Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 26 november 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 IDUN 1897
Ingen är värd mer eller mindre än det rätta, som han vill, eller det sanna, som han vet.
E. Tegnér.
/[dvent.
JYed mig ett rum att juleljusen tända
och vintermörker byta ut i dag.
Att jag må se, förr’n kvällen gått till ända,
min ankomst hälsad i förnöjda drag.
Med ödmjukt sinne, lyftadt öfver tingen,
red till försoningens och glädjens fest!
Som hror ocli like jag föraktar ingen;
hos alla, alla vill jag blifva gäst.
Bed mig ett bord, där goda julehåfvor
vid arbetslampan sin fullkomning sett,
där offervillig glädje hopat gäfvor
och kärlek tvinnat trådarna till ett.
Låt mig uti din själ en fristad finna,
en ankarfast, hur tidens böljor slå!
Förbidande låt trônes lampa brinna,
att hälsa Honom, som blef lagd på strå.
Omkring min krubba red till sdbbatshvila:
ett världsförnyadt himmelsljus är tändt.
Må änglalofvet genom rymden ila
och öppna hjärtedörrar för advent!
Hélène Malmquist.
❖ -
manplockade af citat och åsikter, hämtade
ur de mest olikartade författare.», och frö-
ken Eschelssons nyss ventilerade, originella,
själfständiga och enhetliga förstlingsverk.
Ett par timmar senare försiggick promo-
tionen i akademiska konsistoriets rum, där
juridiska fakultetens dekanus, professor Hag-
strömer, fröken Eschelssons svåger, i egen-
skap af promoter intog rektor magnificus’
högsäte under den med guldtofsar prydda
tronhimlen af mörkröd sammet, medan
fakultetens öfriga medlemmar, likaledes i
högtidsdräkt, togo plats kring det långa,
ärevördiga ekbordet. Sedan fakultetens no-
tarie för det fulltaliga auditoriet uppläst ett
intyg om fullödigheten af det nyss aflagda
lärdomsprofvet, reste sig dekanus, tryckte
doktorsringen på fröken Eschelssons finger,
satte doktorshatten — något lägre och pryd-
ligare än de vanliga — på hennes hufvud
och yttrade högtidligt: »Juris utriusque
doktor, gånge dig’alltid väl!»
Följde sedan entusiastiska lyckönskningar
af lärare och kamrater. Genom sin i stu-
dentmössa klädda ordförande frambar kvinn-
liga studentföreningen sin hyllning till den
nyvordne doktorn i form af praktfulla rosor
med band i de svenska färgerna. Enligt
god gammal sed gaf slutligen fröken Eschels-
son samma dag middag för juridiska fakul-
teten och sina opponenter, hvarvid den
intagande värdinnan förbereddes på den
nya utmärkelse, som väntade henne: ut-
nämningen till docent i civilrätt.
Och nu är docenturen ett fullbordadt
faktum. Med samma behagfulla värdighet
som i salongen fyller fröken Eschelsson sin
plats i den akademiska lärosalen. I en af
sina senaste föreläsningar -— bevistad af
en bland redaktionens medlemmar, som
enkom för detta ändamål gjort en tripp
upp till lärdomsstaden — afhandlade frö-
ken Eschelsson inför en skara unga jurister
juryinstitutionen i Sverige. Under påpe-
kande af olikheterna i utlandet på detta
område samt af gällande praxis i tvetydiga
eller i lagen förbigångna fall, redogjorde
föreläsarinnan _på ett lättfattligt och äfven
för icke-fackmannen fängslande sätt för ju-
ryns införande i Sverige, dess sammansätt-
ning och uppgift. Ett rent personligt in-
tresse fick föreläsningen, då fröken Eschels-
son, på tal om för valbarhet nödiga kvali-
fikationer, upptog frågan, huruvida uttrycket
»för medborgerlig dygd väl kända personer»
kan anses omfatta äfven kvinnor, eller, med
andra ord, spörsmålet om kvinnas rätt att väl-
jas till juryman, samt efter verkställd pröf-
ning afgaf följande svar, att kvinnorna, som
af lagen äro utestängda från domareämbetet
samt i allmänhet ej utöfva någon yttre
medborgerlig verksamhet, ej heller kunna
hedras med uppdraget i fråga.
Trots sin grandliga vetenskapliga bild-
ning, sin glänsande juridiska examen och
sin förtjänstfulla akademiska lärareverksam-
het kan således fröken Eschelsson själf den
dag i dag är ej bli ledamot af jury. Hvar-
för? Emedan hon är kvinna! Reflexionerna
göra sig själfva.
Kvinnoklubben.
Några ord med anledning af dess tioåriga
tillvaro.
under vintern 1886 — midt på det för
sin lifaktighet och sina många nya im-
pulser inom samhällslif, konst och litteratur
utmärkta 1880-talet —- var det, som tan-
ken på att här i Stockholm bilda en klubb
för kvinnor först väcktes. Kvinnoförenin-
gar med olika syften funnos nog många —
religiösa, filantropiska, äfvensom många yr-
kesföreningar — men en klubb, en säll-
skaplig förening, där bildade arbetande kvin-
nor af skilda yrken och åsikter kunde sam-
las för att utbyta tankar samt idka ett
uppfriskande kamratlif, det var något all-
deles nytt, det var en idé, som omfattades
med stort intresse.
