Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. 24 december 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1897
398
O, juletid, du helga tid Med sken från dina klara ljus,
Med hjärtefröjd och sinnesfrid, Med smyckad gran, med skogens doft
Var gladligt hälsad i mitt hus Och barnajubel högt i loft!
0. Carins.
om gästernas välbefinnande och trefnad samt
en förfinad smak, förstår värdinnan jämväl
att mellan sina gäster dela den mest förekom-
mande artighet, en uppmärksamhet, som
uppskattas så mycket högre, som den kom-
mer äfven mindre bemärkta gäster till del.
Ehuru väl det vackra och fulländade sätt,
på hvilket fru Sjöcrona alltså fyller sin plats
som husmoder och värdinna, är den mest
i ögonen fallande delen af hennes verksam-
het, hafva dock helt naturligt på henne,
landshöfdingskan, ställts anspråk,då det gällt
befordrandet på frivillighetens väg af vackra
och välgörande ändamål, anspråk, dem hon
alltid vetat att på ett värdigt sätt motsva-
ra, om än af naturen mera fallen för en
verksamhet i det tysta på den enskilda
välgörenhetens vida områden.
Vi ha härmed i kortet sökt gifva en bild
af fru Bertha Sjöcrona såsom husfru och
värdinna och gå nu att om henne lämna
några biografiska uppgifter.
Landshöfdingskan Bertha Sjöcrona är född
i Stockholm 1835 och där uppfostrad. Hen-
nes föräldrar voro professorn vid Karolinska
institutet, den såsom läkare mycket anlita-
de dokter Joseph Elliot, och hans maka
Sophie Krook. År 1867 trädde hon i äk-
tenskap med dåvarande assessorn vid hof-
rätten öfver Skåne och Bleking Cornelius
Alexander Sjöcrona. Efter att under några
år ha varit bosatt först i Kristianstad och
sedermera i Stockholm, sedan hennes man
blifvit utnämnd till expeditionschef i civil-
departementet, inflyttade fru Sjöcrona på
våren 1880 såsom husfru i länsresidenset
Marieholm invid Mariestad. Tre döttrar och
en son har fru Sjöcrona i detta hem sett
uppväxa. Döttrarna äro nu gifta: Bertha
med statens landtbruksingeniör i Wexiö
Adolf Roos, Helena med assessorn i Svea
hofrätt Axel Roos och Anna med assessorn
i samma hofrätt Louis Améen. Sonen Cor-
nelius Hans studerar vid högre allmänna
läroverket i Skara. K.
Hedvig Lagerbring,
född Nisbeth.
Då grefve Snoilsky, landshöfdingen i Göte-
borgs län, i höstas afled, diskuterades frå-
gan om lämplig efterträdare åt honom såväl
i pressen som man och man emellan med
en hos oss sällspord lifiighet. Men så gällde
det ju också rikets andra stad och ett af
våra främsta län med stora kommersiella
och militära intressen att bevaka. Så myc-
ket mera betydelsefullt var det enhälliga
bifall, som hälsade det officiella tillkänna-
gifvandet, att direktören i försäkringsbo-
laget Skandia, friherre Gustaf Lagerbring,
känd för sitt skarpa hufvud, sin affärs-
mannablick, sina militära insikter och sin
sällsynt vinnande och representativa per-
sonlighet, blifvit hedrad med förtroendepo-
sten i fråga.
Att åter sprida hemtrefnadens sommar-
värme och blomdoft i det bohuslänska resi-
densetsväldigagemaktillkommeralltsåfriherr-
innan Hedvig Lagerbring, den nye Göteborgs-
höfdingens maka. Men dessförinnan före-
står henne ett smärtsamt uppbrott från det
gamla Stockholmshemmet samt ett vemods-
fullt afsked från den forna umgängeskretsen
och henne kära förhållanden. Hennes spän-
stiga, friska och glädtiga lynne skall emeller-
tid säkerligen med heder bestå detta prof,
liksom hennes världsvana och förbindliga
älskvärdhet skola underlätta fyllandet af de
sociala kraf, som äro förbundna med hen-
nes nya samhällsställning.
Få torde kunna blicka tillbaka påett så sorg-
fritt lif som friherrinnan Hedvig Lagerbring.
Född 1858, dotter af kammarherren Carl
Gustaf Nisbeth och hans maka, Mathilda
von Post, tillbragte hon sin barndom och
första ungdom på det trefna gamlaTisslinge i
Upland, fideikommis inom nisbethska släk-
ten. Syskonen voro sju, flickor och gossar
om hvarandra, yra och lekfulla — Hedvig
den yngsta och skälmskaste af alla. Också
dväljas tusentals glada och sprittande min-
nen från deras uppväxtår i hvarenda vrå af
fädernehemmet. Jular och andra högtider
tillbragte familjen i glädje och gamman på
godset Åsbergby hos »farmor», friherrinnan
Nisbeth, född von Ungern-Sternberg, en
kvinna af utsökt, aristokratisk själsfinhet,
älskad och vördad i lifvet och efter döden.
