Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 19. 13 maj 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 ID U N 1898
flyttade föräldrarne öfver till Sverige, där
de först bosatte sig i Göteborg och seder-
mera inköpte Torreby egendom i Bohuslän.
Efter familjefaderns frånfälle år 1860 bo-
satte sig änkefru Jobson i Uddevalla, där
hennes äldsta dotter gifte sig. Modern,
fröken Margaret Jobson och hennes yngre
syskon vistades sedermera ett par år i det
gamla fosterlandet, i Skottland och England,
hvarifrån familjen återvände på hösten 1864.
Tvänne år senare ingick den då tjugu-
åriga fröken Jobson förlofning med dåva-
rande vice häradshöfdingen Per Johan Brå-
kenhielm. Äktenskapet afslöts den 2 juni
1869. Under de första åren af detsamma
bodde den unga familjen i Jönköping, se-
dermera skedde flyttning till Stockholm, där
häradshöfding Bråkenhielm först tjänstgjor-
de som revisionssekreterare och därefter —
år 1876 — utnämndes till underståthållare.
År 1895 utbyttes underståthållarsätet mot
landshöfdingstolen i Upsala län ; flyttningen
från hufvudstaden till Upsala skedde i sep-
tember samma år.
Det lyckliga äktenskapet har välsignats
med trenne barn, två söner och en dotter.
Den äldste sonen, Karl Richard, är e. o. no-
tarie i Svea hofrätt; den yngre, Per Arthur,
som ägnat sig åt ingeniörsyrket, afled för
ett par år sedan i Worcester i Amerika.
Dottern, Gertrude, vistas i hemmet.
*
Sophie Nordenfalk,
född Piper.
Grefvinnan Nordenfalk, född Piper, är
maka till landshöfdingen i Hallands län
Carl Olof Christian Nordenfalk och föddes
den 6 september 1856 på den ännu lef-
vande faderns, grefve Charles Emil Pipers
egendom Löfstad i Östergötland — det gam-
la, familjerna Lilja och Fersen förr tillhöri-
ga stamgodset. Där erhöll hon ock sin upp-
fostran och som dess fullbordan företog hon
— efter moderns, grefvinnan Sophie Piper,
född Piper, år 1873 timade död — i sin
faders sällskap under tvänne år längre ut-
ländska resor.
År 1880 ingick grefvinnan Nordenfalk
äktenskap med sin nuvarande make, hvil-
ken då var expeditionschef. Sedan 1883,
då han utnämndes till landshöfding, har
familjen varit bosatt i Halmstad.
*
Charlotte Wersäll,
född Lewenhaupt.
Idun har redan en gång tidigare haft nö-
jet för sin läsekrets presentera bilden af
fru Charlotte Wersäll. Det var i serien: »Våra
ministerfruar», där hon som maka till då-
varande chefen för finansdepartementet pryd-
de sin gifna plats. Sedan dess har emel-
lertid landshöfdingresidenset i Falun haft
glädjen återbörda sin omtyckta värdinna.
Fru Charlotte Wersäll, född Lewenhaupt,
föddes den 12 maj 1858 å Geddeholms
Sådant äktenskapet är, sådan är familjen;
sådan familjen är, sådant samhället.
A. de Gasparin.
^tq visor
af Albert Eriksson.
fideikommiss i Västmanland af löjtnanten vid
lifregementets dragonkår grefve C. G. Le-
wenhaupt och hans maka friherrinnan Char-
lotte Elisabeth von Essen. Vorden änka,
flyttade modern med sina döttrar år 1875
till egendomen Karlsberg invid Västerås, och
i Västerås domkyrka försiggick den 2 april
1879 vigselakten emellan fröken Charlotte
Lewenhaupt och dåvarande löjtnanten vid
k. Svea artilleriregemente, sedermera lands-
höfdingen och statsrådet C. R. Wersäll.
