Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 22 april 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
1898
IDUN
”Mödrar emellan.”
V.
om ett litet preludium till min enkla uppsats
beder jag hr redaktören intaga nedanstående
lilla bref till fru Petterkvist med anledning af
ett ord i hennes sista skrifvelse.
Kära, snälla fru Petterkvist!
Barnkammarluft sade ni. Hvad menar ni där-
med? Oaktadt jag har tre små pysar att sköta
och ställa med i barnkammaren, har jag aldrig
känt annan barnkammarluft än den poesi och
ljufva doft af oskuld och renhet, som alltid med-
följer de små. Skulle vi mödrar genom våra
små uppsatser kunna uppfylla vår kära Idun
med något af den doften, då hafva vi verkligen
nått ett vackert mål. Kära, lilla fru Petterkvist,
det är ju om en kommande generation af Iduns
läsare och läsarinnor vi orda, därför må fru Pet-
terkvist ej misstycka vår talträngdhet, utan i stäl-
let gifva oss ett eller annat godt råd i ämnet.
Var isynnerhet ^ej rädd för vår Iduns »lugn och
framtida välbestånd» ; ty blir detta meningsutbyte
oss mödrar emellan en hjälp att bättre fostra
våra barn till kropp och själ, så skola de ju i
en framtid kunna bidraga med mycket bättre
alster till vår kära tidning än deras mödrar och
mormödrar. Då är ju mycket vunnet äfven i
Iduns intresse.
Till sist, _ kära fru Petterkvist, ber jag eder
kriticera mina åtgöranden i fråga om barnens
skötsel och vård; skulle jag i ett eller annat
vinna edert bifall, blefve det mig till stor för-
nöjelse.
Se häri ett bevis på mitt stora förtroende till
edert omdöme.
Lilla mor.
Tre små pysar, sade jag, den äldste om fyra
år och den yngste om åtta månader — se där
den lilla flock, som dagligen omgifver mig och
ställer så stora anspråk på sin mammas kärlek,
tålamod och omtanke, men som i utbyte ger så
mycket af det älskliga, som barnasinnet alltid
sprider kring sig. Tillbringa en hel dag med
oss, var med vid morgontoaletten, måltiderna
och lekstunderna, och se, hur omständigheterna
lämpats i en liten tjänstemannafamilj.
Ser du, min barnkammare är ljus och stor,
ett af de bästa rummen; möblerna mycket enkla
— trästolar och halfrunda bord vid fönstren,
gulmålade träsängar — i mitt tycke lämpligare,
d. v. s. varmare än järnsängar — med tagel-
dynor, ett par trälådor i ena hörnet för bygg-
pinnar och andra leksaker samt två enkla byråar,
är det ej nog fint för ett par rustibussar, som
hafva oinskränkt makt öfver alla saker? Kanske
tror du att denna makt förstör ordningssinnet,
jag tror det ej, ty de få allt hjälpa till att ställa
i ordning efter sig, och du skulle se dem, när
de få lof att titta in i förmaket; då få de lära
sig, att det endast är i barnkammaren, som sto-
lar och bord kunna tjäna till järnvägståg, ång-
båtar, hästar o. d.
Dagen börjas tidigt i barnkammaren; redan
kl. sex à half sju hör man kvitter från de små
sängarna. Lat oss börja med den minsta, som
ännu ligger i vagnen. Blif ej förskräckt, när
jag tager, af filten och du får se, att han är lin-
dad; så gammalmodigt! tänker du. Ja, väl, men
det är den tredje jag nu praktiserar med och
har funnit att det gamla bepröfvade lindnings-
sättet är det bästa. I tre månader har jag lin-
dat mina gossar både till natt- och dagtoalett
— efter denna tid endast till nätterna. Mycket
mer skulle jag nog hafva att säga angående
klädedräkten, såväl den minstes som de störres,
men som jag i den frågan tyckes följa samma
principer som »Mirran», skulle mitt ordande
därom endast blifva ett upprepande af hennes
meddelande. Hufvudgrundsatsen är dock : största
enkelhet, hvilken dock ej utesluter prvdlighet.
Se nu på min lille: är han ej rar i sin röda
stickade klädning och rena haklapp? Ve mig,
om jag skulle vara orsak till att hans sinne vän-
des till flärd och fåfänga genom att sätta på
honom bjäfs och grannlåt!