Friska vindar från landet förde Hedvig
Nisbeth med sig till Upsala, dit hennes för-
äldrar, då hon var åtta år gammal, flyttade
för barnens skolgång. Sedan läxorna voro
lästa, hade hon tid öfver till de muntraste
upptåg och spratt. Men en dag slog hon
knyck på sin fjortonåriga nacke och
skolkade med berådt mod från den eljes
så omtyckta gymnastiken: läraren, en me-
delålders kapten, hade fått laga förfall
och hans vikarie, den tjugufyraårige löjt-
nant Lagerbring vid Uplands regemente,
var hennes nymornade värdighet »för ung».
Men hon undgick ändock icke sitt öde.
Under den ungdomligt glada period i hen-
nes lif, som, inledd med studentmötesbalen
1875, var en glädjens och nöjenas tid inom
universitetsstadens societetslif, sammanträf-
fade hon visserligen blott en gång med den
unge, uppburne officeren, som under tiden
slagit ned sina bopålar i hufvudstaden. Men
1879 gaf hon honom sin tro, och 1881
blef hon hans maka.
Kapten Lagerbring, som med utmärkelse
tjänstgjort vid generalstaben, lämnade militär-
tjänsten, ungefär samtidigt mod att han, år
1887, i egenskap af verkställande direk-
tör ingick i bolaget Skandia, en ställning,
som han numera utbytt mot sin ärofulla
befattning i statens tjänst.
För friherrinnan Lagerbring hafva de
sexton åren af hennes äktenskap förflutit
ovanligt lyckligt. En make, vid hvilken
hon är innerligt fästad, tre lifliga och be-
gåfvade barn, ett hem fullt af blommor
och sol — en skapelse af förfinad smak
och den varmaste hemkänsla — otaliga till-
fällen till förädlande nöjen och konstnjut-
ningar samt förmåga att älska, njuta och
vara tacksam för det goda — allt detta har
fallit på hennes lott. Till den bakgrund af
allvarliga och utvecklande samhällsplikter,
som ödets sista pänseldrag skänkt åt hen-
nes lif, är hon kanske ej minst att lyck-
I önska. T. K.
Anna Husberg,
född Forsberg.
Då landshöfdingskan fru Anna Husberg
uttalat sin önskan att ej bli föremål för nå-
gon utförligare biografisk behandling, tillåta
vi oss att som den bästa textramen till hen-
nes porträtt införa hennes egen skrifvelse.
Till Redaktionen af tidningen Idun.
Såsom redaktionen redan har sig bekant ge-
nom hälsningar, dem jag låtit öfverbringa,
hyser jag motvilja för den offentliga presen-
tation, Idun tillärnat mig. Kanske kan
det dock för redaktionen vara önskvärdt
att få den började serien fullständig, och
jag vill fördenskull icke undandraga mig
detta offer af mig själf. Ett porträtt med-
följer därför omsider. Men hvad jag på det
allra bestämdaste undanber mig, det är all
slags text utöfver de allra nödtorftigaste
data.
Dessa äro: att jag är född i Wexiö 1857
samt dotter till handlanden J. Forsberg och
hans maka, af hvilka den förre tidigt bort-
gick; att jag såsom ung flicka genomgått
det i nämnda stad af fröken Amalia Graff-
man grundlagda, numera i andra händer
öfvergångna elementarläroverket för flickor;
att jag efter slutade skolstudier tidtals vi-
stats i Stockholm för utbildning i musik,
men i öfrigt i föräldrahemmet, till dess jag
år 1884 ingick äktenskap med dåvarande
landssekreteraren, numera landshöfdingen
Husberg, Wexiöbo liksom jag; samt slutligen
att jag, såsom maka och familjemoder, stäl-
ler hemmets plikter obetingadt i främsta rum-
met och i all enfald tror, att det allmänna
bästa befrämjas mest och bäst i och genom
arbete i de enskilda hemmen. Denna min
uppfattning har grundlagts af den lyckliga
erfarenhet, jag allt ifrån barndomen varit i
tillfälle att göra, såväl hos föräldrar och
syskon som hos andra närstående anför-
vanter och vänner, af hvad ett godt hem
verkligen betyder.
Detta hindrar mig dock icke att rättvist
erkänna — om jag nu också icke för min
egen person kan i någon synnerlig grad
taga del däri — den kvinnliga verksamhet,
som sätter sitt mål i stora och omfattande
uppgifter af allmän art.
Hvad härutöfver skulle kunna sägas om
mig är, så vidt jag kan finna, utan egent-
lig betydelse och i alla händelser icke för-
tjänt af offentligt omnämnande. Jag tyc-
ker för resten, att redaktionen bör vara mig
tacksam för mitt förbud att meddela något
annat eller mera än det ofvan sagda Häri-
genom besparas redaktionen det stora be-
sväret med att åstadkomma en utförligare
biografi, på samma gång jag får nöjet att
slippa se en sådan. Och hvad Iduus läsa-
rinnor beträffar, så ha de vid detta laget
läst så många landshöfdingskebeskrifningar,
att de helt visst icke räkna så noga med
en mer eller mindre.
Luleå den 23 november 1897.
Med utmärkt högaktning.
Anna Husberg.
–––––––––- 3«––––––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
