Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 11. 18 mars 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 IDUN 1898
Q
Ï»
W
M
01
sr
P Q C
“l * —
X CD -(
ffi O!
< co o:
”S3
vw rf.
= 2
o: 2.
r* s.
01
•ti
H
m
w
*
o
ö
P" B
g* ÉT
cm
** »
»-■■
^5“ ra
o o
5*“ H
■ c-t-
O
fcJ ^
<I>
<§= ^
^ »78
M W
TÎ ja:
2- g
ra P’
SV <0
n
p S;
ts 3*
Och de vårdade honom så väl, att han
till slut började repa sig och icke längre såg
eller talade med döden. Då lade de om-
sorgsfullt samman hans bref och böcker
och papper öfver dem, så att han aldrig skulle
behöfva veta, att de visste någonting. Krono-
fogden kom in, satte sig på hans sängkant
och sade, att han måste skynda sig att blif-
va frisk, om inte »verket» skulle gå öfver-
ända. Hau gaf honom en tjock bok om
ryktbare mäns resor och mamsell läste den
högt för honom, då han orkade höra.
Kronofogdeskan såg öfver hans garderob,
lagade, stoppade och gjorde nytt. Hon
klappade honom på handen och sade :
»Min käre gosse!»
Edvin måste vända sig mot väggen, för
att de icke skulle se, huru han grät — af
glädje öfver deras godhet.
När mamsell Karin skulle resa hem —
för alltid — kände han det mycket, mycket
tungt, men log genom tårarne, när han
sade henne farväl och önskade henne med
bruten stämma all den lycka jorden kan
gifva. Han gaf henne i afskedsgåfva sin
vackraste resebrefskrifning med fina kolo-
rerade planscher och skref själf dit hgnnes
namn. — Några dagar senare fick han stiga
upp och sitta på förstukvisten i den milda
septembersolen, som lyste öfverj trädens
gula och röda löf.
Kronofogdeskan satt bredvid honom med
sin stickning, men hon talade icke mycket,
själf orkade han ej. Han kände sig som
ett litet, litet barn och han fick oupphör-
ligt tårarne i ögonen, antingen hon svepte
filten tätare omkring honom eller bjöd soppa
eller han såg solen bryta sig i daggroppar-
ne eller spindeln, som arbetade öfver hans
hufvud.
När den verkliga hösten kom med storm
och regn, då var han redan alldeles frisk
och kunde återupptaga sitt arbete.
Det dröjde mycket länge, innan han med
lugn kunde se på blecklådan, där han en
gång förvarat sin skatt. Men ju starkare
han blef, dess starkare återvände också
hans första kärlek, hans längtan efter allt
detta, hvarom han fordom drömt.
När så kronofogden till jul gaf honom
en hundrariksdalerssedel, då tyckte han det
nästan var som en vink af försynen. Han
lade den i blecklådan såsom grundplåt och
begynte ånyo knogo och spara.
Nu berättade han för dem alla om sina
planer och önskningar och ingen hörde ho-
nom annat än med intresse. Ar från år
växte hans håg, tills han långt om länge
fann, att tiden var inne. Icke skulle han
komma jorden rundt, åh nej, långt däri-
från, men i alla fall ett godt stycke på
väg. Han ville icke vänta längre, icke tills
han bief en gammal man. Han var redan
öfver fyrtio år och han hade i halft annat
års tid gått i en gammal sliten kavaj för
att spara sina bästa kläder till resan.
På nyåret bestämde han sig att fara i
april. Han fick utan svårighet en vikarie,
och kronofogden hade ingenting att invända.
Med hvilket välbehag tog han icke fram sin
lilla nattsäck af blommigt schagg. Ännu
en lång tid återstod visserligen till resan,
det oaktadt profpackade han hvarje afton,
tills han nått en fullkomlig virtuosmässig-
het i att på kortast möjliga tid ned-
lägga det mesta möjliga. Alla intresserade
sig för hans färd. Alla talade om den,
kronofogdeskan stickade honom en varm
ylletröja och en resmössa, kronofogden
hade med sig från staden en plånbok af
välluktande skinn, som han högtidligt för-
ärade honom. Skomakaren lade sig all-
deles särskild vinn om ett par vattentäta
pjäxor med ett hemligt förvaringsrum för
reskassan, och om kokerskan fått lof, skulle
hon i skilsmässans stund bredt honom en
säck smörgåsar till matsäck.
När mamsell Karin, som nu icke längre
var mamsell, utan välbeställd fru, genom
bref fått höra talas om resan, skickade hon
honom ett dussin näsdukar märkta i röda,
tydliga bokstäfver, hela hans namn och
adress, och från hennes äldsta flicka ett par
hängslen, som den lilla själf broderat.
Han måste lofva kronofogdeskan att skrif-
va hvarje vecka, och kronofogden själf lät-
honom tre särskilda gånger i detalj redogöra
för, hur resan skulle gå.
(Forts.)
––– ❖––- -
På grund af mellankomna hinder
måste romanarket denna vecka uteslutas,
men följa i stället tvänne ark med nästa
veckas nummer.
––––––––-*——
Innehållsförteckning :
Laura FitinghofF; af Amanda Kerfstedt. (Med porträtt).
— Då dödsbudet kom ; af Mari Mihi — Uppfostran till
osjälfviskhet ; anförande vid Tärna folkhögskolas vinter-
fest den 27 febr. Af Cecilia Bååth-Holmberg. — Till Hen-
rik Ibsen ; den 20 mars 1898. Poem af Finn. (Med por-
trätt.) — »Mödrar emellan»; ett meningsutbyte om bar-
navård och barnauppfostran. Femtio kronor i premier.
