Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. 3 december 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J 897
å ett militärhospital i, efter hennes förmenande,
mönstergillt skick — <Lv. s. utan karbol och Jodo-
form, men med vattenbehandling och sterilise-
ringsförband — och ett harem, där samtalet vid
kaffekoppen hufvudsakligen rörde sig kring me-
del att framkalla en lagom embonpoint samt kring
korsettens »vara eller icke vara», det senare na-
turligtvis i både ord och handling förfäktadt af
föreläsarinnan. Porträtt af en bildskön turkisk
pascha, som lär hysa den lofvärda, men af fröken
Smitt ej vederbörligen senterade afsikten att nöja
sig med en enda hustru, illustrerade denna af-
delning af föredraget. Till slut må nämnas, att
fröken Smitt öfverallt i Orienten tycks ha funnit
tillfälle att göra propaganda för sin vattenbe-
handling och sin vegetariska diet.
–––- *–––-
Teater och musik.
Kungl. operan återupptog i onsdags f. v. Nico-
lais populära opera »Muntra fruarna i Windsor».
Reprisen fick denna gång ett särskildt intresse
därigenom, att hr Elmblad i Falstaffs parti för
första gången uppträdde efter sin anställning
som förste regissör vid k. operan. Och en dråp-
ligare Falstaff torde man här ej förr hafva skå-
dat. Figuren lämpar sig ju förträffligt, och spe-
let är in i de minsta detaljer så väl genomtänkt,
men verkar dock så naturligt, att prestationen
framstår som en af de bästa, vi skådat i någon
komisk opera. Och i vokalt hänseende utfördes
partiet alltigenom med den musikaliska smak och
omvårdnad, man i allmänhet varit van att finna
hos denne sångare. Att den väldiga och svår-
handterliga stämman i början ej alldeles lydde
kommando, var en svaghet, som snart öfvervanns.
De båda glada fruarna spelades af fruarna Öst-
berg och Linden och detta på ett sätt, som väckte
det allra lifligaste bifall. Fru Ö. har som bekant
i fru Ströms parti en i vokalt hänseende mycket
fordrande uppgift, som hon dock löste på det
briljantaste vis, Och att fru Linden, som nu för
första gångeu uppträdde som fru Page, där skulle
blifva ypperlig, kunde man på förhand vänta.
Anna Page hade en mycket god representant i
fru Frödin-Lindberg, och bland de öfriga må sär-
skildt nämnas hr Lemon som Fenton samt hrr
Söderman och Sellergren som Ström och Page. —
Vi hafva sällan varit vittne till att en opera allt-
igenom gått så förträffligt som denna. Hedern
häraf tillkommer nog både förste hofkapellmästa-
ren Nordqvist och förste regissören Elmblad.
Iscensättningen lämnade heller intet öfrigt att
önska. Salongen var alldeles fullsatt och bland
dä närvarande märktes konungen samt prins
Carl med gemål. Bifallet var synnerligen lifligt
och inropningarna många.
K. Dramatiska teatern. I denna de stora tea-
ter-repriseinas förlofvade vecka har äfven Drama-
tiska teatern slagit ett af sina bästa slag genom
upptagandet af »Hamlet». Det har väl främst skett
för att gifva hr August Lindberg tillfälle att ännu
en gång för hufvudstadens publik framlägga sin
ryktbara Hamlettolkning. På premièren i mån-
dags utförde han denna roll för — 412:e gången:
han spelade den samma första gången ungefär
vid nuvarande tid 1873 å Svenska teatern i Hel-
singfors och i Stockholm allra först på Svenska
teatern 1881. Sedan har han återgifvit rollen på
de flesta svenska landsortsseener, vidare i Kri-
stiania — ett betydligt antal gånger — samt
sedermera i de norska städerna ända upp till
Trondhjem. Som en bemärkelsedag bland hans
Hamletföreställningar kan räknas den 10 februari
1883, då han första gången med lysande fram-
gång utförde rollen i Köpenhamn. På den dan-
ska landsortsscenen firade han sedermera äfven
talrika Hamlet-triumfer.
Såsom hr Lindberg nu ger rollen är den en
bety’dligt mildrad och afslipad upplaga af hans
tidigare framställning. På denna dämpning har
den endast vunnit, och hans Hamlet är nu en
konstnärligt måttfull och i hvarje detalj lyckligt
afvägd prestation af mästarrang. Det lifligaste
intresse följde och kraftigt bifall belönade ockhans
tolkning af den världskände Danaprinsen.
Som Ofelia inlade fru Sandell mycken innerlig
och äkta verkande känsla i sitt spel. Särskildt
tack skall hon hafva för sin behärskning i den
till öfverdrifter så lätt frestande vansinnighets-
scenen. Fröken Janson skall dublera i denna
roll. för hvilken äfven hon torde äga goda för-
utsättningar.
