Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. 31 december 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 IDUN 1897
hvarandra. Längs väggarna voro ett tjugutal
höga, ståtliga granar placerade, hvilkas namnam
och glitterguld belystes af skenet från tusende
ljus. Framför granarna voro julklapparna grupp-
vis ordnade. De flesta julklapparna voro såsom
vanligt af inhemsk tillverkning. Dessutom märk-
tes ett stort antal sådana inköpta från Norge.
Juldagen intogs likaledes familjemiddag hos
konungen och drottningen, kronprinsparet med
söner intog dock samma dag middag tillsam-
mans med sin uppvaktning, sedan först julklapps-
utdelning ägt rum. Annandagen samlades alla
kungliga familjens medlemmar åter på middag
hos konungaparet.
Konungen, som haft för afsikt att annandagen
på aftonen begifva sig till Drottningholm, afstod
därifrån på grund af lindrig heshet. På annan-
dagen syntes konungen emellertid frisk och kry
jämte uppvaktning öfvervara middagsföreställ-
uingen på operan, hvarvid »Värmländingarna»
uppfördes. Kronprinsessan företog samma dag
en middagspromenad i vagn kring Djurgården
och Ladugårdsgärdet, åtföljd af sin son prins
Wilhelm. Drottningen begaf sig på tredjedagen
ut till Ulriksdal och stannar där till nyårsafto-
nen.
Kronprinsessans tillstånd har under senaste
tiden småningom försämrats, i det att de för en
tid sedan åter framträdande svimningsanfallen
numera inställa sig nästan dagligen, hvarjämte
hostan ökats och krafterna nedsatts. På grund
däraf kommer hon att på sin läkares bestämda
inrådan i början af januari afresa till Italien för
att där tillbringa återstående delen af vintern.
En svensk musiklärarinnas jubileum i
England. Den engelska tidningen .-»Newcastle
Daily Chronicle» ägnar en stor del af sina nummer
för d. 7 och 8 d:s åt ett 25-årsjubileum, som väckt
mycken uppmärksamhet i Newcastle. Fröken Hil-
degard Werner, ej obekant för Iduns läsarinnor,
hade näml. d. 7 d:s i 25 år utöfvat en omfattande
verksamhet som musiklärarinna i den nämnda
staden, där man tillskrifver fröken W. en god
del af det uppsving, som kännetecknat musik-
lifvet i Newcastle under de senaste åren. Frö-
ken W:s musikhögskola, eller kanske snarare
fröken W. själf, är en af stadens institutioner.
Hon var den första lärarinnan i violinspelning i
Newcastle, men många ha följt henne i spåren.
Det var särskildt hon, som gaf uppslag till den
artistiska art af musikunderhållning, som kallas
»Chamber Concert», ehuru hon, för att hålla
genren uppe, senare måste lämna en del af ar-
betet i andra händer.
–––- *–––-
Teater och musik.
Dramatiska teatern gaf i tisdags åter nytt pro-
gram, då för första gången uppfördes »Under
förmyndare», komedi i 3 akter af Alexandre Bis-
son, fri öfversättning från franskan.
Då veckans Idun på grund af de många helg-
dagarna tidigare än vanligt måste gå i press,
kunna vi först i nästa nummer medhinna ett
närmare omnämnande.
–––- ––––- -
Kvinnoöden 0Ch
Kvinnobilder.
För Idun af Birger Sch ö!dström.
Thorilds “föremål".
(Forts. o. slut.)
Af den fagra morgonrodnadens poesi hade
således blifvit middagens och aftonens rama
prosa. Sådant inträffar i denna skiftande
värld.
:i:
Den unge tjänsteman i Stockholm, hof-
kanslisten Arvid Hindström, med hvilken
Thorild i början af 1780-talet delade bostad,
hade en vacker, älskvärd och begåfvad syster :
Magdalena* Gustava Hindström, född 1758
och dotter till hofsekreteraren Jöns Hind-
ström och Maria Ahlström, född Höckert.
Hon blef snart föremål för Thorilds svär-
meri, och det är hon, hvilken under namnet
Nina är af honom besjungen:
Hvar är du, Nina! Nina!
Dig irrande jag söker
i dessa tysta näjder — — —
Skogens grottor
sucka dig, Nina!
Vindarnes hvispel
frågar: hvar är du
rörande, ljufva? — — —
Änn’ jag vandrar, Nina, Nina,
för dig kärlekens irriga stigar,
branta, skarpa,
evigt strödda med blomster och tårar,
evigt följda af suckar och hopp — — —
Nina! Nina!
Kom i skogen!
Kom i Fröjas suckande skuggor
i de hvisplande löfvens skydd.
O, du kommer ej!
Ned i mörka
dystra dalen,
Nina! sväfva
din herdes blickar,
retas ej mera af skymmande granar
i tårars moln.
Än:
Nina ! ack, en vän ock äg,
när på nöjets blomsterväg
grymma törnen foten hugga!
Genom lifvets dälder hvem
skall dig följa, Nina, hvem
in i lifvets aftonskugga?
Emellertid tyckas Thorilds känslor för
Nina svalnat, och för sin vän Heurlin be-
känner han, att hon ur hans håg börjat
undanträngas af ■— en tolfårig flicka. Ja,
han till och med söker att stifta parti
mellan henne och nämnde vän, hvilken då
nyligen ärft en landlegendom och där äm-
nade sätta eget bo, och det förefaller som
om han ock, alldenstund Heurlin var bnnden
å annat håll, förmedlat Ninas giftermål
med regementsfältskären JB.W. Köllner, sedan
lasarettsläkare i Yexiö och död där 1805.
Med honom hade hon en dotter, Molly, bort-
ryckt i späda år. Som änka höll hon en
längre tid en flickskola i sistnämnda stad.
Blef hon ej en skalds maka, blef hon dock
en skalds fostermoder, ty det var hon, som
understödde skalden Georg Ingelgren under
hans barndom och första studieår. Sitt
första trycktå diktarbete tillägnade också
(1809) Ingelgren henne:
ag såg henne, då redan gift, och besökte
ofta hennes föräldrars förtjusande hem-
vist, hvarvid minnet af Thorild upplifvades
och förtjusningen för honom ökades». I en
annan skrifvelse från samme Heurlin heter
det: Ȁldsta dottern i Dittmerska huset var
Thorilds Eos. Hon är änka, lefver ännu
(1819) och skulle visst förekomma Thorild
själf, om han nu finge se henne, högst pro-
saisk och oförmögen att någonsin hafva
kunnat uppväcka någon liflig känsla.»
— — — Hell dig ädla, där du lefver, af världen
glömd !
Himlen glömmer dock ej eller.mitt hjärta dig.
Han din dygd skall belöna;
jag skall vörda och följa den. — — —
Hennes dödsår är obekant. Ännu 1838
lefde hon dock, enligt hvad jag tillfälligt-
* Icke Margaretha, såsom hon kallats af samt-
liga Thorildsbiografer. Magdalena Gustava nam-
nes hon i bouppteckningen efter fadern, likaså i
Sackléns Läkarehistoria, under de biografiska
uppgifterna om mannen.
vis upptäckt i Vexiötidningen för sagda
år, i en redogörelse för hjälp åt en nöd-
ställd familj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
