Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 15 april 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 ÎDUN 1898
Kvinnan tänker med hjärtat.
Laube.
de sig åt vården af sina talrika underhaf-
vande. Särskildt var den unga grefvinnan
angelägen att bland dem väcka sinne för
lifvets högsta frågor, manande dem till guds-
fruktan, söndagshelgd, sedlighet och nykter-
het. Sålunda öppnade hon en större sön-
dagsskola, där hon lade detta den upp-
växande ungdomen varmt på hjärtat.
Redan de första åren efter drottning Sofias
ankomst till Sverige, såsom hertiginna af
Östergötland, hade grefvinnan Wachtmeister,
under det hon med sin make till följd af
hans riksdagsmannaskap tillbragte vinter-
månaderna i hufvudstaden, rika tillfällen att
komma i personlig beröring med den unga
furstinnan, vid hvilken hon snart fäste sig
med hjärtats fulla hängifvenhet, under det
hertiginnan å sin sida omfattade henne med
allt större sympati.
Sommaren 1864 bebodde hertigparet det
med utsikt öfver Öresund naturskönt be-
lägna Kulla Gunnarstorp, som då tillhörde
grefve von Platen, men sedermera genom
arf tillfallit hans dotter, grefvinnan Wacht-
meister.
Det fria, friska lifvet i den sydsvenska
provinsen, långt från storstadens tvång, in-
verkade helt säkert icke obetydligt på her-
tiginnan, då det för henne gällde att välja
plats för ett blifvande sommarhem. Aret
därpå byggdes lustslottet Sofiero. Samtidigt
uppfördes i fri renässancestil Kulla Gunnars-
torps nya byggnad, på hvilken inga kostna-
der sparats för att in i de minsta detaljer
göra den solid och prydlig. Från de högre
våningarna och tornets rotundor har man
den härligaste utsikt öfver nejden, Öresund
och danska landet.
Den utmärkta tafvelsamling, som fordom
prydt Kulla Gunnarstorp, skänktes af exc.
grefve de Geer, hvilken förut ägde det stora
godset, till hans äldsta dotterdotter, grefvin-
nan Elisabeth Wachtmeister, på samma gång
han däraf stiftade ett fideikommiss åt hen-
nes så väl manliga som kvinnliga descenden-
ter. Samlingen, som innehåller omkring 80
nummer, har numera sin plats på Yanås.
Strax efter sitt tillträde till regeringen
utnämnde konung Oscar grefve Axel Wacht-
meister till sin kabinettskammarherre och
senare till öfverstekammarherre, hvarefter
familjen skiftesvis varit bosatt i hufvudsta-
den, på Yanås och Kulla Gunnarstorp. År
1890 utnämndes grefvinnan Wachtmeister
till drottningens statsfru, i hvilken egenskap
hon tjänstgjort till innevarande år. Vid
tal om hennes tjänstgöring vid hofvet ytt-
rade hon nyligen, att hon alltid vetat att
värdera lyckan af att få stå en sådan drott-
ning nära.
Utsedd att tjänstgöra äfven hos kron-
prinsessan Victoria, var hon som hofmä-
starinna närvarande vid förmälningen i Ba-
den och alla högtidligheter, som stodo i för-
bindelse därmed, samt åtföljde sedan det
unga fursteparet på dess resa till Sverige,
liksom hon sedermera i samma egenskap
var anställd hos kronprinsessan vid prins
Gustaf Adolfs födelse.
Jämte dessa uppdrag på högsta ort har
grefvinnan Wachtmeister med varmt intres-
se deltagit i åtskilliga arbeten för de fattiga
och ringa. Väl har hon härvid alltid ansett
sig stå närmast sina’underhafvande, dock
har. icke hennes verksamhet varit inskränkt
till dessa. Sålunda är det hon, som bidra-
git till grundandet af arbetsstugan i Jakobs
och Johannes församlingar, liksom hon från
början varit en stödjande och verksam med-
lem i Styrelsen för kristliga föreningen för
unga kvinnor.
Hvad hon dessutom i tysthet varit för
många af »dessa minsta», som vandra okän-
da på jorden, tillkommer icke oss att ens
antyda, det tillhör ju ensamt den dag, som
icke skall lämna en bägare vatten, gifven
i en lärjunges namn, olönt. L S.
(i)/a9 vara den snabba fåle,
som henne bår genom hult och snår,
jag ville vara den solens stråle,
som fäster guldstoft i hennes hår!
