Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. 31 december 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 411
II.
»Jag vill aldrig gifta mig på det viset
att bli en släpare för en annans behof.
Därför aldrig, utan med en fri, själfstän-
dig flicka, lossad från det låga vanliga.
— — Visa mig en flicka af natur och
glädje . . . visa mig en Heloise, en älska-
rinna! En sådan vill jag blifva prins med,
och tiggare med, taga alla öden, le i dem
alla, evigt älska. Det vill säga: jag älskar
ej rätt en flicka, som ej skulle vilja fara
med mig till världens ända, tigga med mig
igenom alla länder, äfven så lätt som dela
med mig all gudomlig ära och lycka. »
Så skref Thomas Thorild 1789, och fem
år därefter hade han, på fullt allvar, fun-
nit denna åtrådda nya Heloise.
Då Thorilds vänner, hvilka följt honom
till Fittja gästgifvaregård och där, med fri-
hetssånger och glasens klingande, den ll:te
mars 1793 tagit afsked af honom samt nu
blickade efter den bortilande vagnen, sågo
de där vid den biltoges sida en ung kvinna.
Hvem var hon, »den vackra och trogna
svenskan», som följde Thorild i landsflykten,
för att blifva hans barns moder och hans
lyckliga maka samt »så långt hennes för-
måga sträckte sig sin Thorilds beundrande
följarinna äfven i idévärlden»? Atterbom
uppgifver, efter hörsägen, att hon hetat
Gustava von Kowsky, varit prästdotter från
Sörmland samt att fattigdom nödgat henne
taga plats som uppasserska å ett värdshus
i Stockholm, där Thorild gjort hennes be-
kantskap.* Enligt en annan uppgift skulle
hon varit dotter till en major Lidiin. Själf
skref hon sig än von Kowsky (i hennes för-
ord till mannens arbeten), än blott Kossky
(i sitt testamente). Att hon icke varit präst-
dotter från det nämnda landskapet, bevisas
däraf att någon prästman vid namn Kow-
sky eller von Kowsky där aldrig funnits.
Att söka henne i Stockholms mantalsläng-
der från den tiden är ogörligt af det skäl,
att dessa blifvit förstörda. År 1797 dog i
hufvudstaden en bisittare i tracteurssocie-
teten Johan Gustaf Kowsky, men som denne
blott var 38 år, kunde fru Thorild ej gärna
varit hans dotter, och hon nämnes ej heller
vare sig i hans eller hans änkas bouppteck-
ningar. Men man kan tänka sig, att hon
varit en släkting till nämnde tracteur, som
upptagit henne i sitt hem, hvarest Thorild
gjort hennes bekantskap och vunnit hennes
kärlek för lifvet. Att efterse från 1793 i
Stockholms passkontors räkenskaper, lönar
ej heller mödan, då äfven dessa papper
förstörts eller försvunnit. Men på en lik-
nande väg har jag dock fått en upplysning,
hvilken lämnar en så att säga officiel upp-
gift på Thorilds följeslagerskas namn, näm-
ligen i en utpasseringssedel från svensk till
dansk hamn och som lyder: »Utpasserade
från Helsingborg d. 18 mars 1793 Juris
Candidaten Thomas Thorild, såsom lands-
förvist på 4 år; Jungfru Gustava Carolina
Steilich von Kowsky — till Köpenhamn.»
Det var under sin landsflykts första tid
Thorild författade sin skrift »Om kvinno-
könets naturliga höghet», denna skrift,
hvilken därefter i så många upplagor — se-
nast för knappa 10 år sedan — utkommit,
* Atterbom skrifver 1841 till Geijer (brefvet
nu i Kongl. Bibliotekets handskriftssamling) : Vet
du något närmare om Thorilds giftermål? Var
ej hans hustru, för öfrigt, såsom alla intyga, en
högst aktningsvärd person, en värdshusflicka från
Stockholm, som följde honom ur landet?
och hvars program — »en af de första
gnistor till den frigörelsens fråga, som nu
bränner öfver hela den civiliserade världen»**
— var formulerad: »En kvinna är enligt
naturens gudomliga ordning, l:o) en för-
ståndig varelse, med all en sådan varelses
rättighet och höghet; 2:o) en människa, med
all en människas rättighet och höghet; 3:o)
en medborgare, med all en medborgares rättig-
het och höghet; 4:o) en vän, för alla sina
vänner; 5:o) en släkting för alla sina släk-
tingar; 6:o) en husmoder, för hela sitt hus-
håll; 7:o) och ändtligen allra sist är hon
en älskarinna för en viss lycklig karl, eller
om ni hellre vill en hustru.»
