Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ ■
A. U. BSåth. Vilhelm Bäckman. Hjalmar Cassel. Fanny Chrysander. Ingeborg Dahllöf (Inge). Leontine Deutgen
I
’■wr.S-
Den lilla lokalen vid Humle-
gårdsgatan bief nu ock för obekväm
oeli träng, och flyttning verkställdes
på hösten till en något större vå-
ning, Klarabergsgatan n:r 54. När
Iduns första årgång nalkades sitt
slut, hade upplagan stigit till unge-
fär 5000 ex., och på nyåret 1889,
Iduns andra årgång, steg den ytter-
ligare. Sålunda har ökningen små-
ningom fortgått år efter år intill
det närvarande, då upplagan belö-
per sig till omkring tjugu tusen
exemplar. Endast en gång under
hela denna tid har upplagan sjunkit,
och det var år 1892 efter den s. k.
»fosterlandstäflingen». För att få
deltaga i densam-
ma hade nämligen
tre à fyra tusen
ungherrar prenu-
mererat på tidnin-
gen, och dessa föl-
lo naturligtvis i-
från, då täflingen
var afgjord. •—
Behofvet af en
särskildbokförare
blef snart oafvis-
ligt vid denna af-
färens snabba ut-
veckling, och i
januari 1890 an-
ställdes som kas-
sör och chef för
kontoret en bro-
der till redaktö-
ren, hr Alexander
Hellberg, hvilken
ännu kvarstår i
denna egenskap,
nu mera ock kas-
sör för tryckeri-
aktiebolaget.
En följd af tid-
ningens hastiga
Altillväxt och för-
kofran var natur-
ligtvis också den,
att Idun, likt ett bara i uppväxt-
åldern, ideligen växte ur kläderna,
d. v. s. att lokalerna på grund af
den ökade expeditionen och perso-
nalen undan för undan blefvo för
trånga. Så måste till en början
snart sagdt hvart eller hvartannat
år flyttning företagas. Från Klara-
bergsgatan styrdes hösten 1889 ko-
san till Drottniuggatan n:r 48, där
en treflig och efter tidningens då-
varande behof rymlig lokal erhölls
i hörnvåningen en trappa upp öfver
Göthes bokhandel. När stugan
emellertid äfven här blef för trång,
flyttades hösten 1890 penaterna till
det gamla Sagerska huset, Hamn-
gatan n:r 16, alldeles i fonden af
Kungsträdgården, en utomordent-
och när han med sin hustrus ansikte öfver
skuldran slog upp den gröna tygpärmen?
Hur hade de icke gissat tillsammans förut,
i dagar och veckor! De hade drömt om det
om nättema — siffror, bara postbokssiffror!
De hade ömsom hoppats och ömsom misströ-
stat, de hade ökat på hvarandras resultat för
att höja stämningen och prutat ned dem för
att icke skapa öfverdrifna förväntningar, som
sedan dess smärtsammare skulle krossas. Till
sist hade de kommit till en sorts medelpropor-
tional, som de enats om att officielt antaga.
»Om, om, am det i boken första gången är
500 — då kunna vi vara nöjdal Och Iduns till-
varo kan möjligen anses betryggad.»
Och nu räknade de, sida efter sida. Så
möttes deras ögon ... på en gång hade de
hunnit till slutet!
Summan var öfver
2,000, Idun vartill,
hurra för Idun!
Ja, så, ärade
läsarinna, gick det
till, när den tid-
ning. ni kallar
»eder egen», och
som sedan vuxit
sig stor och stark
tack vare eder vän-
liga hägnad, först
kom till. Redak-
tionssekreteraren,
som nu nedteck-
nar dessarader,var
själf icke med un-
der dessa första
dagar, men han
kände redan då
både de »agerande
personerna» och
»scenen» för den
lilla händelsen så
väl, att han tycker
sig ha lefvat midt
upp i den. Redak-
tören ville icke rik-
tigt vara med om,
att den nu så här intimt berättas; den verkar
»romantik» tycker han, och här borde skrifvas
en nykter och objektiv historik i korta drag.
Men nej, nej, vi måste ändå smussla in den!
Om det gråa arbetslifvet ännu rymmer en gnista
romantik, hvarför skulle vi skämmas för den?
Det är nog ändock den, som ger doften och
färgen åt tillvaron.
Nu var det för öfrigt slut med spekulatio-
nerna och drömmarne. Nu gällde det att ta
i och knoga med sega tag; vecka för vecka
skulle nu Idun ut och man måste dock där-
vid på allt sätt spara och vara försiktig. En
ung tidning har ju så stora utgifter — för
bidrag, tryckning, papper till hvart enda num-
mer — och inkomsterna från prenumeration
och, än mer, från annonser sippra så sakta,
så sakta till. Redaktören måste därför själf
räcka till för allt, skrifva artiklar, anmäla teater
och konst, öfversätta och bearbeta, läsa kor-
rektur och »ombryta», - skaffa annonser, sköta
bokföring, expedition och kassa. Men troget och
oförtrutet stod hans hustru vid hans sida, de-
lande dagens tunga och hetta, och ännu i denna
stund, när fru Maria Hellberg sedan många
år för makans och moderns mångfaldiga plik-
ter i ett växande hem lämnat all befattning
med tidningen ifrån sig, gömmas bland hen-
nes käraste och stoltaste minnen dessa sträf-
samma dagar, när hon var »Iduns första spring-
pojke» och med väldiga staplar af tidnings-
paket och korsband i famnen fram och åter
och åter och fram knogade den långa vägen
mellan redaktionsbyrån och posten.
Men hafva vi i det föregående allt för myc-
ket skattat åt detaljer, skola vi i det följande
Redaktionssekreterarens rum.
söka gifva en helt kortfattad bild af tidnin-
gens vidare utveckling. Upplagan steg jämnt
och raskt. Den idé, som ldun sökt realisera,
tycktes verkligen »fylla ett behof» och all-
mänheten omfattade med välvilja det. unga bla-
dets ansträngningar. Utgifvaren kände sig
därigenom snart i stånd att såväl vidga kret-
sen af framstående litterära medarbetare och
därigenom alltjämt förbättra tidningens inne-
håll som att möta det hastigt växande behof-
vet af ökade krafter i tidningens fasta redak-
tion. Ett kvinnligt biträde för expeditionen,
fröken Viktoria Schoultz, anställdes redan ef-
ter ett par månader, och på hösten af Iduns
första år tillträddes platsen som redaktions-
sekreterare af dess ännu kvarstående innehaf-
vare, Johan Nordling, hvilken redan från
Iduns allra första början medarbetat med
novellistiska och poetiska bidrag.
Solie Elkan (Rust Roesl).
Sigrid Elmblad (Toivo}.
Amalia Fahlsledl.
ihéÄ
Daniel Fallström.
Laura Fitinghoff
Louise Fiænckel (Ilse Fran
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