_Nu till frukosten: hafregrynsgröt och uppkokt
mjölk, omväxlande med ölsoppa, älsklingsrätten;
litet längre fram på förmiddagen en kopp kokt
mjölk, färgad med — törs jag säga det — litet
kaffe, femton droppar i bokstaflig mening. Jag
tror mig i den saken hafva de flesta emot mig,
men har funnit, att cliokoladen gör de små ma-
garna så tröga. Inga mellanmål; skulle det nå-
gon gång behöfvas, lyder ordern: »en bit hårdt
bröd ! »
Så börja älsklingslekarna — spårvagn och lo
komotiv — hvilka aldrig mista nyhetens behag.
Mamma och lillepys se på för att hjälpa tillrätta,
när något kommer i olag; kanske t. o. m. rätt-
visa måste skipas eller, ännu värre, olydnad eller
osanning bestraffas. Då måste riset fram för
min störste, som blir så vek och smeksam efter
en risbastu ; men den mellersta beröfvar jag fri-
heten för en stund, d. v. s. jag stänger in ho-
nom i en garderob, ty han har visat sig så ore-
sonligt styf efter aga med riset. Mången ogillar
helt säkert detta sista medel, men jag törs kom-
ma fram med det, därför att -jag har en så stor
auktoritet bakom min rygg: den store barna-
vännen Topelius. Han omtalar och gillar denna
metod från sitt eget barndomshem. Dessa me-
del i svårare fall, eljes beväpnar jag mig med
tålamod och söker genom samtal förmå de små
att inse, bekänna och bedja om förlåtelse för
sin förseelse. »Fredskyssen» åt mamma och bror,
och så är allt godt igen.
Intet får hindra vår dagliga promenad, knap-
past vädret; och så hafva vi redan hunnit till
middagstiden kl. half fyra. Vill du vara med
vid bordet; jag vågar inbjuda dig, ty bordsskick
är en af vara regler utan undantag liksom böf-
lighet mot tjänarna. Sund, kraftig, enkel föda
hax’ jag att bjuda mina barn, och —— gärna föl-
jande sedex’na från barndomshemmet — intet får
»ratas».
Nu är jag rädd, att detta redan blifvit för långt,
därför måste jag göra ett litet språng och ber
dig titta in till oss kl. sju, den Ordinarie lägg-
tiden. De tva äldsta klädas i sina långa natt-
skjortor och en liten ylletröja utanpå samt läg-
gas och somna utan vidare. Men så kommer
den minste, mot hvilken jag varit ganska oför-
ståndig. Han har tagit sig vanan att både vyss-
jas och sjungas till sömns. Jag varnar dig att
införa en sådan sed i ditt hus, ty den är både
ti’öttande och tidspillande. Följ »Mirrans» grund-
sats i det fallet..
Ja, nu sofva de alla så sött, sedan de först
befallt sig i Guds hand ; och nu återstår för mig
af dagen en hvilans och vederkvickelsens stund,
under hvilken jag får hämta krafter till den
kommande dagens arbete och omsorger.
lill slut ett tack till »Mirran» för allt det goda
och sunda hon hade att meddela oss i fxågan ;
mycket däraf skall jag tillägna mig.
Lilla mor.
P. S. Skulle någon vilja gifva beskrifning på
en lämplig nattdräkt för barn från 1—2 år?
D. S.
VI.
Ack, Herre Gud, ett lindebarn, hvad ljutiig skatt
att äga!
Men, snälla fruar, hör nu mig, hur ungen ni ska
pläga !
Först klädes han helt mjukt och lätt
I skjorta, blöja, mantel nätt
Och liten lapp på baken
— En tröja hör till saken —.
Se’n måste »skatten» ju ha mat
— Han äter ej på silfverfat —,
Serveras af fru mamma,
När liilen vill anamma.
En flaska gör ej honom rädd,
Om mjölken blott är väl utspädd
(Famöst med hafrevatten
— Och socker med, för katten!).
Vid nio mâna’r börjar han
Ur sked att äta — jo, minsann!
Vid tolf blir han bäd rund och lång (!),
Om på menu’n står »klar buljong»
Och färska ägg med smör och bröd
— Den ungen lider ingen nöd.
