Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Julnummer
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Andrén Emma Andersson (Moster Emma). Elin Ameen Olga Ahl (Olga). Ottilia Adelborg.
Alfhild Agrell (Lovisa Petterkvist).
Kuben G:son Berg
(Lennart Hennings)
Sofie Berencreutz (S. B )
Lina Berg (L. S.).
\ A
Hugo Bergqvist
{.Moster Lisa).
Ellen Bergström.
Thore Blanche.
K 2$
Wt&sm
•tSstt
land, Frankrike, England m. fl.,
kunna uppvisa, liade osökt fram-
kallat frågan, huruvida icke Sverige,
med dess intelligenta och vakna
kvinnopublik, nu äfven vore moget
för en speciell kvinnotidning. De
tidigare försök, som gjorts i denna
riktning, hade varit alltför lamt och
osjälfständigt igångsatta och därför
ock visat sig afallt förringa lifskraft.
Beslutet tålde icke länge att
grubblas pä, och det var också
snart fattadt. Planen låg redan
så godt som färdig, och efter något
öfvervägande gaf sig äfven titeln
— en ingalunda oväsentlig faktor
för en ny tidning. Det tecken, i
hvilket idén om
en svensk kvin-
af utsikt att draga växlar på framtiden : den enda
vägen var den kontanta likviden. Med anlitande
intill sista öret af de sista penningresurserna och
därtill den unga fruns anspråkslösa nipperskrin,
som hon med gladt mod offrade, öfvervanns dock
äfven denna svårighet, och efter dagar och nätter
af feberaktigt, intensivt arbete, af oro, väntan
och spänning såg Idun dagen — Iduns första
profnummer — den 9 december år 1887.
Där lågo nu de stora, sköna Idunstrafvarna,
doftande af den färska trycksvärtan, färdig-
falsade och lockande fraicha hos tryckeriets
bokbindare. Men därmed var ännu föga vun-
net. Det gällde nu att få ut dem, att sprida
dein öfver allt landet under den läsande all-
mänhetens ögon, så att det späda tidnings-
barnet själft månde kunna presentera sig i
Och så den stora helgen, med dess stillhet
och allvar, det gamla årets slut och det nyas
ängsligt bidade begynnelse . . .
❖ ❖
*
Att på nyåret gå och vänta på första »post-
siffran» — hvad det innebär för en tidnings-
utgifvare, därom har största delen af våra lyck-
liga läsarinnor helt visst icke en aning! Den
så kallade postboken är helt enkelt kungl.
postverkets motbok med hvarje särskild tid-
nings expedition. 1 densamma uppföres undan
för undan antalet af de tidningsexemplar, som re-
kvireras från hvarje postanstalt öfverhela landet,
och hvilka nu skola till eentralpostkontoret leve-
reras, hvarefter detsamma redovisar de influtna
prenumerationsmedlen. En »postbok» på Dy-
året är således ett mycket viktigt dokument
för en tidningsre-
daktion. Den inne-
sluter i sina torra
sifferkolumnerdess
utsikter och ekono-
miska möjligheter
för den närmaste
framtiden, den ut-
gör ett betyg för
den tid som gått,
ett intyg på de
större eller mindre
sympatier tidnin-
gen i fråga vetat
förvärfva sig hos
sin läsekrets — och
med större spän-
ning kan sannerli-
gen icke en scho-
laris på examens-
dagen motse sitt
terminsbetyg än en
tidningschef sin
första postbok. Till
och med de gamla
och vana, som varit
många, många år
i elden och hafva
»inarbetade» och
»stadgade» uppla-
gor, känna en obe-
tvinglig nervositet
gripa sig, när de dagarna nalkas. Hvad skall
då icke en nybegynnare erfara, en nybegynnare
som satt allt på ett kort, hvars första postbok-
kan betyda hela hans framtid, hans »vara eller
icke vara»?
Just så ställde sig nu också saken för Iduns
utgifvare. Det var en bister januaridag, han
på centralpostkontoret vid Rödbodtorget i sällskap
med sin »hjälp i nöd och lust» afhämtade
sin bok och med densamma hårdt tryckt un-
der armen skyndsamt vandrade den långa vä-
gen mot hemmet, den lilla gårdsvåningen vid
Humlegårdsgatan, som då för tiden med sina
tre dockrum fick vara Idun allt: redaktörens
privata bostad, byrå, kontor och expedition.
Ty ej förrän de kommo hem skulle de, vågade
de öppna den ödesdigra boken! Hvem undrar
på, att han skälfde en smula på handen, när
ändtligen det afgörande ögonblicket var inne,
notidning borde
kunna segra, var
Idun, namnet på
en af det gamla
Valhalls förnäm-
sta gudinnor,
vårdarinnan af
den oförgängliga
ungdomens, skä-
ra frukt.
Så långt var
allt godt och väl.
Men huru nu
börja, om ock
den allra oan-
senligaste bör-
jan med nästan
mindre än intet,
med tvänne tom-
ma händer, utan
relationer och
utan alla förbin-
delser med kapi-
talet?
Ett af huf
vudstadenshögst
anseddaboktryc-
kerier vid denna
tid var Gernandts
Boktryckeriak-
tiebolag, grundlagdt och innehafdt
af gamla Svenska Familjejournalens
kände utgifvare, direktör C. E. Ger-
nandt. Genom en aldrigglömdvälvilja
från denne lyckades slutligen Iduns
redaktör ât’sig utverka medgifvandet
att under december månad få sätta
och trycka tvänne nummer —- de
afsedda tvänne profnumren af Idun
— på kredit! Det var en ena-
stående tur, ett handtag i »portföret»
af nästan oberäknelig betydelse!
Återstod nu att skaffa papper
till de två profnumren. Denna post
var visserligen icke så svindlande
som tryckerifrågan, men dock be-
kymmersam nog för den som lefde
»likt fåglarna under himmelen».
Här fanns ej heller någon skymt
Redaktörens rum.
de svenska hemmen och stamma fram menin-
gen med sin nymornade tillvaro. Det var då,
som de stora kollegornas mäktiga hjälp så
vänligt kom till bistånd, i det de togo den
lilla nyfödda under sina vida vingars skugga.
Under sina lärlingsår i pressen hade Iduns
redaktör verkat som medarbetare i ett par,
tre af hufvudstadens dagliga tidningar och blif-
vit åtminstone till namnet känd i ännu några
flere. Genom välviljan hos dessas chefer mot
en stapplande nybörjare rönte han nu den
stora förmånen att på liberalaste villkor få dels
Iduns profnummer spridt med deras stora upp-
lagor, dels den unga tidningen och dess pro-
gram annonserade och välvilligt omnämnda i
deras spalter.
I medlet af månaden, kort före jul, kom
det andra profnumret ut, trycktes och sprid-
des under samma förhållanden som det första.
«
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0416.html