Jag ville vara den skogens källa
i hägn af susande gran och tall,
som får obunden mot henne välla
och henne skänka af sin kristall!
ville vara den ros, som blöder
sin djupa färgprakt vid hennes barm,
jag ville vara den kraft, som stöder
och värnar henne i lifvets larm! —
Där landet vackrast i grönska glänser
och björkar buga för solig fjärd,
jag ville draga de kåra gränser,
som skulle slutas omkring vår hård.
Och når jag timrat vårt herresäte
och sirat det uti blommig skrud,
en solig majdag vid gökens läte
välkomna skulle jag dår min brud.
på blefve lifvet fårvisst ett annat
med större djup och med högre klang;
ur. frusna hjärtat, som nästan stannat,
jag tror att våren å nyo sprang! . . .
Så dröm försvinner och dröm sig danar,
där ljufca änglar stå fram som förr,
och hjärtat spanar och hjärtat anar,
men ingen famlar uppå dess dörr.
Ack, många stigar det finns att vandra,
och vi få olika kosor gå.
Vi aldrig vetat utaf hvarandra —
och kanske aldrig vi mötas få!
Ernst Högman.
–––- *–––-
Örr\ kvistig hemslöjd.
Några tankar om dess värde och befrämjande.
Af Hedvig Holmström.
Jyl ed hemslöjd och husslöjd måste för-
fv’ stås det slöjdarbete, som utföres i
hemmen, antingen dess alster äro afsedda
för hemmen eller till försäljning.
Man får så ofta höra den åsikten uttalas,
att hemslöjden icke äger något berättigande,
då fabrikerna åstadkomma allt hvad man
behöfver i den vägen billigare än de varor
man kan frambringa i hemmen, då man vär-
derar sitt eget arbete. Det är icke blott köp-
män och fabriksägare, i hvilkas intresse det
kunde vara att blifva fria från konkurrensen
med hemslöjden, som yttra sig på detta sätt.
Mången familjefader, som önskar minska
arbets-bördan för husets kvinnor och gör
ofvan anförda ytliga beräkning, delar och
uttalar dessa åsikter. Men de bero på en
villfarelse, som bör kraftigt bekämpas, innan
den åstadkommer obotlig skada. Ty för
mången är detta ett ljuft tal, som tjänar
till förevändning att ändra gamla, goda
seder, att undandraga sig detta på allt sätt
värdefulla hemarbete, som påstås numera
icke löna sig.
Hvad den ekonomiska sidan angår, så
skall det först bevisas, att fabriksvaran och
hemslöjds-arbetet till samma värde (arbets-
lönen naturligtvis äfven beräknad för det
senare) äro af lika kvalité i anseende till
hållbarhet. Den som har erfarenhet på detta
område vet, att så visst icke alltid är för-
hållandet, utan att den hem-arbetade varan
oftast är varaktigare. För det andra skall
man vara förvissad om, att den tid, som
nu användes för husbehofs-slöjden i hemmet,
blir, då denna öfvergifves, tillgodogjord med
lika stor eller större ekonomisk behållning.
Där detta kan ske, blir valet naturligtvis
lätt och förändringen fullt berättigad. Men
vill man vara verkligen opartisk, måste man
tillstå, att den tid, som blir öfver från det
egentliga arbetet i yrket eller i hemmet, lätt
blifver förspilld utan gagn, där man anser
handarbetet »icke löna sig».
Men om den ekonomiska vinsten af hem-
arbetet blir stor eller liten, kan den dock
aldrig jämföras med dettas moraliska värde.
Detta må väl anses som en allmänt erkänd
sanning, då man numera eftersträfvar att
införa åtskilliga alster af slöjd i skolorna
såsom ett uppfostrande element. I en liten
skrift vid en slöjdutställning i Skâne’sistlidne
sommar uttalas om detta ämne följande beak-
tansvärda ord: »Slöjden är ej blott ett medel
att pryda hemmet och att skafia en inkomst
till detsamma. Dess största betydelse är kan-
ske den moraliska. Den lär oss taga vara
på tiden ; genom att utveckla smak och skön-
hetssinne höjer den oss som människor,
såsom ett gemensamt intresse binder den
familjens medlemmar fastare samman, och
framför allt — i ett hem, där fliten härskar,
lär den växande ungdomen tidigt inse ar-
betets välsignelse.»
Dessa åsikter om hemslöjdens ekonomiska
och moraliska betydelse äro ingalunda nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