Han traskar nu i byxor, kolt
Och gör sin mamma riktigt stolt
Med sina fina seder
— Högst sällan »våt», jag beder! —
Och lians moral? Den bildas lätt:
När han fått skrika väl sig mätt,
Han blir så spak och mjuk som vax
Och lyder mammas vilja strax.
Att sanning tala, lyda fort,
Inlär ert barn, förr’n det blir stort.
Att bocka, niga kommer se’n
Och hålla näsan riktigt ren.
Bent hålls ock hela barnet bäst,
Om det i tvättyg klädes mest.
Blårandig kolt för liten sven
Är treflig nog på hvardagen.
Till söndag ståtar han kanske
I klädning hvit — lull, lull! Se, se!
Men gör ej ungen fåfäng, mor!
Det går, tyvärr, förrän du tror.
För möbler och för nerverna
Så är ej hårda kängor bra.
I. lappskor låt små fötter gå,
De trippa då så tyst på tå.
Att tvätta, laga, sticka, sy
Åt sina barn ger hufvudbi’y,
Men allt är rama intet bara
Mot att på deras frågor svara:
»Men, snälla mamma, hvar bor Gud?»
»Kan änglar flyga dit med bud?»
»Och säg nu, säg, hvar mamma tror,
Att storken hitta lille bror?»
Och frågorna bli fler och fler.
De rägna, störta, hvirfla ner.
Vill till minnsann, om mamma har
Snart mera svar på lager kvar.
I våra tider kvinnor få
Ju litet bildning utanpå.
Men svara barn! En lärd magister
Kan finna, att hans kunskap brister.
En hufvudsak är den likväl,
Att barnets både kropp och själ
Få växa starka, fria till,
Så fråga, barn, allt livad ni vill!
Om eld och luft och jord och haf,
Om död och lif, om himmel, graf!
För tidigt ingen börjar gå,
Som skall ett högi’e lifsmål nå.
Brita.
VII.
En person frågade en gång en blomstervän:
»Hvad skall jag göra för att mina blommor skola
trifvas?» — svaret blef: »Se på dem ofta». Där-
med menade han, att om hon ofta såg på sina
älskade blommor, skulle hon snart lära sig för-
stå, hvad som fattades dem och hvad hon hade
att göra. — Så ock med våra barn! En moder
måste umgås förtroligt med sitt barn, hon skall
lära det bedja, till henne skall barnet gå med
sina små bekymmer och få råd därför, och hon
skall lära det tala sanning; detta senare är en
mycket viktig sak, likaså att modern såväl som
fadern är bestämd och ej af svaghet för barnet
låter det få sin vilja fram.
Nu har jag sagt det viktigaste för att icke
tala om »barnkammarluften», men Iduns redak-
tion så väl som jag vet nog, att om vintern vä-
drar man ett rum utmärkt, om man eldar och
öppnar fönster samtidigt, och om sommaren kan
man . väl släppa in så mycket luft man vill ha.
Föröfrigt om man håller barnet snyggt, badar
det dagligen, låter det byta linne dagligen och
ej låter våta, begagnade kläder ligga eller hänga
kvar i barnkammaren, så behöfver ej luften där
vara förfärlig. En omtänksam moder ser nog
efter att där blir »luftadt» i barnkammaren och
barnen få då vara i annat rum. Kanske en oer-
faren moder, som skall föda upp sitt barn med
flaska, ej tänker på att hon måste hafva två
sådana för att den ena alltid skall vara ren.
Jag rengör min flaska i soda och vatten — slang,
rör och napp måste hållas noga rena — man
kan köpa små borstar särskildt för det ända-
målet, och då allt blifvit väl sköljdt, lägges det
i ett kärl fylldt med friskt vatten. Hvar gång
det späda barnet slutat äta, bör man tvätta det
i munnen, detta tillgår på så vis att man lin-
dar litet renad bomull om lillfingret, doppar den
i borsyrelösning och lätt och varligt stryker öf-
yer barnets tunga och läppar. Nej, nu måste
jag sluta — som varm vän af de små kunde
jag skrifvit mycket mer, men det får bli en
annan gång.
Från första stund ditt barn kom till i världen
En ring af kärlek kring din skatt du drog,
Men på den mödosamma jordefärden
Är ej ens detta för din älskling nog —
Hvad du därnäst skall ge vill här jag säga
Och, såsom Idun vill det, säga kort,
Fast detta ämne nogsamt kunde locka
I På mången afväg »våra mödrar» bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
