Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. 12 november 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189? 359
I England är arbetet inom K. F. U. K.
’deladt i 10 afdelningar med hvar sin kvin-
liga president eller ordförande; de arbeta
i 23 olika departement, med hem och in-
stitut för olikartade syften. I England räk-
nas f. n. 116,000 medlemmar af olika sam-
hällsklasser, från den förnäma och rika her-
tiginnan, till den lilla okunniga flickan i nå-
gon af byarna på landet. För närvarande finns
det 1 ärkebiskop, 12 biskopar, 49 ordinarie
präster af olika bekännelser, högkyrkliga och
frikyrkliga, hertigar och hertiginnor, grefvar
och grefvinnor, professorer, läkare och gods-
ägare inskrifna såsom föreningens vice-presi-
denter. Ensamt i London finnas 140 grenar
med 2,000 frivilliga arbetare. Omätlig är
den välsignelse som från dessa utgår i den
stora världsstaden.
För närvarande finnes ett nät af K. F. U K.
utbredt öfver hela jorden, nämligen i Afrika,
;Syd- och Nord-Amerika, Australien (med 40
grenar), Bahamaöarna, Barbados, Belgien,
Canada, Ceylon, Danmark, Frankrike, För-
enta staterna (med 75 grenar), Britiska Gui-
nea, Holland, Italien, Indien (med omkring
100 grenar), Japan, Kina, Medelhafvets öar,
Norge, Kyssland, Schweiz, Sverige, Spanien,
Turkiet, Tyskland, van Diemens land, Väst-
indien, Nya Zeeland och Österrike. Medlem-
marne inom alla dessa länder tcrde kunna räk-
nas i hundratusental (vid 1896 års slut be-
räknade man omkring 500,000); det är i
sanning en vid syskonkedja! Till hvilket
land man än må resa, välkomnas man af
vänner, erhåller bostad, råd och hjälp. I
London finnas 25 hem och restauranter för
unga kvinnor, hvilka sakna föräldrahem ; där
bo de, där äta de, där samlas de om aft-
narne kring husmodern under angenämt säll-
skapslif.
En af de ledande i England skrifver: »Då
jag blickar tillbaka på de 42 år som förgått
sedan K. F. U. K. begynte sitt kärleksfulla
arbete, och under hvilken tid föreningen
haft att glädja sig åt en snabb och stadig
tillväxt, framstår såsom ett ovedersägligt
faktum, att oaktadt alla växlingar, som
kommit öfver oss — oaktadt nya människor,
främmande ansikten, olika meningar — har
dock principen i K. F. U. K. förblifvit den-
samma, och vid slutet af det 19:de århun-
dradet känna vi oss tacksamma att få bära
ett namn, som är symboliskt för allt som
är godt och sant för kvinnan. Guds ord,
som är vårt rättesnöre, kan icke förändras,
och Kristi evangelium, på hvilket vi bygga,
kan icke åldras, ty det är evigt.»
* *
Här i Sverige begynte K. F. U. K. icke
förrän 1885. År 1887 bildades de första
fyra landsortsgrenarne i Helsingborg, Linde,
Norrköping och Skeninge.
År 1896, älfva år efter föreningens bil-
dande i hufvudstaden, räkna vi 3 grenar
därstädes utom Centralföreningen samt 30
landsortsgrenar med tillsammans omkring
3,000 medlemmar, och detta är ju icke så
litet för svenska förhållanden? Föreningen
sträcker dessutom sitt inflytande till många,
många unga kvinnor, hvilka icke tillhöra
föreningen, genom s. k. fackmöten t. ex.
för sjuksköterskor, hotelluppasserskor och
fabriksarbeterskor m. fl.
Föreningens syftemål är bekant af § 1
i stadgarne, där det heter: »Föreningens
syftemål är att på bibelns grund förena
kristna kvinnor af alla samhällsklasser till
att verka för unga kvinnors sanna väl i
ÎDUN
fysiskt, intellektuell, moraliskt och andligt
afseende,» och medlemmarne bära såsom
motto i sitt världsmärke och på sina med-
lemskort det ordet: »Genom kärleken tjänen
den ene den andre.» Det är sålunda plats
i K. F. U. K. för hvarje gåfva.’ ’Dess syften
betjänas icke endast af den stilla begrun-
dande Maria, de behöfva äfven en styrande
Martha och en Tabithas flitiga fingrar.
