- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1897 /
24

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I D U N
MB&USâg
wmmMQ
ÆSàBA&& m
jb»*?»
ändtligen fâ den sista
klichéen frân Silfver-
sparres. Nu raskt till
»ombrytningen», d.v. s.
numrets ordnande i si-
dor, den under tiden
uppsatta textens och
klichéernas samman-
passande och hopfo-
gande i »formarne».
Det är sannerligen ett
bekymmersamt göra,
när icke allt pä milli-
metern stämmer, ty
metallstilar och zink-
klichéer låta ej forma
sig som vax eller sam-
manpressa sigsom kaut-
schuk. Men det går,
det går dock efter tusen
mätningar, jämkningar
och bekymmer, och en
vacker septemberdag
kunna vi med nästan
jublande tillfredsstäl-
lelse förkunna för tryc-
kerifaktorn, att formar-
ne stå färdiga att tagas
in i pressen.
Nå, det var icke en
dag förtidigt! Ty nu
börjar åter en serie
vidlyftiga och tidsödan-
de processer. Ett illustrationstryck i våra moderna
snällpressar kan icke snurras i väg som vanligt
tidningstryek med rotationspress. Det måste
i hvarje minut noga öfvervakas, passas och
regleras, om illustrationerna skola bli vackra
och färgerna klara. Först måste alla de många
klichéerna »upplappas», d. v. s. på det känsli-
gaste inställas i pressarne, så att skuggorna och
dagrarne i hvarje bild komma till sin fulla rätt,
hvilket tar långa dagar, endast det, innan ma-
skineriet sättes i gång. Och när vi till sist få
börja trycka, så kräfver ju hvarje ark sin
press, och först måste hvarje sida af pappers-
arket tryckas och därefter den andra; mellan
hvarje färg skola arken torka och sedan tryckas
på nytt för hvarje ny färg. Det blir veckor
af dagarne, innan vi hinna till det slutet.
Under hela denna tid har samtidigt på vårt
litografiska tryckeri arbetet bedrifvits med jul-
nummersomslaget. Tidigt på våren redan verk-
ställdes artistens eskiss; sedan ha våra litografer
där uppe reproducerat densamma på de nya, fin-
slipade Solenhofenstenarne. För arbeten af denna
art användes en särskild
sten för hvarje färg, och
Iduns julnummersomslag
tryckes vanligen i sex,
sju färger. Det går nära
en månad endast för att
göra stenarne i ordning,
och ännu längre tid se-
dan för tryckningen. Ty
naturligtvis måste upp-
lagan torka mellan hvarje
färg, annars blefve det
bara sudd af alltsammans.
Nå väl, en gång ligga
dock både omslaget och
> innanmätet» färdiga för
bokbindaren. Utanför
de stora tryckerifönstren
dansa då hvita flingor
mellan Klara kyrkogårds
nakna trädgrenar. Nu
blir det ett falsande och
ett häftande ; mellan flin-
Satineringsrummet.
ka kvinnofingrar formar sig exemplar efter ex-
emplar af det färgbrokiga Idunsjulnumret,
stapla sig upp till takhöga trafvar.
När den första bokbindarpojken slungar den
första packen — duns! — i expeditionsdisken,
då blir det ändå liksom en särskild liten upp-
ståndelse på Iduns byrå. Ut ur sitt rum kom-
mer redaktören, ut från sin sida redaktions-
sekretararen, och kassören är inte långt borta.
Och alla fröknarna äro naturligtvis tillstädes.
Det är som vädrade man nygräddadt bröd, de
läckraste julbullar, direkt ur ugnen, ja, myc-
ket rarare. Alla vilja de hafva en af de för-
sta smakbitarna.
»Hvad ha vi nu i dag, » säger redaktören, »den
3 december] Jag tror vi äro 4 dagar tidigare
än i fjol? G-odt att vi började andra januari1»
Och så bläddra vi alla genom de fina, färska
numren ; det frasar och det doftar . . .
»Bara nu läsarinnorna bli nöjda,» säger
redaktionssekreteraren.
»Ja, bara de bli nöjda. . .1» instämmer re-
daktören.
.t

*


Vi finna, till vår oro, älskvärda läsarinna,
huru dessa rader svällt ut till spalter, spal-
terna till sidor. Men i edert sällskap har ti-
den glidit så fort. Ännu skulle vi ju doek
göra en visit tillsammans på våra tryckeriloka-
ler. Den måste dock bli helt kort.
Vi gå alltså tvärs öfver gården och stå då
inför den stora tryckeribyggnadskomplexen, fyra
våningar ofvan och en under jord. I dess
midt är inbyggd en fyrkantig, väldig ljusgård,
dess fasad vetter åt Klara kyrkogård. Do
nedre regionernas svarta kamrar kanske in-
tressera er minst; här bor portvakten vid sin
gallergrind, här finna vi inrymda källare för
kol- och pappersupplag samt maskinrummet,
från hvilket en 18 hästkrafters gasmotor för-
ser hela etablissementet med drifkraft, och
därifrån under den kalla årstiden värmen li-
kaledes sprides till de olika lokalerna. En
trappa upp ha vi det ljusa och trefliga tryc-
kerikontoret, i hvars yttre rum tryckerifaktorn,
hr G. Lindberg, mottager kunderna, och i hvars
Ina Stockenstrand.
Ima Angered Strandberg.
tröttliga illustratrisen ; de högt skat-
tade konstnärinnorna fru Gerda
Tirén och fröken Ottilia Adelborg;
den talangfulle tecknaren hr Da-
vid Ljungdahl och ännu fler. På
dessa fördela vi nu våra manu-
skript, rådgöra om de situationer
och scener, som bäst ägna sig för
behandling, om de olika för hvarje
fall lämpligaste framställningssätten,
såsom pennteckning, lavering, akva-
rell o. s. v. En mycket vansklig,
men maktpåliggande sak är att re-
dan från början beräkna storleken
och platsen för de olika illustratio-
nerna, då allt ju måste gå in på de
gifna sidorna, och då olika ark i
häftet tryckas i olika antal färger
en, två eller ännu flere, till hvilket
allt måste tagas hänsyn vid illustra-
tionernas och klichéernas utförande.
Och så åter en nervös väntetid un-
der artisternas arbete, som ofta kan
sitta hårdt inne, då de ju alla
äro strängt sysselsatta och för mån-
gahanda uppdrag anlitade konst-
närer.
Ändtligen, fram i sommarvär-
men, börja vi få äfven dessa bi-
drag samlade och kunna nu tänka
på klichéerna. En del kanske
måste sändas ända ned till Wien.
till den europeiskt ryktbara firman
Angerer & Göschl; det mesta ut-
föres dock hos vår härvarande
skicklige autotypör : Silfversparres
grafiska aktiebolag. Det skulle vara
frestande att söka ge våra läsa-
rinnor en, om än aldrig så flyk-
tig inblick i de intressanta pro-
cesser, med hvilka den högt ut-
vecklade moderna reproduktions-
konsten rör sig — men det skulle
föra oss alltför långt. Yare endast
sagdt som en antydning, att till
en illustration, som exempelvis skall
in i trefärgsarket, måste förfärdigas
trefaldiga klichéer, en för hvarje
färg, och att detta »upplösande» så
att säga af artistens akvarell i
jdess elementära färger är en af
jklichéfabrikationens svåraste, men
också mest beundransvärda åtgär-
der.
Och tiden glider, glider... Vi
sephine Wettergrund (Lea), ha sensommar, höst, då vi en dag
Carl Strandberg.
Gerda,Tirén.
Pappersrummet.

i
24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free