Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 21. 27 maj 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 167
Hvad åter angår mitt s. k. öfvergrepp attjala
i andras namn än mitt eget vill! ,jag upplysa, att
jag var bortrest under Ibsens Stockholmsbesök
och telegrafiskt blef anmodad att återkomma för
att ytala till Ibsen å de svenska kvinnornas vägnar».
Jag skulle icke åtagit mig det ömtåliga upp-
draget eller frångått min goda vana att uteslu-
tande föra min egen talan, ifall jag icke kort
förut haft anledning att yttra min uppfattning
af Ibsen och kvinnorna. Detta skedde dels då
jag bragte honom min personliga hyllning med
en uppsats i festskriften till hans födelsedag och
dels genom föredrag i Stockholm i de förenade
högskolornas förbund och Nya Idun. Jag måste
således antaga, att mina åsikter voro kända och
att man anmodat mig att tala, emedan man just
ville hylla Ibsen ur min synpunkt, d. v. s. som
danaren af ett nytt ideal för kvinnan, den per-
sonliga frigörelsens. Som jag ansåg det taktlöst
att i ett festtal inrycka reservationer gent emot
festföremålet, afhöll jag mig från frestelsen att
påpeka, att jag visste mig tala endast å de mest
■utvecklade svenska kvinnornas vägnar, och det
så mycket mera, som jag bland de på festen
närvarande damerna såg åtskilliga, om hvilka jag
anade, att de alls icke förstått Ibsen, hvilket de
också tydligt visat genom att nu uppträda som
protesterande, ty mitt tal var nästan punkt för
punkt bygdt på yttranden af Ibsen själf och detta
gör att damernas protest träffar icke blott fest-
talet utan — festföremålet.
Detta torde de protesterande damerna ha för-
bisett, lika väl som de glömt en annan omstän-
dighet, den att, när Ibsen efter ->Gengangere*
blef anklagad för att rifva ned alla gamla sed-
liga ideal, svarade han genom att låta doktor
Stockman anklagas som »folkefiende», emedan
han bevisat, att hans samhälles välstånd hvilade
på förgiftad grund. De erfarenheter han därunder
gjorde ledde honom till den stora upptäckten,
att den är den starkaste som står mest ensam.
För att gent emot de svenska kvinnorna söka
bringa mig i den ärofullaste af alla situationer
ha de protesterande damerna icke skytt att själfva
intaga en position, om hvilken de kunna få be-
sked i »En folkefiendei), 4:e akten, från och med
sid. 154 till och med sid. 157. För denna deras
offervillighet bringar jag dem min uppriktiga
tacksägelse.
Ellen Key.
- - - - - - j*- - - - - -
iUR.NOTISBOKBsf.Pli
Ml
Drottning Sofia bevistar i dag, på besök
hos fursten och furstinnan af Wied å Monrepos,
deras yngsta dotters, prinsessan Elisabeths kon-
firmation. Prinsessan är född 1883 i Neuwied.
Kronprinsessans afresa från Venedig
har uppskjutits på grund af att dåligt väder rå-
der norrut. I Venedig däremot är sommarväder.
Förbättringen i kronprinsessans hälsotillstånd
fortgår.
$
En ny kvinnlig filosofie doktor. Bland
dem som denna vår komma att mottaga den fi-
losofiska lagern vid Upsala universitet befinner
sig äfven en kvinnlig vetenskapsidkare, fil. lic.
Astrid Cleve. Fröken Oleve är dotter till kemie
professor P. T. Cleve och ägnar sig åt sin fa-
ders vetenskap. Född 1875 och sålunda endast
23-årig vid sin graduering, har hon mycket raskt
bedrifvit sina akademiska studier.
Endast en kvinna har förut i vårt land pro-
moverats till filosofie doktor, den kända histori-
ska skriftställarinnan Ellen Fries.
Idun skall i ett af sina närmaste nummer pre-
sentera den nya doktorn i bild och ord.
Kvinnlig medaljör. Fröken Selma Giöbel
har af k. m:t i anseende till hennes förtjänst-
fulla verksamhet för den svenska konstindustri-
ens ^höjande tilldelats medaljen i guld af femte
storleken med inskrift »Ulis quorum meruere
labores».
