Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 21 januari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 IDUN 1808
O
i»
N
ro
2 © E
3 • =
CL
»lp,:
c =a>3
=L® -t
< cc o:
!sr=:
SS-»?
»’S
lä ®
® 2 3
= 2 œ
CO
med hvilken välvilja och synbar grannlagenhet
herr Gylling förbarmat sig öfver henne.
Anna den äldre lyssnade med stort intresse,
gjorde då och då en fråga, och utan att Anna
den yngre ens visste hur det kom sig, hade hon
för sin nya väninna redogjort för hela sin lilla
lefnadssaga.
På detta sätt gingo snart ett par timmar och
Anna kände sig så obeskrifligt lycklig under in-
flytandet af den äldres osökta deltagande. Anna
reste sig slutligen för att gå, men det ville frö-
ken Pettersson icke höra talas om.
»Nej, nu måste ni stanna,» sade hon ifrigt,
»säg, vill ni inte i all enkelhet dricka en kopp
te med mig och låtsa som om vi vore gamla
bekanta? Jag känner er ju numera, ända sedan
barndomen,» försäkrade hon, därmed åsyftande
Annas förtroliga meddelanden.
Anna hann icke svara; en knackning på tam-
burdörren kom de båda damerna att hastigt
spritta till.
Fröken Pettersson skyndade att öppna.
»Nej, se, är det dul» — hördes strax därefter
hennes stämma helt muntert därute i tamburen.
»Ja,» svarade en manlig röst, som kom lilla
Annas hjärta att skena, där hon satt lyssnande
inne i rummet, »jag måste hit för att tala om
ett litet missöde med ett bref, har någon varit
här och nämnt någonting?»
»Hvem menar du då skulle ha varit här?»
sporde kusin Anna och såg helt oskyldig ut.
»Har ingen varit här, ingen alls?» frågade åter
Karl Gylling med förundrad min.
»Här ha nog varit många, dels på förmidda-
gen med nya beställningar på arbeten, dels ...»
»Men jag menar en ung flicka, hon bor här i
huset... Vet du, det var ett förtjusande äfven-
tyr, jag måste berätta. ..»
Fortsättningen dog bort på hans läppar. Han
hade just stigit öfver tröskeln till sin kusins rum
och där fann han Anna stående blyg och för-
virrad och rodnande ända upp till det ljusa
håret.
°»Hvad ser jag, min nya bekantskap sedan i
går!» utropade han i omisskänligt glad ton. »Det
var då snällt af er, att ni icke glömde ert löfte.»
Därpå vände han sig till sin kusin och höjde
handen mot henne med en lekfullt hotande åi
börd.
»Så du kan narras, Anna, nog vet du om hän-
delsen med brefvet!»
»Ja, käre Karl, det vet jag och jag tackar dig
hjärtligast för din välmening. Hvad jag förlora-
de i går har jag dock fått riklig ersättning för
i dag, och jag hoppas, att jag för framtiden för-
värfvat en ny liten väninna. »
Hon smekte vänligt Annas hand, i det hon
yttrade detta, och Annas hjärta rördes, så att hon
fick tårar i ögonen.
»Hvad ni är god mot mig,» svarade hon sakta.
Karl Gylling tyckte att hon liknade en liten
fågelunge, som fallit ur boet, och han fick med
ens en sådan besynnerlig lust att stöda och
hjälpa henne. Det var blott tjugufyra timmar,
sedan han såg henne första gången, och likväl
genomfors han af en plötslig aning om, att hon
skulle komma att äga betydelse för hela hans
framtid.
Det bief en stämningsfull tystnad i det lilla
rummet. Kusin Anna log ett vemodsfullt löje
vid tanken på sin egen ungdom. En tår ville
nödvändigt tränga fram i ögonvrån, men det fick
den ej lof till. Hon ryckte upp sig helt hastigt
och yttrade muntert:
»Nu stannar du naturligtvis hos mig till kväl-
len, Karl, fröken Anna har också lofvat att stan-
na. Och nu få ni språka, medan jag går ut i
köket och styr om den storartade supén.»
Pion beredde sig att lämna de båda unga på
tu man hand, men Anna bad då helt bevekande
att få hjälpa till med anordningarna. Hon vå-
gade icke vara ensam med Karl, hon kände sig
så sällsamt förvirrad.
