- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1897 /
389

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 10 december 1897 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stockholm, Iduns Kungl. Hofbolär.
HSR I
__
■US lyU
£«S’ *W!
yINNAN
l
•I
Tsp.«ser
U ■ Ä. - ^
« -Mb
N;r 49 (520) Fredagen den 10 december 1897. 10:de årg.
Prenumerationspris pr år:
Idun ensam ....................................... kr. 5: —
Iduns Modet., fjortondagsuppl. » 5: —
Byrå:
Klara södra kyrkog. 16, 1 tr.
Öppen kl. 10—5.
Redaktör och utgifvare :
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2—3.
Utgifningstid :
hvarje fredag.
Lösnummerpris 15 öre
flösnrr endast för kompletteringar.)
Annonspris:
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Bamjarderoben.....................*............. » 3: —
Allm. telef. 6147. Rikstelef. 1646. Redaktionssekr. : J Nardling.
Gustava Leflfler, född Mittag.
En åttioårs-jubilar.
edan kvinnan från att ha varit innestängd inom hemmets
trånga värld fått ett mycket vidsträckt arbetsfält, har hon
i snart ett fjärdedels sekel famlat efter, hvilken plats hon egent-
ligen där hade att fylla, och nu ändtligen börjar hon upptäcka,
att det är moderns ... I samhället liksom i hemmet behöfs hon
hvarhelst ett lif spirar upp, det må nu vara ett fysiskt eller ett
psykiskt, där det skall näras,
uppfostras, vårdas i hälsans
som i sjukdomens dagar, ja,
till och med då det åldras
och går under.
Detta arbete utanför hem-
met är den ogifta kvinnans,
och hon är så tacksam öfver,
att äfven hennes lif är så
rikt och hennes verksamhets-
fält så stort; men vill hon
verkligen lära att fylla sin
uppgift, så förslår hvarken
skola eller universitet, hon
måste gå tillbaka till det trån-
ga hemmet och där sätta sig
vid den utmärkta moderns
fotter.
Hennes uppgift för sam-
hället och världsutvecklingen
är dock störst och hon fyllde
bäst denna uppgift, när hvad
hon gjorde icke kan omtalas,
endast erfaras.
En mer än åttioårig dam
skrifver till mig om henne,
hvars bild här träder oss till
mötes :
»Hon var fyra år och jag
något mera än två år äldre,
då jag gjorde hennes bekant-
skap, och mitt sexåriga hjärta
eröfrades genast af den lilla
ljuslockiga, glada och lifligj
flickan. Då uppstod mellan
oss den vänskap, som ingen
enda gång under vår långa
lefnad varit störd eller rubbad, utan i stället för hvarje gånget
decennium tilltagit i värme och innerlighet.»
I detta den gamla barndomsvännens vittnesbörd om fru Lefflers
trofasthet ligger nyckeln till hennes karaktär. Trogen sig själf
och sin öfvertygelse har hon gått genom lifvet, och utpräglad
personlighet som hon är, har hon så vet at uppskatta andras, att
hon aldrig för den sak de
burit ändrat sin mening eller
sitt uppförande, utan i lyc-
kans som i olyckans dagar
har hon varit sig själf lik
och alltid densamma mot sina
vänner, de må ha lefvat i
skugga eller solsken.
Gustava Wilhelmina Mittag
föddes i Upsala den 7 decem-
ber 1817. Föräldrarne voro
dåvarande vice pastorn vid
domkyrkoförsamlingen, seder-
mera kontraktsprosten teol.
d:r Mittag och hans fru Char-
lotta Sodenstjerna.
I det enkla pastorshemmet
i Domtrapphuset mottog Gu-
stava sin lilla väninna och
någon gång hennes äldre sy-
ster, och där i den i empire-
stil möblerade sängkammaren
lekte de under den vänliga
moderns ögon i det stora
»dockskrinet».
Hitin kom ock emellanåt
pastorn, den angenäme säll-
skapsmannen, hvars skämt-
samma lynne och glada vin-
nande sätt aldrig glömdes,
och hvilade sig från sina mån-
ga ämbetsbestyr med att roa
sig åt de muntra små flic-
korna.
Längre än till sitt tolfte år
fick Gustava dock icke stanna
i Upsala, ty då hade hennes
Efter en akvarell af Carl Larmm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free