Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 19 november 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
! D ü N 1897
P
<4
J»
H
ta
3
a
tx
K
ta
©
•d
K
d:
W
»
H
S- &
ol*
Ig
m ©
B ©
(b •
0 sw;
H “
2 o
5 *
1 ®
S°S
6 g
u B
©
&»
e“K
<1
gDo
00
5"
372
ned och klappade det mjuka, gröna gräset;
ett gulnadt blad plockade hon bort, något
förvissnadt fick icke finnas på »Gustafs»
graf, när hon kunde undanrödja det.
Bo . satt på gungbrädet under kastanjer-
na; han tycktes knappt märka, att modern
koin fram till honom, förrän hon klappade
honom på axeln, då nickade han vänligt:
»Godafton mamma lilla, har’ du varit på
kyrkogården ? »
»Ja, jag har varit och sprakat med
pappa litet.»
»Du kan det än?»
»Ja, ~ den man en gång hållit riktigt af
dör aldrig, det hjälper inte hvad s. k. för-
ståndigt folk predikar. De förstå sig inte
på kärlek då, säger jag.»
»Hm, du lilla mamma!»
Han fick tårar i ögonen, men trängde
dem genast manligt tillbaka, det kom i stället
ett halft resigneradt, halft bittert drag öfver
hansansikte, ett sådant drag som denfår, hvil-
ken lämnat sin plats i kön utanför lyckans
tombola: han höll ingen nit i sin hand, ty
han hade aldrig spelat, tänkte han hårdt.
Fru Mörk lade sin hand på hans knä och
lutade sig intill honom.
»Tala om alltihopa för mig, Bo,» bad
hon, »jag förstår nog det mesta, tänker
jag. Vi kvinnor bli aldrig lärda mer än i
ett fall, men där kunde vi kugga er män
många gånger om, det är när det gäller
kärlek. Hvar finns hon, Bo?»
»Hon?»
»Ja visst, min gosse, jag erkänner, att
jag har varit rädd för henne, men när hon
ändå beständigt går här och spökar osyn-
lig emellan oss, så kan hon lika gärna kom-
ma hit lifslefvande, kanske jag kan lära
mig hålla af henne — för din skull,» kom
det som tillägg helt sakta.
»Tack, mamma lilla, för det ordet, men
hon finns inte, det vill säga inte för mig.
Hvad skulle jag ha att bjuda någon på?»
»Du Bo! Ja, jag vill se den, som inte
skulle vilja ha dig.»
Han kunde inte låta bli att skratta. Det
såg nästan ut, som lilla fru Mörk ville
tukta till alla motsträfviga flickhjärtan med
sina små knubbiga händer. Sedan blef
han med ens allvarlig och sade med en
underligt kväfd röst:
»Låt oss aldrig tala om det här mer.»
»Jo, ser du, Bo, nu vill jag, och
du kan inte göra mig så ledsen, att du
tiger nu, när jag gått så långt. Ja, ja, det
är för resten detsamma med mig, men om
du vill som jag sätta vi oss i kaprifolie-
bersån. »
Han lydde, och därinne, under de doftan-
de blommornas hägn, lyssnade hon, den
gamla, än en gång till den ungdomens som-
marsaga, som födes ny med hvarje gene-
ration, så länge världen står.
Det var en sjuklings tviflande rädda bikt :
han hade trott sig älskad, trott, utan att
våga skaffa visshet.
Fru Mörk anade nu först, att sonens själ
var ett instrument med strängar alltför öm-
tåliga att spelas på af arbetshänder, och
hon rörde varsamt vid dem, rädd att något
missljud skulle uppstå, hon stämde dem
med moderskärlekens säkra öra för harmo-
ni hos barnet, och tryggare, gladare än på
länge tog han den kvällen godnatt af
henne.
Ett par dagar senare reste han bort, och
fru Mörk visste, att han troligen — ja, hon
var säker på det — icke skulle komma ensam
hem igen; kanske skulle han icke få något
lefvande väsen med sig, det kunde ju bero
på, men lyckan skulle han ha, och den
som är lycklig, är aldrig ensam.
»Ett telegram till frun,» sade Sofi en
vecka efter sedan unga patron farit.
»Gif mig mina glasögon, skynda sig
då.»
Fru Mörk vecklade upp det tunna pappe-
ret, bokstäfverna dansade rundt för henne
och glasögonen blefvo immiga, men hon
läste ändå: »Hon fanns för mig So.»
Fem ord, inte mer, men i dem låg en
värld af sällhet, det visste den gamla frun,
som satt där med telegrammet i de darran-
de händerna. Ett ögonblick tyckte hon,
att det Iblef alldeles mörkt både inom och
utom henne, men småningom blef det ljust
igen ; hon log åt sina egna tankar : kanske
skulle det bli ny vår på Brinkesta, och
glädjens fågelsång skulle drilla små visor
i den tysta trädgården.
»Ja, Gud välsigne min gosse,» hviskade
hon, »och Gud välsigne den, som kan skapa
hans lycka!»
––––*––––
Innehållsförteckning.
Elma Billing; af Gurli Linder. (Med porträtt.) — Val-
borg; ett sommarminne från Norge 1897 af Toine Tope-
lius. — Lyckans bukett. — »De stackars landtfruarna»;
af Lilly. — »Mårtens kyckling»; en episod afLaura Fiting-
lioff. — En frustuga; af Moster Emma. — Till damerna ;
en tillfällighetsdikt af Karl Kullberg. — Gossar och skjut-
vapen; af P. G. Ll—g. — Sagan om en tanke; af Karl
Erik Forsslund. (Forts, och slut ) — Ur notisboken. —
Teater och musik. — Hennes allt; skiss af Elisabeth Kuy-
lenstierna. — Tidsfördrif.
