Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 22. 3 juni 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN
rum bland kvinnornas skalder kan man
omöjligt förneka Daniel Fallström; det bör
ju vara lätt för Iduns läsarinnor att döma
om min studie af hans kvinnogestalter och
min uppfattning af honom!
Slutord.
Ärade läsarinnor ! Kanske hafva mina
små studier varit alldeles för ytliga och
för korta; kanske hafva de varit mycket,
mycket för långa ! Därom må ni själfva
döma så gunstigt som möjligt!
Jag vill dock tro att de haft ett visst
berättigande, ty, tron mig, de sånger, hvilka
diktarna ägnat eder, kvinnor, hafva mer
eller mindre fäst sig i minnet hos edra
män, bröder och kärestar och på sitt vis
bidragit till deras uppfattning af eder.
Och ärade läsarinnor, månne ej I själfva
omedvetet format någon liten del af edra
väsenden efter den eller den, som lefvat i
edra diktares sånger? Jag tror det och
äfven därför har jag räknat på edra sym-
patier för — skaldernas kvinnor.
–––––––-*––– .—
iUR.NOTISBOKEV.fm
Elsa Eschelsson betackar sig. Docenten
Elsa Eschelsson, för hvilken Upsala juridiska
fakultet haft för afsikt att söka utverka förord-
nande att från den 1 juni tills vidare uppehålla
lediga professuren i civilrätt, har i skrifvelse till
fakulteten förklarat att hon, då förordnandet icke
tilldelats henne från början och då det onekligen
är önskvärdt att, om så är möjligt, ett förord-
nande tilldelas en och samma person för hela
den tid för hvilken det erfordras,hon icke nu
vill göra anspråk på att komma i åtnjutande af
den bättre rätt till detta förordnande, som från
materiell synpunkt kan tillkomma henne, om ock
därigenom den slutliga lösningen af docenten
Eschelssons formella behörighet framskjutits till
ett senare tillfälle.
*
Ibsen och kvinnofrågan. Norsk kvinno
saksförening höll förliden vecka en stor och en-
ligt alla beskrifningar mycket vacker fest för
Henrik Ibsen. Hufvudtalet från de norska kvin-
nornas sida hölls därvid af fröken Gina Krogh,
som med mycken stämning tackade Ibsen för
hvad han gjort för kvinnorna. I det svar, den
store skalden afgaf härpå, yttrade han bland
annat följande:
»Jag är icke medlem af kvinnosaksföreningen.
Allt hvad jag diktat har icke utgått från någon
medveten tendens. Jag har varit mera diktare,
mindre socialfilosof, än man i allmänhet tyckes
böjd att tro. Jag tackar för skålen, men måste
fransäga mig den äran att medvetet liafva verkat
för kvinnosaken. Jag är icke ens på det klara
med, hvad kvinnosaken egentligen är; för mig hg,r
den stått såsom en människosak. Och läser man
mina böcker, så skall man förstå det. —
För mig har det alltid stått såsom en uppgift
att lyfta landet och gifva folket en högre ställ-
ning. Under detta göra sig två faktorer gällan-
de : det gäller för mödrarna att genom långsamt
och ansträngande arbete väcka en medveten
känsla af kultur och disciplin. Detta måste skapas
hos människorna, innan man kan lyfta folket
vidare.
Det är kvinnorna, som skola lösa människo-
frågan. Såsom mödrar böra de det. Häri ligger
en stor uppgift för kvinnorna.»
Så tydligt har Ibsen knappast sagt ifrån någon
gång förr. Och under det att efterdyningarna
från Ibsenfesterna i Stockholm ännu gå här
hos oss, torde hans tal komma såsom ett trovär-
digt autentiskt inlägg.
katalog, som den välkända Stockholms-firman
John Sörman, magasin för engelska och franska
varor, nyligen utsändt. Det väl uppställda häftet
bjuder först på fullständiga tennisregler på
svenska och engelska språken, hvarefter följer
en prisförteckning öfver alla tänkbara moderna
artiklar för tennis, cykleridt och segling. För
alla vänner af frilufts- och idrottslif bjuder det
lilla häftet många vinkar och upplysningar af
värde.
