Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 4 februari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 37
Tvänne interiörer frän Hertiginnans skrifrum.
pourri i luften, men ändå så hjärtans tref-
ligt. Man väntar nästan att möta en dame
i svenska dräkten eller höra en sirlig me-
nuett från tredje Gustafs dar. Men intet
af allt detta hände oss. Och kanske var
det så godt det, ty då hade jag trott,
att det spökat. Men nog hade det varit
roligt att åtminstone få se och höra litet
om härskarinnan öfver palatset och den
sykorg, som i vördnadsbjudande allvar
tronade på bordet. Käraste kusin Louise,
minns du den där grytan, som svinaherden-
prinsen i Andersens Eventyr gjorde åt
sagans prinsessa. Hade vi nu haft en så-
dan, skulle du bestämdt kunnat få reda på
litet om Hertiginnan Ingeborg. Men, ma
chère, grytan i sagan var dyr, som du
minns — tio kyssar af prinsessan — och
fast jag gärna skulle betalt en sådan lö-
sen, stod den magiska piècen ej att få,
och jag vet lika litet som du.
Jag kan ej heller säga dig mycket om
det rum, som helt naturligt på ett mer
intimt personligt sätt påminner om den
unga furstinnan; jag menar hennes skrif-
rum, där hon synes hafva samlat en mängd
porträtter och andra föremål, som erinra
om barndomshemmet och barndomsvän-
nerna. I själfva verket är jag nöjd att intet
kunna berätta. Jag har för min del mycket
ringa lust att söka öfverskrida gränserna
för privatlifvets område, som jag verkligen
tycker att till och med en kunglig person
kan hafva rätt att få behålla för sig. Allmän-
hetens underbara vetgirighet i detta hän-
seende kallar jag, med förlof sagdt, blott
höggradig nyfikenhet. Emellertid, mon
amie, det var ett litet förtjusande rum i
grönt, med en vacker fris utmed taklisten
och en för ovanlighetens skull vacker hvit
kakelugn, hvars make du kanske såg på
Rörstrands utställning i somras. Jag skall
ej berätta dig mera om skrifrummet, än
att jag observerade en vacker och origi-
nel bokhylla i mahogny, till hvilken Prins
Eugen skall hafva gjort ritningen, och på
hvars hyllor jag såg bland annat arbeten
af Andersen, Ingemann, Bergsöe och To-
pelius. På ett utsprång nedanför böckerna
stod bland brokiga bokblad en statyett af
Thorwaldsen — trygg och flärdlös som
hela hans konst. Det gjorde mig godt
att bland småtaflorna på väggen, bland
hvilka fanns en vy af Kongens Köben-
havn, finna bilden af en af våra största
historiska personligheter — Gustaf II Adolf.
Jag tänkte för mig själf, att i en ung svensk
furstinnas skrifrum skulle jag, så främling
jag var, vilja önska henne, icke blott hvad
Goethe sade att vi alla skola bedja Gud
om: grosse Gedanken und ein reines Herz,
utan ock ett vaket sinne för de ädlaste
och bästa insatser hennes nya landsmän
gjort i mänsklighetens lif.
Och så, Louise, var vårt besök i det
närmaste slut. Att jag kastade en blick
in i den hvita toaletten med sin fris af
blommor i guld och grönt, hvilket rum
just tycktes mig vara en värdig ram till
ungdom och behag, förtänker du mig icke.
Ej häller att jag i matsalen tog mig fri-
heten att oförmärkt låta en liten täck amo-
rin af brons, som stod på bordet vid Pler-
tiginnans plats, ringa på en lakej — som
för resten ej kom. Jag kan tänka mig,
att detta rum med sin gröna panel, sina
färgrika kannor och krus, sina högryggade
gyllenläderstolar och andra gamla ståtliga
möbler skall vara vackert, då det är upp-
lyst. Nu var det nästan mörkt och tid
för oss att gå.
Kära Louise, du skulle just varit med!
Men du sitter därhemma och förnimmer
af all denna världens buller icke mer än
suset af vinden i granskogen. Hvad det
är vackert! Jag tycker mig höra det nu
bakom bullret på torget och — kom, så
få]’ jag hviska något till dig — jag läng-
tar dit.
Din
Anne-Margrethe.
Samtliga rumsinteriörer, som beledsaga vår
artikel: »Det unga furstehemmet», äro foto-
graferade af Generalstabens litografislca anstalt,
som ock för vår räkning utfört klichéerna. Por-
trättet af det unga fursteparet på l:a sidan är
verkstäldt af Iduns egen zinkografiska anstalt
efter en fotografi af Hansen och Weller i Kö-
benhavn.
–––- *––––
blommor funuos öfverallt. Men jag undrar,
om här finns någon sol—ja, jag menar
den, som kommer utifrån.
Innanför den långa salongen ligger ett
rum, som jag vet du skulle tyckt om.
Det hade, jämte några bekväma stoppade
soffor och stolar, möbler i gustaviansk stil,
riktigt vackra möbler, fast alla nya; vackra,
stämningsfulla taflor, bland annat af Gude,
som ej syns på afbildningen, och Lilje-
fors, som jag tror du kan se, förtjusande
danska porsliner med blommande anemo-
ner och skära tulpaner — men framför
allt ett obeskrifligt något af farmors och
farfars hem, som stått nästan orördt sedan
förra århundradet. Förstår du, hvad jag
menar, om jag säger, att rummet ser en
smula prudentligt ut; städadt, litet stelt
kanske, som med en omärklig doft af pot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
