Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 19. 13 maj 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 151
180 kr. till fröken Ragnhild Vestergreu för ut-
bildning till lärarinna i huslig ekonomi för folk-
skola (Värmlands läns stipendium).
Handarbetets vanner. Föreningenmed detta
namn hade häromdagen årsmöte under fru E.
Ankarsvärds ordförandeskap. Af de vid mötet
föredragna års- och revisionsberättelserna inhäm-
tades, att föreningens betalande ledamöter under
år 1897 uppgått till 733. Arbetslöner och afiö-
ningar ha under året utgått med 58,127 kr. eller
10,000 kr. mera än 1895, beroende därpå att man
de båda senaste åren arbetat för 1897 års utställ-
ning. Syskolan, som fortgått under fröken Agda
Beckmans ledning, har under året haft 97 elever,
3 frielever inberäknade. Väfskolan, som fort-
farande stått under fröken Anne Margret Hamil-
tons ledning, har under året haft 64 elever, 3
frielever inberäknade. Afdelningen för gobelin-
lagning, som äfven förestås af fröken Hamilton,
har under året hufvudsakligen arbetat på en
serie tapeter, tillhörande grefve Fredrik Bonde.
Föreningen har 1897 liksom föregående år anord-
nat en handarbetskurs för lärarinnor under led-
ning af fröknarna Gisberg och Beckman.
Med 1897 års ingång började föreningens kraf-
ter till största delen att tagas i anspråk för årets
utställning. I årsberättelsen redogöres utförligt
för föreningens deltagande i denna utställning.
Föreningens behållning den 1 januari 1897 ut-
gjorde 71,852 kr. och minskades under året med
4,988 kr. Minskningen beror, hufvudsakligast
på kostnaderna för utställningen.
Omsättningen i föreningens rörelse har under
räkenskapsåret uppgått till 99,633 kr. Decharge,
beviljades styrelsen, som, enligt revisorernas ytt-
rande, med nit och omtanke arbetat för förenin-
gens framgång. De styrelseledamöter, som voro
i tur att afgå, omvaldes med acklamation, äfven-
som styrelsesuppleanterna och revisorerna. So-
phie Adlersparres pris tilldelades fröken Anne-
Margret Hamilton.
3:
Våra lärarinnors sommarferier. Tillfälle
till sommarinackordering är, som af annons i
dagens nummer framgår, i Stockholms Internatio-
nella Lärarinnehem, Kungsgatan 26, beredt för
lärarinnor och med dem likställda.
*
direktör Ranft eröfrats från Svenska teatern i
Helsingfors, gjorde sistlidne måndag som Mar-
guerite Gautier i Dumas’ »Kameliadamen» sin
debut inför hufvudstadspubliken.
Med ett ovanligt tilltalande yttre förenar frö-
ken Holmlund en utrycksfull mimik, en behag-
lig organ och en betydande scenvana. En ide-
albild af den olyckliga, lidande kvinnan gaf hon
oss emellertid ingalunda. I de två första ak-
terna rätt och slätt »en smekande snärta» utan
allt djupare intresse, utvecklade hon i de där-
på följande bravurscenerna en erkännansvärd
grad af lidelsefull styrka och värme. Men af
nobless och melankoli, af flärdlöshet och själfull
ömhet fanns blott föga i hennes, hvad pjesens
sista hälft beträffar, skiftande och intressanta
spel.
Bland de öfriga uppträdande utmärkte sig i
synnerhet herr de Wahl genom sina samvets-
granna och energiska, om ock ej fullständigt
lyckade bemödanden att fylla Armands mycket
fordrande roll och herr Byström genom sin sym-
patiska framställning af den ömsinte spelaren-
vivören Gastonde Rieux.
Uppsättningen var präktig och bifallet från
den fullsatta salongen stormande.
–––- *–––-
“Familjemeddelanden“.
