Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 11 februari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1898
Q
>
W
W
(0
& o c:
2-S =
_n.
® po:
“SS
?S 3:
CO „
cc M to
r4* C£ OJ
05 T3 ^
O. CD
a g 3
= 25
co gr
M
13- B
& g°
0$
« S»
tdl
o
(to
$>■-
^ •-§
M «*
TI p:
« H
H« Jr
CO P*
S** <£
f3 w
3 O:
S 3*
4Ö
emot sig frän andra soffhörnet. Än ärade dröm-
mande, djupa och frågande, än blixtrande som
zigenerskans. Slutligen blir Gärda rädd, och med
en suck af lättnad ser hon de andra passage-
rarna vakna, då konduktören släcker gasen.
Nattliga skräckbilder och oroliga föreställningar
vika. för de intryck, som dagen medför, och då
hufvudstadens torn synas, förefaller allt som
tomma inbillningar. Allt skall nog vara som
förr, då Gärda återvänder hem.
Ömt emottages hon af nära släktingar vid sta-
tionen, och i föräldrarnes ställe vaka de öfver
hennes studier och nöjen under terminen.
Med svalorna återvänder ock Gärda till som-
marferien och hemmet. Hon tinner dock ej där
sin forna glada lekkamrat, ty Anni har förvand-
lats till en stel, inbunden flicka, som meka-
niskt utför sina arbeten och ej vill påminna sig,
att hon varit annorlunda. Detta ger hennes
utseende något högburet, aristokratiskt, och hen-
nes sydländska skönhet framstår än mer. Då
hon går omkring med brickorna och serverar
kommerserådets gäster, följes hon af de unga
männens beundrande blickar. Hon känner sig
då nöjd, höjer ögonlocken för att visa, att äf-
ven hon har ögon som duga, fast hon är en
simpel tjänarinna och fröken Gärda ur pup-
pan utvecklats till en dam af värld. — Mån-
gen gör jämförelser mellan dessa flickor. Den
ena är mörk, ståtlig och lockande som natten,
den andra ljus som dagen, öppen, oskuldsfull,
men också strålande skön. Det är den röda och
den hvita rosen, framsprungna ur skilda rötter,
men af odlaren vårdade i bredd,
Också kommerserådinnan har gjort sina iakt-
tagelser och funnit, att dåligt sällskap ingjutit
tankar i Annis själ, dem hon fåfängt med sitt
inflytande försökt motarbeta. En gång har hon
ock hört en främmande i domestikrummet säga :
»Kommerserådet är så rik och hade nog kun-
nat bestå också dig en sådan uppfostran som
sin egen dotter, men han vågar ej, ty du kunde
då komma att stå i vägen för henne.»
Fostermodern minnes blixten dessa ord fram-
kallat ur Annis ögon, och sorgsen ser hon Annis
väg leda bort ur den bana, dit hon kärleksfullt
tänkt styra den.
Snart lämnar också Anni detta skyddande hem,
ty lifvet därute lockar, dess brusande hvita vå-
gor sjunga så frestande melodier. Lusten där-
efter står ej att kväfva, och följd af fosterför-
äldrarnes välsignelser, som en kär vän begråten
af Gärda, träder Anni öfver hemmets tröskel
ut i vida villande världen. Stackars vilsna få-
gel, hvar skall du finna ett fäste?
* *
«
År förgå. Gärda, nu en lycklig hustru i eget
hem, är med sin man och lilla dotter på jul-
besök hos föräldrarna. Hennes ende bror, Axel,
har ock kommit för att efter studierna och ett
gladt kamratlif hvila ut i hemmet. Han är fa-
derns stolthet, moderns hopp, och syster Gärda
ser alltid kärleksfullt upp till honom.
Julljusen tändas. Julefrid hägnar det lyckliga
hemmet. Lillans glada upptåg kring granen leda
Gärdas tankar tillbaka till egna barndomsdagar.
Då var det två par glada flickögon, som åter-
kastade glansen från ljusen, det ena paret mör-
ka, det andra ljusa. Då var det två jublande
flickungar, som lekte nappatag med bror Axel.
