Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 15 april 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 115
eller sällsynta. Tvärtom äro de många gån-
ger uttalade i ord och skrift af hemslöjdens
talrika vänner i vårt land. Ingen har dock
med mera styrka och klarhet framburit sådana
tankar än numera aflidna friherrinnan Sofie
Adlersparre, som med sitt klara förstånd
och varma hjärta ifrigt omfattade denna
fosterländska angelägenhet. Det kan vara
skäl att åter upprepa, hvad hon skref i an-
ledning af Allmänna hemslöjdsutställningen
i Stockholm 1880, då hon på frågan: »hvilka
fördelar den gamla hemslöjden medförde,
oberäknadt förrådsrummets fyllande med
goda och vackra varor,» sammanfattar svaret
i följande punkter:
l:o Tillgodogörandet af en eljes förlorad,
ofta missbrukad tid.
2:o Vanan vid ett nyttigt och nöjet af ett
vackert arbete.
3:o Ett ökadt behag af familjens samlif
genom det gemensamma arbetet för hemmets
bestånd och prydnad.
4:o Ett utveckladt skönhetssinne. •
5:o Insikt om hvad som är godt eller dåligt,
vackert eller fult i fråga om handelsvaror,
hvarigenom mången dryg penning, som eljes
utgifvits för underhaltiga varor, inbespardes.
6:o Slutligen möjligheten af arbetsförtjänst
för obemedlade kvinnor, utan att behöfva
lämna hemmet vind för våg.
Eget nog synas äfven de, som underskatta
värdet af husbehofs-slöjden, medgifva riktig-
heten af den beräknade fördel, som i 6:e
punkten framhålles. Aldrig höres något klan-
der, för det man tillverkar något till försälj-
ning. Det tyckes som om siffror —- eller
penningar — härvidlag talade tillräckligt.
Men det återstår alltid att tillse, om arbets-
lönen eller försäljningssumman är hög nog, för
att icke arbetet skulle burit bättre frukt, om
det ägnats någon gren af verksamhet i och
för hemmet.
Det är emellertid endast under vissa förut-
sättningar någon hemslöjd till salu kan äga
rum. Och dessa finnas i allmänhet icke hos
en betydande och talrik klass inom vårt land,
nämligen de egentliga hemmansägarnas eller
landtbrukarnas. Antingen egendomen är
större eller mindre, finnas vanligen inom
hushållet icke öfverflödiga arbetskrafter att
förfoga öfver, såvida icke af Here hemma
varande döttrar någon skulle ägna sig åt
handarbetet såsom förvärfskälla. Men de
kvinnor, som utföra hushållets och landt-
brukets sysslor, finna nästan alltid emellan
dessa tid för det slöjdarbete, som fordras
för hemmet, icke allenast för att laga och
underhålla, utan äfven för att väfva och sy
nya förråd af gångkläder, bord- och säng-
linne m. m. Om icke allt som behöfves af
väfnader och dylikt kan åstadkommas inom
hemmet, i hvilket fall fabrikernas varor äro
en välkommen och god hjälp, så medhinnes
dock förvånansvärdt mycket i de delar af
landet, där hemslöjd betraktas som en kär
plikt. Det är alldeles icke ovanligt att, då
man besöker en ung husmoder på landet i
Malmöhus län, hon med en blick på de köpta
gardinerna, möbeltyget eller dylikt liksom
ursäktande förklarar: »Ja, detta är köpt; jag
har omöjligt kunnat hinna väfva allt som
behöfdes i år. »
Och det är sannerligen icke underligt, om
arbetet stundom blir för drygt i dessa landt-
hem, där ett intensivt jordbruk fordrar ar-
bete och omsorg hela året om. Och dock till-
verkas där det mesta af de enklare väfna-
der, som för huset användas. Dessa gå jäm-
förelsevis fort att förfärdiga, äro ej svåra att
utföra och blifva varaktiga och starka. Men
de skulle icke gifva vinst vid försäljning,
ty de skulle icke kunna täfla med fabrikerna
i prisbillighet.
I de båda skånska länen tillverkar man
emellertid i de flesta landtbrukares hem icke
allenast enkla husbehofsväfnader, utan äfven
vacker linnedräll, möbeltyg, gardiner, täcken,
mattor m. m., ofta utmärkt smakfulla och
utförda med de gamla, långsamma arbets-
arter, som man betecknar med »skånsk konst-
väfnad».
Man kan invända, att det vore mera ekono-
miskt att sälja dessa dyrbara väfnader och
själf nöja sig med enklare fabriksvaror. Men
dessa väfnader äro så starka, att de blifva
billiga i längden genom sin hållbarhet. Och
dessutom skulle de flesta af dessa husmödrar,
som icke af nöden drifvas att arbeta till för-
säljning, alldeles icke hafva samma intresse
att spara tid för och ägna sitt omsorgsfulla
arbete åt något dylikt slöjdalster, som icke
ämnades att försköna det egna hemmet. En
motståndare till dylikt kvinnligt prydnadsar-
bete har för åtskilliga år sedan i en uppsats
i »Verdandi» uttalat den åsikten, att sådan
verksamhet vore olämplig för en landtbru-
kares hustru. Hon behöfde all sin tid för
hemmets vård i öfrigt och borde ägna lediga
stunder att se till kreaturen o. d. Att man
i detta fall kan »det ena göra och dock det
andra icke låta» skulle genom mångfaldiga
exempel endast från Skåne kunna bevisas.
