Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 44. 5 november 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
a
n
d
p
u
lv
e
r
,
två
slag,
T
a
n
d
p
a
sta
,
T
a
n
d
tin
k
tu
r 1897
P
J»
H
P-
2?
I
po:
*
*8
5 2
5- &
hi S3
0: "
*0
S:§
q, .
© ^
H ^5
p
B
B
4
p,
H
P* fis
“ B
n
35(1
ton ser härsken ut, när jag bolmar pä ett litet
tag. Den svarta boken säger — har du hört
att jag döpt la chronique scandaleuse till det;
man bör ju vara fosterländsk, det ligger i luften
— nåja, den påstår, att gumman näppeligen
gifvit upphof åt fyrväpplingen samt att de inte
heller äro systrar, utan att hon är en ljuf för-
ening af duenna, hårfrisörska och maskös, och
att de om vintrarne uppträda på The Empire
under namn af The Four Poppies, omoraliskt
sprattlande med benen och sjungande Down the
Leicester Square med mera dylikt. Jo, så’na
bekanta har man. Hvad tycks om det?»
»Nå än se’n, hvad bekommer det oss. Men
vet du, Mari Ann, jag tycker inte om, att du är
så där begifven på nikotin. Det kan då aldrig
vara nyttigt för fruntimmer. Jag kände en
ung —»
»Fägnar mig obeskrifligt, att du värdigas in-
tressera dig för mitt enkla välbefinnande,» kom
det ur ett rökmoln, som kunnat döda en bikupa.
Därpå en oktav lägre: »Nå, har du letat upp
några nya fullkomligheter hos prinsessan? Såg
just, att du fått språklådan på vid gafvel under
supén — hon gaf dig ju till och med ett slag
med solfjädern, ett sådant där som Reezké bru-
kar få af Emma Calvé i Carmen. Hade aldrig
tänkt, att Märta kunde gå så långt i likhet med
oss andra svaga, syndiga människor.»
»Men, mitt älskade barn, tror du inte som
jag, att vi sysselsätta oss litet för mycket med
fröken Wahren. Det bästa vi kunna göra vore
nog att lämna henne fullkomligt i fred. Hon
är så ömtålig, så främmande för oss andra som
möjligt är.»
Mari Ann satt tyst en half minut, hvarunder
hon hann rikta den tätnande atmosfären med
ett halft dussin formfulländade rökringar. Så
slängde hon bort den slutade cigaretten, stal
med klassiskt lugn en ny ur Berndt Bergks
ficka, tände och askade betänksamt af mot näsan
af en lustigt grinande terra-cottasatyr.
»Jag vet inte, hvad jag egentligen skulle
vilja ge till för att hon skulle bli riktigt lycklig,
riktigt gränslöst lycklig. Inte på det där lätt-
vindiga viset som du och jag med hästar och
hundar och middagar och baler och uppsluppna
IDUN
nachspiel, utan att hela hennes lif skulle bli så
där änglaljuft som hon själf. Men jag fruktar,
att det aldrig kommer att bli så.»
Berndt Bergk rynkade ögonbrynen. Det var
just hvad han själf tänkte.
»Har du märkt, att sådana där som hon, de
passa inte alls för denna världen.. Vindarne
äro för hårda för dem eller hvad det nu är.
Skulle hon älska, utan att finna genkärlek, blefve
det hennes död, Berndt. Men jag tror knappt,
att hon någonsin har funderat på det där. Hon
är ett helgon; inte en så’n där Nitouche inte,
utan ett riktigt veritabelt ett så när som på
glorian och den där grufligt själfbelåtna, snörpta
minen, med hvilken de bruka vara behäftade
på kyrkomålningar. Nå, vi sutto och språkade i
går kväll till sent på natten. Inte säger hon
då stort mycket, men man kommer så rysligt
bra öfverens med henne i alla fall. Hvad hon
måtte ha varit förskräckligt ensam, stackars liten.
Modern har bestämdt lämnat henne alldeles för
mycket åt sig själf. Hur är det, kände du fru
Wahren förut?»
»Ja, vi voro bekanta.»
»Äfven innan hon blef gift?»
»Äfven innan hon blef gift,» ekade han.
Mari Ann gjorde sig inte mödan maskera en
gäspning.
