Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 27 maj 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Snabbt bade dessa tankar ilat genom min
hjärna, hastigt fattade jag ett beslut.
»Lars,» sade jag, »jag skall läsa er mors
bref för er, och sedan skola vi tillsammans
skrifva ett svar till henne.»
Lars och hans sällskap blefvo, som ju
var att vänta, ytterligt förbluffade öfver detta
förslag, men jag var fast besluten att drif-
va det igenom. Min energi hade vaknat,
jag kände mig riktigt som förmyndare för
denne stackars svenska gosse, som rastlös
dref kring hafven. Härdad för hans invänd-
ningar, brydde jag mig ej därom, och när
han till slut hittade på att säga, att han
ingenting hade att skrifva om, gjorde jag
ett försök att skämta och svarade, att han
ju kunde börja med att tala om, att han
lefde, redan det var ju en stor nyhet efter
hans sexton års långa tystnad.
Jag hade glädjen märka, att mina ord
föllo i god jord hos kamraterna, som leende
ströko sina skäggiga hakor, och när Lars
rådvill ref sig turvis bakom öronen och
vädjande såg från den ene till den andre,
gåfvo de företaget ett godt handtag genom
att mumla, att man icke borde göra the
gentlewoman ledsen med ett afslag.
Största svårigheten., var naturligtvis att
finna på, hvart vi skulle taga vägen, ty,
som Lars riktigt sade, möjligen kan man
läsa bref på gatan, men svårligen går det
att skrifva dem där.
Vi sågo oss omkring på de omkring
liggande husen och läste öfver dörrarna
»Stjärnan», »Kronan», »Hoppet», »Lyckan»,
o. s. v., idel sjömanskrogar, där den ena
figuren underligare än den andra flitigt slank
in och ut. Hur uppfylld af nit jag än var
IDUN
för mitt företags lyckliga utgång, på ett
sådant ställe, det kände jag, skulle jag al-
drig våga sätta min fot, och till mina vän-
ners heder vill jag säga, att det heller al-
drig ett ögonblick tycktes falla dem in att
föreslå det. Mitt mod började redan sjunka
vid tanken på att så kanske nödgas kom-
ma af mig i portgången, när den närmast
mig stående af de främmande sjöbussårne
med ett vänskapligt grin pekade på de två
klaraste rutorna, som funnos i kvarteret, och
på hvilka bjärtblå band slingrade sig med
gyllene inskrift: »Alla äro välkomna till
nykterhetssällskapet Blå Bandets lokaler.»
Dessa, stiftade af ett filanstropiskt sällskap
i London, som särskildt ömmar för sjömän-
nens bästa, återfinnas vid många af sta-
dens hamnar, för att genast vid sjömännens
ankomst erbjuda en god tillflyktsort, och
hafva ej utan framgång upptagit konkurren-
sen med den mängd usla nästen, där de
förut nästan i regel hamnade.
Vi beslöto genast antaga sällskapets vän-
liga inbjudan, och sedan Lars sändt en
pojke ombord på det fartyg, han lämnat,
för att efter noggranna instruktioner hämta
ett knyte, hvari han förvarade sitt bref,
samt förespeglat pojken, att i händelse han
var snabb i seglatsen, kunde han med säker-
het påräkna sin förmögenhets förökande
med en blank skilling, men i motsatt fall en
så pass grundlig kölhalning, att han icke
skulle känna igen sig själf på åtta dagar,
satte vår lilla karavan sig i väg i riktning
mot Blå Bandet. Främst gingo Lars och
jag, och allt under det vi avancerade framåt,
pågick emellan oss en tyst och märklig
strid, i det han artigt arbetade på att hålla
1898
sig ett halft steg bakom mig, hvilket jag
med all makt sträfvade att förhindra, rädd
att han skulle ångra sig och, ett ögonblick
lämnad ur ögonsikte, försvinna ifrån mig.
Efter kom vårt arriergarde, två och två i
ledet, och för oss öppnades väg genom den
brokiga samling af man- och kvinnfolk, som
en hamnplats i London uppvisar.
Efter många slingringar och stamningar
lyckades Lars göra begripligt, att det var
hans hjärtas ifriga åstundan att bjuda hela
vårt sällskap på kaffe, och jag hade natur-
ligtvis intet skäl i världen att invända här-
emot, ty hur litet jag än kände sjöman-
nens lif, förstod jag dock, att när en sådan
med nyss lyftad aflöning brännande i fickan
önskar tillväxla sig ett nöje eller en njut-
ning därför, kan han göra det på oändligt
mycket sämre sätt än äfven genom det mest,
spatiösa kafferep. Arriergardet, som blyg-
samt gjort min af att ämna stanna i salens
utkant, vinkades alltså fram och nalkades
med klarnande anleten.
(Forts.)
