Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 3 juni 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1898
H
» 2
vs 3
v s
■5 b
p i
? ®
cl- a
H» U
*■©
P: ©
P o
pi •
P
H
SJ
P
m
«S
p°
H
Pi
*1
0
X
GO
GO
3
©
0
GO
a»
ti tm
p§
i.as
Kg*8,
O hdtt
K P P
J H®
M*
3 tS
s £S
t-.©
î°~"
’Mw
■ en“
5 “P
® 2.
2<«
°5B
fi B H
17«
hörde min egen stämma, märkte jag först,
hur tyst det blifvit ruudt omkring oss, och
jag tänkte på, hur sällsamt de svenska or-
den måtte hafva klingat inför den samling
män från alla jordens länder, som sutto
omkring oss.
Med armarna korslagda på bordet hade
Lars lyssnat med nedböjdt hufvud, och
utan att höja det bad han mig läsa bref-
vet ännu en gång. Åter ljödo de högtid-
liga inledningsorden ut öfver församlingen,
därpå brefvets skärande ångestrop, att sonen
för Guds barmhärtighets skull ej måtte
glömma sin gamla moder, som på hela jorden
hade ingen förutom honom och dag och
natt ville tänka och bedja för honom. Till
sist had hon honom, .att om han ej ville
vända tillbaka, dock någon gång skrifva
henne till, så att hon visste, om han lefde,
och hvar han då fanns. Ville han så upp-
gifva en adress, skulle hon fortast möjligt
söka sig öfver till ön till mor Brita, som
hjälpt henne med detta bref, och försöka
få ett nytt i stånd, för så vidt han eljes
brydde sig om att höra ett ord ifrån henne.
Efter en varm bön, att han måtte stå stark
i frestelserna och blifva bevarad från farlig-
het och allt ondt, hade hon själf med dar-
rande hand rispat sitt namn under brefvet.
När jag slutat läsa, reste Lars sig hastigt,
gick in i ett inre rum med papper, penna
och bläck, som han lade framför mig. Dels
efter hans diktamen, dels med ledning af
hans anvisningar skref jag därpå hans svar
till modern och hans löfte att snart komma
hem för att hälsa på henne. För att med-
följa brefvet som en liten hjälp åt modern
framtog han därpå ett par sedlar. Detta
vann i hög grad kamraternas gillande, och
litet hvar af dem började trefva efter sina
penningar för att också lämna ett bidrag,
men detta ville han på intet villkor tillåta
med den förklaring, åtföljd af en vädjande
blick på mig, att om det skulle vara mer,
kunde han själf godt lämna dubbla belop-
pet, då han ännu hade hela sin aflöning
liggande orörd i fickan. Jag tvekade icke
ett ögonblick att tillråda detta, viss om, att
modern behöfde det bättre än han själf, så
vida hon icke — en möjlighet, som jag an-
såg mig böra göra honom uppmärksam på
—■ redan var afliden.
Det hade den stackars gossen tydligen
förut ej kommit att tänka på, och det grep
honom djupt. Bifogande en adress, efter
hvilken han tid efter annan skulle efterhöra
bref från hemorten, förordnade han, att i
den händelse det ej för moderns räkning
skulle blifva användning för de sända pen-
ningarna, skulle dessa tilldelas någon behöf-
vande änka i hemtrakten. Därpå tog han
själf pennan och tillritade ett sorts bomärke
i brefvet. — Sedan det därefter blifvit veder-
börligen försegladt, bröto Lars och jag laget
och togo farväl af vårt sällskap, som med
bugningar och skrapningar följde oss till
dörren. Vi styrde våra steg till ett närbe-
läget postkontor, där brefvet inlämnades för
rekommendation, och därpå följde Lars mig
till närmaste omnibus. Med ett äkta svenskt
handslag skiljdes vi från hvarandra, önskan-
de hvarandra lycka och allt godt för den
framtid, vi hvar på sitt håll gingo att möta.
Medan omnibusen skramlade i väg, såg jag
honom en kort minut, medan han med det
tvärhuggna, linkrönta hufvudet, som först j
väckt min uppmärksamhet, obetäckt följde
vagnen med sin blick; sedan försvann han
ur min åsyn, och vi två, som likt drifvan-
de spån på hafvet ett ögonblick gungat sida
vid sida, fördes af skiljda strömmar på nytt
från hvarandra för att väl aldrig mera
mötas.
Hvad han blef af, hvart hans vägar ledde,
det vet jag icke. Om brefvet från den
stora världsstaden letade sig väg till det
ensliga skäret ’ på Sveriges kust, om det
bringade litet sol till en stackars öfvergif-
ven mor, eller om hennes ögon redan slu-.
tits, om våra stammande rader ej längre
behöfdes för att tälja för henne sonens
öden, utan om hon själf från ljusare rym-
der följde dem, — intet, intet vet jag
därom.
Ej heller anade väl den unge svensken,
som bjöd farväl med tack i ord och blick
för en smula intresse och sympati, som
mött honom, att för den, som långt från
hem och fränder gått sig trött bland främ-
lingar på storstadens allfarsvägar, var mö-
tet med landsmannen en händelse, en sol-‘
glimt, hvars minne kastade ljus öfver mån-
gen ensam stund.
–––––––*–––––––
Innehållsförteckning :
Två afgående konstnärinnor : Helga Hoving och Ellen
Hartmann; af S. S—n. (Med 2 civilporträttoch 18kostym-
porträtt.) — Reslust ; af Adi. — Kvinnofrågorna vid 1898
års riksdag. II. — Trefaldighetskvällen ; af Fanny Chrysan-
der. — »Mödrar emellan». XXIII. — Skaldernas kvinnor ;
små studier för Idun af Emil Linders. XIV : Daniel Fall-
ström. Slutord. — Ur notisboken. — Teater och musik.