»Nej, i kväll är du då katten så trist, gamle
gosse, eller också vill du ned till herrarne i
spelrummet. Nåja, frid vare med dig då! Jag
skall gå och tala med professorskan Ribe om
själavandringen — hon påstår, att man får vara
nöjd, om man inte rent af blir åkarekamp.
Måtte inte ha stora förväntningar på framtiden,
stackars människa.»
Berndt Bergk nickade och försvann nedåt.
Men kortlapparna lockade honom ej denna afton,
utan han gick ned i stallet, sadlade och red ut
öfver de backiga, steniga landsvägarne, som
slingra sig fram mellan Bohusläns kala klippor.
Det var hans vanliga medel, då de tunga tan-
karne kommo.
De hade aldrig sett hvarandra, Märta Wahren
och han, förrän nu på Saltskär och skulle aldrig
se hvarandra vidare. Men första dagen han
kom dit och fann henne med modern före sig
där, visste han, att det ännu fanns ett oskrifvet
blad i hans. lif och att detta blad skulle bli
mycket bittert att stafva sig igenom.
Hon var så olik de andra flickorna, de bul-
lersamma, klarvakna ungdomarna, som sportade
och pratade tok och buro sig åt så lång dagen
var och ett drygt stycke på kvällkröken. De
hade näbbar och klor att klösa sig fram med,
de voro tränade för den tid de lefde i, nysilf-
veråldern, de läste tidningarna och låtsades följa
med i kvinnofrågan. Deras tankar gingo när-
mast till en våning vid Strandvägen, en resa
till Paris eller ett juvelarmband från Möllenborg.
Hennes barndom hade varit ensam och glädje-
lös, och lifvet går ju oftast på den låt, hvartill
barndomen stämt tonen. Tidigt änka, hade mo-
dern kastat vården om Märta på en betald
guvernant, icke en hjärtegod, tungfotad fräulein
eller en sentimental, frikyrklig miss med guld-
bågade glasögon och ett vemodigt minne af ho-
nom hon en gång älskade, men aldrig fick, utan
en af dessa hysteriska, hjärtlösa bonnes, som
draga jorden rundt med sin brokiga trasgrann-
låt och sin kroniska okunnighet. (Forts.)
–––- *–––-
Från Percy F. Luck & C:o
Handelsakt!ebolag
följer med detta nummer den utförligt speci-
ficerade priskurant, som den framstående af
våra läsarinnor välkända firman tid efter an-
nan plägar offentliggöra genom Idun.
––––*––––
Innehållsförteckning’.
Våra landshöfdingsfruar. V. (Med porträtt af Julie.
Björkman, t. Sandströmer, Elisabeth Hederstierna, f. Eckhoff,
och Louise Ryding, f. af Petersens.) — Gossar och skjut-
vapen; af Ellen Bergström. — Kvinnofrågan i Paris; bref
till Idun från Esse — »Postkvinnor»; några interiörer
ur lifvet inom disken på ettpostkontor. För Idun afAdam,
Lux. (Forts. o. slut.) — I tjänarinnefrågan; två inlägg af
E. S. och Fanny Chrysander. — Ur notisboken.— Teater
och musik. — En septembersaga; af Mari Mihi. — Tids-
fördrif.
y ca b
£P p p
åge
S’B
o
O
g*
2"51*
O DB o
K ◄ P
* 8 »
»a»?
b i? v
’S® g
SB
»
b
^asjotanj
Bidrag mottagas med tacksamhet.
I
Logogryf.
Se dig omkring en solig sommar-
dag,
Och märk hur jorden i sin fägring
prålar;
Du ser att hvarje växt har sitt be-
hag,
Och allas prakt gemensamt jorden
målar.
Du ser ock mig, en af de fagras
skara,
Som tacksamt pryder jordens rika
barm,
Där jag ju får med roten fästad
vara
Och suga kylig must när sol brann
varm.
Där får jag stå när vintermolnen
snöga,
När kronan bleknar uti rimmig
glans ;
Och jag ej väcktes mer af solens
öga,
Om icke lifvets kraft i jorden fanns.
Väl lyfter jag min krona högt mot
ljuset,
Men ej i stolthet. Veka slöjans
prakt
I ödmjuk skönhet sänker jag mot
gruset;
»En brud uti naturen», har man
sagt.