Vid arbetet sättes det andliga först, ty
vi äro ju alla andemänniskor, som icke
lefva endast för denna värld, utan för evig-
heten. Föreningens medlemmar vilja där-
för söka visa sina unga systrar vägen till
verklig lycka och sällhet både för tid och
evighet. De veta af erfarenhet, att det är
sant hvad Augustinus en gång yttrat, att
»människan icke finner ro annat än i Gud,»
och att det är lyckligt attdefva för honom.
Men de vilja också lära dessa systrar mycket,
som är godt och nyttigt för detta lifvet.
Många af dem sakna hem och föräldrar,
och K. F. U. K. vill söka ersätta detta och
vara för dem ett verkligt hem.
Föreningen sätter redan på sitt program
ldädsömnadskurser, undervisning i språk,
räkning, skrifning och sång ; den bjuder på
ett godt bibliotek, söker anskaffa platser,
gifver tillfälle att få gymnastik; de sjuka,
obemedlade flickorna få fri läkarevård och
medicin. Centralföreningen i Stockholm och
Kristianstadsgrenen hafva sommarhem, där
svaga och af arbete öfveransträngda med-
lemmar mot billig afgift få logis och kost.
En kommitté, bestående af aktiva medlem-
mar, besöker de unga i deras hem; andra
gå till sjukhus med blommor och anordna
å fattighusen små kaffebjudningar för hjonen
därstädes; föreningen har ock s. k. »moder-
möten» på föreningens lokal, där fattiga
mödrar få komma för att sitta ned en stilla
stund, sy linneplagg och vederkvickas med
andlig och lekamlig spis, anordnar musik-
aftnar och föreläsningar m. m.
I en landsortsgren kunna ju alla de kraf,
som böra ställas på K. F. U. K., icke på
långt när uppfyllas. Huru grenen i hvarje
samhälle utvecklar sig är beroende såväl på
lokala förhållanden som de ledandes för-
måga och huru mycken tid, arbetskraft
och penningar man kan förfoga öfver.
K. F. U. K. här i Sverige har äfven sin
särskilda afdelning för »yttre mission», den
s. k. K. M. A. (Kvinnliga Missions-Arbetare).
Den bildades våren 1897 och har under
den korta tid den existerat gjort snabba
framsteg. Tvänne kvinnliga missionärer,
en i Kina och en i Indien underhållas
af föreningen. K. M. A. har öfver hela
vårt land »bokstationer» för spridande af
kunskap om den af så många ännu okända
missionen.
Jag är öfvertygad, att en dag skall komma,
då här i vårt land liksom i England knap-
past skall finnas en stad eller en by, där
det icke finns en K. F. Ü. K. ; och allt,
som kan göras, för att åt vårt älskade
fädernesland bevara dess kvinnliga ungdom
ofördärfvad, det är ju ett välsignadt arbete,
väl värdt ett allmänt deltagande?
’Har jag nu bland Iduns läsarinnor i sta-
den och på landet förmått uppväcka något
intresse för föreningens arbete, så är afsik-
ten med denna korta redogörelse vunnen.
E. N. R.
Medlem af K. F. Ü. K.
–-*–––––––––-
Ett modernt hem.
K
yss återkommen från de unga nygiftas hem
håller jag redan på att i tankarna rifva ner,
byta ut och totalt förändra deras lilla näste.
När man som den unga frun äger pengar, fått
en god uppfostran, är tämligen förfinad, hur i
alpvärlden kan man då vara så renons på smak!
Är det månne ej skolornas, flickskolornas —
ty det är ju i allmänhet fruntimrens smak, som
till stor del följes, då ett bo bygges — fel att
nutidens hem äro så smak- och stillösa, som de
vanligen äro?