––- –––––-
A.USIK.
TEATER flOCH
ffiälL
Kungi. operan uppförde, som redan blifvit
nämndt, i torsdags f. v. för första gången Sieg-
fried Salomans opera-comique »I Bretagne». Sä-
kerligen hade det dock för alla parter varit an-
genämast, om partituret till denna opera fått
ligga kvar i den åldrige kompositörens bordslåda.
Operan, hvilken beträffande såväl melodier som
instrumentering vimlar af banaliteter, ja, rena
konstigheter, verkar alltigenom gammalmodig,
trots kompositörens försök att här och där sia
in på en modernare kompositionsform, hvilka
försök dock alldeles1 misslyckats. Om någon
karaktäristik af de olika rollerna kan naturligt-
vis ej varda tal. Att de uppträdande, som nöd-
gats offra tid och krafter åt sina mer eller mindre
konstbesynnerliga partier, ej lyckades göra något
af dem, må vara dem förlåtet. De gjorde nog alla
sitt bästa. Huru direktionen emellertid kunnat
släppa fram en så omogen sångerska som fröken
E., i den kvinnliga hufvudrollen, kunna vi omöj-
ligen fatta. Denna synd kan dock måhända
lättare förlåtas än den vida större att någonsin
hafva tagit befattning med denna alltigenom un-
derhaltiga opera. Föreställningen, som bevistades
af en ganska talrik publik, hvilken satt däi
»undrande och spörjande», var i sin helhet rent
af pinsam. Operan är naturligtvis redan för all-
tid nedlagd.
— Kungl. operan afslutar i afton sm verksam-
het för denna säsong. När hon härnäst låter
ridån gå upp, sker detta i ett nytt konstens
tempel — den nya’ operabyggnaden vid Gustaf
Adolfs torg. Må det bli under lyckliga auspicier!
Vasateatern har nu afslutat sin säsong med
som vi redan nämnt — den unge tj»ske författa-
ren Max Halbes femaktsdrama »Moder jorden».
Det är ett i det hela underhållande och verk-
ningsfullt stycke, ehuruväl den mindre tillfreds-
ställande slutakten med sina allt för påtagliga
Ibsenska reminiscenser försvagar dess helhetsver-
kan. En ung man (Paul Warkentin), som en följd
af år i Berlin lefvat ett modernt jäktadt lif midt
i idébrytningarnas hvirfvel och vid sidan af en
själfmedveten hustru (Hella Bernhardy) i ett myc-
ket frigjordt »kamratäktenskap» som tidskrifts-
utgifvare förfäktat »kvinnosaken», återvänder vid
faderns död på besök till sitt gammaldags landt-
hem, där han på nytt möter sitt forna, nu nästan
o-lömda lif och sin första rena kärlek (Antoinette).
Så uppstår konflikten mellan det gamla — sym-
boliseradt i fädernetorfvan, »Moder jorden» —
och det nya, en konflikt, ur hvilken det äldre
och djupare rotade sist går af med segern.
Som Paul gaf hr Svennberg en i det hela tro-
värdig och till medkänsla stämmande bild af den
svage mannen, som så hårdt slites mellan sina
två naturer. Fru Håkansson betonade från bör-
jan starkt det själfmedvetna och egoistiska hos
Hella, så starkt att de drag af kvinnlig vekhet
och kärlekens offervillighet, som så småningom
framskymta äfven hos denna reflekterande ka-
raktär, nästan ha svårt att vinna tilltro. Fröken
Lundeqvist som Antoinette gaf ett nytt piof på
sin rika begåfning och sin förmåga att med enkla
medel uttrycka äkta känsla. I ett par mindre
roller presterade hrr Bror Olsson och Eliason äf-
ven ett par ypperligt karaktäriserade typer. Iscen-
sättningen var högst berömvärd och interiören
af den väldiga gamla herrgårdsdalen, i hvilken
fyra af styckets fem akter handla, ett verkligt
mästerstycke. Helt visst ägde »Moder jorden»
ännu godt spellif, när säsongens afslutning med
den sista maj föranledde dess tidiga nedläggande.