Under rubriken »Familjemeddélandem ha vi
anslagit en bestämd plats på andra sidan i vår an-
nonsbilaga för s k. legala annonser och för demfast-
ställt ett pris, som rätt mycket understiger vårt
annars beräknade annonspris, eller för födelse-,
förlofnings- och vigselannons kr. 1: 50
samt för dödsannons inom ram kr. 5: —
ett pris som måste betraktas som synnerligen mode-
rat, då hänsyn tages till vår upplagas ovanliga
storlek och den jämna och utbredda spridning till-
kännagifvandet därigenom erhåller.
1Redaktionen af Idun.
❖
medmänniskor skada, säg jag upp och
märkte, att han skrattade tyst för sig själf
och skakade på hufvudet.
»Hvad skrattar ni åt?» frågade jag häf-
tigt.
Min skarpa ton förvånade honom, han
såg på mig ett ögonblick, och så kom det
ändtligen :
»Jag skrattar åt människornas visdom.
De tro, att man inte kan göra skada på
annat sätt än genom att bryta mot tio Guds
bud och Sveriges rikes lag, paragraf den
eller den. De veta inte, att man kan synda
bara genom ett ord, som man inte säger,
en min, som man inte behärskar . . . och
då de se ett jordras, som anställt elände
och förödelse, veta de inte, att det kan
vara ett enda litet sandkorn, som är upp-
hof till hela olyckan. Gustaf Hjälms fot
har en gång kommit att rubba ett sand-
korn — och därför sitter jag här.»
Det blef tyst. Jag höll andan och vän-
tade. Och efter en liten stund fortfor han,
som om han talat för sig själf:
»A, jag minns den dagen, som om det
varit i går. Jag hade kommit ut ur fän-
gelset kvällen förut, och ingen af stadsborna
hade ännu sett mig. Jag hade tillbragt
natten hos min stackars gamla mor, som
hade gråtit af glädje öfver att se mig igen,
och hon hade talat så uppmuntrande och
tröstande till mig och målat ut framtiden
för mig i så ljusa färger. Hon hade talat
vid en handlande, som hon kände, att jag
skulle få plats hos honom, och om jag
skötte mig bra, skulle människorna nog
snart glömma, hvad jag felat, och låta mig
ostörd arbeta mig upp igen, ingen skulle
ha hjärta att visa mig förakt, jag var ju
bara en vilseförd gosse, knappt tjugu år.
Jag lofvade henne att göra mitt bästa.
’Helst skulle jag dock ha velat lämna sta-
den och försöka bryta mig en ny bana på
en helt annan trakt, där ingen kände mig,
ty jag var medveten om min svaghet. . .
nu behöfde jag att man kelade med mig,
fängelset hade bara gjort mig sjuk till sin-
net och retlig och trotsig, och om jag läste
hårdhet och förakt i människornas blickar
nu, då jag kom ut bland dem igen med
brännmärket på min panna, skulle jag ge-
nast förlora all tillit till mig själf. Jag
hade lofvat min mor att söka upp hennes
vän köpmannen följande dag vid tolftiden,
och jag stod en lång stund i vår portgång
och spejade utåt gatan, innan jag vågade
mig ut. Jag tyckte alltid, att det var för
mycket folk, det starka solskenet plågade
mig, jag önskade att det åtminstone hade
varit mulet. Så tog jag ändtligen mod till
mig och gick ut på gatan. Jag smög mig
intill husväggarna, som om jag varit ute
för att begå något bofstreck, och jag vågade
knappt se upp. I början gick det bra, jag
mötte ingen som jag kände. Uppmuntrad
af framgången, vek jag in på en folkrikare
gata ... just den gata, där gamle rådman
Hjälms hus låg. Då flög en tanke igenom
mig. . . tänk, om Gustaf kom ut ur sin
port, just som jag gick förbi den! Hvad
skulle han säga till mig, månntro? Jag
kände såväl hans goda hjärta och hans
finkänslighet, säkert skulle han ha något
vänligt och tröstande att säga mig, och det
skulle ge mig kraft att gå min svåra väg
framåt med upprätt hufvud, åh, nu läng-
tade jag, att han skulle komma ut, jag
saktade ofrivilligt stegen för att ge honom
tid att komma, och då jag var framme
Fröken Hulda Lutidins slöjdkurs för ut-
bildande af handarbetslärarinnor afslöts för vår-
terminen sistlidna fredag i Klara skola. I kursen
hafva deltagit 37 elever, däribland lärarinnan
Aino Lagus frän Viborg, som på sin hemstads
bekostnad genomgått kursen. Nästa kurs börjar,
enligt annons i dagens tidning, den 6 nästkom-
mande september.