Så kan nämnas ett hem, där en egendom på
100 tunland åker skötes af husbonden till-
samman med en son och fyra drängar och
alla kvinnliga sysslor, äfven mjölkningen af
omkring trettio kor, utföras af husmodren
och trenne vuxna döttrar. Någon tjänstflicka
har på många år ej hållits i detta hem. Icke
allenast kläder och enklare bomulls- och linne-
väfnader hinna dessa flickor väfva och delvis
sy, utan de hafva äfven tillverkat allt hvad
i huset finnes af möbeltyg, gardiner, täcken
och mattor samt dessutom den vackraste
duktygsdräll, prisbelönad vid utställningen
i Stockholm 1897. Trots en sådan arbets-
flit har man i detta hem tid och intresse
för andra angelägenheter än de ekonomiska.
Alla barnen hafva besökt folkhögskolan. Yid
offentliga föreläsningar och fester i traktens
klubbar och föreningar hafva de alltid tid
att vara med, fastän naturligtvis icke alla
på en gång. Många dylika hem skulle man
kunna skildra. — Om också en mindre del
af de hundra-tusentals familjer, som äga och
bruka Sveriges jord, utveckla en dylik flit
och verksamhet, så kan man dock beräkna
en stor ekonomisk vinst för hela landet genom
denna kvinnornas flit i hemslöjd.
Hvad den betyder i en arbetarefamilj,
belyses förträffligt genom en af Lorénska
stiftelsens senaste skrifter*, i hvilken
Gustaf af Geijerstam jämför arbetarnas
ställning vid fyra svenska grufvor. Skild-
ringen af förhållandena vid en af dessa,
Dannemora, visar att författaren där funnit
en tilltalande trefnad i arbetarens hem och
ett stigande välstånd, som med de jäm-
förelsevis låga lönerna oaktadt all nykterhet
och sparsamhet, som där råda, icke kunna
förklaras på annat sätt än genom kvinnor-
nas verksamhet. Det må tillåtas mig att
här anföra detta vackra vittnesbörd om be-
tydelsen äf kvinnlig flit, icke minst på hem-
slöjdens område.
»Hustrun i Dannemora är nämligen icke
blott den, som sköter sitt hus, håller man
* N:r 14, år 1897,
och barn hela och rena, lagar och under-
håller sina och familjens kläder, kokar maten
m. fl. af de sysslor, hvilka i allmänhet äro
den arbetande kvinnans sysselsättning. Hon
är dessutom kunnig i att väfva, spinna och
sy. Och hennes kunskap däri är af den
solida art, att hon i regeln förser familjen
med kläder. Denna kunskap är som be-
kant, utom hvad rör nödtorftig kunnighet
i sömnad, på väg att dö ut, och hvar och
en som känner landsorten vet, att det nu-
mera är en sällsynthet att höra väfstolen
gå i stugan. I städerna tror jag nästan,
man kan säga, att dylikt aldrig förekommer.
I den grad har arbetarklassens kvinna skiljt
sig från hvad fordom var i bruk. Men här
har denna sed bibehållit sig, och följden
däraf är den, att hustrun här ger ett till-
skott till familjens uppehälle, som är af
både direkt och indirekt art. Detta utan
att vara borta från hemmet.
Härigenom når hon naturligtvis ett dub-
belt resultat, och hennes förmåga af arbets-
kraft, omtanke och så att säga allestädes
närvaro måste väcka rättvis förvåning. Man
tänke sig, hvad det vill säga att utan hjälp
sköta ett hushåll. Det är ej nog med att
vårda barnen och koka mat. Dessutom
skola kon och grisen skötas, matvaror och
andra förnödenheter skola hämtas, ofta
kanske långväga ifrån, och hon skall sköta
familjens tvätt. Det är möjligt, att jag
icke sagt för mycket. Till allt detta kom-
mer då, att hon finner tid att både väfva
och sy kläder åt sig själf och barnen, ofta
äfven åt mannen. Det passar sig möjligen
icke att vara lyrisk uppe i en nykter af-
handling. Men jag känner dock lust att
skrifva dessa rader som en hyllning åt en
flock af kvinnor, hvilka synas förmå mer
än andra. Ty visst är, att välståndet
i Dannemora arbetarehem får till stor del
skrifvas på räkningen af kvinnornas arbet-
samhet, plikttrohet, outtröttliga omtanke och
goda förstånd. I detta fall öfverensstäm-
mer hvad man får se på det nogaste med
hvad man får höra, och ingen annan för-
klaring är heller med de här förekommande
genomsnittslönerna möjlig. »
(Forts.)
4*............
.Nu gick det an.
et var en ståtlig och vacker kvinna,
den nya boklådsfröken, som kommit
— man visste knappt hvarifrån — och slagit
sig ner i residensstaden. Men bra oför-
ståndigt att öppna boklåda här, där det
redan fanns ett par, tre stycken förut, i
synnerhet af en person, som efter hvad man
visste att berätta, inte hade den ringaste
affärsvana. Hur det skulle gå, det var då
icke svårt att förutsäga. Läget var inte
heller det bästa, utan ganska ur vägen.
Hå, hvad folk ändå kunde vara opraktiska
och korttänkta!
Det sades, att fadern varit någon högre
ämbetsman och att dottern nu offrat sina
enda fattiga slantar på det här företaget.
Så där resonerades om fröken Sundh vid
kafferepen och spelpartien, och då apote-
karn spefullt frågade äldste bokhandlarn på
platsen, om han ej fraktade den nya kon-
kurrenten, höjde denne endast medlidsamt
på axlarna.
Under tiden arbetade föremålet för allt
detta skvaller, alla dessa olycksprofetior, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
