Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 6 maj 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
an
d
p
u
lver,
två
slag,
T
an
d
p
asta,
T
a
n
d
tin
k
tu
r
IDUN
H
9 g
’A 5
p S*
5
•S g
p 3
% ©
p,
S’ £2
8:*
ffO
V o
p, y
(D ^
3?
p S
œ 3
£ ®
$ 3
Pi Ë
M P*
lä
m
144
Men nu ryckte han till, mötte häpen pa-
storns blick och utbrast:
»Min skuld! Är karlen tokig? Det måtte
vara något misstag!»
»Så trodde jag också. Jag bad Bergdahl
förklara sig närmare. Men han ångrade
sig redan, att han sagt ett ord för myc-
ket, och drog sig obevekligt tillbaka inom
sitt skal, och medan jag satt där och ifrigt
gjorde mig till er försvarare och sade, att
jag kände er som en god och rättänkande
människa, som aldrig med vett och vilja
skulle kunna vålla någons olycka, nickade
han bara då och då, med allt mera ogenom-
tränglig min och sade, att jag hade alldeles
rätt, ni var en hedersman, den bästa män-
niska i världen, men för det kunde ni myc-
ket väl vara orsaken till den vändning hans
lif tagit. . . och för öfrigt skulle vi inte tala
om det ämnet, aldrig, aldrig mer, och om
jag ville vara barmhärtig, skulle jag gå och
lämna honom i fred. Jag satt kvar en
stund och undrade, om inte detta var den
tillfällighet jag väntat på. Men då han
kände, att jag betraktade honom, såg han
upp med en så djupt olycklig och hjälp-
löst bedjande blick, att jag nästan mot min
vilja reste mig och lämnade honom allena.»
»Och det var allt?» inföll konsuln. »Så-
ledes bara på ett löst ord af en så föga
vederhäftig person som en fånge, en tjuf
och bedragare, går ni i timtal och dömer mig
hårdt i ert siDne och får sådana tankar
om mig, att ni till och med har svårt att
räcka mig er hand? I sanning, herr pastor..»
»Det var ju bara en instinktlik skygghet
jag kände för er, och det bör ni väl kunna
förstå, så upprörd som jag var efter mitt
samtal med Bergdahl så nyss förut. . . och
så den skärande kontrasten i all den hyll-
ning man ägnade er ... »
»Hör på, herr pastor, på heder och sam-
vete skall jag nu säga er allt, ni förstår,
allt hvad jag någonsin haft gemensamt
med denne Bergdahl. Ju mera ni talat
om honom, desto tydligare kommer jag ihåg
honom, mest från skoltiden, ty då var han
min plågoande. Yi följdes åt genom Here
klasser, ända tills han slutade skolan, af
brist på medel, tror jag. Han hade för
mig fattat en sådan där måttlös och svär-
misk vänskap och beundran, som är så van-
lig vid femton-, sextonårsåldern i synnerhet
hos inbundna karaktärer, innesittare, pojkar
utan ruter i sig. Den yttrade sig i en
stillsam efterhängsenhet och framför allt i
en obehaglig vana att finna allt hvad jag
sade eller gjorde gudomligt. I pur okritisk
beundran tillägnade han sig, kanske omed-
vetet, mina talesätt, mina tycken, mina
vanor och ovanor och gjorde sig till ett
åtlöje för alla klasskamraterna. »Hjälms
apa» kallade de honom, och det var, som
om han njutit af att höra det öknamnet.
Då vänskapen inte är besvarad — och det
var den inte härvidlag, därtill voro vi all-
deles för olika, ty han var en mes och jag
en vildbasare — finns det ingenting så
plågsamt för en pojke som att ständigt ha
en sådan där tillbedjare omkring sig. Och
det var mig en riktig lättnad, dår han slu-
tade skolan och kom på kontor. Det dröjde
för resten inte länge, förr än han kom i
dåligt rykte här i staden för sitt lefnadssätt,
ingen af oss kamrater umgicks med honom,
och sedan han suttit ett par månader på
1898
häkte för något snedsprång — han hade visst
tullat principalens penninglåda för att kunna
betala sina spelskulder —- försvann han
alldeles ur sikte. Där har ni hela vår be-
kantskap, och hur han kan säga, att jag
vållat hans lifs olycka, det förstår inte jag.»
