Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 13 maj 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo2
vid hans port, stannade jag och såg inåt
gården men han syntes inte till. Om jag
skulle gå upp till honom, bara ett par mi-
nuter? Nej, han brukade ju inte tycka om
att jag kom, han var alltid så upptagen
af annat. Jag fortsatte min väg och vek
af in på Storgatan. Knappast hade jag
vändt om hörnet, förr än jag såg honom
komma emot mig på samma trottoar, klädd
i sin studentmössa och svängande med käp-
pen, som han brukade. Mitt hjärta stod
alldeles stilla, och jag vet inte, hur jag fick
kraft att gå emot honom. Men då han
bara var ett par alnar ifrån mig, stannade
han och vände sig åt sidan för att se på
fotografierna i boklådsfönstret. .. eller för
att slippa se mig?! Jag gick förbi honom,
och då jag vände mig om, hade han fort-
satt sin väg med raska steg, och snart var
han försvunnen om hörnet. Jag hörde mig
.själf gapskratta, och sedan minns jag ingen-
ting .. . jag kom aldrig till min blifvande
principal, jag dref omkring i en skogsdunge
utanför staden, tills det blef mörkt, och då
gick jag in i staden, stod en stund på järn-
bron och funderade på att hoppa i ån, men
ändrade tankar och gick till vackra Minas
kafé i stället, och där träffade jag alla mina
gamla supbröder, och de kände igen mig,
de voro till och med nog vänliga att bära
hem mig döddrucken framåt morgonsidan
och lägga mig på min mors förstutrappa.
Och sedan bar det utför med mig. Kanske
det kunde ha varit någon hjälp för mig,
om Gustaf Hjälm hade känt igen mig den
där gången. Men det var väl mitt öde,
att sandkornet skulle rasa. .. och dra så
många andra med sig . . ., dra med sig tro
I DU N
och hopp och kraft till det goda och viljan
att hålla mig uppe. Många gånger nu ef-
teråt har jag tänkt, att det kanske inte var
afsiktligt han handlade, som han gjorde.
Det kan ju hända, att han verkligen inte
såg mig ... eller också var det kanske tank-
löshet, han kom inte att tänka på, att jag
just i det ögonblicket behöfde ett vänligt
ord, åtminstone en nick, en hälsning ... ett
halmstrå att gripa fatt i, om jag inte skulle
gå till botten. Nå, det är detsamma med
det, jag gick till botten, och jag anklagar
ingen annan än mig själf. Jag hade ju
ingen rätt att begära något af någon.»
»Ja, så där ungefär talade Bergdahl, me-
dan jag satt hos honom i cellen i förmid-
dags, och jag afbröt honom inte, ty jag
förstod, att det gjorde honom godt att få
tala ut, och när jag gick, bad han mig
komma snart tillbaka. Det har han aldrig
gjort förr, och jag visste nu, att hans stund
är kommen och att jag skall vinna honom. »
Konsuln satt tyst en lång stund, försjun-
ken i tankar. Till sist såg han upp och
sade:
»Tack för historien. Den är lärorik. Jag
skall gå hem till mig och tänka närmare
på den.»
Han reste sig.
»Det vill jag bara säga er, herr pastor,
att det inte i mitt minne finns ett aldrig
så litet spår kvar efter det där mötet på
Storgatan, som Bergdahl talade om. Jag
kan alltså inte säga, om jag verkligen såg
honom eller inte. Men sådan jag minnes
mig själf från den tiden — nästan öfver-
modigt och trotsigt fri från alla fördomar,
därtill med ungdomens vanliga benägenhet
1898
att spela en ädel roll — tror jag nog, att
jag inte skulle ha stannat och sett in i
boklådsfönstret, om jag sett honom. Vill
ni, nästa gång ni går till honom, hälsa
honom från mig? Ja, ni kan ju fråga honom,
om det gör honom någon glädje, att jag
kommer upp och hälsar på honom någon
dag för att språka om gamla tider.»
»Tack, det skall jag göra.»
»Farväl nu, pastor, och tack ... ja, jag
räcker er handen af gammal vana, men ni
vill kanske inte ta den?»
Konsulns godmodiga leende fick en nyans
af rörelse, då den unge prästen till svar
fattade bägge hans händer och tryckte dem
med en värme, som var vältaligare än ord.
Några dagar därefter fick pastor Linde-
man följande lilla biljett med stadsposten:
»Kom upp till mig någon kväll, då ni
är ledig. Jag vill gärna tala med er om
er gamla plan, det där hemmet för frigifna
fångar. Kanske kan jag ändå i det fallet
undantagsvis gå ifrån mina lokalpatriotiska
idéer. För öfrigt, här är ju inte fråga om
välgörenhet, endast om att betala en gam-
mal skuld. Välkommen till er vän
Gustaf Hjälm.»