En ung flicka nu för tiden kan, sedan hon
gått igenom skolan, möjligen skilja på renais-
sance och roccoco, men knappast mera, därför
faller hon också i förtjusning då hon får se de
ohyggliga moderna små plyschpuffmöblerna, som
sakna hvarje tillstymmelse till stil.
Huru banala äro de ej, dessa nutidshem, som
följa med modet utan ett spår af individualitet.
Sängkammaren, det minsta, mörkaste rummet
med sina tunga, stora möbler så tätt packade,
att man kännei det tungt att andas endast vid
att se den.
Salen, med sin traditionella ekmöbel, obekväma,
raka stolar, klädda med läder, vanligtvis imite-
radt. Jag tror att jag hos minst tio af mina
bekanta sett samma buffet.
Salongen, med sin stoppade möbel och full
med billighetskram, ej en tafla eller ett konst-
verk att hvila ögonen vid. Jag talar nu i all-
mänhet, undantag finnas ju, och vill jag visst
ej säga, att ej många af dessa hem se inbju-
dande och nätta ut, tack vare litet blommor och
en liten ordentlig husmoder, men huru många
verkligt värdefulla saker skulle ej kunna köpa
i stället för dessa, som frun om några år med
missmod betraktar och jämför med de då mo
derna.
Nej, ordna ditt hem med litet mer individua-
litet! Studera på museet. Skärp ditt öga och
gå ej genast till en modern möbelaffär och tag
det, som är nyast i marknaden.
Vill du veta, huru jag tänkt mig ett hem, na-
turligtvis ifall ens förmögenhetsvillkor så tillåta.
Sängkammaren, stor, luftig och solig.
Hvitmålad möbel, helst antik, de där gamla,
trefliga farmorsstolarna med tulpanben i hvitt
och guld, klädda med något mildt, vackert tyg
i gammal stil. Sängar — samma stil eller i brist
därpå järnsängar. Byrå och skåp antika. För
fönstren luftiga, hvita gardiner som falla rakt
ned för fönstren. På väggarna endast några fina
gravyrer. En skärm, toalettsaker, lavoar, natt-
duksbord etc., men ej en massa onödiga pryd-
nadssaker, ej mattor och draperier, ett par säng-
mattor och en konstväfd linnegångmatta är allt,
hvad som tarfvas.
Salen, som ej skall vara så stel att man efter
slutat måltid fortast möjligt begifver sig där-
ifrån, skulle jag ägna stor omsorg åt för att få
den en smula imponerande samt på samma
gång varm och hemtreflig.
Eundt om det stora ekbordet placerar jag fyra,
jag tror visst de källas Lutherstolar, sådana där
med armstöd, utskurna, litet mörka i färgen,
klädda med konstväfnader i djupa, starka fär-
ger, likasom äfven de öfriga stolarna; dessa skola
vara mindre samt i någon med de fyra passande
stil.
Ett gammalt ekskåp skall jag väl alltid hitta
i någon liten stuga, hvilket jag sedan låter rusta
med tennbeslag, dito kista och en bänk, som
jag låtep snickaren göra efter ritning och bro-
derar eller väfver en bänkdyna till. Får jag ej
tag i en passande buffet, som tilltalar mig, så
nöjer jag mig med mitt skåp.
Litet gamla tennsaker måste jag hafva.
Kristaller önskar jag mig i lysningspresent.
Af gamla mormor tigger jag hennes gammal-
dags silfversockerskrin och hederliga snipa samt
dito kanna.
Servis vill jag hafva äkta, helhvit med endast
en smal guldkant samt glasservis just maken
till den, som prins Carl valde ut åt sig på ut-
ställningen; naturligtvis är jag alldeles betagen
i det härliga danska porslinet, men är det nog
för dyrt till servis, så jag får nöja mig med en
och annan prydnadssak däraf.
Några spelbord samt serveringsbord måste jag
kanske äfven hafva, på det senare passar för-
träffligt serveringsduken af lärft, sydd med gamla
tänkespråk. Gardiner, konstväfda, för fönstren.
Stor matta under salsbordet, broderad duk därpå
samt ofvanpå den en lysduk med blomuppsats,
i fönstren mycket blommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