C*5
e»
m
m3
pg
ias
xl*
-
«2 *8
CD 3^
-S3 ÖS>
U
O s.®
"* tog
M 4m
** s|
iflaw g
» (*Q 2
’S « »
a.|g|
B-ff p
>s ® »
sf “
b
1 • C\ » • fh
xaramr.
J e
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Du blyga, du strålande tärna,
Du ljufvaste ros i din knopp, s.
Du vänliga tindrande stjärna,
Du hemmets och framtidens hopp,
Må glädje få fylla ditt hjärta
I rikaste, fullaste mått,
Må sorger, bekymmer och smärta,
Om möjligt, ej blifva din lott.
Må kärlek dig lycka beskära,
I prosan en skär poesi,
Mitt hela som smycke du bära,
Symbolen af ljuf harmoni.
Då ej du blir ensam på färden,
Se’n mig som en prydnad du bar,
Du vänder till husliga härden;
Mig blott som ett minne du spar.
Dock — ljufliga minnen jag skänker,
Annu då din lock blifvit grå.
Ja, leende säkert du tänker:
»Hur lycklig var jag icke då!»
Nu småkrafs i mig lär nog finnas,
Se här hvad jag däraf kan minnas.
Belysning eländig ■
En tok så behändig.
Hvad stundom man har
I hemmet i par.
En fisk bland de många
Man brukar att fånga.
En stad i vårt land.
Hvad har du i hand?
En titel som klingar.
Ett djur klädt i vingar
Musiktermer två.
Hvad här du bör få.
Hvad den häst kan göra
Man ej brukar köra.
En helgedom se’n.
Hvad kallar man den,
Man räknar bland vänner?
En dylik jag känner.
Han heter ju — hvad?
Ännu finns en stad.
Ett arbet’ för händer.
En form utaf bränder.
Från bibeln vi ha
Två mansnamn så bra.
Hvari man kan spara
Och mycket förvara.
Artikel för lyx.
Ett hundnamn — hva’ tycks1
Hvad finnes i skogen?
En hamn efter krogen.
Så ha vi ett nöt.
Hvad ofta du knöt.
Ett verktyg bland andra.
Hvad brukar man klandra
Som orätt med fog?
Hvad var det som slog?
Produkt ifrån jorden.
Eu gud uti norden.
Hvem gör nog den glad
Som äger en — hvad ?
Ej mer den här gången.
Nu slutar jag sången.
Du skänkt mig en blick.
Belöning jag fick.
Moster Lisa.
Rimgåta.
svin, äng, natt, bor, dun, u, dan,
re, blå, ver, sal, dar, på, sen, tan,
ta, hyd, min, ska, ga, ö, blott, nat,
lars, till, se, dan, por, i, na, smy,
der, nes, du, trak, kelt, ej, sak, su,
tjäll, lam, vill, tens, ty, mid, jag,
mels, brin, den, äl, in, ga, him, tå,
hen, i, silf, men, du, se,
brinn, på, ta, be, nu, rin,
får, na.
Ofvanstående ord och
stafvelser rätt sammanfogade bilda
första versen till ett poem, skrifvet
af en framstående skald.
Moster Lisa.
Prokop.
1—5 = Pojkar emellan.
2—5 = Hvarest man förlustar
sig.
3—5 = Bäddningsanstalt.
Aritmogryf.
4 5 6
Fix.
1 2 3
4 5 7
7 8 9
8 9 10
3 X 1
X 13 X
1 2 X 11 14 15 X 14 3
3 X 4 7 16 17 18 X 1
X 15 8 3 4 5 20 13 X
18 7 9
13 19 21
14 8 4
1 8 13
16) 14 14
20 16 16
Kaffe
patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor
Liebigs metod, bvarigenom det står sig i flere månader,
i fina blandningar : Java, Mocka, Plantage m fl.
f Fabriksbod 9 Biblioteksgatan, Sthlm-
Ä0\NA|/4y
1. Något »doftande».
2. Svenska grufvor.
3. För smörgåsbordet.
4. »Nordens fransmän».
5. Svensk järnvägssta-
tion.
6. Fordom hög titel.
7. Norskt mansnamn.
8. Träd.
9. Listigt djur.
De bokstäfver, som infalla i de
med kors betecknade rutorna, bilda
namnet på en stad.
L—ris.
Siffergåta.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 = hvad
som bäres vid vissa högtidliga till-
fällen.
9, 8 = utrop.
3, 2 = har inveckladt maskineri,
7, 6 = dryck.
4, 7 = verb.
1, 9, 6 = ungdomsnöje.
5, 8, 3 = räkneord.
8, 9, 2, 6 = forntida högförnäm
man. E. 0. N.
Lösningar.
Logogryfen: Väderkvarn; värde, värk,
Arne, Eva, rek, neka, vän, and, ren, kran,
ek, en, vek, varde, vaken, drake, rak, vred,
ändra, knä, ave, Dan, vrak, a, känd, rän-
ker, kvar.
Mosaiken : Danmark-England ; 1) dom-
berre, 2) attonbön, 8) namnsdag, 4) mess-
fall, 5) Angelika, 6) rosmarin, 7) kungsord.
Triangel-palindromen :
a
oren—nero, krut—turk, Adel—leda, Oka.
Förädlade ICaîîetîllsntser analyserade af D.r Setter-
AUiuuiuut ? berg och Ingeniör Landin.
Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande och billigt
Begär hos er närmaste handl. Kronbaffe oeh Utslällning-skaffe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