Så uppstod »Sällskapskretsen», en lifaktig
förening, som energiskt arbetade för det
uppställda målet samt på hösten 1887 pre-
senterade sig för allmänheten med öfver
400 medlemmar och egen lokal, under det
nya namnet »Kvinnoklubben».
I inbjudningen till bildandet af denna
klubb, som hade att glädja sig åt en så
stor tillslutning, hette det bland annat:
Proportionsvis ännu snabbare än Stockholms
folkmängd har de utom nemmefiarbetande kvin-
nornas antal ökats. Denna hastiga tillväxt har
helt naturligt framkallat en allt tydligare splitt-
ring i yrkesgrupper. Blandfmedelklassens utåt
arbetande kvinnor — och omdessa är det här ute-
slutande fråga — bilda t. ex. lärarinnor i högre
skolor och flickskolor olika grupper, de vid post,
telegraf, telefon, på banker, kontor eller i prak-
tiska yrken anställda kvinnor en hel följd af
smågrupper. Denna afdelning har obestridligen
några fördelar för kvinnan som yrkesutöfvare,
men den innebär stora faror för henne som
människa, främst ensidighetens fara, som ju
hvarje art af isolering medför. Därtill kommer
att den utåt arbetande kvinnan allt för ofta sak-
nar ett godt hemlifs trefnad och glädje, liksom
hon af brist på tid och medel endast sparsamt
kan njuta af uppfriskande sällskapslif. Hennes
krets blir lätt trång, hon känner sig ensam och
utanför det rikare lif, som rör sig omkring hen-
ne. En sammanslutning mellan olika grupper
af kvinnor för utbyte af idéer och idkande af
ett godt och angenämt kamratlif skulle säkert
kraftigt motverka den påpekade isoleringens fa-
ror för intelligens och känsla. Önskemålet är
att klubben kommer att äga en rymlig, hemlikt
anordnad, egen lokal, dit medlemmarna kunna
gå för att läsa dagens tidningar, nyare tidskrif-
ter ooh litteratur, idka musik, intaga tillfälliga
eller regelbundna måltider och förfriskningar,
göra nya bekantskaper, odla de gamla, ange-
nämt tillbringa lediga stunder i en tillfälligt eller
afsiktligt sammanförd krets samt emellanåt sam-
las till större samkväm med föredrag, diskussio
ner och sällskapslif.»
Med ljusa förhoppningar och friska kraf-
ter började man det nya företaget. Klub-
bens första lokal — Gamla Norrbro n:r 9
— visade sig snart otillräcklig, isynnerhet
vid de samkväm, som ett par gånger i måna-
den ägäe rum. Hvardagslifvet på klubben
motsvarade i det närmaste hvad man vän-
tat, medlemmarna gjorde ganska talrika be-
sök, men matserveringen visade sig gå med
förlust, hvarför den efter ett halfår utläm-
nades på entreprenad.
Efter ytterligare ett halfår flyttade klub-
ben till Hamngatan 18, där en större sal
för samkvämsaftnarna kunde disponeras,
men matserveringen öfvertogs af en när-
belägen restaurant. Äfven denna lokal må-
ste snart öfvergifvas. Måhända hade man
börjat i för stor skala, måhända hade man
öfverskattat den första entusiasmen för en
kvinnoklubb, kanske icke tillfullo insett att
äfven det varmaste intresse kan stranda
mot ekonomiska svårigheter.
Nu kom ett mörkt skede i Kvinnoklub-
bens tillvaro, ett skede, under hvilket dock
några starka viljor höllo fast vid dess mål
och sökte bevisa lifskraftigheten af dess idé.
Och när fem år förflutit sedan klubbens
stiftande, hade man kämpat sig igenom de
värsta svårigheterna och kunde med erfa-
renheten till ledare förtroendefullt se fram-
tiden an.
Sedan dess stegrades lifaktigheten inom
klubben mer och mer, det betydligt min-
skade medlemsantalet ökades åter, och nu
efter tio år har Kvinnoklubben vuxit sig så
stark och blifvit- så kär för många, att den
väl icke utan stor saknad skulle kunna und-
varas.
Dess nuvarande lokal, Norrlandsgatan 14,
1 tr., är särdeles hemtreflig. Från tambu-
ren kommer man in i en rymlig sal, där
på det stora bordet midt på golfvet de
nyaste tidningarna och tidskrifterna äro
framlagda. På väggen finns en anslagtstafla,
där meddelanden om samkvämen m. m.
slås upp ; bredvid det goda pianinot ligga no-
ter. I detta rum, där på klara dagar solen
vänligt lyser in genom de tre höga fönster-
na, slår man sig vanligen ner, när man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
