Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 15 april 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 IDUN 1898
Q
>
H
«
Cö
s s =
. »:
a3
5.» =
»f
sa. ®
«23
O: ®
r? £
>•
p- g
2.
» «
Kt
p
4 ^
tf:
PC ta
<n> o
c#- 4
" ot-
0
4
fel "
O
’S: **
., W
1
to P*
Pi* g
g 80
“ o:
g
ute tillsammans. Kort och godt: vi voro
vänner och’ jag gick ofta in i deras butik
vid Regeringsgatan.
»Då jag en kväll efter kontorstidens slut
kom in i affären — hvem ser jag, om
icke Thérèse ? Hon hade kommit dit som
biträde. Hon såg mig icke genast. Det
var nämligen dagarna före jul och fullt
med folk i butiken. Jag, som endast ville
hämta unge Dellvik, nickade åt honom och
väntade på, att han sknlle blifva ledig.
»Nu fick hon ögonen på mig. Hennes
bleka ansikte blef plötsligt blodrödt och
den nyss så snabba och säkra expeditionen
började lämna rum för anmärkningar. Hon
fumlade med fingrarna, gaf förvirrade och
orediga svar och fick snubbor af principalen.
»Då vi lämnade butiken, sade min vän;
— »Farsgubben var arg i kväll, men jag
vet inte, hvad som helt hastigt kom åt
fröken Berggren. Det är annars det bästa
biträde, vi någonsin haft ! »
»Från den dagen träffade jag henne ofta
och jag skämtade och pratade med henne
många gånger. Det var samma Thérèse
som i dansskolan, blyg, ful, men med de
mildaste, snällaste ögon. Hennes haltande
märktes numera nästan icke alls ; det hade
hon tydligen arbetat bort.
»Så kommo Dellvik och jag in i olika
umgängeskretsar och vi träffades mera
sällan., Jag hälsade på Thérèse några gån-
ger, då jag gick förbi på gatan och såg
henne i fönstret. Hon blef alltid lika röd.
Det var, som om hennes blod legat och
väntat på mig för att som en enda stark
våg stiga upp i ansiktet. Jag tyckte, att
det var lustigt, och det smickrade min egen-
kärlek. Jag förstod nog, att jag gjort ett
visst intryck på henne, men, fullständigt
oberörd som jag själf var, reflekterade jag
icke mycket däröfver. Det smickrade min
fåfänga — det var allt.
»Det var först, då jag själf blifvit kär,
som jag förstod, hur allvarligt det var.
Men jag bar mig också oförlåtligt tanklöst
åt mot den stackars flickan.
»Det var den dagen, då min fästmö och
jag skulle ut och köpa förlofningsringar.
Utan att tänka därpå, af gammal vana,
föreslog jag, att vi skulle gå till Dellvik
och det var först, då vi glada och strå-
lande trädde in genom dörren, som jag
insåg min obetänksamhet. Men jag visste
ju icke heller någonting med säkerhet •—
förr än då. Det kom som ett åskslag.
Den stackars flickan kunde icke behärska
sig.
»Thérèse var ensam i butiken. Vid vårt
inträde reste hon sig upp bakom disken
med sitt vanliga tjänstvilliga småleende.
Men då hon kände igen mig, blef hon stå-
ende som en staty, hvit som den, orörlig
som den. Hon hade tydligen genast för-
stått situationen.
»Hvad mig beträffar kände jag mig som
en piskad hund. Jag hade helst velat taga
min fästmö i handen och utan förklaring
springa på dörren. Jag kände, hur blodet
rusade till mitt ansikte, och jag stod där
stammande, förvirrad, skamsen som en
brottsling, tagen på bar gärning.
»Men min lilla fästmö, som icke begrep
någonting, knuffade mig sakta i sidan och
sade: — »Nå, Anton då!» Hon tog mitt
beteende såsom idel blyghet — naturligtvis!
»Lyckligtvis svimmade också Thérèse.
Hon släppte sitt tag i disken och sjönk
utan ett ljud till golfvet. Jag måste springa
efter vatten, det blef uppståndelse, ett af
biträdena kom ut från det inre rummet,
vi buro den afsvimmade dit in, och det
hela erhöll en fullt naturlig förklaring.
Fröken Berggren var klen och hade öfver-
ansträngt sig.
»Efter den betan gick jag icke på flere
år till Dellvik; jag gick till och med icke
förbi på gatan. Det var, som om jag be-
gått något brott där och jag undvek platsen,
där det ägt rum.
»Det dröjde många år, innan jag återsåg
Thérèse. Jag visste, att hon lämnat Dellvik
och förestod en mindre guldsmedsaffär, och
af tidningarna såg jag, att hon slutligen
gift sig med innehafvaren däraf, som för-
modligen var en förståndig karl och lärt
sig att sätta värde på sitt biträde.
»Under de sista åren har jag hälsat på
henne flere gånger ute på gatan, någon
gång på teatern eller på en restaurant.
Hon har blifvit fet och ser frisk och be-
låten ut. Men för hvarje gång, hon ser
mig, rodnar hon, gamla människan, som
en ung flicka ! »
–––––––-*–––––––-’
Innehållsförteckning :
Elisabeth Wachlmeister, född von Platen; afL. S. (Med
porträtt.) — Visa; af Ernst Högman. — Om kvinnlig hem-
slöjd; några tankar om dess värde och befrämjande af
Hedvig Holmström — Nu gick det an; af Steffen. — Våra
läsarinnors särskilda uppmärksamhet. — »Mödrar emel-
lan». III: Kärlek och björkris; af lida. IV: Små plantor;
af E. — Skaldernas kvinnor; små studier afEmil Linders.
