Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
i
ID UNS TRYCKERI
’m**
Maskinrummet
två inre tryekeriforestândaren, hr Fr. Nyholm, ré-
siderai-. Frän tryckerikontoret, där all expedition,
som rör det stora tryckeriet, ombesörjes, kan man
medels ett nät af telefonledningar och talrör kom-
ma i förbindelse med de olika lokalerna. Här är
ett oaflåtligt pinglande och talande i telefonerna,
ett kommande och gående med manuskript och be-
ställningar å trycksaker, ett oupphörligt spring
med paket, revidérark och proftryck. Förbi »pap-
persräknarens » kontor och lagerrum, där allt pap-
per, som på tryckeriet förbrukas, uppräknas och
kontrolleras såväl före som efter tryckningen, och
där de färdigtryckta upplagorna förvaras, innan
de aflämnas till bokbindaren, passera vi rätt fram
och in i den stora press-salen, som upptager hela
fasaden åt kyrkogården. Här stå alla de största
och tyngsta pressarne, som måste ha solida tross-
bottnar till grund; ändock skälfver och darrar
den under våra fotter för hvarje gång tryckpres-
sarne slunga fram tryckarken, remmarne glida
öfver de väldiga axelledningarna i taket och
hjulen svänga i svindlande fart. Det är ett surr
och ett hvinande, så att man knappt kan göra sig
hörd, och de stora pressvidundren sluka i sina
svarta gap ark efter ark undan »iläggarnes»
flinka fingrar, medan »tryckarne» öfvervaka tryc-
ket och reglera »färghållningen» och, allt efter
som de glida fram, syna de färdigtryckta arken.
Ännu en trappa högre upp ha vi den andra
stora press-salen, rätt öfver den förstnämnda.
Här stå de mindre och lättare snällpressarne
samt accidenspressar för smärre tryck, cirkulär,
visitkort o. s. v. Här ha ock satinerings-, pap-
persskärnings- m. fl. specialmaskiner sin plats.
I samma våning, åt gårdssidan, ligger det lito-
grafiska tryckeriets press- och maskinrum. Var
så god, vi stiga in i föreståndarens, hr E. Holm-
quist, kontor, och han ledsagar oss nu vidare
genom sitt »departement». För att vinna nö-
digt utrymme ha vi här måst genombryta väg-
gen in i granngården och grannhuset, och filen
af den litografiska afdelningens rum sträcker
sig ända ut till Klara östra kyrkogata. Vi
passera nu salen, där »öfvertryekarne» behandla
och etsa stenarna före tryckningen, och komma
så i litografiska ateliern, genom sina stora fönster
flödande af ljus. Här arbetas rastlöst af tecknare
och litografer, hvilka återge bilden af det före-
lagda originalet på de litografiska stenarna. Här-
vid användas flere olika framställningssätt, ocb
teckningen måste alltid göras bakvänd på stenen
för att vid tryckningen bli rättvänd.
Men vi gå vidare. Återkomna från den lito-
grafiska afdelningen, stiga vi ytterligare en
trappa upp. Här ha vi de stora sätterisalarne,
en åt fasadsidan, en åt gårdssidan efter hela
H. L. Victorin.
Eva VigStröm (Ave).
C. D af Wirsén.
N. P. Öclman.
husets bredd. Här stå
sättarne sida om sida
vid sina kaster, »gata»
upp och »gata» ned, och
med högt drifven finger-
snabbhet sammanplocka
de i »vinkelhakarne» de
små typerna ur deras oli-
ka fack, ord för ord, rad
för rad. Innanför en af-
skrankning är sätterifak-
torns, hr J. Ekelöf, plats.
Genom hela huset, från
källaren till vinden, gå
hissar för transport af
de tunga pappersbalarne
och tryckformarne vånin-
garne emellan. Tryckeriet
har 21 större och mindre
tryckpressar och syssel-
sätter ett 100-tal arbetare.
Men det kan nu vara tid att sätta punkt.. .
»Ja väl, broder Nordling; men dessförinnan
torde du för ett ögonblick lämna pennan åt
din chef!»