*
»Flickor och naturkunnighets. Kvinno-
klubben härstädes hade här om aftonen anord-
nat diskussion öfver frågan: »Hvilka fordringar
böra ställas på undervisningen i naturkunnighet
för flickor?» Diskussionen inleddes med eft fö-
redrag af fröken Emma Kruse, en norsk lärar-
inna från Bergen, som med statsstipendium nå-
gon tid vistats i Stockholm för att taga känne-
dom om naturkunnighetsundervisningen vid sven-
ska flickskolor (företrädesvis folkskolor). Fröken
Kruses varma och sakrika föredrag gaf anled-
ning till ett lifligt meningsutbyte isynnerhet mel-
lan de närvarande lärarinnorna; men äfven mån-
ga mödrar yttrade sig i den viktiga frågan, på
hvad sätt hälsoläran och kunskapen om männi-
skokroppens fysiologi bör meddelas flickorna för
att blifva dem till verklig nytta. Förutom ett
stort antal af Kvinnoklubbens medlemmar hade
flere inbjudna — lärarinnor, gymnaster och kvinn-
liga läkare — infunnit sig. Bland dem, som
deltogo i diskussionen, var äfven d:r Karolina
Widerström. Vi torde återkomma till en när-
mare redogörelse för det viktiga ämnet.
Fredrika Bremer-förbundets årsmöte
hölls i måndags å förbundets lokal. Af årsbe-
rättelsen framgick att förbundet under år 1897
utvecklat en liflig verksamhet. Medlemsantalet
utgjorde vid 1897 års slut 1,537, hvaraf 297 stän-
diga och 1,240 betalande. Sammanlagda belop-
pet af årslöner för genom byrån förmedlade
platser uppgår till omkring 46,000 kr. Hvad
sjukkassan beträffar har under året utbetalats
tjukhjälp till 50 personer med 2,685 kr. 75 öre
mot 2,712 kr. 75 öre i fjol. Samtliga fonders
belopp uppgick vid utgången af 1896 till 13,528
kr. 92 öre och fondernas förstärkning under året
utgör 1,273 kr. 86 öre. Stipendiater för år 1897
voro fröknarna Edith Åkerberg, med. kand. An-
na Ahlström, Thyra Jansson, Betty Eskilsson,
Elisabeth Lundvall, Selma Åström och Térèse
Malmström.
I tur att afgå ur förbundets styrelse voro fru
E. Ankarsvärd, fröken L. Dahlgren, riksantikva-
rien PI. Hildebrand, fröken G. Hjelmerus, fru
A. Montelius och fröken Sigrid Ulrich, hvilka
samtliga återvaldes, hvarjämte efter fröken E.
Fries, som anmält sin afgång ur styrelsen, val-
des fröken C. Wahrolin.
*
Kristliga föreningens af unga kvinnor
första världskonferens kommer att äga rum
i London den 14—18 juni. Inbjudning har ut-
gått till alla länder att deltaga genom ditsän-
dande af ombud, hvilka under konferensdagarne
åtnjuta gästfrihet hos Londons K. F. U. K. Äf-
ven från Sverige afresa delegerade såväl från
Stockholm som landsorten. Ur det program
för konferensen, som stått att läsa i engelska
föreningstidningar, finna vi att dagarna komma
att upptagas af möten, föredrag, diskussioner
från kl. 10 f. m. till 10 e. m. med undantag af
ett par timmar för måltider. Första aftonen är
mottagning hos viscountess Portman i Portman
House; andra aftonen firar Londons K. F. U. K.
sitt årsmöte; tredje aftonen är mottagning hos
lordmayorn och hans fru; sista dagen är an-
slagen till utfärder till tvänne landtgods i Lon-
dons närhet.
*-
TEATER WJooål AVUSIK.
Kungl. operan bjuder i elfte timmen på en ny-
het, nämligen Siegfrid Salomans 3-akts-opera »I
Bretagne», med text efter Scribe. Den skulle
som i går torsdag för första gången gå öfver
scenen. Vi återkomma alltså i nästa nummer
till densamma.
Hufvudpartierna utföras af fru Frödin-Lind-
berg, fröknarna Lindegrén och Edström, hrr Od-
mann, Forsell och Brag. Operan är iscensatt af
hr Söderman under hr Elmblads bortavaro.