Efter de första årens irrfärder, ofta under
mycket bekymmersamma omständigheter,
slog det unga paret ned sina bopålar för
hela det återstående lifvet i Greifswald,
då ännu en svensk besittning, där, som be-
kant, Thorild erhöll tjänst såsom professor
och universitetsbibliotekarie. Det var nu
han till sin här ofvan nämnde gamle vän
och gynnare i fosterlandet skref och be-
rättade om sitt ingångna giftermål med den
vackra och trogna. Ungefär samtidigt skref
han till en annan gammal vän, kongl. biblio-
tekarien Gjörwell, och omtalade i ett bref,
hvilket tyckes undgått alla Thorilds hittills-
varande biografer, sin förbättrade ställning:
-— hans löneinkomster i Greifswald 1798
bestodo i 412 rdr, boställe, 20 famnar ved,
6,000 torf, 1 ris papper samt några höns
och gäss från akademiens afvelsgård. Er-
inrar man sig penningvärdet då, samt att
den kontanta lönen enligt den tidens be-
räkningsgrund utgick in specie, så finner
man, att Thorilds inkomst var ganska till-
fredsställande, och säkert är, att han aldrig
såsom fri litteratör i Stockholm kunnat få
en så för sig och sin familj trygg existens.
Efter Thorilds död, d. 1 oktober 1808,
besökte hans änka blott en enda gång
Stockholm —• det var 1819 — men hon
återvände snart till Greifswald, hvarest hon
därefter i många år vistades hos sin svärson,
professor Florello. Så småningom såg hon
sina barn och barnbarn — alla, enligt sam-
tidas enhälliga vittnesbörd, utmärkta genom
både möderne- och fädernearf: en ovanlig
skönhet och en ovanlig själsadel och renhet
— och till sist äfven denne ömme och henne
vårdande måg gå ur lifvet, och hon satt
ensam med sina minnen.
D:r Arvid Ahnfelt, som 1875 vistades i
Greifswald, har berättat, att enligt där då
ännu kvarlefvande traditioner förenade fru
Thorild med en sällsynt fägring förträffliga
själsegenskaper. Hon var en varmhjärtad
kvinna, hvilken äfven förstod att med stoiskt
lugn bära sina många pröfningar. Ännu
på sena ålderdomen ägnade hon en viss
humor åt sin belägenhet. »Wie gehts, Frau
Professor?» brukade ett besökande frun-
timmer yttra och erhöll som stereotypt svar:
»Ach, wie soll es mir gehen, ich kann nicht
sehen, ich kann nicht gehen, mit einem
Worte, ich befinde mich wie ein Hund.»
I denna belägenhet räcktes henne emeller-
tid från Sverige till sist ett hjälpande handtag.
Genom den del af Atterboms »Siare och
skalder», hvilken afhandlade Thorild, fick man
i Sverige veta, att hon ännu lefde, och det
spordes äfven, att hon var i djup nöd.
Och, som sagdt, hjälp räcktes då från det
gamla fosterlandet. I tidningarna för febru-
ari 1851 lästes:
* Citatet efter Klas Fàhræus.
Vid i Uddevalla hållen bolagsstämma beslöto
aktieegarne i ångfartyget Thorild att tilldela Tho-
mas Thorilds ålderstigna och i torftiga omstän-
digheter varande änka 100 riksdaler banko.
Vid samma års riksdag väcktes ej min-
dre än fyra motioner om ett årligt anslag
af 500 rdr b:ko till pension åt Thorilds
änka och på samma gång »en rättvis
och värdig hyllningsgärd åt den hädan-
gångne skaldens och tänkarens minne ».
Utan ens den ringaste gensägelse och med
acklamation bifölls af alla fyra riksstånden
denna pension.
I sex års tid hann Thorilds änka upp-
bära pensionen.
Hon afled i Greifswald den 5 januari
1857, åttiofyra år gammal — hon skulle
således varit 20 år, när hon följde Thorild
i landsflykten.
Förmodligen blef hon jordad inom den
plats å Neuenkirchens kyrkogård, där hennes
förutgångna hvila, ehuru hennes namn ej
finnes å någon af grafstenarne därstädes.
Hennes stoft må för öfrigt ha nedsänkts
hvar som helst, liksom hennes härkomst må
vara hvilken som helst — för svenska hjär-
tan är hennes minne kärt, hon, vid hvars
sida Thomas Thorild skref om kvinnokönets
naturliga höghet, hon, i hvars öra ljöd hans
sista jordiska hälsning: »Gud välsigne dig!
Gud välsigne dig!»
–––- *–––-
på gränseq.
\j lara flocfor ringanöe
-f ’ Uti miönalt spörjas,
©ct) meö tolfslag flinganöe
Hya året börjas.
Ötmlens stjärnelågor
£ysa på öess bana.
3oröens barn meö frågor
Utot öess strimma spana.
Docf, tpi står man bäfoanöe
3nför nya året?
©nänne änglar suäfuanöc
^ölja öet i spåret:
Utinnets ängel blicfar
l)än mot öagar flyööa;
Öoppet gläötigt nicfar
Ulot öe än ej gryööä.
(Dd) uiö ljusa minnena
(Dd> niö bopp, som tänöes,
£jusna mänsfosinnena,
Bliefen moöigt nänöes
Ulot öe öunfla ööen,
Ulan till mötes ilar:
£ifr>et lifsom öööen
3 <Suös fyanö ju Ipilar.
(Çaitny (Efyrysanber,
–––- ––––-
’s,
&
:0
Cl
«
’S f-
d Pt4
:c3
C2 -
h h
:0 :c5
pt, WJ
O
c3 ”
BO
B «
1 3
n
o
ti
M
0)
ti
112
« s-
a> .<
09
(Q
H
ti
O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