»Jag förstod det inte heller —- i går.»
»Det låter på er ton, som om ni ville
tillägga: men i dag gör jag det,» sade kon-
suln småleende.
»Ja, det var verkligen min mening.»
Konsuln såg upp med en min, som om
han icke trodde sina öron, kastade sedan
bort cigaretten och sade i kort, kall, nästan
befallande ton:
»Förklara er.»
»Jag har varit hos Bergdahl i dag igen.
Jag hade ingen ro, förr än jag åtminstone
fick göra ett försök att återknyta samtalet
från i går. Genast, då jag kom in i cellen,
såg jag, att han hade väntat på mig. Och
jag hann knappast hälsa på honom, förr
än han ifrigt frågade mig, om jag hade va-
rit med på festen i går.
(Forts.)
–––- *–––-
Innehållsförteckning :
Johanna Alm ; en åttioårig trotjänarinna, af II. D. (Med
porträtt.) — Kransen på frti Lenngrens graf; af Harald
Jacobson. — Min nattvardslärare ; af G. — Om kvinnlig
hemslöjd; några tankar om dess värde och befrämjande;
af Hedvig Holmström. (Forts, och slut.) — Moder Musik;
af Tyra Floderus — Valborgsmässa; af Toini Topelius. —
Kvinnoöden och kvinnobilder, för Idun af Birger Schöld-
ström: Två kusiner. — »Mödrar emellan». XIII—XV. —
Ur notisboken. – Teater och musik. — Sandkorn; skiss
för Idun af Ernst Lundquist. (Forts.) — Tidsfördrif.
–-*
2 pp
! tidsfördrif:f
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Uti det land där högmod går
Och draksådd ut bland folket sår
Och kallar skörden »ärefölelse» —
Pär finns mitt första såsom stad
Med stor och liflig rörelse;
Fabriker stora ligga där i rad.
Rätt ofta är en moders arm
Mitt andra, då hon vid sin barm
Sitt sjuka, lilla barn i ömhet bär.
Mitt andra ock på hafvets djup
Mång’ sjöman fått vid svekfullt skär,
Då stormen hvälfde om hans fyllda
slup.
Mitt hela uti skogens famn
Dig ofta synts en fridfull hamn,
Där under furors sus och fågelsång
Ditt trötta sinne glömma fått
Allt lifvets buller, bing och bång
Och skaparns godhet bättre du för-
stått.
Adota.
Amfikop.
Ett värn i heta striden
Mitt första fordom var. —
En prydnad nu för tiden
I fästlig sal man har.
Mitt andra brukar vara
En ovälkommen gäst.
De medellösas skara
Den fruktar allra mest.
Härnäst mitt tredje följer, —
Du gissar nog dess namn —
Hvad hafvet oftast döljer
Uti sin mörka famn.
Ett fluidum mitt fjärde,
Som högt i ropet står
Och äger nog sitt värde,
Fast mången det försmår.
Och nu till sist bland orden, —
Förlåt jag gjort besvär —
Hvad Skandien i norden
Till hälften endast är.
Moster Lisa.
Namngåta.
1 v och sätt en af dessa bokstäfver
i hvarje med + eller x markerad
ruta, så att åtta kvinnonamn bil-
das — ett å hvarje rad — och så
att bokstäfverna i x raden lästa
uppifrån och ned bilda ett mans-
namn. —e-
Anagram.
De uteslutna, endast med prickar
antydda orden, bestå alla af samma
4 bokstäfver hvilka ordnas på olika
vis.
En liten episod från Östergötland.
Syster .... och jag tjäna alltid
tillsammans — alltid hos .... —
och vi .... sysslorna oss emellan.
I går skulle.................i köket och
jag .... kon på bete, men så när
vi kommo dit där vägarne .... sig,
.... det .... kokräket i väg till
skogs och jag måste ropa åt . . . .
att hjälpa mig. Tant Barbara.
Rebus.
iii gar
F
1 3 t
Fix.
Ordgåta.
An, tor, at, d, ta, sa, b, nä, t, på,
n, är, bor, k, en, åt, det, r, or, a, r.
Stafvelserna, rätt ordnade bilda
ett ordspråk. Sally.
Siffergåta.
