Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 10 december 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 IDUN 1897
Q
>
H
M
10
Dä slängde tryckeripojken sin tidnings-
packe i golfvet. Han hade minsann annat
att göra än att stå där och titta på dansen,
hur lifvadt det än kunde vara.
»Ut, ut!» ropade Disa, väckt ur sin yra
af den väldiga dunsen. »Vi ha inte tid .. .
Allt ska vara färdigt till klockan 7 . . .
Tidningsbuden —»
»Men vi ska hjälpa till —»
»Ni ? !»
Det omätliga föraktet i flickornas ton
öfvertygade genast herrarna om orimlighe-
ten i deras förslag. Men för att få sina
kavaljerer att försvinna nödgades systrarna
tillgripa en del slående argument, i hvilka
falsbenen gjorde en betydande insats.
Och så kom julen och med den Ebbe
och Elin, friska som vinterny och fulla af
glad tacksamhet mot ottefåglarna, »släktens
julänglar» och »mänsklighetens välgörare»,
som Ebbe med handen på hjärtat ridder-
ligt kallade dem. Och Disa och Eut gingo
omkring med tindrande juleljus i blicken :
de hade ju för sin morgonsömn köpt sig
själfva och sina närmaste den bästa jul-
fröjden.
Men för öfrigt voro de sig inte riktigt lika.
Isynnerhet mot kvällarna blefvo de så på-
fallande spaka, att Ebbe anförtrodde sin
lilla hustru, det han mer än en gång fre-
stades apostrofera dem med barnkammar-
rimmet : »Mitt lilla lamm, kom sedigt fram,
ligg i mitt knä och ropa bä», en frestelse,
som han dock af fruktan för de ovissa
följderna klokt nog bekämpade.
Under helgdagarna, då morgonarbetet
var instäldt, kvicknade emellertid flickorna
till, och på annandagen var Disa så pass
sig själf, att hon i en hastig vändning kastade
öfver ända både gungstolen och den heder-
värde Ebbe, hvars elegant bepjäxade fotter
hon under ägarens ömkliga nödrop be-
undrande lyfte allt högre och högre, tills
hela tutten gjorde en halsbrytande öfver-
halning. Stolens rygg splittrades, men
»svågerstumpens» höll, och det’var ändå
hufvudsaken, förklarade Disa käckt, något
som ingen, ej ens den å sin älsklingsstols
vägnar svåra misslynte pappa Lovén, kunde
bestrida.
»Nu eller aldrig! Passa på, medan vild-
kattorna ä någorlunda tama — helst en
hvardagskväll!» hviskade Ebbe broderligt
till Gösta och Sven, då han en afton mel-
lan jul och nyår stängde tamburdörren
efter dem.
Att den kloke och betänksamme Sven
Lager tagit rådet i akt, syntes tydligt ny-
årsafton, då det öfriga sällskapet efter supén
drog sig in i salongen, ty där satt lilla
Rut som en kattunge hopkrupen i Svens
stora famn och formligen spann af belå-
tenhet.
»Men Eut, skäms du inte, Eut?» skrek
Disa i häpenheten.
»Jo visst gör jag det,» kved Rut och
gömde hufvudet vid Svens breda axel.
»Men jag var så ohyggligt trött och söm-
nig, att jag inte visste, hvad jag gjorde.
Men i morgon — o, hvad jag ska ångra
mig i morgon ! Då slår jag bestämdt —»
Ordet »upp» kväfdes af en kyss.
Medan de andra lyckönskande trängdes
kring de unga, stod Disa handfallen i en vrå.
»Den där lilla Rutungen!» mumlade hon
gång på gång harmsen för sig själf. »Jag
är ju hela två år äldre än hon ! »
»Käraste, käraste lilla Disa, ä inte också
du trött och sömnig i kväll?» Göstas ton
var så öm, att det snurrade run dt i Disas
hufvud och hjärta.
»Jo, förfärligt,» medgaf hon, halft vilje-
och besinningslös.
Men då Gösta slog sin arm kring hen-
nes lif, stramade hon upp sig och gaf ho-
nom en omild knuff i bröstet.
»A nej du, så klent står det inte till
med mej ännu. För en stund se’n vete
fåglarna, hur det hade gått, men nu —
skulle det ju bara se ut, som om vi apade
efter Eut och Sven. Nu få vi allt gå där
och vänta och vänta, tills mossan växer på
oss —• eller åtminstone till i morgon,» slog
hon skälmaktigt om, då hon såg Göstas
mörknande min, »för då — har jag inte
varit uppe i ottan, utan då är jag klar i
knoppen. Och det vill du väl ändå, att
jag skall vara» — hennes röst blef så sme-
kande mjuk och varm —- »då jag — då
vi — Nå men Gösta då . . . Gösta ! ! !»
-*-
Innehållsförteckning-.
Gustava Leffler, född Mittag; en åttioårsJubilar af
a—a. (Med porträtt.) — En Lucievisa; af iimil Lindera.
— »Hur flickorna fingo platser»; af Malvina Bråkenhielm.
— Gossar och skjutvapen.- Ännu ett par inlägg och några
slutord. — Lungsotssanatorierna; af Jl. E. — Ijulklapps-
hekymrens dagar. — Som våra läsarinnor torde minnas.
— Från Iduns läsekrets: Ett nytt arbetsfält för kvinnan;
af Intresserad. I aftonstund; af En svensk kvinna. Au-
gusta på Isa, och Tsa pä Augusta, och Ellen på Isa . . . —
Medlidande; af Ellen Bergström. — Om det skullegälla!...
af Adelaide Nauckhoff. — CJr notisboken. — Teater och
musik — Ottefåglar; en midvinterskiss för Idun af Tor-
kel Berg. (Forts. o. slut.) — Tidsfördrif.