Nu var den ena borta. Hvar? Ute i världsvim-
let hade hon snart försvunnit ur vännernas syn-
krets. Onda rykten hade gått, men ingenting
hade man med säkerhet fått reda på om hen-
nes öden. Hade hon af sin lust efter frihet
dragits ner i djupet, eller hade väl en starkare
hand räckts henne till räddning, då det gått
utför branten?
Lycklig i det närvarande, glömmer Gärda snart
igen dessa sorgsna tankar. Lillans fröjd öfver
morbror Axel som julbock smittar alla, och
vid godnattkyssen, som växlas, tackar man Gud
för ännu en lugn, lycklig julkväll i gamla hem-
met.
Julmorgonen ligga morbror Axel och lillan
längre än de andra. Syster Gärda står bered-
villigt till tjänst, då brodern behöfver något ur
sin koffert i tamburen. Hon får nyckeln, öpp-
nar låset — söker, men finner ej det begärda.
Vid omflyttningen af böckerna faller ett foto-
grafikort ur en af dem. Hon tager upp det och
ser på det. Bilden fängslar henne, hon igen-
känner de mörka, strålande ögonen, ansiktet.
Det är Anni, leksystern. Skön är hon, men
djärft utmanande klädd. Ansiktet bär prägeln
af det lif hon fört, det är kännetecknet på kvin-
nan från kaféerna, från de glada lagen. Nu har
Gärda funnit svaret på de förfrågningar man
gjort om vännen, hon läser hennes sorgliga
lefnadssaga från bilden hon funnit.
Bittert känner hon smärtan af såret denna
upptäckt skurit i hennes hjärta. Tron på en äl-
skad broder, högaktningen för honom har knäckts.
Barndomsvännen har, som en ond genius, trädt
emellan dem. — Steg höras i salen och lillans
glada skratt. Det är mormor, som med henne
kommer för att uppsöka Gärda.
Hastigt kastar hon bilden i den flammande
brasan och stänger kofferten. Mormor skali in-
genting få veta om detta sorgliga intermezzo.
Hennes julfröjd skall ej grumlas, de hvita stråen
i hennes vackra hår skola ej ökas genom denna
sorg. Nej, må hon ännu tro på sin son, må hon
tro på det goda i lifvet som hittills. Kanske
skall sonen i en framtid, då ungdomsruset är
öfver, förverkliga de förhoppningar, som ställts
på honom! Kanske skall den allsmäktige af
nåd höra Gärdas förböner och leda barndoms-
vännen i ett rätt spår!
Salsdörren öppnas och mormor kommer ut,
följd af lillan, som rosenkindad, öfverlycklig med
sin nya docka på armen kommer för att hälsa
mamma Gärda godmorgon. Gärda lyfter upp
lillan, kysser hennes ögon, kinder och panna,
böjer sitt ansikte djupt ned öfver de guldgula
lockarna och säger: »Godmorgon, min guldskatt,
min rosenkind, allas vår goda ängel!»
Fru Sissi.
–––- *–––-
Innehållsförteckning ;
Charlotte Peterson; af L. S. (Med porträtt.) — 0, hvar-
för blef det så? Dikt af Sigfrid Svan. — Barnsängsvisi-
ter; af N—a — Ett tack för blommor; af Adi. — Arvid
Ödmann. (Med 11 porIrätt ocb en autograf ) — Skaldernas
kvinnor; små studier för Idun af Emil Linders IV: Johan
Ludvig B-uneberg. — I vårt romanbibliotek. — Från Iduns
läsekrets. — (Jr notisboken. — Teater och musik. — Gök-
ungen i boet; af Fru Sissi. — Tidsfördrif.
’Jiåifcteårif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Vårt lif det är en strid, vår jord en
jämmerdal,
En plats för oro, sorg och många,
många kval;
Men fattigdom och nöd en småsak
äro blott
Emot den gräslighet, som fallit på
min lott.
Så stycka nu hans namn, hvars he-
der styckad är.
Dess bitar foga hop till svar på
detta här:
Hvad böra brödrafolk i alla skiften
hålla?
Hvem är, som kan en man båd sorg
och glädje vålla?
Hvad säger man till barn, som nä-
san petar i?
Hvad får en mönsterfru mot man-
nen aldrig bli?
