-
ann och vordo allt skickligare att gifva och
allt rikare själfva; kanske hade han talat all-
deles falskt, kanske var det inte bara älskogen
som var så ; kanske skulle vi hos hvar och
en finna mer, ju djupare vi grofvo ; kanske
gåfvo vi mera, ju mera man sökte hos oss;
kanske var skummet likt bränningens vid
stranden, odugligt till allt och snart bristande
till intet. Så underligt att hon aldrig tänkt
på detta förr !
—- Tordis! Det var fadern som ropade.
Är du där?
— Ja, far!
— Vet du, liten, det är just rart att ha
dig här igen, pratade gubben förnöjd, där
han kom med sitt öl och sin tidning, och
tycker inte du som jag, att den här lilla
biten är just så god som själfva landet?
— Far ! — hon lade med en plötslig åtbörd
händerna öfver hans arm och såg honom
bönfallande in i ögat—far, jag vill resa bort!
Jag vill inte vara instängd här! Åh, far,
låt mig få det; jag skall göra nytta för
mig, om du vill, men jag måste ut, det är
någon som jag söker, som jag letar efter,
men inte vet hvar han är, inte vet om han
finns en gång, men som jag måste finna,
för annars blir jag aldrig fullvuxen — till
själen. Åh, far, säg att jag får!
–– *––––
Innehållsförteckning-.
Sofie Lundström, lödd Malmberg; af L. S. (Med porträtt.)
— Aterglans; poem af Daniel Fallström. — Oron i vår tid;
af Ellen Bergström. — I min barnkammare; af Ituriel. —
I tjänarinnefrågan »Spänn ej bågen för högt»; aï—g—g
— Postkvinnor; några interiörer ur lifvet inom disken
på ett postkontor. För Idun af Adam Lux. — Småprat;
af Utan signatur — Ur notisboken. — Teater och musik.
Vaknad; skiss af Lennart Hennings. — Tidsfördrif.
%arr.
6
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Länkgåta.
Stundom lif i mig pulserar,
Stundom döden i mig bor.
l:sta länken:
Jag ålderstigna för mycket hetsar,
Passar bättre för ungdomskretsar.
2:dra länken:
Mitt bidrag ofta jag lämna får
Till hvad i salen ej sällan står.
3:dje länken:
Ett samfärdsmedel jag alltid är,
På landet brukligt, båd här och där.
4:de länken:
Hvad man för snygghet ju alltid har
Och därför ofta i handen tar.
S:te länken:
Från predikstolen ett ord du hört,
Som mångens slummer kanhända
stört.
6:te länken:
En ann’ benämning nu här mig ge’,
Ett namn på skada, om jag får be.
7:de länken:
I skogens gömmor bland annat godt
Du har nog sett mig, om där du
gått.
Moster Lisa.
Ordspråks-aritmogryf.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
2 3 4 5
3 5 12 6 11
18 12 1 5 2
9 11 1 11 5
9 2 5 1 2
18 7 11 13 11
5 15 1 1 2
18 9 8 1 17
11 16 4
21 2 16
5 12 10
18 13 20
10 5 8 1 23
3 2 22 21 2
7 4 22 4 18
7 22 2 5 2
2 13 1 4 13
18 7 2 5 2
17 2 22 22 2 13 6
19 2 5 2 19 22 14
Äro orden rätt lösta, bilda bok-
stäfverna i mellersta lodräta radens
rutor, lästa uppifrån och ned, ett
ordspråk. ’
Orden beteckna:
1. I Palestina så högt ett berg.
2. Ett spel, där tärningar .^
ruha.
3 En brunn, som skänker * ~
båd kraft och märg.
4. Ett mått, 2 alnar ej fulla.
5. Namn på en kvinna, som har be-
kymmer
Och mycken omsorg i hjärtat
ryminer.
Kanhända du uppå henne brås?-
6. Station i närheten af Borås.
7. Ett djur, helt litet, men skadligt
dock.
8. Hvem ofta tjusat vårt öra.
9. Latinskt pronomen, hämedan
ock
10. Du det på svenska får höra.
11. En listig en ibland djurens
skara.
12. På hvad om vintern du brukar
fara.
13. Namn på en gosse, så rask och
käck.
14. Det livari tvättas bort mången
fläck.
15. Det hvaraf mången sitt öga slöt
För att ej se’n mera vakna.
16. En liten flicka, så rar och söt.
17. Och gossen bör man ej sakna.
18. En liten stad ibland städers
»skara».
19. Ett landskap, långsträckt det
säges vara.
20. En sak, ibland mycket nyttig är,
Men många gånger blott till be-
svär.*
Eva.
Kaffe
patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor
Liebigs metod, bvarigenom det står sig i flere månader,
i fina blandningar: Java, MocJka, Plantage m. fl.
J Fabriksbod 9 Biblioteksgatan, Sthlm.
Charad.
Mitt första ger din fot och hästens
säkerhet.
Mitt andra är så hårdt som girig-
hetens hjärta.
Mitt helas väg, som hvar man vet,
Är trång och brant och vissa tider
het
Och plär den resande på
köpet svärta.
Kvadratgåta.
1 2 3 4 5
a a a e e
e e i i k
n n r r r
r s s s s
t t t u u
Omflytta bokstäfverna i denna
kvadrat, så att de mot hvarandra
svarande lodräta och vågräta rader-
na bilda samma ord, nämligen: 1)
namn på en blomma, 2) ett goss-
namn, 3) en stad i Afrika, 4) ett
flicknamn, 5) ett substantiv i be-
stämd form.
Dodo.
Lösningar.
Logogryfen: Luftslott; fot, tu, ull, lof,
lust, slut, olust, uf, lo, so, tull, tolf, stoft,
fiol t, luft, toft, sol, ut, ost, stolt, loft, os,
full, Tott, ulf, stol, sto, tolft, stuf, slut.
Charaden: Po mer-ans.
Aritmorcmet: Kronolänsman ; Nora, snok,
skräna, kors, monark, lärka, ros, roman,
kräm, oron, krans, ärla, kärna, mars, näs.
Diamantgåtan : 1) b, 2) bas, 3) baner, 4)
lanolin, 5) Selim, 6) rim, 7) n.
Konsonantförändringsgåfan : Hund, kund,
lund, pund, rund, sun<L
Gissa: N.-r 1: kulla—kula, n:r 2: skald—
skalp, n:r 3 : Siarn—stam, n:r 4: mört-
vört, n:r o: vatten—vitten.
Förädlade Kaffetillsatser,
Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande och billigt
Begär hos er närmaste handl. Kronliaffe och Utställningsfeafire,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
