Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 10 juni 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1898
J 78
rSfo y oXo t wo
O, vill du komma till den högsta sanning?
Var barnsligt from och slut dig till naturen,
Försök att stafva hennes blomsterbibel,
Dess första mening rörer tro och kärlek.
G. A. Adlersparre.
där hon på det hjärtligaste mottogs af en
svensk familj, genom hvilkens förmedling
hon snart erhöll plats som lärarinna vid
Limestone-seminariet. Där, liksom på en
annan plats, som hon senare antog, var
hennes tid strängt upptagen ; men hon fann
dock alltid tillfälle att ägna sig åt egna
studier. Energi, flit och uthållighet voro
städse utmärkande drag hos henne. Efter
ett par års vistelse i Amerika greps hon
af hemlängtan och beslöt sig för att an-
träda återresan. Som hon var ekonomiskt
oberoende, kunde hon tillfredsställa sitt be-
gär att se mera af världen, hvarför hon
under sin hemfärd tog en mängd omvägar,
dels i Amerika och dels i Europa. Med
sitt klara, skarpa förstånd förstod hon att
i sig upptaga allt det bästa, hon påträffade
under sina resor; genom sitt fina, intelli-
genta väsen och sin älskvärda personlighet
tillvann hon sig vänner, hvart hon kom,
och med tungt hjärta skildes hon ifrån
dem. Under sin långa vistelse utomlands
hade hon läst och sett åtskilligt samt ut-
vecklat sig mycket, i det hon nått en dju-
pare själfkännedom och betydligt vidgat sin
lifserfarenhet; hon hyste nu en innerlig ön-
skan att skaffa sig en verkningskrets, som
skulle skänka henne glädje och tillfreds-
ställelse. Hennes föräldrar hade under ti-
den flyttat till Stockholm, hvilket mycket
underlättade denna hennes sträfvan.
Kort efter sin hemkomst lärde hon känna
Fredrika Bremer och Sophie Leijonhufvud,
sedermera friherrinnan Adlersparre, i hvilken
hon fann den vän, som hon så länge läng-
tat efter. Vid denna tid framkallade det
på många håll mycken ovilja, att det fanns
kvinnor, som ville göra allt för att förbättra
kvinnans ställning, och i flere tidningar
blefvo de och deras sträfvanden häftigt an-
gripna. R. Olivecrona kände djupt det så-
rande i detta tillvägagående och skref där-
för en uppsats, som utkom i en då mycket
spridd tidning. Ingen, med undantag af
hennes mor, hade en aning om, hvem som
hade författat denna artikel, och först myc-
ket senare blef detta allmänt kändt. Emel-
lertid var denna förträffliga uppsats den
första anledningen till de båda vännernas
företag att tillsammans utgifva en tidskrift,
hvars syfte skulle vara att verka för nyss-
nämnda ändamål.
Men det dröjde ej länge, innan Rosalie
Roos — detta var fru Olivecronas flick-
namn — fann ett verksamhetsfält i sitt
eget hem. Hon gifte sig nämligen år 1857
med professorn i juridiska fakulteten i Up-
sala K. S. D. Olivecrona och åtog sig vår-
den om hans fyra barn i ett tidigare äk-
tenskap. Då prof. Olivecrona längre fram
utnämndes till justitieråd, flyttade familjen
till Stockholm, där den sedan bott. Med
honom, som åtnjuter stort anseende bland
de rättslärde i Europa, gjorde hon flere
gånger vidsträckta resor, och öfverallt fann
hon material, somJ kunde gagna hennes
sträfvan. Hon bevistade äfven tillsammans
med honom flere kongresser, t. ex. i Dublin
(1861), i Köpenhamn (1869), i Brüssel (1872),
i Stockholm (1874), Budapest (1876) och
Penitentiärkongressen i Stockholm (1878),
vid hvilket tillfälle en af fru Olivecrona
författad uppsats öfver Mary Carpenter upp-
lästes.
År 1859 utkom det första häftet af »Tid-
skrift för hemmet», den första i sitt slag
här i Sverige. Fru Olivecrona och fru
Adlersparre redigerade densamma, och un-
der två ■ år lyckades de bibehålla sin ano-
nymitet. Denna tidskrift, som utkommit
under en tidrymd af 27 år, har utan tvif-
vel mycket bidragit till att föra kvinnorö-
relsen in på en god och sund väg; men
många svårigheter hade man att bekämpa,
innan tidskriften lyckades förvärfva sig an-
seende. Fru Olivecrona, hvars hushåll hade
blifvit större och som till följd däraf var
mycket upptagen i sitt hem, kunde ej utan
fara för öfveransträngning fortsätta med
detta henne så kära arbete. Hon hade upp-
ställt för sig den lefnadsregel att alltid låta
familjen och hemmet intaga första platsen;
blott de korta fristundérna finge ägnas åt
annat arbete. »Charity begins at home» var
alltid ledtråden för hennes handlingar, och
den följde hon troget till d’et sista.