–––––-*–––––-
TEATER fflOOffi1 AVUS 1K.
mta
Musikaliska akademien firade i lördags middag
sin högtidsdag i närvaro af konungen, prins
Carl med gemål och prins Eugen, äfvensom kron-
prinsen, hvilken för första gången fungerade så-
som preses och i några inledande ord till konun-
gen frambar akademiens tacksamhet för dennes
fortfarande intresse och bevågenhet.
Därefter uppläste sekreteraren årsberättelsen".
Slutligen utfördes under hr Nordqvists anfö-
rande symfoni af Berwald, aria ur Euryanthe
(grefvinnan Taube) samt »Vårfantasi» af Gade.
Söndagens mâtiné å Dramatiska teatern var
ganska talrikt besökt, och de välbekanta gamla
plockprogramsparadnumren: »Surrogat» och »I
telefon» hälsades med lifligt bifall. Äfvenså »be-
klappades» naturligtvis fru Hovings danska visor
och fru Möllers romanssång med intensiv för-
tjusning. Fru Dorschs framställning af sömn-
gångarscenen i »Machbeth» präglades af kraftig
och fin uppfattning och kom en att önska att
snart någon gång få se den klassiska tragedien
i dess helhet med fru Dorsch i lady Machbeths
roll.
Vasateatern. Föken Vahlborg Holmlund, den
unga svenska skådespelerska, hvars porträtt och
biografi vi i fjor meddelade och som nyligen af
Sandkorn
Utkast för Idun af Ernst Landquist.
(Forts, och slut.)
å jag svarade ja, kom han med en hel
mängd frågor, och alla gällde de er ; han
ville veta, om ni hållit tal, hvad ni sagt, om
ni sett glad ut öfver hyllningen, om er hustru
och edra barn varit med på festen, och midt
upp i alla dessa frågor, som jagknappast hann
besvara, tillstod han helt oförberedt, att
han bara sofvit ett par timmar om natten,
han hade legat och tänkt på er och alla
minnen från skoltiden, glada och sorgliga...
yttranden som ni fällt, puts som ni haft
för er. .. och han hade längtat efter mig i
dag för att få höra mig tala om er. Jag
förstod, att Bergdahls stund hade slagit.
Stelkrampen i hans inre började ändtligen
lösa sig. Men jag beslöt att gå diploma-
tiskt till väga och inte alltför tydligt visa,
att jag var intresserad af att få honom att
lossa på tungbandet. För att bekvämast
svara på hans frågor tog jag fram tidnin-
gen för i morse, som jag med flit fört med
mig, och började läsa upp hela den långa
redogörelsen för festen i går. Han satt på
britsen och hörde på med spänd uppmärk-
samhet. Då jag kom till den passage i
landshöfdingens tal, där han yttrade, att
man i hela raden af edra offentliga och
enskilda handlingar, så vidt de kommit till
allmänhetens kännedom, aldrig kunnat upp-
leta en enda, som vållat någon af edra
Väggohyra, Mal och Bakterier i rum, fartyg o. bostäder, allt på stället — utan bortförande af möbler.
Rikstel. 34. — Kontor: Il A. VestraTrädgårdsg. Il A.— Allm.Tel. 7494.
utrotas af Aktiebolaget Désinfection
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0155.html
