Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 1 april 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 101
Och vi hoppas att de ej heller skola på allvar
afskråcka någon af våra läsarinnor. Det är ju
just det vi vilja uppnå: att genom en serie vitt-
nesmål ur det upplefda och praktiserade lefvande
lifvet gifva en ledning åt unga mödrar af mera
personlig innebörd än den teoriserande facklitte-
raturen kan bjuda. Vi mena alldeles som fru
Petterkvist: tinte så fasligt med böcker/> — hellre
litet sund praktik. Och det år nu den som skall
fram i Idun.
Äfven med risk alltså att det kan komma att
tlukta barnkammaret ur några af Iduns spalter
under de närmaste numren, bedja vi våra vänliga
insändarinnor bara\ friskt gå på. Den lukten
skola vi nog sedan snart vädra ut med andra
vindar. Men ämnet är af tillräckligt stor vikt
att väl förtjäna någon stund upptaga det allmänna
intresset. Vi ha redan fått flore insändare, som
bevisa, att mödrar i skilda landsändar behjåidat
detta, och begynna i dag införandet. Vi hoppas att
flere snart skola följa efter och vi hälsa alla, som
kunna ha något i sak att anföra, hjärtligen välkom-
na — ej minst fru Petterkvist själf!
Red. af Idun.
II.
Med anledning af Iduns uppmaning till möd-
rarna att utbyta åsikter om barnavård och upp-
fostran, beder jag här få redogöra för det huf-
vudsakliga i den plan jag följt och följer. Men
då mina barn, en gosse och en flicka, ej äro
mer än respektive 3 och 1 Va år gamla, är det
ju endast inom ett begränsadt område min per-
sonliga erfarenhet sträcker sig. Mina barn äro
och ha alltid varit friska, och tillskrifver jag detta
mitt bemödandeatt från förstabörjan ej pjåskabort
dem. I det följande vill jag nu beskrifva vår-
den och uppfostran af min lille gosse, i hufvud-
sak är flickans hittills likadan, men hon är ju
mindre, så det är mera instruktivt att tala om
den äldre.
De 5 första månaderna badning hvarje kväll,
på morgnarna öfversköljning med kallt vatten.
Tvättlappar användas, och anser jag det vara
snyggare än svampar. Beklädnad: skjorta, of-
vanpå den en mjuk ylletröja, lapp, blöja, man-
tel, linda, som dock ej lindades mer än ett par
hvarf upptill, så att benen voro fria, samt, me-
dan de voro mycket små, nafvellapp och linda.
Mössa har jag aldrig användt.
Min gosse uppföddes med flaska, och är det
ju både mycket vanskligare och besvärligare, än
när man kan amma dem; skillnaden fick jag se,
ty flickan kunde jag amma. Stor noggrannhet
måste iakttagas med flaskor och nappar, mjölken
kokas, spädes o. s. v-, men att ingå i detalj om
detta är helt visst öfverflödigt. Här må dock
nämnas, att Mellins Food är utmärkt för barn
med dålig matsmältning och. klena för öfrigt.
Sofrummet svalt, 13—15 grader, noggrann väd-
ring af både rum och sängkläder. Bädd : en liten
spånkorg, öfverklädd med tvättyg, halmmadrass,
en liten kudde, en stor vaxduk, lakan och en
flit, bättre än täcke, emedan den ofta kan tvättas.
Noggrann matordning, 3 timmar mellan hvart
mål, hvarvid gossen alltid togs upp och aldrig
fick ligga i koigen och suga på flaskan. Han
var nästan aldrig utsatt för kräkningar, som of-
tast äro en följd af oförståndig matordning, för
mycket mat och för ofta. Vid dålig grönaktig
afföring användes våtvarma omslag, anlagda med
största omsorg, gnidning på magen 5 minuter i
taget och magens öfversköljning med kallt vat-
ten hvarje gång omslaget byttes, d. v. s. mor-
gon och afton. Dessutom minskas maten. Om
nätterna gafs mat 2 gånger. Aldrig fick någon
vyssjning, vaggning eller dylikt förekomma till
stor fasa för min ömsinta mamma. Till att börja
med skrek han förtvifladt, men upphörde gan-
ska snart, när skriket ej hade önskad verkan.
Börjar man med den ordningen från allra första
stunden, sparar man sig mycket besvär.
Från 6 till 12 månader: badning 2 gånger i
veckan, tvättning med kallt vatten morgon och
afton. Efter 1 år få de allt framgent bada 1
gång i veckan, för öfrigt tvåltvättas de från topp
till tå om kvällarna, sköljas äfven om morg-
narna med kallt vatten.