När maken år 1893 utnämnts till lands-
höfding i Kopparbergs län, flyttade famil-
jen till Falun. Under landshöfdingens se-
dan följande ledamotskap af konungens råd
tillbragtes några år i hufvudstaden, men
sedan han nu återgått till landshöfdinge-
stolen i bemälda län, har Falun åter blif-
vit herrskapet Wersälls hemvist sedan hös:
ten 1897.
Under den tid fru Wersäll vistats i Da-
larnes bygd, har hon som god maka och
moder samt duglig och verksam husmoder
vunnit odelad aktning, och genom sitt vän-
liga och vinnande sätt allas tillgifvenhet.
Verksam i de fruntimmersföreningar, i hvil-
kas styrelse hon invalts, har hon äfven ge-
nom sitt nobla, okonstlade och tilldragande
väsen och sin musikaliska begåfning ingju-
tit ett angenämt samlif och behaglig ton i
sällskapskretsarne.
Elisabeth Wachtmeister,
född von Essen.
Respekterande grefvinnan Wachtmeisters
bestämdt uttalade önskan, att ingen mera
fullständig teckning af hennes lif måtte här
förekomma, inskränka vi oss till ett kort
omnämnande af fakta.
Härstammande från grefliga ätten von
Essen och dotter till öfverhofstallmästaren
grefve von Essen och hans maka, Ida Mary
von Rehausen, föddes Elisabeth von Essen
1845 och framlefde sin barndoms och tidi-
ga ungdoms soliga dagar i den s. k. »Es-
senska villan» i Helsingborg i kretsen af en
glad syskonflock, själf den gladaste inom
denna. Längre fram flyttade hon med för-
äldrarne till den ståtliga fideikommissegendo-
men Vik i Upland, där fadern lät uppföra
det monumentala slott, som för kommande
tider vittnar om hvad svenskt konstsinne i
förening med en rik skattkammare kunnat
åstadkomma.
År 1867 ingick Elisabeth von Essen gifter-
mål med, sedermera landshöfdingen i Ble-
kinge län, grefve Gotthard Wachtmeister af
Johanneshus. De unga makarne redde sig
först ett hem på den storartade egendomen
Rögle i närheten af Öresund och äro nu bo-
satta i Karlskrona, där landshöfdingens
maka så väl genom sin börd som ännu
mer genom sina personliga egenskaper på
ett lysande sätt häfdar sin plats inom sam-
hället.
En törnrosvisa.
f^ÊÊian mn^ra^ lörnkrönt
hp?» och tyngd mot jorden,
och i hans öra
jag skrattat orden:
»Nej, hur mitt öde
må skifta kosor —
åt foten tornet,
åt pannan rosor!»
Jag hört hans stämma
så sorgsen soara:
»Ack, rosor vissna,
men törnen vara.»
En visa utanför,
I spel och kärlek
år hufoudstycket
att våga årligt
och vinna mycket.
Se, hur min kärlek
har vändts i plåga
af mycket vilja,
men intet våga.
Det är en stjärna.
Det år en stjärna, som jag hafva vill,
som redan jag har haft den hundra gånger,
att bikta för och bedja till,
när jag år sjuk af fruktan och af ånger.
Det är en stjärna, som jag ålska vill
i fjärran obeflåckad skönhets skärhet,
som jag vill drömma om och längta till,
når allt blir fult och ßäckadt i min närhet.
Det är en stjärna, som jag skådar till,
når sorg och natt och nöd omkring mig tjockna.
Det år en stjärna, som jag skåda vill,
når andra slocknat och jag själf skall slockna.
–––––*–––––
Förlofvade.
K
on var aderton år samt hade ett par
glada ögon att fägna sina medmän-
niskor med. Allt liksom lättades upp, då
hon visade sig, och det tyckte man om i
den lilla stad, där hon hörde hemma. Hen-
nes far intog där en ganska framstående
ställning, och därigenom var hon känd af
alla och afhållen af många, hvilket ej all-
tid hör samman. Hon hade vuxit upp i
god jordmån, blifvit flärdlös, smärt och
stark och var nu att likna vid björkarna
i hagen på fadrens utgård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0150.html
