Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Selma Lagerlöf. Elisabet Kuylenstierna. Anna Wahlcnberg-Kjerrman.
Lotten von Kræmer Anna Kockum. Anna Knutson.
Matilda Langlet.
Amanda Leffier.
Elsa Lindberg.
Gurli Linder.
Vilma Lindhé.
V. Lindman.
SBBj■
Pig!
■
5
mm _____
Saimens strand till Trondhjems
fjord. Ja, än längre ifrån, ty Idun
har minnesgoda läsarinnor och kor-
respondenter långt utom Skandina-
viens gränser, litet hvarstädes i
världen, ensamma, fosterlandskära
kvinnor, som drifvits fjärran från
barndomshemmets torfva. Den se-
naste posten, de sista böljornas
hvita pappersskum har just kastats
upp på det kvadratiska skrifbordet,
som midt på golfvet fyller halfva
rummet, och redaktionssekreteraren
är som bäst i färd med att sortera
korrespondensen efter art och inne-
håll : biografier, artiklar, noveller,
poem, läkarförfrågningar, matrecept
och väfbeskrif-
ningar, aritmorem
och gåtor och frå-
gor, frågor, frågor
i oändlighet om
allt som tänkas
kan mellan him-
mel och jord.
Sedan en hastig
presentation är
öfverstökad, ut-
spinner sig nu
följande samtal:
1ledaktören(till
redaktionssekre-
teraren): Hvadvar
det nu för bio-
grafi vi skulle ha
i veckans num-
mer? Det var ju
Sveriges första
kvinnliga jägmä-
stare, som i går
aflade examen vid
Skogsinstitutet?
’Sekreteraren :
Ja, jag lyckades
efter ett par tim-
mars kuskande i
droska i går just
uppdrifva henne,
på besök hos
släktingar, strax innan hon skulle
lämna staden. Och fick de nödiga
uppgifterna. Det var i sista stund,
det blir rätt svårt att hinna, men
jag har just nu varit uppe hos sätteri-
faktorn och fått manuskriptet ut-
deladt på tre, fyra händer, så det
går nog bra.
Redaktören: Och porträttet? Blir
det också klart?
Sekreteraren: Klichén är redan
färdig. Den kom just nyss från
Silfversparres grafiska anstalt. Den
tycks arta sig bra, - bara de nu
»lappa upp» den ordentligt på
tryckeriet.
Vår gäst: Ack, låt mig se!
Jaså, är det en porträttkliehé ! Den
är ju så glänsande och fin som
silfver och så plan och slät, alldeles som en
daguerrotypi. Att det kan bli något tydligt
tryck af en så slät skifva.
Redaktören: Ja, detta är en så kallad auto-
typi eller zinketsning. För några år tillbaka
använde vi uteslutande xylografier eller träsnitt
för Iduns porträtter, hvilka då verkställdes
af Iduns skicklige xylograf, herr Gunnar
Forssell. Och ännu i dag måste vi emel-
lanåt anlita denna metod, då vi ha mindre
tydliga och goda porträtt att gå efter. Men
annars ha vi nu som regel öfvergått till auto-
typin, då den är en mycket snabbare repro-
duktionsmetod, hvilkét för oss är af högsta
vikt, samt dessutom mera omutligt troget föl-
jer originalet. Den baserar sig nämligen på
en rent fysisk-kemisk process, där inga handt-
Tryclceriförestä.ricia.reiAS rum.
verkets tillfälliga afvikelser kunna spela in ;
originalbilden fotograferas på zinkplåten och
etsas sedan fram med lämpliga syror.
Vår gäst: Men är det inte ofta svårt att
kunna finna lämpliga porträtt till hvarje num-
mer af Idun? De kvinnliga ryktbarheterna
tycker jag snart skulle taga slut.
Redaktören: På intet vis. Egendomligt nog
ställde sig under Iduns första år porträttpro-
blemet för veckan ofta mycket vanskligare.
Bien ju längre Idun lefvat, dess större har
tillgången blifvit. Bian har börjat intressera
sig för vårt porträttgalleri i skilda landsändar;
hvarje ort vill ha sina märkeskvinnor, och på
alla det andliga och praktiska lifvets områden
göres ju nu enr betydande kvinnlig insats af du-
gande och föredömesgill halt. Nu är regeln
den, att vi ha svårt att tillmötesgå alla be-
rättigade anspråk i den vägen och följa med
dagskrönikan, och dussintals biografier med por
trätt kunna ligga månader i förväg och vänta
på plats.
Vår gäst (med en blick på papperstrafvarne
rundt om på hyllorna och skrifbordet): Ja,
och på manuskript är väl heller ingen brist,
efter hvad jag kan se?
Redaktören: Brist! Nej, det skall Gud veta!
Vi drunkna i bidrag. Det gäller blott att
hinna läsa igenom allt, sofra och välja det
bästa. Se här, tillåt mig att visa! (Han går
fram och slår upp dubbeldörrarna till ett stort
manuskriptskåp på ena väggen.) Här förvara
vi en del af våra antagna manuskript. Här
i de olika facken ligga, som ni ser af etiket-
terna, trafvar af biografier, ledande artiklar,
praktiska uppsatser, längre och kortare novel-
ler, kåserier och
följetonger. Så ha
vi särokilda fack
för de refuserade
uppsatserna, som
fått sitt »bleklagda
nej» i »breflådan»
och vänta på att
återhämtas. Svå-
righeten är blott
att, som vi så gär-
na vilja, så långt
som möjligt gå till
mötes äfven de
blygsamma och un-
dangömda pennor-
na, som kunna ha
ett från hjärtat
sprunget ord att
säga, äfven om for-
men och utförandet
brista. Idun vill
ej blott vara en
tidning för den
litterära förnäini-
teten, utan först
och främst en villig
förmedlare af goda
tankar och hjärte-
meningar mellan
alla svenska hom.
Och det är vår
glädje, att de ock så småningom i det stycket
lärt sig lita till oss.
Vår gäst: När alltså tillgången på original-
insändare är så stor, behöfver väl sällan någon
öfversättning eller bearbetning från främmande
litteratur användas?
Redaktören : Vi få ytterst sällan någon
plats därför. Naturligtvis hålla vi ett stort
urval af den europeiska pressen, i synnerhet
den speciella kvinnopressen. För jämförelses
skull är det ju nyttigt att följa den, oeh all-
tid hämtar man ett eller annat guldkorn, en
eller annan impuls, ibland ett porträtt till dags-
krönikan därur. I synnerhet för våra prakti-
ska afdelningar komma somliga af dessa ut-
ländska kvinnotidningar till god användning;
fru Blatilda Langlet, den mångåriga redak-
trisen af »Iduns Hjälpreda» och »Matsedlar»,
kan bäst vittna därom. I detta stora skåp,
1
1
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