Nedanstående siffror torde för-
vandlas till tio ord hvars begyn-
nelsebokstäfver bilda namnet på en
berömd fransk skald samt slutbok-
stäfverna namnet på en mycket
känd författare till ungdomslittera-
tur. Siffrorna äro :
19, 1, 13, 8, 11, 9 = krydda,
8, 16, 1, 2, 5,1, 18 = person i
en af Schillers dramer,
3, 8, 15, 10, 5, 11 = geometrisk
figur,
17, 18, 15, 5 = karlnamn,
14, 15, 11, 5, 1, 13, 16 = stad i
Frankrike,
15, 5, 3, 8, 4, 8, 19 = hvad en
konvalescent bör akta sig för att få,
7, 5, 13, 15, 8, 5,17,17, 5 = frun-
timmersnamn,
18, 11, 16, 17, 5, 15 = ett slag
af ytterplagg,
6, 11, 14, 12, 12, 5, 13 = norsk
flod,
14, 2, 14, 5 = instrument.
Fanny.
Lösningar.
Logogryfen : I-Iufvudordet : Valborgsmess-
eld. Småorden: sol, vall, mo, Dal, Wales,
Elsass, vers, Bo, moder, led, ledare, Elsa,
Beda, Edla, Eva, Selma, Valborg, Lea,
Bosa, Ella, Dora, Elma, Adele, Olga, ros,
vallmo, reseda, remsa, messa, Ems, Elbe,
Weser, Oder, Aller, mage, Rom, Reval,
Molde, Tver, Leeds, mossa, galler. Brage,
dosa, vagel, slag, broms, bord, blomvas,
Veber, Moses, glas, mosse, eld ocb ved,
vesslor, lador, bod, varg, lo, mal, lass,
boll, gam, groda, allmoge, bro, blod, rem,
Amor. svalor, bloss, vals, blad, Wega, De-
bora, vad el. arm, va$s, berg, svalg, Om-
berg, Mora, Lessebo, alm, sagor, smed,
eldare, lom och seglare eller segel, loge,
Bore, Sergel, storm, tarm, Delsbo, skalle,
Kalle, Olle, Evald, Osvald, Lasse, Lars,
Leo m. fl.
Logogryfens geografiska namn: Ribe, Dan-
mark,„ Gräsö, Småland, Rennes, Danskön,
Uri, Ange, Iller, Anam, Ems, Moss, Eda,
Seret, Indus, Oran, Germanien, Onega,
Juda, Widdin, Norge, Oder, Milano, Ber-
gen, Söderhamn, Emmån, Amur, Sko,Råne,
Malta, Celle, Elba, Sala, Alloer,Lena, Malmö,
Man, Wara, Sur, Skara, Abo, Arno, Kap,
Mur, Kent, Warna, Genf, Tarne, Wismar,
Timor, Gent, Kaskö, Pisa, Jura, Halle,
Tarifa, Loka, Rumänien, Åland, Riga, ^a-
ron, Paris, Po, Hull, Ossa, Roxen, Arvika,
Stade, Karelen, Ungern, Rur, Assens, Rom,
Walla, Strömma, Gila, Odense, Slite, Ma-
rengo, Omsk, Ahus, Winga, Kina, Erivan,
Sedan, Asien, Skutari, Utah, Inn, Kanaan,
Landsend, Emden, Tana, Gefle, Strand,
Glan, Dekan, Idde, Ur, Java, Warberg,
Arendal,0Unden, Peru, Dvina, Genua, Lund,
Ingarö, Amål, Orsa, Aral, Orenburg, Ska-
gern, Aden, Somme, Wasa, Mären, Darien,
l^ättvik, Kana, Tt ent, Skansen, Para, Fårö,
Are.
Ifyllningsgåtan: Zacharius Topelius: 1)
zebra, 2) kanna, 3) Lucca, 4) Gotha, 5)
Berta, 6) stare, 7) krita, 8) Paris, 9) sabel,
10) stork, 11) rhomb, 12) kappa, 13) kaffe,
14) mjölk, 15) sfinx, 16) nunna, 17) skepp.
Palindromen• krok-kork.
Namngåtan: Hilding.
Väggohyra, Mal och Bakterier utrotas af Aktiebolaget Desinfection
i rum, fartyg o. bostäder, allt på stället — utan bortförande af möbler.
Rikstel. 34. — Kontor: Il A. Vestra Trädgårdsg. Il A.— Allm.Tel. 7494.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