Hvad tager domaren af vittnet, som
han kallar?
’Hvad går en visa i, när sången
kraftigt skallar?
Hvad riktar skepparn på, när stor-
men rasar svårt?
Hvad är det man »tar in», ifall det
blåser hårdt?
Hvad kunde Höder ej ? Hvad kallar
du din broder?
Hvad är din syster, när hon bannas
af sin moder?
Hvad är vid juletid rätt vanligt att
få se?
Hvad kan en skräddare? Hvad gör
urmakare?
Hvad kalla engelsmän champagne,
som ej är söt?
Hvad kallas jordmån, som att gå i
är för blöt?
Hvem är, om hon är god, bra att
till barndop be ?
Hvad finns det uti luft, som du dock
ej kan se?
Hvad gör en narr ibland af sina
fäders ära?
Nämn mig en nornas namn uti vår
gudalära !
Hvad har en adelsman ibland fram-
för sitt namn?
Och hvad är .det att ta’ en älskad
vän i famn?
Nu frågar jag ei mer; du gåtan gis-
sat redan.
Vill Idun ta den in, du får en bättre
sedan.
G. Ä.
Charad.
Mitt tredje ses ofta i rullar, ej stora,
Det finnes i Ystad, Neapel och Mora;
Det bruden kan pryda,
Det saknad kan tyda
Vid grafvarnes rand.
Det händer ibland
Mitt tredje mitt andra omsluter.
Mitt första nog ingen förskjuter,
Som tycker om vänskap af finaste
slag;
På Norrbro man ser det hvarenda-
ste dag.
Mitt första det sällan plär fela
Att bära mitt hela.
Moster Emma.
Palindrom.
Ordet rättfram:
Se, upprorsfanan
Fladdrar för vinden!
Säg mig hur är den?
Om du det gissar,
Har du just ordet,
Som man har tänkt sig.
Ordet omvändt:
Handen som förer
Fanan, tycks vara
Stark, men skall slappna,
Om uti striden
Bärarn, i handling,
Täljer dig ordet.
Sibylla.
Rebus.
6 4
C oo T iii ee 1897.
Moster Lisa.
Triangel-aritmogryf.
F
l
2 3 4M
2 6 7
3 7 jT
4 5
1
c
J
1) djur, 2) flod,
nomen, 5) bokstaf.
3) fågel, 4) pro-
Rimgåta.
Följande ord och stafvelser, rätt
ordnade, bilda en fyrradig vers af
svensk skald.
Det, som, sträng, strör, till, rad,
en, hop, för, par, gyller, ett, är, en,
äng, blomma, hvad, ifrån, strå, som,
le, ra<^> ar’ ton,från, skilda,
frön, en, som, som, äng,
’ ’ till, toppar, från, sträng,
rim, till.
Kaffe
patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor
Liebigs metod, bvarigenom det står sig i flere månader,
i fina blandningar: Java, Mocka, Plantage m fl.
? Fabriksbod 9 Biblioteksgatan, Sthlm.
Radie-aritmogryf.
Orden beteckna:^
1, 8, 9, 2, 6 = tillfällig hviloplats,
2, 10, 11, 2, 6 = kvinnonamn,
3, 10, 12, 5, 6 = mansnamn,
4, 5, 13, 3, 6 = afkomling af Sem,
5, 1, 1, 2, 6 =flod i Tyskland,
6, 3, 7, 2, 6 =del af ett fartyg,
7, 3, 14, 2, 6 = stad i Storbri-
tannien.
Äro orden riktigt lösta, bilda siff-
rorna i den yttre cirkeln ett mans-
namn. Moster Lisa.
Lösningar.
Charaden : Ju-ris-dok-tor.
Anagrammet: saft, tafs, staf, fast.
Sifferlogogryfen Karlsbader: Skara, kar,
arab, Karl, Sala Edla, Klara, Aras.
Mosaiken: TELL.
Sex kvinnonamn: Lovisa: Lotten, Olivia,
Yendla, Ingrid, Sophia, Aurora.
Förädlade Kaîîetillsatser, te?gyoeÄeniörLÄ.
Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande och billigt.
Begär hos er närmaste handl. Kronkaffe och PtNtftllnixjigsliaflc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