Och Karl satt i sin kusins bekväma gungstol
och njöt af att betrakta lilla Anna, där hon’ helt
beställsamt gick ut och in mellan köket och
rummet.
»livad det klär er att vara husmor,» yttrade
han, »det roar er visst mycket -att ha sådana
där husliga bestyr?»
»Ack, ja; om jag hade en sådan verksamhet
i stället för att sitta dagen lång på kontor och
bara skrifva och räkna. Men om jag får råd en
gång, så . ..»
»Nå, hur skall ni då ha det?»
»Jo, då skall jag ha ett eget litet hushåll som
er kusin; jag skall då hyra en liten lägenhet
och . ..»
»Lycklig då den, som får dela den med er!»
»Det blir nog ingen,» menade Anna och rod-
nade som en ros.
»Jo, det tror jag bestämdt!»
Samtalet afbröts, ty kusin Anna kom i det-
samma in med teet.
Det bief en glad supé på tre man hand, och
lilla Anna kände det, som om hon varit hos an-
höriga.
Det blefvo de ju också snart, ty känslorna
vakna så lätt om våren!
Mången gång sutto sedan de tre förtroligt till-
samman, och så, när det led mot sommartid,
ställdes det till fest i fröken Petterssons lilla bo,
fyra tr. upp i n:r 48.
I den högkarmade soffan satt lilla Anna med
en glänsande ring på sin vänstra hand, och bred-
vid henne satt Karl Gylling, den öfverlycklige
fästmannen.
»Nå, min älskling,» frågade han och drog hen-
ne ömt intill sig, »har du nu försonat dig med
namnet Anna Pettersson?»
»Nej,» svarade hon rodnande, »jag har aldrig
längtat så mycket som nu — att få byta bort
det mot ett annat.»
De sista orden hörde han ej, dem fick han
gissa sig till.
Det var då också hans eget fel; han kunde
väl ha låtit henne tala till punkt, innan han till-
slöt hennes mun med sina varma kyssar!
–––- *–––-
Innehållsförteckning :
Emilie Kullman; af Mari Miki. (Med porträtt.) — Ou
est la femme? Af Steffen. — Gif akt på allarmsignalen.
— När de fara... Al Adi. —- Parisiskor ; några iaktta-
gelser och reflexioner af en psykolog ; af Esse. — Skal-
dernas kvinnor ; små studier för ldun af Emil Linders.
Inledning. I: Frans Mikael Franzén. — Från Iduns lä-
sekrets: Från >en ödemarksho». Södernsofack till nor-
den. Vid aftonlampan. — Mellan morgon och afton;
skizz för Idun af Sophie Linge. (Forts.) — Ur notisboken.
— Teater och musik. — »Fröken Pettersson» ; skiss för
Idun af Ali. (Forts, och slut.) — Tidsfördrif.
G*.
SiMö
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Mitt första är betydligt
I verkningar och mått
Och därtill mycket prydligt
Samt tål vår granskning godt,
Ibland det dansa syns i ring,
Ibland så ger det dödligt sting.
Mitt andra lätt och smidigt
På jakt ibland oss går,
Och både sent och tidigt
Sitt villebråd det når;
Men också har det — som jag tror -
Till vapen bortåt tjugu klor.
Mitt hela i optiken
Sin enda lösning har
Och öfver land och riken
I namn af norrsken drar.
Som barn vi leka än »ta fatt»
Med denna stora framtidsskatt.
A. M.
Med silfver, guld på mången ort —
Ett bland de rikaste på jorden.
Ett namn det är mitt tredje se’n,
Med hvilket mannen brukar ståta.
Ja, gissa nu —• dock ej på Sven —
Här slutar jag min lilla gåta.
Moster Lisa.
Ifyllningsuppgift.
n d
d 0
Apokop.
»Som man är klädd, så blir man
liädd» —
Man måste med sin tid ju följa,
Men under ytan, är jag rädd,
Kan mycken skröplighet sig dölja.
Ett »fattigdomsbevis» man kan
Med goda skäl mitt första kalla.
Det bärs af kvinna, bärs af man,
Men märk, jag säger, — ej af alla.