— Ett landsmansmöte; skiss för Idun af H. (Forts, och
slut.) — Tidsfördrif.
TIDSFÖRDRIFT
lag
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Siffer-logogryf.
Se där en ung 8, 9, 10,
Som for ut och 4, 6, 8.
Hon käns vid namnet 10, 3, 4, 5, 9.
Och sft har hon, förstås, ett 1, 2, 3,
7, 5, 9.
Hennes gångare nämnes 9, 1,10, 6,8;
Han ställde ej till någon 8, 4, 9, 10.
Hon är född i 10, 9, 2,
Har vid hårfästet ett 3, 4, 7.
Hennes pappa är en man af 3, 7, 9
— Han gör affärer i 5, 2, 3, 4, 9 —
Hans »ögonsten» är en — 10, 3, 7, 4,
Som bar aptit som en 1, 9, 2.
Intill hennes hem ligger en 1, 6, 8
Samt 10, 9, 8, 6, 4
Och hela 4, 9, 8, 6, 7
Af 5738
Och likt andra hon 1, 3, 4, 10, 9, 5
Alla sorts snitt på 3, 7, 10, 9, 4.
Och godlynt är hon när intet 4, 6,
5, 9, 7.
Ibland är hon ute och 10, 6, 5, 9, 4.
Hjärtevännen hon svurit sin 6, 8,
Då han styrde för henne kälkens
10, 6, 8.
Och snart skall hon vara i hans 1,6,10,
vid hans 1, 3, 4,8
Stundom är hon rent fasligt af läng-
tan 5, 3, 7, 8;
Hon vill höra sin egen kisses 2, 9,
10,2, 9, 10
Och skallet af sin gårdvar så 5, 9, IQ.
Hennes goda vän heter 1, 6, 4, 5, 9
Och är en varelse så 4, 9, 7.
Som liten hon bössan laddade med
3, 4, 5, 9,
Numer hon den seden ej 1, 9, 7,
Ty nu hon 5, 7, 3, 8, 6, 4
Mot 1, 9, 7, 6 och 5, 2, 3, 8, 6, 7.
Mot 1, 9, 7, 6 och 5, 2, 3, 8, 6, 7.
Och hon talar med 1, 9, 4, 10,
Att ej kalla det 1, 9, 5,
Om de 10, 9, 7, 5, 6, 4
Af alla 9, 4, 5, 6, 7
Den lider, och hur 9, 7, 10
Och till och med utan 10, 9, 5
Han får gå, som sin lust icke 8, 3,
10, 5,
Men sin cour gör 2, 3, 10, 5
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10.
b-g.
Akrostikon.
k r a m a
r e t a s
f i ö t e
m e n a t
a n k 0 r
t ö s e n
s p i k a
8 t e a r i n
b t i c k a n d A
i g a m m a i t
Bokstäfverna i hvart ord för sig
omkastas, så att tio nya ord upp-
stå. Är rätta lösningen funnen, så
gifva de nya ordens begynnelsebok-
stäfver namnet på en stad i Sverige.
Fix.
Charad.
Mitt första är ett tillbehör
Till mänsklig civilisation.
Och gråa hår mitt andra gör
En höglärd åkerbrukspatron —
Hans plog, hans harf blir slö däraf—
Han vill det ha uppå sin graf,
Helst med en runeslinga grann,
Som skrytsamt tolkar, huru han
Med ära lifvet genomgått.
Mitt hela upphöjd plats har fått
Och kallar alla kyrktorn bror.
Här uti rök så mäkta stor
Dess litenhet sig sträcker upp
Och sotar kyrkans tupp.
Adota.
Triangeluppgift.
1
Medelpunkten i figuren represen-
teras af siffran 8. De nio triang-
larne representera följande ord:
1—2—3 = djur,
4—5—6 = del af människokrop-
pen,
5—7—7 = språklärare,
8—2—3 = fisk,
4—8—3 = träd,
8—4—6 = mansnamn,
6—7-8 = fågel,
7—5—8 = tilltalsord,
5—2—8 = födoämne.
Àro dessa ord rätt lösta, bilda
bokstäfverna vid sexkanten 4—6—
7—5—2—3—4 namnet på ett land
samt alla tio bokstäfverna tillsam-
mantagna, rätt ordnade, namnet på
en provins i Europa.
Moster Lisa.
Vokalförändringsgåtor.
N:r 1.
Med a.
Finnes, om du det begär,
I en fiskredskapsaffär.
Med e.
Sin fulländning har det fått,
Ty det genom eldsprof gått.
Med y.
Någonting att ha i hand
Och som dragés på ibland.
N:r 2.
Med a.
Mansnamn ej så vanligt just,
Gissa dock, om du har lust.
Med o.
Tjänare så rask och kvick,
Hvilar ej ett ögonblick.
Med ö.
Var förvissad jag det har,
När på gåtan du ger svar.
Moster Lisa.
Lösningar.
Logogryfen: Olga-—Ahl: gal, al, log, aga,
lag, Haga, hallo !
Charaden: Sparris.
Mosaiken : Östhammar—Marstrand : 1)
ögonskärm, 2) stekpanna, 3) tornister 4)
Hellefors, 5) andedräkt, 6) millionär, 7)
murbräcka, 8) Aragonien, 9) rifvebröd.
Bokstafsförändringsgåtan: Bo, boa, Boo,
Boy, oboe, Åbo, öbo, bod, bof, bog, boj,
bok, bot, bom, box, »Bo/» (pseud, för
Chailes Dickens).
Rebusen: Emil Zola.
STORA BRYGGERIETS PILSENERÖL! STORA BRYGGERIETS PILSENERÖL!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
