Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 1 april 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1398 IDUN 108
Grim», dramatisk dikt i 5 akter af Tor Hedberg.
Stycket, i hvilket hrr Hillberg, far och son, hr
Svennberg och fru Sandell m. fl. uppträda, gif-
ves endast denna gång.
K. Dramatiska teatern uppför i morgon för
första gängen »Ve den som ljuger!», sagospel i
5 akter af F. Grillparzer, öfversäitning af Henrik
Christiernsson. Vi återkomma i nästa nummer
till ett närmare omnämnande.
Auiinska kvartettens femte och sista kammar-
musiksoaré utgjorde en i allo värdig afslutning
på det lilla musiksällskapets konstnärliga sä-
song. Tyvärr var hr Stenhammar af sjukdom
hindrad att uppträda och dela de hjärtliga bi
falls- och tacksamhetsbevis, som af en fulltalig
publik ägnades de unga konstnärerna. I stäl-
lett för flygeln hade klarinetten — öfverlägset
skött af direktör J. Kjellberg, -* ryckt in, och så
bjöds man som hufvudnummer för kvällen på
Brahms förtjusande idylliska kvintett i hmoll
för klarinett och stråkinstrument. Det bief en
sann njutning och glädje med denna tonprakt,
detta utförande! Dessutom upptog programmet
Svendsens stråkkvartett a-moll, opus 1, — ett i
sanning beundransvärdt begynnarverk ! Och så
till sist Mozarts kvartett g-dur, verkande med en
gammal gobelins diskret graciösa färglek vid si-
dan af Svendsens moderna impressionism. En
njutningsrik afton, ett vackert löfte för ännu
många liknande framtida högtidsstunder.
Hr 0. Hamrins mâtiné i Berns salonger på Ma-
ria bebådelsedag hade samlat en talrik publik,
som med oförställdt gillande njöt af det omväx-
lande programmet. Detta skattade i hos oss
mindre vanlig utsträckning åt en genre, som
väl förtjänade allmännare odlas: den muntliga
föredragningskonsten. Att publikens förståelse
för denna konstart ej fattas, bevisade- nu det
lifliga intresse, som följde såväl matinégifvarens
som direktör Fredriksons, hr Bæckstroms och frö-
ken Åhlanders föredrag af stycken på vers och
prosa, med växlande humoristiskt och allvarligt
innehåll. Fröknarna Suiting och Thulin inskör-
dade äfven rikt bifall för sina duo- och solo-
nummer, och hr Lundqvist tog åhörarne med
storm genom sitt mäktiga utförande af Söder-
manns Tannhäuserballad. Den stora Meyder-
ska orkestern utfyllde på det förträffligaste pro-
grammet med nummer af Liszt, Mozart och Che-
rubini.
En Wagner-Matiné af förträffligt slag gafs i
söndags i Berns’ etablissement af den bekanta
tyska orkestern under anförande af hr Karl Me-y-
cler, som här vunnit många vänner. Program-
met upptog delar ur Niebelungen-cyklen, »Tristan
och Isolde», »Lohengrin» och »Tannhäuser»,
jämte ett par uvertyrer, som förut ej utförts
härstädes, nämligen till »Kristofer Kolumbus»
och öfver den engelska folksången »Rule Bri-
tain». . Alla numren fingo ett på det hela taget
godt utförande samt hälsades med intensivt bi-
fall af publiken, som nästan fyllde den stora
salongen, hvilket glädande visar, att intresset
för och förståelsen af den store mästaren allt-
mera börja tränga igenom.
Sångsällskapet 0. D. från Upsala, gammalt och
välkändt, gifver sin sedvanliga vårmatiné i Mu-
sikaliska akademien instundande söndag under
anförande af dir. musices Ivar Sedenblad. Pro-
grammet är godt och fullt hus är på förhand
gifvet. Biträde lämnas af Meissnerska orkestern,
förstärkt.
En liten pojkflicka.
Skiss för Idun af M —I,
f
appa satt på verandan, läste tidningen
och rökte sin cigarr. Han var just
ej vid bästa lynne i dag, den gode pappa.