Du vet nog hvem jag är, fast jag
ej säger,
Flur många runor jag i namnet äger.
En vårens speleman med munter
tunga.
En nordisk släktinge som ej kan
sjunga.
Nämn sedan släktets kung för ord-
nings skull.
Hvarpå du beder så förtröstansfull
Att uti skaparns — vara för be-
ständigt.
Ett namn på nyttigt ,djur som är
eländigt.
Hvad som kan tränga sig rakt på
ens näsa,
Men dock omöjligt är ta’ fatt och
snäsa.
Hvad bonden lofvande utsikter gif-
ver,
Om blott den är(?) — det säg. Hvad
skörden blifver.
Ett farligt djur som sofver särskildt
mycke.
Utaf en fyrkant nämn ett litet
stycke.
Se furan uti skog, hur växer den?
Hvar gifs på berget bästa utsikten?
Hvad vore skönt, om när dit upp
du hunne,
Du en på klippan oförmodadt funne?
Hvad du har varit eller kanske är,
Det vållar dig båd fröjder och be-
svär?
Ett gift som du får se ibland i kö-
ket,
Därför gnid kopparn blank i vinter-
stöket !
Farväl go’ vänner nu, tills nästa
gång,
Jag krånglar till en lika gåtfull sång.
Amalia.
Förvandlingsgåta.
Not, bry, lat, arm, ärna, rad.
Hvart och ett af de ofvanstående
orden skall genom förändring af en
bokstaf förvandlas till ett annat ord.
Äro de rätta orden funna, så bilda
de vid förändringen borttagna bok-
stäfverna namnet på ett finskt land-
skap och de i deras ställe
använda namnet på en
svensk järnvägsstation.
—sel.
Stafvelsegåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
X X
X X
X X
X X
X X X
Äro orden rätt funna bilda bokstäfverna i de med kors markerade
rutorna ett ordspråk.
Stafvelsema äro: ir, ru, or, i, i, i, be, st, ån, t, t, ce, od, op, bon
ma, si, b, 1, 1, le, ger, n, er, äs, den, h, na, c, n, r, p, ne.
De elfva orden äro : 1) land i Asien, 2) fruntimmersnamn, 3) tygsort,
4) historisk ort, 5) till fartyg hörande, 6) kommandoord, 7) en skön troll-
kvinna, 8) lärarinna, 9) sinnesrörelse, 10) fyrfoting, 11) ädelsten.
E. 0. N.
Radiegåta.
1, 2, 5 = mått,
1, 14, 1 = adjektiv.
Äro orden rätt lästa, bilda deras
slutbokstäfver, rätt ordnade, en yr-
kestitel.
Moster Lisa.
1, 2, 3
1, 4, 5
1, 6, 7
Orden beteckna;
= violist,
= mansnamn,
= räkneord,
Kaffe.
patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor
Liebigs metod, bvarigenom det står sig i flere månader,
i fina blandningar: Java, Mocka, Plantage m. fl.
Fabriksbod 9 Biblioteksgatan, Sthlm.
1, 8, 9 =» benämnes aldrig en
gosse,
1, 10, 11 = räkneord,
1, 3, 12 = på festen,
1, 2, 10 = bra att ha,
1, 13, 3 = värdepapper,
1, 7, 10 = i sorg,
1, 10, 14 = till bordet,
Lösningar.
Ordspråksaritmogryfen: »Bättre tiga än
illa tala» : 1) Tabor, 2) bräde, 3) Sätra, 4)
meter, 5) Marta, 6) Skene, 7) råtta, 8) Smith,
9) ego, 10) jag, 11) räf, 12) snö, 13) Fritz,
14) balja, 15> kolos, 16) Klara, 17) Anton,
18) Skara, 19) Halland, 20) paraply.
Charaden: Skorsten.
Kvadratgåtan : 1) aster, 2) Sture, 3) Tu-
nis, 4) Erika, 5) resan.
Länkgåtan :
amen-men-en.
Lekamen ; lek-ek-eka-kam-
Förädlade Kafîetillsatser, analyserade af D.r Setter-
berg och Ingeniör Landin.
Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande och billigt.
Begär hos er närmaste handl. Kronkaffe och ITtställniiigskafiTe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0360.html