Kedan under loppet af första året visade
det sig nödvändigt att anskaffa en dugande
medhjälpare vid redaktionen, enär det för ut-
gifvaren blef för betungande att ensam sköta
såväl den redaktionella som den ekonomiska
delen af företaget. Mot slutet af sagda år
engagerades därför den unge skriftställaren
Johan Nordling, hvilken redan från tidningens
första begynnelse lämnat bidrag på både vers
och prosa. Det visade sig ock snart och har
under årens gång allt mera bekräftat sig, att
utgifvaren ej gärna kunnat göra ett bättre val.
Det program och de mål, denne för Idun upp-
ställt, och för hvilka tidningen under sin tio-
åriga tillvaro oaflåtligt arbetat, uppfattades till-
fullo af den nye medarbetaren, och samarbetet
mellan redaktören och hans närmaste man blef
därför så mycket lättare och angenämare. Af-
färens oupphörliga tillväxt har, särskildt sedan
ett stort industrielt etablissement förbundits
med tidningsföretaget, naturligtvis medfört, att
det ekonomiska maskineriet blifvit mer och
mer inveckladt och kräft en allt oaflåtligare
uppmärksamhet från re-
daktörens-utgifvarens si-
da. Under sådana för-
hållanden ha de redak-
tionella bestyren små-
ningom till hufvudsak-
lig del öfvergått till re-
daktionssekreteraren.
Med en ingalunda van-
lig stilistisk förmåga hvar-
på tidningens läsarinnor
många gånger haft till-
fälle se prof i de bidrag
i bunden eller obunden
form, som under årens
lopp influtit i Iduns
spalter, förenar hr Nord-
ling ett sundt omdöme
och ett varmt intresse
för sitt arbete, hvilka
egenskaper ej kunnat an-
nat än förvärfva honom
det största förtroende
från utgifvarens sida.
Liksom hr Nordling sålunda väsentligen bi-
dragit att lätta det redaktionella arbetet för
utgifvaren, så har denne ock på det ekono-
miska området haft en förträfflig medhjälpare
i sin bror Alexander Hellberg,
affärens kassör. Hvad nyss här
ofvan yttrats om duglighet och
nit, kan i lika hög grad på ho-
nom tillämpas. För öfrigt har
Iduns grundläggare och fortfarande
utgifvare alltid haft den oskatt-
bara förmånen att omkring sig äga
honom hängifna och hvar på sitt
område duktiga och nitiska med-
hjälpare, och då han nu gifvit
efter för läsekretsens från så många
håll uttalade önskningar att låta
densamma få en liten inblick bak-
om kulisserna, har han ej kunnat
underlåta att åt dessa sina med-
hjälpare gifva ett offentligt erkän-
nande, på det Iduns ärade läsar-
innor må få kunskap om det goda
och i allo harmoniska samarbete,
som är rådande på deras egen tid-
nings byrå, och af hvilket de
äfven själfva äro de närmaste att
få njuta frukterna. Måtte dessa
ständigt utgöra sinnet föryngrande
Idunsäpplen !
Allra sist vårt varmaste tack, vän-
liga läsarinna, för den uppmärksam-
het-, hvarmed ni följt dessa små in-
teriörer ur Iduns hvardagslif, dessa
korta återblickar på dess nu tio-
åriga »historia». Aldrig hafva vi
själfva lifligare än just vid slutet
af denna öfversikt förnummit, hur
ringa våra egna krafter varit, hur
bristfällig förmågan, om än ärlig
viljan. Den aldrig svikande väl-
vilja, det milda öfverseende, Sveri-
ges kvinnor bevisat oss, ha varit-
oss stöd och staf och banat vä-
gen. Och den högsta önskan vi
kunna nära vid tioårsskedet, är
den, att äfven framtiden må för-
unna oss samma gåfvor. i den
förhoppningen är det vi nu ned-
lägga pennan, uttalande vårt tack
för hvad som varit, vår glada till-
försikt till hvad som komma skall!
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