–––- ❖–––-
Innehållsförteckning :
Yåra landshöfdingsfruar. VIII. (Med porträtt af Mar-
garet Bråkenhielm, Sophie Nordenfalk, Charlotte Wersäll
och Elisabeth Wachtmeister.) — Tre visor, af Albert Erik-
son. — Förlofvade ; af Dagmar B — m. — Skaldernas kvin-
nor ; små studier för Idun af Emil Linders. XII : Oscar
Levertin. —- »Mödrar emellan». XVI—XIX. — Violeroch
snö ; skiss för ldun af P. S. — Vårbref till Idun från
Paris; af Anna. — Från Iduns läsekrets. — Ur notisbo-
ken. — Teater och musik. – Sandkorn; skiss för Idun
af Ernst Lundquist. (Forts, och slut.) — Tidsfördrif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
TIDSFÖRDRIF
riiüyggg.P’v.ygry
Logogryf,
Jag är ett lyckligt hopp, ett fagert
minne ;
Mitt vara, det är ljuft för själ och
sinne;
Och jag kan hållas hvar som helst
i världen,
Är då en ljuflig rastpunkt under
färden
Igenom lifvet, rikt på sol och sorg,
För dem som bo i koja som i borg.
När månen lyser med sitt hvita ljus,
I trånsjukt skimmer från vår fa-
ders hus,
Då kan jag vara för en lycklig stund
Och hägrar för dig se’n i nattens
blund.
En blick i bön, två varma läppars
fråga
Ha tändt ibland min korta lefnads-
låga.
Ibland ett skrifvet ord, en min, en
nick
Ha vållat att en stund jag vara fick1;
Jag är ej till för en — blir då omöj-
lig,
För tvänne lagom, för en tredje
löjlig.
Jag kanske bör förtälja att ibland,
Man midt i rama prosan ock mig
fann,
Beror på aftal eller på tillfälle,
Och samma prägel bär jag på hvart
ställe.
Än stilla brusande, än framåt ru-
sande.
I dörren mötande. En tygeln skö-
tande.
I grytan fräsande. En titel snä-
sande.
En rummet delande. Ett sällan fe-
lande.
Vid mats serverande. För »desser-
terande».
En armen skylande. Ett sumpigt
kylande.
Den alltid glömmande. Vid glasets
tömmande
Den lillas slaskande. I hafvet pla-
skande.
Hvad du sågs tagande till tjurens
jagande.
Mot himlen sväfvande. Hvad lider
bäfvande
Du för ditt felande? En vågen de-
lande.
Vid vägar korsande din oro stil-
lande.
Lugn och funderande, yr och gras-
serande.
Ett åren mätande. En sig förgä-
tande
För andras lidande. I vattnet ilande.
I vänkrets lifvande. På tungan rif-
vande.
I rymden blånande. Jag själf en
fånande.
Amalia.
Dubbel-palindrom.
Ibland pojkar är mitt första (rätt
fram)
Största skälmen, och så god som
sju.
Käns igen på sitt mitt andra (rätt-
fram)
Kallar alla, rätt och slätt, för — du.
Han, om någon, är ett odygdsmön-
ster,
Allt han granskar med sin argus-
blick,
Råkar han få se ett lämpligt fönster,
Skjuter han till måls på det som
•— prick,
Han med gårdens hönor brukar
kriga,
Bada katten i en vattenså —
Mycket annat ofog att förtiga,
Som vår »odygdspåse» hittar på.
Att han sedan är mitt första (bak-
fram),
Såsom »lärdomsfrö» i skolan går
Och tillika är mitt andra (bakfram),
Kanske nu till sist jag nämna får.
Moster Lisa.
Kors-aritmogryf.
1 1 2 3
2 4 5 2
3 6 7 8
7 8 13 7 3 9 10 3 11
12 6 10 8 10 22 7 6 13
20 3 3 2 5 11 21 6 14
7 e 7 15
8 2 8 7
9 7 1 i
10 16 14 21
11 1 18 21
12 15 7 6
13 14 6 7
14 16 8 10
15 1 2 5
1) rryn, 2) verktyg, 3) djur, 4) stad,
5) gammal fästning, 6) tre fisksor-
ter, 7) snodt, 8) namn, 9) spelkort,
10) grufva, 11) vattensamling, 12)
namn, 13) räkneord, 14) namn, 15)
verktyg.
Äro orden rätt funna, bilda bok-
stäfverna i midtersta vertikala ra-
den namnet på en stor statsman.
—e.
Cirkelgåta,
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 = järn-
vägsstation,
1, 2, 3 = mansnamn,
2, 3 = är alltid i vägen,
1, 2, 3, 4 = utan hvilken ingen
byggnad finnes,
1, 2, 3, 4, 5 = sagoväsen,
4, 5 = importartikel,
6, 7, 8 = finns vid hvarje gata,
8, 9, 1, 2 = finns i hvarje bref,
9, 1, 2, 3 = det minsta tänkbara.
S. E.
Lösningar.
Charaden : Moss-bädd.
Amflkopen : Sköld, köld, köl, öl, ö.
Siffergätan: Victor Hugo—Jules Veine:
Familj, Isabeau, cirkel, Ture, Orleans, re-
cidiv, Henriette, ulster, Glommen, oboe.
Namngåtan: Bernhard: Ebba, Agnes,
Sigrid, Anna, Hanna, Maria, Karin, Vendla.
Anagrammet : Edla, adel, dela, Edla, elda,
leda, dela, lade, leda, Adel (förkortning
af Adolf).
Ordgåtan: »När katten är borta dansa
råttorna på bordet.»
Rebusen: Funderingar öfver en förtret.
5-
Bland nu befintliga Cacaosorter il 8 11 TMAMC ChC Cä-uldraedalJ
intages säkert förnämsta platsen af fl U å~ S IflMlfO vnvHU vid 1 897 års Konst- och industriutställning
i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