XI: Verner von Heidenstam. — En kopp kaffe; af Arco.
— Ur notisboken. — Teater och musik. — Thérèse; [skiss
för Idun af Thore Blanche. — Tidsfördrif
Springaregåta.
ve kom hvälf på slag rät
att va för vi ra på ver för
ta lag bätt ma scm ta själf det
att slag att att för bät de hvälf
he värld i en det va oss tre
dock värld rät en ju bi man bland
ta oss man bäs slag ej blir vi
I
ta j för är för mer ser
B-g.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
TIDSFÖRDRIF
"fryifr«vyfkP’Vk.
Logogryf.
Jag kommer som en gammal vän,
Hvart år uppå en »titt»;
Välkommen eller ej — lik’ godt!
Man blir mig dock ej kvitt.
I pälsverk klädd ibland jag gör
Mitt intåg, men också
Med krans af sippor i mitt bår
På lösta böljor blå.
Jag nyckfull är, så säger man —
Det är mitt lynnes drag —
Ty jag kan gråta, jag kan le,
Och det på samma dag.
Men bättre det än mnlen gå,
Som mången har för sed;
Ja, ibland egna syskons rad
Väl sâ’na finnas med.
Min kappsäck den är ganska lätt,
Men låt oss se ändå,
Om ej diverse smått och godt
Därur vi kunna få.
Hvem stod vid dammens brädd och
såg
Sin bild uti dess vatten?
Hvad pojken fick, när uti fejd
Han låg med ilskna katten;
Att för sin smärta uttryck få
En lindring var att göra då.
Hvad stryker iskall öfver hed
I mörka vinternatten?
För sångare ett välkändt namn,
Ett minne blott numera.
Benämning på kinesisk stad,
Ja, som jag tror, på flera.
Hvad reser sig mot molnen opp?
En, som har både rot och topp.
Ett mått på jord och lera.
En börsterm. Hvad är tvänne skor?
En skyddad plats för rågen.
Ett namn mest hördt i Österland,
Men äfven här hos oss ibland.
Ett skydd mot vreda vågen.
Hvad brukar den som brådtom har?
Ett tillbehör till bågen.
Ett ord för den som stolt ser ut.
En sydländsk nyckelharpa.
Ett sätt att skärpa dålig syn.
Af hvad finns många uti byn,
Och därtill ganska skarpa.
Nu är vår kappsäck säkert tömd,
Ne.j, persisk stad vi finna gömd
Uti ett hörn därinne.
Se’n slå vi locket till med fart
Och känna oss — det är ju klart —
Rätt glada i vårt sinne.
Sibylla.
Aritmogryf.
1 1 2 1 3 1 2 1 4
3 1 5 1 2 1 6 j 1
7 1 2 8 1 9 |10
6 |10 11 5 1 4
12 13114i 2 |15j 5 11
16 14 7 1 117| 17 1
18 15 19| 7 1 9 |10 5
16 1 13|14| 2 |20 1
F14 2 |18|17| 1 20 11
|18[ 8 11 5 1 2 |21| 8 22 10 201 6
|7 1 2 10 111171 5 1 7 18 15 1 |H
I7 2 10|20 20 1 2 23
13l
2 23[11|18|20|19 18
17 24|11| 9 |10|21 1
18 21J 2 19 25 21 1
11» 21 10|17|17|10[20 6 5 i
Alla orden beteckna postanstal-
ter inom Sverige, och äro de rätt
lösta, bilda bokstäfverna i den lod-
räta mellersta radens rutor, lästa
uppifrån och ned, en konungs val-
språk. , Gr. B.
Geografisk paragramgåta.
Om nedanstående ord utbytas mot
andra af närsläktad eller motsatt
betydelse, så erhållas fjorton nya
ord, hvilkas begynnelsebokstäfver
bilda namnet på en europeisk stad.
1) handel, gran, strand,
2) äfven, ni,
3) ost, kilo,
4) turk, pass,
5) få, urna, kaffe, byggnad,
6) pil, gråter,
7) begagnad, täppa,
8) emedan, strid, sträf,
9) ut, tar, hustru, haf,
10) nedan, palats,
11) men, sten,
12) kula, tidig,
13) flod, ämbar, skratta, köping,
14) klister, dryck.
Moster Lisa.
Lösningar.
Logogryfen: Påskägg: skägg, spå, skåp,
påg, påsk, gås, å, ås, såg, så, päk, på,
äga, gå.
Ifyllningsgåtan: Gömdt är icke glömdt:
1) Georg, 2) löfte, 3) Gimle, 4) glada, 5)
idiot, 6) måbär, 7) Rörås, 8) sirap, 9) Ce-
res, 10) skare, 11) Greta, 12) grogg, 13) ny-
mil, 14) julöl, 15) Pamir, 16) edikt, 17)
topas.
Inkapslade namn: Sego, Annatn, Min,
Minsk, Uadi, Ösel, Selle, Longford, Oman,
Var, Athen, Pera, Östersund, Bar, Aral,
Arvika, Stade, Deal, Öje, Eno, Rom, Rade,
Ostero le, Exeier, Tessin, Persien, Nérac,
Kent, Varna, Kars,’ Oste, Grekl-nd, Dean,
Annan, Tübingen, Vik, Sedan, Vardö, Åre,
Danmark, Duero, Andra, Jämtland, Sa-
markand.
Vokalförändringsgåtan : resa, risa, Bosa,
rysa, rusa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