— Ett hems möblering ; för Idun af E. G. Fdicker. II:
Gamla möbler och nya. (Med illustr.). — Ur notisboken.
— Teater och musik. — Den lille skrifvaren ; novell för
Idun af Petra H. (Forts.). — Tidsfördrif.
• es (jo* e\ > P
orant.
& &
iclrag mottagas med tadsowlet.
Logogryf.
När stormen ryter och hafvet vrä-
ker
De höga böljor mot klippig strand,
Hos mig då finnes en hamn så
säker
För seglaren, som styr kurs mot
land.
Fast vreda vågor emot mig bryta
Och skummet yr kring min fasta
höjd,
Jag svallet mäktar till lugn för-
byta —
Trygg ligger skutan vid mig förtöjd.
Häraf lätt du finner
Många ord, fast små.
Säg, när natten svinner,
Hvad gör dagen då?
Högrest träd i skogen.
Se’n ett nyttigt djur.
Sädslag, som på logen
Noga tröskas ur.
Hvad man ser på disken,
Där som kryddor fås.
Och hvad blir väl fisken
För en skicklig mås?
Hvad är stig på klippan?
Amors attribut.
Hvad bebådar sippan,
När hon först slår ut?
Dam, som mer än andra
Känd för falskhet är,
Fast hon ses ej vandra
Ibland män’skor här.
Världsberyktad skuta.
Hvad är sprätt så grann?
Hvad en smed kan gjuta
Liksom mången ann’.
Främste del på grisen.
Hvad på sjön dig bär.
Och hvad uppå spisen
Ofta synligt är.
Fyra flicknamn sedan.
Välkänd signatur.
Hvad ej syns i nedan.
Hvad man blir i skur.
Tvänne ting i riggen
På den minsta slup
Och på största briggen
Som har plöjt ett djup.
Hvad kan ungmön grädda,
Om hon huslig är?
Hvari äro klädda
Både Pål och Per?
Hvad ej näsan pryder.
Liten fågels stöd.
Hvad du stundom tyder.
Färg, som ej är »röd».
TIvad har bagarn många?
Hvad i grifter finns.
Hvarmed man kan fånga
Fisk, om rätt jag minns.
Vilja gummor tvista,
Hvad behöfves då?
Och hvad heter sista
Bädd vi läggas på?
Kate.
Charad.
Af klotsar byggde liten pilt ett slott,
Han byggde torn och hade fasligt
brådt
Och skötte sin mitt första med all
ifver ;
Men snart i spillror hela slottet låg.
Med tårdränkt blick därpå den lille
såg. —
Dock arbetet han åter snart be-
drifver.
Snart åter hela slottet fär-
digt står,
Från kinden torkats har nu
liten tår.
»Det är en klar mitt andra,-» pilten
säger,
»Att jag en gång skall bygga åt min
mor
— När blott jag blifver något mera
stor —
Ett sådant slott som själfva kungen
äger.»
Dock om en stund rifs åter slottet
ner,
Men ögat gråter ej, nej, nu det 1er,
Ty på en ny mitt hela ögon blicka,
Och slott och klotsar glömmas i
ett nu;
Så gissa nu på delarne de tu,’
Och därpå dessa två tillsammans
flika.
»Mosea,»
43
Korsgåta.
[Mosaik.
FL
ED
A
LJ
101H
iwammU
1a
—
Lj
â
Ï- - >1I
1°
1’ a 1
jJ
FL,
a
1 0 r
FL
11 M
Sammanfoga ofvanstående tolf fi-
gurer, hvar och en på sin
’ respektive plats, så att de
^ tillsammans bilda en kvad-
rat, hvari orden i de mot-
Kaffe
patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor
Liebigs metod, hvarigenom det står sig i flere månader,
i fina blandningar: Javft, Mocka, Plantage m. fl,
? Fabriksbod 9 Biblioteksgatan, Sthlm.
ifes-At^S
svarande våg- och lodräta raderna
beteckna:
1) kärl,
2) finnas i en kortlek,
3) stad,
•4) pedagogiskt,
5) har sol och måne,’
6) berg. Moster Lisa.
Palindrom-aritmogryf.
i 2 3 4
i 2 3 4
2 5 2 3
3 2 5 2
4 3 2 1
1 2 3 4
Orden rättfram:
1) gammal vikt,
2) namn på gudar,
3) hvad barn ofta göra,
4) hvad snö kan vara.
Orden omvända:
1) hvad snö kan vara,
2) hvad barn ofta göra,
8) namn på gudar,
4) gammal vikt.
Moster Lisa.
Lösningar.
Logogryfen: Moster Lisa : Lots, mor, mat,
mast, Lisa, mossa, is, sol, stare, mal, Tor,
stam, storm, siare, »misse», sötare, salt,
»tia», mortel, alm, mesost, Trosa, moral,
ros, sot, stia, mosel, mil, list, aster, stol,
mist, mars, rast, ris, arm ell. lem, rost,
lim, mo, resa, mos, sal, tal, rot, merit,
orm, rim.
Charaden: Fru sen.
Ordspråks-akrostikonet : Lat man iår ma-
ger kål: 1) klase, 2) stare, 3) Kreta, 4) Sa-
mos, 5) satin, 6) linne, 7) kraft, 8) kråka,
9) Krain, 10) remsa, 11) koran, 12) alger,
13) Tenos, 14) garde, 16) piska, 16) skåra,
17) alarm.
Sebusen: Underbara skildringar från ett
långt aflägset tidehvari.
Förädlade Kaffetillsatser, ^ochfngeniörilndin.
Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande och billigt.
Begår hos er nftrmsste handl. Mronfeafle och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0092.html