Beklädnad : en 2 ’/., dem. bred virkad linda ett
hvarf kring magen, hindrar förkylning; den få
de ha till 2 års ålder. Vidare skjorta, ett stickadt
lifstycke, domestikbyxor, 2 stycken, små röda
flanellkjolar, med breda linningar knäppta på
lifstycket och nedtill languetterade med garn,
en rakt hängande klädning, ej för lång, ty det
blir hinderligt för krypandet, samt strumpor och
sockor. Började hålla fram gossen med den på-
följd, att han ganska snart lärde sig säga till,
vid l1/, års ålder äfven om nätterna. Vid 10
månader fick han börja dricka mjölk ur kopp,
skorpor och mjölk samt ägg fick han äfven så
småningom. Skorpvälling, som förr användes så
mycket, påstås nu för tiden vara för hårdsmält
för att vara nyttig.
Mycken vistelse i fria luften året om.
När man ser, att de små vilja resa sig, bör
man i stället för sockorna ge dem ett par kän-
gor, det ger stadga åt fotleden, men de böra ta-
gas af emellanåt, då de trötta att börja med.
Gåendet bör ej påskyndas, ty då händer att be-
nen bli krokiga.
Från 1 till 2 år samma beklädnad. Nu få de
ock flytta i en järnsäng med liknande sängklä-
der. Mat : ägg, buljong, köttbullar, litet fina grön-
saker, fruktsoppor, hafrevälling och gröt. Hvarje
morgon klockan J/2 7 drack min gosse en stor
tekopp hafrevälling. Om somrarna har han bar-
fota och bararinad fått sitta i en hög med fin
sand, som vi låtit köra upp i trädgården. Mina
barn ha varit mycket sena med att gå, tala och
få tänder, men det bör ej oroa någon moder, ty
när det sedan börjar, går det på en gång, såvi-
da inte sjuklighet är orsaken, och då får man
naturligtvis tala vid läkare.
Ondt för tänder ha de just aldrig haft, endast
litet diarré vid hvarje tandsprickningsperiod, men
det skadar ej, om det ej blir för mycket. Under
slutet af denna period och 2—3 årsperioden bör-
jar ock den egentliga uppfostran, och är det då
två egenskaper hos modern, som måste göra sig
gällande, nämligen lugn och betänksamhet. Själf
är jag visst ej så lugn, som jag önskade, men
det underlättar betydligt. Bestämd är jag däre-
mot, och det var inte värdt för barnen att slippa
undan något, de blifvit tillsagda om. Det måste
göras. Nu skola barnen läras att vara vänliga,
höfliga, tacka och hälsa, springa små ärenden,
lägga i ordning kläder och leksaker, läsa till och
från bordet, aftonbön m. m., hvad till god ord-
ning hör. Det går så bra, om de vänjas i tid.
Man bör tillse att de ej visa afundsjuka, att de
gärna dela med sig af hvad de få o. s. v. Det
är i mitt tycke mycket tråkigt, om barn äro bly-
ga, men det kan förekommas, om man, fastän de
att börja med gråta och skrika, låter dem gå
fram och hälsa — låter någon främmande ta dem
en stund. Så har jag gjort med godt resultat.
Så fort det kommer någon, går t. o. m. flickan
genast emot den besökande och niger. Helt ti-
digt böra de ock vänjas att vilja ha näsan put-
sad, och bör en liten väska med näsduk ej sak-
nas, samt att vara måna om att vara rena om an-
sikte och händer och rädda om sina kläder.
Yttre renlighet befordrar inre renhet, det är
säkert.
Vid 2 års ålder afskaffade jag klädningen och
använder nu byxor, en liten veckad kjol och sjö-
mansblus af mörkblått tyg, om somrarna syr jag
samma modell af vanlig hvit domestik, garnerad
med blått, det ser så trefligt ut. Skjortan är
vinter och sommar urvikt i halsen och lappen
till blusen djupt urringad.
Nu äter han förstås hvad som helst, men jag
är noga med måltidstimmarna. Hans matord-
ning är nu: kl. 8 hafrevälling och smörgås, kl.