175
“Familjemeddelanden“.
Under rubriken »Familjemeddelanden* ha vi
anslagit en bestämd plats på andra sidan i vår an-
nonsbilaga för s. k. legala annonser och för dem fast-
ställt ett pris, som rätt mycket understiger vårt
annars beräknade annonspris, eller för födelse-,
förlofnings- och vigselannons hr. 1- 50
samt för dödsannons inom ram kr. 5: —
ett pris som måste betraktas som synnerligen mode-
rat, då hänsyn tages till vår upplagas ovanliga
storlek och den jämna och utbredda spridning till-
kännagifvandet därigenom erhåller.
iRedaktionen af Idun.
❖–––-
Ett landsmansmöte.
Skiss för Idun af H.
(Forts. o. slut.)
M
edan vi till en början under en viss
högtidlig tystnad rörde om i vårt
heta kaffe, kom det för mig, att vi nog
bildade en egendomlig grupp tillsammans,
sju väderbitna sjöbussar, som på sin första
fridag i hamn drucko kaffe på eit nyk-
terhetsvärdshus tillsammans med en åt-
minstone jämförelsevis ung svenska. Och
när jag såg den hjärtinnerliga förnöjelse,
hvarmed deras blickar öfverforo rummet och
anordningarna för öfrigt, måste jag, för att
förstå den, erinra mig, att troligen ingen
af dem på månadstal, kanske någon icke
ens någonsin, i det angenäma medvetandet
att själf vara prydlig och fin, njutit tillva-
ron i ett ■ hemtrefligt engelskt rum, där allt
var anordnadt för att den hemvändande,
hemlöse sjömannen skulle trifvas och
stanna.
Småningom löstes emellertid tungornas
band, och när dessa stora barn märkte, att
deras historier verkligen roade mig, utspann
sig nästan en täilan att berätta, och allt
märkvärdigare blefvo händelserna, allt efter
som den ena tog ordet från den andra. När
det egna förrådet ur minnets rika skattkam-
mare tog slut, lånade man från hörsägner,
hvilket ingalunda minskade det vidunder-
liga hos historierna. Visst är, att denna
underhållning på Blå Bandet hör till mina
roligaste minnen, och sällan torde ett sa ani-
meradt sällskap varit tillsammans där.
Efter en stund uppenbarade sig emeller-
tid pojken, som Lars sändt att hämta bref-
vet, och som han ärligt gjort sig förtjänt af
sin shilling, fick han den samt en half
extra därtill för att köpa sig en lapp att
sätta på sin trasiga tröja. Skämtet tystnade,
när Lars med rörande varsamhet började
veckla upp en blårutig näsduk af välkändt
slag och framtog det af ett par gamla pär-
mar skyddade brefvet, som han lämnade
mig. Inför helgden af det till annan per-
son ställda brefvet tvekade jag ett ögon-
blick, men började därpå leta mig fram ge-
nom svårlästa rader, som efter den kyrkliga
inledningsbönen : »I Guds, Faderns, Sonens
och den heliga Andes namn» buro fram ett
förtvifladt modershjärtas ängslan och sorg
för sin son.
När brefvet var slut och jag ej längre
En bok för säsongen kan man med skäl
kalla den elegant utstyrda och rikt illustrerade
Väggohyra, Mal och Bakterier
Utrotas af Aktiebolaget Désinfection.
i tum fartyg o. bostader, allt på stället - utan bortförande af möbler
Rikstel. 34. — Kontor: Il A. VestraTrädgårdsg. 11 A.— Allm.Tel. 7494,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0179.html