Två afskedsrecetter. Dramatiska teatern, som
i dessa tider genomgår så kritiska öden, har där-
vid ock fått underkasta sig den vemodiga plik-
ten att med två afskedsrecetter för alltid skiljas
från tvänne af sina mest lysande kvinnliga pryd-
nader. I dag tar fru Ellen Hartmann som Ma-
dame Sans Gêne farväl af publiken, och nästa
onsdag uppträder fru Helga Hoving för sista gån-
gen på dessa tiljor, som bevittnat så många af
hennes triumfer. Pion kommer därvid att spela
Toinette i »Den inbillade sjuke» och 4:e akten
af »Vasantasena» samt dessutom föredraga någ-
ra af sina förtjusande danska sagou Vi åter-
komma till detta dubbla »stjärnfall» i nästa
nummer.
Vasateatern gaf i går torsdag för första gången
Max Halbes drama »Moder Jorden». Först nästa
vecka äro vi i tillfälle lämna ett närmare om-
nämnande.
–––- *––––
Ett landsmansmöte.
Skiss för Idun af H.
(Forts.)
» ej, skrifstil kan jag icke läsa. I engel-
7 V ska böcker och tidningar tar jag mig
hjälpligt fram, men ur de kråkfötter, mor
Brita, grannhustrun, hjälpt mor rita til), kan
jag omöjligt få fram något förståndigt. Men
en norsk matros stafvade ett par år senare
igenom dem, och när vi sista gången gingo
på Rio, hade vi en svensk kock, det erbarm-
ligaste kräk för resten, som trampat ett
däck, men läsa kunde han som en präst,
och jag höll honom ryggen fri, därför att
han till gengäld då och då skulle läsa bref-
vet för mig. Nog för jag tror», slöt han
fundersamt, »att han lade ut texten betyd-
ligt, ty sällan lät det lika från ena gån-
gen till den andrå.»
Jag stod fullkomligt stum af häpnad och
blef knappt öfverraskad mer, när han på
min fråga omsider, om han själf aldrig skrif-
vit eller låtit någon skrifva till modern,
svarade ett förläget nej. För honom själf
och hans kamrater hade för visso hans ord
endast återgifvit en tämligen alldaglig hän-
delse ur deras lif, men för mig öppnade
den blicken för nya förhållanden, så främ-
mande för mig, att det var, liksom jag
trädt in i en annan värld. Jag förstod icke,
hur han lättsinnigt kunnat öfvergifva hem
och land, än mindre kunde jag fatta, hur
han kunde låta åratal förgå i frivillig lands-
flykt, utan att ens göra ett fösök att med
ett ord, en rad återknyta de band, som
fästat honom därvid.
Ett ögonblick harmades jag på honom,
därför att han var en pliktförgäten son mot
sin mor och sitt land, men det förgick, när
jag tänkte på, hur han med rörande ömhet
bevarat moderns bref, och jag förstod att
han, som sedan barndomen drifvit kring på
all världens haf, ej fick mätas efter dens
uppfattning och mått, som hela sitt lif stått
under ett hägnande hems vård. Min tanke
stannade i stället uppfylld af medlidande hos
den stackars öfvergifna modern på det ens-
liga skäret utanför Sveriges kust. Hur
skulle hon ej, sedan mannen och tvänne
söner en natt »blifvit borta», med ängslig
ifver hafva vakat öfver den, som var kvar,
den minste. Helt visst förmanade och var-
nade hon honom för detta stora, fruktans-
värda haf, som bringat henne så mycken
sorg. Men i lockande toner sjöng det sin
sång för gossens öra, och han följde dess
maning och for. Hvilken ängslan för mo-
dern, när hon sökte honom rundt skäret,
när hon med honom i tankarna pejlade dju-
pen med sin blick. Omsider kom brefvet
från konsulatet; han hade rymt. Det var
det sista hon visste om honom, därpå följde
den långa, långa tystnaden, där växlande
hopp och fruktan omsider byttes i stilla
resignation. Låt vara, att det är en vanlig
lott för hustrurna och mödrarna till hafvets
arbetare; dock, modershjärtat glömmer icke
barnet, ej heller dör, innan hon fått full
visshet om motsatsen, hennes hopp om att
den bortavarande sonen kan vara vid lif.
Väggohyra, Mal och Bakterier utrotas af Aktiebolaget Désinfection.
i rum, fartyg o. bostäder, allt på stället — utan bortförande af möbler.
Rikstel. 34. — Kontor: 11 A. Vestra Trädgårdsg. 11 A.— Allm.Tel. 7494.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0171.html