Verkligt dråplig var hr Personnes Polonius.
För öfrigt fingo flere af birollerna ett förträffligt
Juvelerare
K. ÂJSîDEÎîSOîf
1 Jako’bstorg’ 1
I D U N
utförande, så drottningen af fru Fahlman, Hora-
tio af hr Johanson, Laertes af hr Skåriberg. Oss
mindre till nöjes voro konungens och hofmän-
nens representanter. Men, som sagdt, i dess hel-
het har Dramatiska teatern heder af reprisen,
och den torde kunna påräkna en serie goda hus.
Vasateatern. En högtidsafton af oförgätlig art
bief premièren af August Strindbergs ungdoms-
drama »Mäster Olof» på Vasateatern förliden fre-
dag. Såväl den storslagna diktens eget mäktiga
innehåll som den konstnärliga hängifvenhet,
hvarmed samtliga de utförande gått till sin upp-
gift, förenade sig att framkalla och genom de
många, växlande scenerna bibehålla den elektri-
serande stämning af fullt samförstånd, som i
sällsynt gynnsamma stunder kan breda sig mellan
»folken på ömse sidor rampen». En redogörelse
för gången i det kända diktverket med dess ju
ingalunda strängt historiska, men dock alltid med
skaldisk flykt och intensitet gifna bilder ur vår
reformationshistoria torde vara öfverflödig för
Iduns publik. Titelrollen, Olaus Petri, uppbars
af hr de Wahl, som däri inlade all den ungdom-
ligt smittande värme, hvaraf han ofta visat sig
mäktig. Som Gerdt bokpräntare gjorde hr Emil
HiUberg sin första entré på denna scen, och på
ett mera glänsande sätt kunde denna svårligen
ha skett. Redan från Nya teaterns dagar angaf
ryktet denna hr Hillbergs skapelse som en af den
öfverlägsne konstnärens allra fullödigaste, och vi
fingo nu till vår glädje bekräftadt, att de femton
år, som sedan dess gått, intet mäktat fördunkla
hos denna blixtrande bild. Kvällens triumf vän-
de sig också till en betydande del personligen
emot honom. Fru Håkanson gaf en präktig fram-
ställning af den karaktäisfasta, sträfva fru Chri-
stina, Olofs och Lars’ moder, och fröken Lunde-
qvist tolkade med vinnande innerlighet det kvinn-
ligt, hängifvet veka hos reformatorns unga maka,
Gerdts dotter. Samtliga de många birollerna fyll-
des för öfrigt i det hela förträffligt af den som
en man stämda artistuppsättningen.
Charmant i sin fina och stiltrogna genomfö-
ring var ock den sceniska ram, intendenten hr
Molander fogat kring det strindbergska dramat.
De nya dekorationerna af hr Grabow gåfvo yp-
perlig stämning; dräkter, scenarrangemang, sam-
spel — allt förenade sig denna kväll lyckligt till
framgången. Vi hoppas att den skall bli en af
de långvariga, ty den förtjänar det.
Fru Wilma Norman-Neruda (lady Hallé) och pia-
nisten mr. Leonard Borwick gåfvo i Musikali-
ska akademien fredagen den 26 november sin
andra, i måndags sin tredje konsert, båda med
rikt och fängslande program samt välkändt
mästerskap i utförandet, den sista med öfver-
fullt hus samt kronprinsen, prins Carl och prin-
sessan Ingeborg som representanter för konunga-
huset. Det entusiastiska bifallet kulminerade
efterBeethovens lidelsefulla, allbetvingande Kreut-
zersonat och Schumanns graciösa och liffulla
Am Springbrunnen. Lady Hallé, på hvars bröst
blänkte medaljen Literis et artibus i briljanter,
af konungen henne tilldelad efter första konser-
ten, hyllades med praktfulla blommor. Ålskvärdt
tillmötesgående, besvarade såväl konstnärinnan
som mr. Borwick med värdefulla extranummer
de tallösa, stormande framkallningarna.