Efter ett nioårigt samarbete med fru Ad-
lersparre drog fru Olivecrona sig således till-
baka, ehuru hon kvarstod som medarbetare
i tidskriften ; flere af henne författade upp-
satser hafva förekommit i densamma, som
t. ex. »Om kvinnans religiösa uppfostran»,
»Kvinnan och välgörenheten», »Ett ord i
skolfrågan», »Kvinnan och sjukvården»,
»Om hushållsskolor», »Kvinnan som läkare»
m. fl. Dessutom har fru Olivecrona skrif-
vit flere uppsatser i äfven andra tidskrifter.
Genom den mängd statistiska uppgifter öf-
ver kvinnans arbete i Sverige, som hon
gjorde för väldsutställningarna i Wien och
Filadelfia, har hon lämnat ett ytterst viktigt
bidrag till litteraturen på detta område.
Hennes mångsidiga intresse gjorde sig äfven
gällande på flere andra områden och har
lämnat djupa spår efter sig såväl i Upsala
som framför allt här i Stockholm. I »För-
eningen för sinnesslöa barns vård» var hon
allt ifrån dennas stiftelse till det sista en
verksam medlem ; med samma ifver ägnade
hon sig åt de intressen, som omfattas af
»Sällskapet för arbetsflitens befrämjande»,
hvarjämte hon på ett mycket verksamt sätt
deltog i stiftandet och underhållet af ett
arbetshem för idioter.
Tillsammans med 11 andra fruntimmer
verkade hon med största intresse för an-
skaffandet af en försäljningslokal, där obe-
medlade kvinnor kunde inlämna sina arbe-
ten till försäljning. En sådan lokal öpp-
nades år 1890 under namn af »Bikupan»,
och det visade sig snart, att ett djupt kändt
behof härmed blifvit tillfredsställdt. Denna
försäljningslokal har ständigt blifvit utvid-
gad och åtnjuter stort anseende. Fru Olive-
crona var från första början af detta före-
tag ordförande i »Bikupans» styrelse, och
i denna egenskap åtog hon sig äfven den
högsta ledningen af exponerandet af de
svenska kvinnliga arbetena vid utställningen
i Wien 1873, vid hvilket tillfälle dessa ar-
beten för första gången voro systematiskt
representerade. År 1893 erhöll J?on äfven
i uppdrag att leda och ordna den svenska
kvinnans utställning på expositionen i Chi‘
cago, men sedan hon hjälpt att organisera
arbetet, och lyckats bilda en komité för detta
ändamål, drog hon sig tillbaka; vissa fa-
miljeförhållanden jämte hennes framskrid-
na ålder förmådde henne att taga detta
steg. Ännu hösten 1896 bevistade hon
den internationella Kvinnokongressen i Ber-
lin och tog med lifligt sinne del i alla dess
förhandlingar. Ända in i det sista följde
hon med glädje och vaket intresse hvarje
sträfvan på detta område; och mången, som
nu står sörjande vid hennes bår, skall med
varm tacksamhet minnas henne, som genom
sitt energiska ingripande, sitt varma hjärta
och sitt innerliga deltagande gjort så oänd-
ligt mycket godt.
Anna Lindhagen.
––––*––––
Kvinnofrågorna vid 1898
års riksdag.
II.
(Forts. o. slut.)
om bekant upprätthålles tjänstgöringen
inom postverket till stor del genom en
mängd e. o. postexpeditörer, hvilka under
många och långa år icke kunna få någon
förbättring i sin knappa ekonomiska existens,
enär antalet ordinarie befattningar är så
ytterst ringa i jämförelse med behofvet.
Dessa extra ordinarie befattningar uppe-
hållas, som vi veta, till stor del af kvin-
nor. I år förelåg vid riksdagen förslag att
råda bot på nämnda missförhållande genom
inrättande af flere ordinarie postexpeditörs-
befattningar. Detta afslogs visserligen nu
af riksdagen, men finansministern erkände
behofvet af en ändring och lofvade att nästa
riksdag framlägga förslag i ämnet. Märk-
ligt var, att vid frågans behandling fram-
kom från ett par prästerliga senatorer sam-
ma tal som domkapiteln fört i fråga om
lärarinnorna. De ville vara med om den
gärd af rättvisa, som låg i en förbätt-
ring af postexpeditörernas ställning, men
denna borde tillkomma endast de manliga
tjänstemännen, ty kvinnans inträngande på
dessa arbetsområden vore till skada för fa-
miljelifvet. Skola då dessa herrar aldrig
lära sig inse, att familjelifvet bäst gagnas
genom att bereda kvinnan själfständighet,
så i hemmen som i det offentliga lifvet, och
att familjelifvet af intet neddrages så myc-
ket, som då den unga kvinnan för sitt uppe-
hälle måste taga till godo första bästa äk-
tenskapskandidat, som anmäler sig? Och
om ingen man anmäler sig, hvad har fa-
miljelifvet då för gagn af att kvinnan vägras
begagna sig af de förmögenheter, som gif-
vits henne af samma försyn, till hvars vis-
het äfven männen måste lita? Det är att
hoppas, att då frågan nästa år återkommer,
regering och riksdag härutinnan skola visa
sig mera fördomsfria, än hänsynen till stel-
nade dogmer tillåter vördig prästerskapet.
En gammal fråga, nämligen om beredan-
de af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