Först och främst så var han gräsänkling, ty
mamma hade rest bort på 8 dagar till sina
föräldrar och lämnat honom helt ensam och
öfvergifven med barnen och jungfrurna, och
för det andra hade arbetet på byrån varit
ansträngande och motigt hela dagen, och
så den enerverande färden ut till landet på
båten i gassande solhetta ; — ja, och så
först och sist att mamma inte var hemma
och lyste upp det hela och gjorde honom
glad och nöjd igen. Han hade ju förstås
barnen. — Ja — hans blick ljusnade vid tan-
ken på den lilla ljuslockiga, ostyriga Greta,
hans ögonsten och bortskämda flicka. Men,
var hon nu egentligen så bortskämd? Hon
hade ju alldeles mammas smeksamma sätt
och muntra, ljusa lynne. Om han var vid
aldrig så nedstämdt lynne och hon slog de
små armarna om hans hals och försäkrade,
att han var den raraste pappa i hela värl-
den, och hon så började prata och berätta,
om hvar hon varit och hvad de lekt hela
dagen, om alla konster, som Trisse kunde
göra, och en hel hop andra lika viktiga sa-
ker, så blef pappa strax litet mindre nervös
och mera meddelsam : barnen skickades ut
och mamma fick del af alla hans tankar
och planer, och med sitt goda hufvud och
glada lynne ställde hon allt i ett bättre
ljus. John däremot var sin pappas afbild,
tyst och betänksam samt flitig och ordent-
lig. Men så var han ju också hela 18 år,
under det att liten Greta ännu blott var 8.
Om hon bara ej vore fullt så ostyrig och
pojkaktig. Ett par gånger hade pappa rik-
tigt allvarligt fått förmana henne, att hon
borde vara litet mera stillsam och tillbaka-
dragen, som alla andra flickor vid hennes
ålder brukade vara. Ja, för en liten tid
sedan, då hon klättrat upp i ett högt träd,
hade han till och med sagt henne, att om
hon ej hlefve mindre pojkaktig, fick han
väl lof att aga henne, som man gör med
pojkar till sist. På det hela taget gjorde
ju allt detta ej så mycket, ty med sina
små knubbiga lemmar och sin mjuka fina
hy och klädd i sina små skära bomulls-
klädningar, var hon ju så näpen och söt
som helst, men ändå — när han tänkte på
sina systrar, då de voro små. — De bru-
kade leka med sina dockor och sydde och
virkade åt dem. Månntro Greta kunde virka?
Det trodde han då knappt. Mamma bara
skrattade åt hans bekymmer i den vägen.
Hon hade varit likadan som barn, och nu
var hon ju huslig och kvinnlig tillräckligt,
eller hur? Ja, hon blef nog bra med tiden,
det var nog ingen fara med det, inte.
Kl. half åtta hade han sagt, att Greta
skulle vara hemma. Hon var ute och lekte
med John och de andra barnén i trakten.
Pappa tog upp sin klocka och såg på den.
Den visade en kvart öfver sju. Hvad som-
liga människor äro dumma. Han tänkte
just på den där sippa fru Bergman, som
satt bredvid honom på båten i middags.
Hon hade frågat om, hvad Greta gjorde hela
dagarna, nu när mamma var borta. Jo, hon
lekte visst med John och hans kamrater
hela dagen, sade pappa skrattande. Jaså,
ja se hennes flickor voro då så blyga, de
lekte hälst bara med hvarandra och dockorna,
mamma, pappa, barn, men Greta skulle ju
vara så ostyrig och vild, hade hon hört
sägas.
Det började blifva litet skumt nu och
klockan var just half åtta. Egentligen var
det redan bra sent för en liten flicka att
gå landsvägen hem. John följde henne nog
hem förstås, men ändå. Om han skulle gå
uppåt vägen och möta henne.
Pappa tände en ny cigarr, tog sin hatt
och käpp och började gå långsamt framåt
vägen. Om en liten stund mötte han några
karlar, som gingo hem från sitt arbete.
Strax därefter kommo ännu några och dessa
voro rusiga och skrålade. Det var ju bra
att han gick emot Greta. Så såg han åter
på klockan, nu var den strax åtta. Då
voro nog barnen redan hemma, de hade
kanske gått en annan väg. Pappa vände
om hem. Nej, ingen flicka var hemma än-
nu. Märkvärdigt! Hon brukade då inte
vara direkt olydig. Pappa började otåligt
gå af och an på gården.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