Mâtiné gafs i söndags å Dramatiska teatern af
regissören därstädes hr H. Christiernsson, hvilken
på detta sätt firade minnet af en 25-årig särde-
les framgångsrik och mångsidig verksamhet vid
teatern. Efter scenen Åses död ur »Per Gynt»,
hvilken på detta sätt lösryckt ur sitt samman-
hang dock, trots hr Aug. IÄndbergs och fröken
Klefbergs förträffliga spel, ej gör det rätta in-
trycket, följde en konsertafdelning. I denna upp-
trädde med vanlig framgång fruarna Linden och
Möller samt hrr Ödmann och Bergström. Alla pre-
stationer väckte entusiastiskt bifall. En anmärk-
ning tillåta vi oss dock: slutscenen i »Carmen»,
duetten mellan Carmen och don José, borde
hafva utbytts mot något annat nummer. Utförd
af en dam i stor toalett och en herre i frack
verkar den, så alltigenom präglad af dramatiskt
lif som den är, ej så litet löjlig. — Till slut gafs
Ernst Lundquists roliga lustspel »Ett litet troll»,
hvari fru Hartman som det lilla trollet framloc-
kade det lifligaste bifall. Bland de uppträdande
märktes äfven fru Christiernsson, och man kan
ej annat än förundra sig öfver att en så god
skådespelartalang, som den fru C. är i besittning
af, ej finner användning vid någon af våra sce-
ner. Bland de öfriga uppträdande må nämnas
fröken Bäckström samt hrr Bceckström, Hedlund,
Envall och Eklund. Det hela gick med lif och
lust.
387
Fröken Tora Kwass gifver sin första abonne-
rade musiksoaré instundande måndag med biträde
af professor Frans Neruda, konsertmästaren L.
Zetterqvist och hr Axel Bergström.
Filharmoniskä sällskapet gifver tisdagen den 7
dennes sin andra konsert, hvarvid bland annat
uppföres Stenhammars invigningskantat från ut-
ställningen.
–––- ❖–––-
Ottefåglar.
En midvinterskiss för Idun
af
Torkel Berg.
(Forts.)
Efter detta lilla intermezzo sattes tungor
och skrattmuskler åter obarmhärtigt i rörelse,
och först klockan 7, då tidningsbilden bör-
jade infinna sig och flickorna lagt sina fals-
ben till ro, fick redaktören en blund i sina
ögon.
»Skön god afton, hulda tärnor,
Cyperns klara aftonstjärnor,
Vackra som den ljusa dag!»
deklamerade patetiskt ingeniör Gösta Hallén,
då han samma dags afton, åtföljd af pro-
visor Sven Lager, trädde in i herrskapet
Lovéns hemtrefliga kabinett, där Disa och
Rut sutto dygdigt nedlutade öfver hvar sitt
julklappsbroderi.
»Fasligt så grannt det där!» utlät sig
Disa med en stram liten nick. Ȁr du
själf mäster för det?»
»Nej, gudskelof,» skrattade Gösta, i det
han slog sig ned tätt bredvid den unga
flickan och drog åt sig ett hörn af hennes
broderi, som hon lika hastigt ryckte till-
baka, »Det är visst Runeberg eller Tegnér,
som har den synden på sitt samvete. Men
hvilken — det är frågan. Sven och jag
ha just gått och disputerat om det på hit-
vägen. Men det var oväntadt: af dig,
Disa, trodde jag vi skulle få besked, du,
som är så litterär ...»
»Det är af Tegnér, nu minns jag det,»
afbröt honom Disa ifrigt. »Jag tyckte nog
det föreföll bekant, fast jag ett ögon-
blick —»
»Jag undrar, om det inte är af Rune-
berg,» inföll Rut med högviktig min. »Det
står visst i ’Kungarna på Salamis’, vill jag
minnas.»
»Hör på den! Du är just lik ’Kungarna
på Salamis’,» skrattade Disa öfverlägset.
»Å nej, lilla syster. ’Hulda tärnor’, ’Cy-
perns klara morgonstjärnor’ eller hur det
var — det där kan man inte gärna ta fel
på, det är så äkta tegnérskt.»
»Kuggade, små blåstrumpor, kuggade!»
jublade Gösta, under det Sven instämde
med ett belåtet gnägg. »Den gången gingo
ni i fällan med glans. Tegnér —- Rune-
berg — jo jo! Nu pejlade vi djupet af
era litterära kunskaper. Å nej, det är allt
farbror Topelius, som kläckt ur sig det där
i sagospelet ’Fågel blå’, och orsaken att
jag, illiterate stackare, kan versen utantill,
är helt enkelt den, att jag spelade med i
pjesen, när jag var pojke.»
»Pojke? Det måtte du väl vara än!»
Disas grågröna ögon blixtrade. »Att döma
efter så’na här pojkstreck åtminstone . ..
Men det var ju förinnerligen väl,» tilläde
hon därpå sötsurt, »att också vi kunde
Modernast
Solidast!
Billigast!
Ringar, Armband, Kedjor. Silfverarbeten,
Broscher, Kedjearmband, Nålar, Bordsilfver.
Bref besvaras omgående.
«
„ s a
gg*»!
s «
ätl *
C S VH
5 ► W
Sto
0&
—H
3Q
>
fl
Ö
fl
a
Î ■■
a 4s
aa t>
® »
r° ü
Uå H
~ O
• Ti
Q ü
® :d
$ *
H
«ö -g
g H
Ù P.
M
3 *
1*
H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