Mitt andra är ett land, rätt stort,
Beläget långt från kalla norden,
Hvar och en af kvadratens 36
rutor skola fyllas med en bokstaf,
så att de vågräta raderna beteckna:
1) stad i Frankrike, 2) flod i Nord-
amerika, 3) stad i England, 4) stad
i Hindostan, 5) stad i Portugal, 6)
kanton i Schweitz.
.nr den rätta lösningen funnen, så
skola de tredje och fjärde lodräta
raderna vara lika med de tredje och
fjärde vågräta (korset).
Sibylla.
Ordgåta.
Stafvelsegåta.
“Mill 1 1 1 |x X| 1 I 1 II 1 i U*
|x| 1 1 II 1 1 |x| |X|| 1 1 1 1 1 1X1
1 |x| 11 1 1 |X| 1 1 i x ! ! ! j 1 1X1 1
! 1 M 1 x i x |x| 1 1 1 ! 1X1 |x|x x| 1 1
1 ! Ux| 1 Xj M ! 1 1 !’ 1X1 I X| ! II
Äro orden rätt funna, bilda bokstäfverna i de med kors markerade
rutorna en konungs valspråk.
Ge, rå, pa, is, g, sa, n, tj, 1, ån, or, na, si, gne, ha, m, t, la, de,
un, to, hal, fva, ket, sta, ä, kr, i, na, b, ta, m, ta, ok, ös, ob, 1, ko, el,
em, nab, ra, sta, ta, n, mol, ot, r, 1, mo, är, moi, fal, ka, ge, v, al, ka,
kö, 1, an, m, at.
De 24 orden äro:
1) Stad i Sverige. 2) Matväxt, 3) Blomma, 4) Verb, 5) Stad i Norge,
6) Djur, 7) Hufvudbonad, 8) Afgud, 9) Vapen, 10) Matväxt, 11) Mans-
namn, 12) Räkneord, 13). Bruk i Sverige, 14) 1 i Sverige, 15) Fruntim-
mersnamn, 16) Kroppsdel, 17) Magnat, 18) Lyser ocli sprakar, 19) Bo-
stad för husdjur, 20) Badort i Norge, 21) Verb, 22) Mineral, 23) Mineral,
24) Mansnamn. Q-, j?
4) svensk stad, 5) flod, 6) spansk
ämbetsman,
stad.
7) brunnsort,
E.
8) finsk
O. N.
Följande bokstäfver och stafvelser
sammansättas till åtta ord, hvilkas
begynnelse- och slutbokstäfver hvar
för sig bilda namnen på två kung-
liga lustslott.
Bokstäfverna äro: al, al, d, de,
des, en, end, er, g, kal, 1, lin, lom,
lö, m, m, in, n, no, näs, ra,
ri, sa, t, u, åd.
Orden äro : 1) tysk stad, ‘
2) mansnamn, 3) udde,
Lösringar.
Logogryfen: Mistluren; mur, lut, lim,
rem, tum, mil, is, il, stum, tur, rim, Truls,
enris, must, lin, slut.
Charaden: Smör-gås.
patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor
Liebigs metod, hvarigenom det står sig i flere månader,
i fina blandningar: Java, Mocka, Plantage m. fl.
5 Fabriksbod 9 Biblioteksgatan, Sthlm
Prokopen: Gryta,
ryta,
yta.
Kapselgåtan : Abel, Enoch, Svante, Agata,
Set, Tord, Sylvester, Adam, Carl, Otto.
Erik, Knut, Nestor, Emma, Jan, Eva, Ju-
stina, Prisca, Johan, Amos, Rebecka, Er-
land.
Ordgåtan: När björnen är
skjuten äro alla modiga.
Aritmoremct : Polykarpus ;
korp, Po, lyra, Paul, ros.
Triangelgåtan : Paris,
adel,
rep,
il,
Sifferproblemet:
5 4 6 2 3 2 3
4 3 4 6 5 1 2
2 5 2 3 6 6 1
2 3 6 4 2 6 2
4 5 1 4 4 2 5
1 3 3 5 2 3 8
7 j 2 3 1 3 5 4
Förädlade Kaffetillsatser, analyserade af D.r Setter
berg och Ingeniör Landin.
Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande och billigt.
Begör hos er närmaste handl. Kronlcnflfo och F^Hillninpknfrii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