11 choklad (båda delarna kokta pft nysilad mjölk)
och skorpor, kl. 2 middag, kl. 7» 6 kväll, vanli-
gen smörgås och mjölk. Klockan 6 läggas bar-
nen och skakar jag då alltid deras kläder, så att
det myckna dam, som samlar sig i dem, må för-
svinna. Söndagarna bortfaller hafrevällingen och
få de då choklad och fattiga riddare. Honung
låter jag barnen få rätt mycket, det skall vara
så nyttigt. Hör jag att de börja hosta litet,
ljummar jag genast honung några gånger, och
så går det tillbaka med detsamma. Mer än en
dag har aldrig hostan räckt. Hårdt bröd är nyt-
tigt både för mage och tänder. Ägg ha mina
barn fått hvarje dag till 2 års ålder både ett och
två, sedan mindre ofta, men om möjligt är att
de kunna få är det helt säkert nyttigt.
Sång och musik äro mina barn så förtjusta i,
hvarje dag måste jag spela och sjunga för och
med dem. Min lille pys har redan stor reper-
toar, 2 häften af »Sjung med oss mamma» kan
han fullkomligt. Så vill han gärna höra mamma
berätta om sol och måne, fåglar, blommor, Gud
och änglarna; sagor däremot bryr han sig ej än-
nu om. Han blir nog en stor vän af naturen,
ty han riktigt studerar allting, så liten han är.
En dag kom han in ropade: »Mamma, de’ ä’ så
vackert i dag, kom ut och se på himlen blå.»
Kärlek till naturen är en god sak och bör med
all makt uppodlas i barnahjärtat. Äfven vill jag
nämna några ord om att göra barnen härdiga,
så att de ej grina och gnälla, det minsta de göra
sig illa. Jag säger alltid åt mina barn, de må
slå sig mycket eller litet: »Var bara morsk nu
och säg: mjuka tjänare, farbror Knuff», med den
påföljd, att de oftast börja skratta i stället för
att gråta, och de slå sig ganska duktigt, utan att
ens låtsas om det. Därvidlag gör uppfostran un-
derverk.
Min gosses käraste leksaker äro ett par töm-
mar, en liten skottkärra och en från första da-
gen hufvudlös häst. Det är en outtömlig källa
till glädje för honom. Man får aktgifva på, att
de behandla sina förmenta hästar med godhet;
häromdagen kom jag öfver min lille gosse, när
han med ett spö stod och slog den stol, som för
tillfället Var häst. »Men inte får du göra så,»
sade jag. »Jo men mamma, så gör karlarna.»
Se där exemplets makt!
Hvad nu aga angår, äro åsikterna helt olika.
Min lille pys har verkligen fått mycket ris, och
med hans lynne är jag öfvertygad om, att han
ej skulle vara så pass snäll och lydig, som han
är, om jag underlåtit att aga honom, men nu
snart får det just icke mer förekomma, nu blir
att vädja till hans ambition. Min lilla tös har
ett helt annat lynne, hon behöfver endast sägas
till allvarligt, så lyder hon. Det där är ju så
individuelt, och därvidlag måste tagas hänsyn till
hvars och ens egenhet i lynne och karaktär.
Där, om någonsin, få ej alla skäras öfver en kam.
Ännu några ord, innan jag slutar: Tag vara
på hvarje tillfälle att upplifva gamla sedvänjor,
det är så tacksamt, barnen sätta så stort värde
därpå. Låt Lucia komma hvitklädd med lingon-
riskrona med ljus uti och bjuda kaffe på Lucia-
dagen, fira julen på gammaldags ärligt vis, låt
dem få ha en eld på valborgsmässoafton, våfflor
första maj, majstång midsommarafton, fira födel-
sedagar o. s. v., men gör från början upp ett pro
gram, som du sedan med få förändringar följer
år från år. Att döma efter mig själf är det, som
skulle det få ett större värde på så sätt: man vän-
tar och längtar och målar ut för sig alla härligheter
långt i förväg. I sammanhang härmed vill jag
nämna en sed, som jag, ehuru den är tysk till sitt
ursprung, tagit fasta på, nämligen att på barnens
födelsedagar på födelsedagsbordet ha så många
tända ljus, som de haft födelsedagar. Jag tyc-
ker, att det är en vacker symbolik däri.
Ja, låt oss göra hemmet*så ljust och gladt som
möjligt för våra älsklingar, hvar och en efter sin
förmåga, jag tror, att isynnerhet när de bli äldre
och få många hundra intressen, detta bidrager
till att binda dem med oupplösliga band, i för-
sta hand vid hemmet, men äfven i andra hand
vid fosterlandet med alla dess stora minnen.
Det är dock hemmen, som lägga grunden till godt
eller ondt, och visst är det ett stort ansvar vi
mödrar ha. *Mirran».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