––––––––-
Innehållsförteckning :
Ebba Boström ; at Ann Margret Holmgren, /. Tersmeden.
(Med porträtt). — Pingst; poem af Hélène Malmquist. —
Konfirmationen oeli ungdomen; af Eva Wigström (Ave).
(Forts, o slut.) — Snorres rimkrönikor. Y. — Ett hems
möblering ; för Idun af E. G Folcker. III. — Hvardagsro,m-
met. — En protest och en förklaring. — Ur notisboken.
— Teater o. musik. — Ett landsmansmöte; skiss för Idun
af H. (Forts.) — Tidsfördrif.
–––- *–––-
TIDSFÖRDRIF:
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Det bor en fru i Sveriges rike,
Som i vishet knappt har sin like,
Visst Mimers brunn hon i botten
tömt
Och Iduns prisnämnd ej henne
glömt.
Vi andra fråga i fåvitskhet:
Hur blir man mager? Hur blir man
fet?
Kan man bli lycklig med äkta man.
Om man är född lite’ förr än han?
Säg hvilken färg är den mest mo-
derna?
Kan utan grädde sitt smör man
kärna?
. Nämn hvilken färg klär brunetten
bäst?
Och kan man baka förutan jäst?
Ja, hur naiv än vår fråga är,
Den visa frun gör sig dock besvär
Att svara klart och bestämdt på
allt:
Hur man skall måla, hur göra palt,
För kokkonst, sömnad, litteraturen,
För edit hon är såsom klippt och
»skuren».
Om hennes namn du nu veta vill,
Kan nedanstående hjälpa till.
Men gåtorna bli dock icke många,
Ty »vackra visor ä’ aldrig långa».
Hvad gör tuppen i morgonstunden?
Ett vackert träd i den gröna lun-
den.
Hvad gjorde Sara med skeptiskt
mod.
Då hon på lur bakom dörren stod?
Hvad i uppfostran man ej bör
spara.
Ord, som med »rättvisa» man kan
para.
Ett kungligt lustslott. Ett lyst-
ringsord
I telefonen uppå ditt bord.
. . . ma.
Bokstafsförändringsgåta.
I min ursprunglighet är jag män-
niskor och djur kärt; förlänger jag
mig med en vokal,, omsluter jag
mången gång skönhet, gör jag det
med en annan, är jag ett socken-
namn, eller åter med en annan, ett
adligt namn. Sätter jag en vokal
till höger och en till vänster om
mig, är jag ett musikinstrument, och
bjuder jag två, den ena efter den
andra, artigt platsen på min vänstra
sida, är jag ena gången en stad el-
ler en jordinnehafvare och den an-
dra en individ med vida vyer, figur-
ligt taladt. Låter jag åter konso-
nanter byta plats till höger om mig,
kan jag vara än ett förvaringsrum,
en person, som alla afsky, klyfva
vågen, vara en tygsort, vara god
eller dålig, lärd eller enfaldig, diger
eller tunn, en lagterm, ett stängsel,
är jag i stall och på fartyg känd,
var jag en gång ett författaremärke.
h-g.
Rebus.
„/IOkm
Mosaik.
i 7j î
G~y LlI
_r □ i
Orden beteckna:
1) Skydd för solen, 2) Passar i spisen, 3) »Matpåse», 4) Järnvägs-
station i mellersta Sverige, 5) En sorts »dräkt», 6) Ekonomiskt obero-
ende, 7) Verktyg, 8) Torrslätt i Spanien, 9) Endast smulor.
Begynnelse- och slutbokstäfverna bilda namnen på tvänne svenska
städer. Moster Lisa.
Charad.
Om du ej mitt första gör,
Medan hälsan ännu varar,
Du mitt andra hafva bör :—
Lagen det förklarar —
Därför odla snällt mitt hela,
Så skall välstånd dig ej fela.
Lösningar.
Länkgåtan : Fransiskanerorden : frans-
Ran-aKs-siska-kan-Aue-Nero-ord-orden.
Ordspråksaritmogryfcn: Brandt barn skyr
eldon: 1) b, 2) öre, 3) ä, 41 Cno, 5) Cadiz,
6) sto, 7) B, 8) San, 9) Verdi, 10) stauiol,
11) husar, 12) Oka, 13) y, 14) fru, 16) Greta,
IG) Ulm, 17) d, 18) ref, 19) n.
Nöten: lekar, Emil, Kina, alar.
Gåtan: Ryktet.
Dubbelpalindromen i n:r 19: Samtal; Sam,
tal, mas, lat.
Fix.
Bland nu befintliga Cacaosorter BIIII XIUÎ H &J C
intages säkert förnämsta platsen af 11 U L fl VnLnU
C3r"ULl€ai3a.0^.^1J
vid 1897 års Konst- och Industriutställning
i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
