Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 18 februari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
no IDUN 1898
Den, som är god att bygga en egen stuga,
Behöfver pâ en annan sig själf ej truga.
F. Holmgren.
Mer än en gång har också varm tack-
samhet från deras sida tagit sig uttryck.
Särskildt var detta fallet vid nyss berörda
tillfälle, när fröken Fahnehielm fyllde femtio
år. Lärjungar från Wallinska skolans gym-
nasium öfverlämnade då till henne en pryd-
ligt textad adress, i hvilken de betygade
»sin vördnadsfulla och minnesgoda tacksam-
het för det varma intresse och det uppoff-
rande nit, hvarmed hon omfattat dem,»
hvarjämte de »såsom hågkomst af hennes
femtioförsta födelsedag öfverlämnade en
samling böcker att utgöra grunden till ett
skolbibliotek,» som kallas »Evelina Fahne-
hielms skolbibliotek ».
Wallinska skolans föreståndarinna skän-
ker ock skolans ungdom, förutom en år
från år allt rikare pedagogisk erfarenhets
ledning, en moderlig omtanke, som icke än-
das med skoltidens utgång: i det gamla
Gymnasiehüset vid Mälarfjärden möter städse
en moderlig vän enhvar, som en gång räk-
nats bland det husets barn.
Sedan 1891 är fröken Fahnehielm skol-
rådsledamot i Storkyrkoförsamlingen och har
äfven under många år kraftigt verkat för
sagda församlings skollofskolonier.
Ett närmare ingående i betydelsen af
Evelina Fahnehielms verksamhet vore här
icke på sin plats. För att gifva en anty-
dan om, huru densamma under årens lopp
vidgats, vilja vi blott nämna, att när frö-
ken Fahnehielm år 1872 började sitt arbete
inom Wallinska skolan, ägde där den första
studentexamen rum. Den aflades af en
student. Antalet studenter, som från läro-
verket utgått, utgör nu 187.
-
När man är ensam och
“oförstådd“.
-r*~ n mycket vanlig klagan. Jag tänker
här icke närmast på alla dessa »olyck-
ligt kära», som mena sig vara öfvergifna
af hela världen och som borttvina i ett lif
af till största delen själfskapadt missnöje,
utan jag menar den tvifvelsutan lika talri-
ka klass af varelser, som anse, att lifvet
icke längre äger någon trefnad eller något
behag, emedan de finna sig så isolerade, så
utan allt umgänge och förströelse, att de i
eget tycke löpa fara att under hvardagslif-
vets evigt enahanda med hvarje dag allt
mera förslöas och fördummas ända därhän,
att de på fullt allvar börja känna sig som
onyttiga varelser, för hvilka endast en be-
friare gifves : döden.
Detta kan man kalla att draga till med
besked. Och dock är en dylik klagan alls
icke sällsynt. »Hvad skall jag göra för att
få tiden att gå; hvad skall jag göra för att
komma ur den ledsnad, som dagligen hän-
ger som ett gråkallt töcken öfver min själ
och kyler alla mina känslor till is och
frost?»
Kära, du skall naturligtvis skaffa dig nå-
got att intressera dig för!
»Ja, hvad skall jag intressera mig för
här ute på »bondlandet», där ingenting hän-
der och ingenting han hända? Jag ser ju
aldrig en människa mer än ladugårdspigan,
när hon vankar ned till ladugården, eller
gamle postgubben onsdagar och lördagar,
eller adjunktens kärra om söndagarne, när
den skumpar förbi i sakta mak på väg till
kyrkan! Hvem skall jag utbyta tankar
med?»
Med ingen, om du nu verkligen har det
så illa ställdt, som du klagar. Men du öf-
verdrifver nog som alla andra pessimister,
och för öfrigt kan du lita på, att det där
tillståndet icke kommer att räcka hela din
lifstid. Bäst som du ingenting vet om, så
kommer förändringen. Så går det oss alla
här i världen.
Men vi antaga, att du för tillfället är
renons på allt bildande umgänge, och att
du känner dig olycklig ända ned i hjärte-
rötterna. Hvad skall du då göra för att
reda dig, tills förändringen kommer? Ty
såsom jag nyss sade, den kommer, bara du
ger dig till tåls, lita på det.