0)
td
H
0)
W
îd
o
b
5* B
® »*>
81 to
2. 81
IV ra
0 o
** 3-
o
td
TO 2
% g
•rf ts
M p*
ra o
Pî*
5 a
1 £
Tiå;
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Allt hvad som lefver har mitt andra,
Från minsta kryp till dem som
vandra
På tvänne eller fyra ben.
Att gå mitt första är till men
För dem, som älska vara lata
Och morgonsolens guldmynt hata.
Mitt tredje kokadt slås på fat,
Men ätes ej, det är ej mat,
Det ofta till en verkstad hör
Och på ap’teket nytta gör.
Mitt hela pläga barnen finna
Hos tuppen i sin ABC bok,
Som utan den förblef ett ok.
A. M.
Bortplockningsgåta.
Från det gifna hufvudordet bort-
tagas ett eller tvänne ord i sender
och af de för hvarje gång återstå-
ende bokstäfverna bildas ett nytt
ord.
Hufvudordet.
I glädjens som i sorgens dar
En god kamrat jag alltid är,
Och uti mig du jämt kan se
En vän, som hjärtligt har dig kär,
Som tåren i din ögonfrans
Tar upp, som vore det just hans;
Som leendet uppå din mund
Sympatiskt återger på stund,
Men när du honom öfverger,
Blir kall och död — tyst, säg ej
mer!
En bokstaf faller — underbar
Är den förändring som då sker.
På skumkrönt böljas rygg du far,
I båten du .mitt andra ser —
En annan vän, som hjälper dig
Framåt på ofta farlig stig,
Men om han ej behandlas rätt
Uti fördärf dig bringar lätt.
Det nya ord, vi få när nu
En bokstaf till vi låta gå,
Betecknar något, hvilket ju
På hvarje häst ni skåda få,
När han sin arbetsrustning bär
Och ej i otämdt tillstånd är.
Af fyra tecken vi ha kvar
Vi stryka tvänne — ta så upp
Den bokstaf nyss för mycket var
(Förlåt vår lilla mästerkupp!)
Och bilda så med tre allen’,
Namn å ett djur på fyra ben.
Men tre för mycket är också,
Vi få oss nöja blott med två
Som svar på frågan: » Hvad är bäst:
Att gifva eller ta’ en häst?»
Sibylla.
Bokstafsfyrkant.
Kors-aritmogryf,
Orden beteckna:
I 2 = lagel, 3—4 ~ kristlig ämbetstitel, 5—6 = landskap i
södra Europa, 7—8 = sällan platsen för snygghet, 9—10 = åkerbruks-
redskap, 1—3 = kvinnonamn, 2—5 = en sorts slägga, 4—7 = en ar-
modets man, 6— 9 = stad i Skandinavien, 8—10 = fisk.
Äro orden rätt lösta bilda bokstäfverna i de fyra öfre hörnrutoina
ett mansnamn, de fem bokstäfverna i de mellersta hörn och korsrutorna,
rätt ordnade, ett annat, samt bokstäfverna i de fyra nedre hörnrutorna,
rätt ordnade, det tredje. Moster Lisa.
i i e e
m m s s
0 0 k d
n n 1 1
Bokstäfverna ordnas, så att de
hvarandra motsvarande våg- och
lodräta raderna gifva sam-
ma ord.
Isse.
Geografisk sifferuppgift.
Nedanstående siffror rätt förvand-
lade till bokstäfver bilda 5 ord,
hvars begynnelse- och slutbokstäf-
ver gifva namnet på tvänne floder
i Europa.
13, 3, 10, 6, 5, 1, 7, 2 = svensk
provins.
8, 9, 8,10,11, 8 — stad i Portugal,
5, 8, 7, 2, 8, 7 = stad i England.
4, 12, 1, 11, 3, 6, 1, 5, 1 = stat
i Amerika.
1, 1, 10, 4, 1, 12
Schweitz.
kanton
Fanny.
Amfikop.
Kaffe.
patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor’
Liebigs metod, byarigenom det står sig i flere månader,
i fina blandningar: Java, Mocka, Plantage m fl.
Fabriksbod 9 Biblioteksgatan, Sthlm.
Från hufvudordet bort-
tages endera från början
eller slutet en bokstaf i
sender, så att därvid all-
tid ett nytt ord uppstår. Siffrorna
representera motsvarande bokstäf-
ver.
Då 2, 3, 4, 5, 6 först upptäckte,
att hans 1, 2. 3, 4, 5, 6 var 2, 3,4,
blef han af förfäran alldeles 2, 3, 4, 5
och satte sig att gråta under en 34.
Märta.
Lösningar.
Logogryfrn: Upsala, sup, lapa, lus, puls,
slup, sal, plus, Sala, apa, usla, supa, sula,
al, asp, as, pulsa.
Tiargåtan : s
P i P
E d e
Trent
synas
godståg
lågadel
Albertina
spetsglas
Gömda namn: Ida, Ester, Vera, Adina
Adèle, Asta, Hans, Nero, Artur.
Apokopen: Sylta, sylt, syl, sy.
Förädlade Kaffetillsatser, analyserade af D.t Setter-
berg ocb Ingeniör Landin-
Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande ocb billigt.
Begär bos er närmaste bandi. Kronkalfe ocb Utställningskaße,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