Jo, du skall försöka att med bortjagande
af alla tankar på umgänge med trefliga
grannar— eftersom ju sådant för tillfället icke
står att få — försöka att rycka upp dig till
intresse för någonting annat. Hör bara,
skall du få höra. Du kan icke föreställa
dig, hvad det händt mycket i världen sedan
Adams och Evas tider, och om allt detta
kan du få besked i böcker. Välj dig en
viss person eller en viss period till föremål
för din »forskning» och börja att syssla
med den personen eller den perioden först
i största allmänhet och sedan glit mera spe-
cielt. »Grofläs» först i någon gammal histo-
ria, som nog finnes på din hylla, och läs
sedan något utförligare arbete och, sedan
det är gjordt, något ännu utförligare. Visst
finnas sådana böcker att få låna. Det finns
väl sockenbibliotek i din församling och
stadsbibliotek i din närmaste stad? Du
anar icke, hvad ett sådant där sysslande
med något bestämdt skänker för ett intresse
i längden. Och du behöfver ju icke fatta
det såsom något annat än ett nöjsamt tids-
fördrif, afsedt att tills vidare döda den dö-
dande enformigheten.
Tänk bara, hvilket fält världshistorien,
den kyrkliga så väl som den profana, stäl-
ler till ditt förfogande! Det är en lustgård,
i hvilken du får vandra efter behag. Välj
ut åt dig ett trefligt hörn i denna lustgård
och slå dig ned där en stund hvarje dag.
Medvetandet att vara »specialist» på något
bestämdt område skänker en inre tillfreds-
ställelse, som mer än väl uppväger det lilla
besväret med denna »hederstitels» förvärf-
vande.
»Men hvad skall jag välja? Har jag reda
på hvad som finnes skrifvet om alla möjli-
ga specialsaker i historien (som för resten
icke intresserar mig ett dugg!)?»
Nej, det fordrar jag ej. Men du kan
för fem öre få åstad ett brefkort till något
antikvariat i Stockholm med begäran om
en gratiskatalog öfver kulturhistoria eller
svensk historia eller allmän historia eller
resebeskrifningar eller naturvetenskap eller
hvad som helst. Sedan kan du välja efter
bebag.
Jag kände en gammal änkefru, som lefde
ett isoleradt lif, en gåta för alla som icke
begrepo, att det finns ett annat umgänge än
med grannarne. En af dessa mera hvar-
dagliga själar sporde en gång den gamla
frun, om hon inte »leddes» fasligt vid
sin ensamhet.
»Ahnej,» svarade hon, »jag har mina
böcker och mina tankar.»
Och tycker du nu, att mitt råd är dumt,
så står det dig fritt. Men då får du se dig
om på annat håll efter bot för din »slöhet»,
ty jag har intet bättre att gifva dig.
Jag har för resten pröfvat saken på mig
själf och funnit mig utmärkt bra däraf.
Gack du och gör sammaledes!
Arco.
––––––-j,–––––––
Skaldernas kvinnor.
Små studier för Idun
af Emil Linders.
V.
Bernhard Elis Malmström och
Johan Ntjbom.
\j& tvänne skalder, hvilkas namn stå
ofvanför som rubrik, ha åtskilligt ge-
mensamt i sin diktart, samtida som de äro,
men i mycket visa de sig som två motsatta
naturer. Medan Nybom kan samla en stor
del af sina dikter under den gemensamma
titeln Fruntimmersgalleri, besjunger Malm-
ström en enda kvinna; henne, hvars bort-
gång, hur bitter den än var för skalden
själf, dock indirekt bief en vinst för vår
litteratur såsom upphof till diktcykeln An-
gelika.
Sällan har någon skald satt ett härligare
äreminne öfver den älskade, än hvad Malm-
ström gjort genom sina Angelikasånger.
Hvilken oändlig sorg genljuder ej i rader,
sådana som dessa:
»Ty jag har ägt för min kärlek en vår, en ros
för mitt hjärta;
stormen har härjat min vår, döden har tagit
min ros!»
Ren och skuldlös var hon den älskade:
»Ej på din stig jag skådar ett spår, en mask dn
ej trampat,
icke du brutit ett strå, icke du rubbat ett stoft.»
Men de rena och oskyldiga höra ej jor-
den till :
»Döden fruktade ej, han såg min lilja i dalen,
spillde en droppe af blod tyst på dess skimrande
blad.
Glödande rosor brunno alltsen på den älskades
kinder,
rodnande ljuft och hemskt, Gud, af dess finaste
blod–––-»
Blott en skald och älskare kan på dylikt
sätt beskrifva symptomerna till en af de
hemskaste bland sjukdomar — lungsoten.
Utom Angelika, romansen Hvi suckar det
så tungt uti skogen? och möjligen den form-
sköna dikten Fiskarflickan på Tynnelsö ha
jämförelsevis få af Malmströms dikter för-
mått att tränga ut till vidare kretsar. All-
mänt bekant är dock Brudsmycket, berät-
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO GrUiamedLalj
vid 1 897 års Konst- och industriutställning
i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
