Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 17 juni 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
9 g
&
’A
P
ni p:
•S g
P
H
P
ct-
©
»
S’ U
8:*
S-O
y o
pi ?
o ..
sS
P g
ffl ns
“ SB
d ®
*r b
p
»
192 DUN 1898
P-
a»
<3
CD
ÇOo
GG
I-—1
SO
Cfç
SD
SS
S3
»2
»Måtta i allt, kära Fredrik. Det är skillnad
på att likna alla människor och att lägga an på
att vara olik dem. Får jag litet bröd, Eva.»
»Retas icke med Fredrik, Boj,» sade modern.
»Du vet att han alltid gör, hvad han bör, ändå
till slut. Till faster Charlotte, farbror Edvards
och moster Frida hade jag tänkt att ni skulle
gå i dag. » Hon nickade åt de bada förlofvade,
som just icke sågo vidare belåtna ut. »Sedan
skall jag under de närmaste dagarne taga Karin
med mig på en hel del visiter. Vi få försöka
att föra ut henne litet i världen, det kan du be-
höfva, barn!»
Karin visste icke, hvad hon skulle svara, utan
smålog samtyckande, men kände inom sig en
viss förskräckelse för alltsammans, h, om hon
vore hemma hos mamma igen !
»Hur mår kusin Ebba?» frågade doktorn.
»Jo, vet du,» svarade Eva,» hon blir värre och
värre för hvart år! Nu har hon egen atelier, går
bara på föreläsningar och predikar hvar gång
hon kommer hit.»
»Ja,» sade fru Verhoff, »nu börjar hon lägga
an på att bli orginell, och det finnes väl ingen-
ting så ofördelaktigt för en ung flicka som det.»
»Ung!» Boj gjorde en grimas. »Kära mamma,
hon är ju fyllda trettio år.»
»Man kan ej alltid vara tjugo, min bästa sy-
ster,» sade doktorn ironiskt.
»Nej, nu tror jag vi gå från bordet, mamma
lilla,» sade kanslirådet, som alltid röjde en viss
benägenhet att så fort som möjligt komma till
friden och ensamheten i sitt rum.
Kap. III.
Karin fick icke tid till någon hemlängtan un-
der de första veckorna i Stockholm, dagarne voro
alldeles för korta i stället. Fru Verhoff tog henne
med sig på en massa visiter hos släkt och vänner,
Fredrik visade henne muséerna och andra offent-
liga byggnader, omväxlande med långa promena-
der till stadens utkanter. Så voro de på teatern,
på ett par supéer och middagar, och Karin hann
icke att skrifva och skildra allt för mamma så
utförligt som hon ville.
pr
Men så började den föreläsningskurs Fredrik
skulle gå igenom; han blef upptagen hela för-
middagen och sömliga dagar äfven efter midda-
gen. Flickorna Verhoff fingo nu i uppdrag att
taga hand om Karin, men det dröjde ej länge,
förrän hon märkte att de ej hade mycken lust
eller tid till det, de voro så upptagna af sina vän-
ner, lektioner och nöjen. En dag frågade de, om
hon ville gå med dem pa isen. Ja, Ivarin var
genast hågad, tog sina skridskor och följde dem,
men de voro knappast nedkomna på Nybroviken,
förrän två för Karin obekanta herrar kommo fram-
åkande, hälsade på de båda"systrarna och förde
dem bort med sig i triumf. Karins glada lynne
sjönk genast, hon åkte ensam några hvarf kring
banan, men upptäckte snart, att de flesta andra
flickor hade sällskap. Hon blef nedstämd och
trött och satte sig på en bänk, medan hon vän-
tade på svägerskorna. Hon sökte förströ sig med
att se på folkvimlet, men tiden blef lång; det
är så svårt att ha tråkigt, när alla andra roa sig.
Slutligen fick Boj se henne, hon sade några ord
till sin kavaljer, och de åkte fram till Karin.
»Får jag presentera löjtnant Hollén. Vill du
icke åka med oss, Kajsa?»
Ja, Karin följde med dem, men kände alltför
väl att hon var tredje hjulet under kärran, och
den känslan förtog allt nöje. Hela eftermidda-
gen grubblade hon på, hvad hon skulle hitta på
för skäl för att slippa gå på isen en annan gång,
men hon blef icke vidare ombedd att följa
flickorna. De lämnade henne allt mera åt sig
själf, och en dag, då hon var ensam hemma,
kände hon sig så öfvergifven och hemsjuk, att
hon kastade sig ned i en soffa och brast i gråt.
Hon grät så häftigt, att hon ej märkte eller hörde
någonting, förrän en mild hand strök öfver hennes
hår, och en vänlig stämma frågade: »Kära lilla
barn, hvad är det?»
Karin såg upp, förgråten och förvirrad. Ebba
Verhoff stod bredvid henne.
»Förlåt mig, Karin, att jag tränger mig på dig
så ’här, men jungfrun sade att du var hemma,
och då gick jag bara på. Det har väl icke händt
något ledsamt?»
De båda flickorna hade träffat hvarandra flere
gånger, och Ebba hade alltid varit så A’änlig,
men Karin kände sig helt generad öfver att blifva
öfverraskad på detta sätt.
»Det har — inte händt — någon—gon—ting,»
stammade hon under snyftningar, — »jag — jag
bara längtade så efter mamma.»
»Stackars liten,» sade Ebba halfhögt. Sa satte
hon sig bredvid Karin i soffan och sökte trösta
och muntra upp henne, och snart var pratet i
full gång. , , .
»Men här sitter jag ju och glömmer alldeles
mitt ärende,» utbrast Ebba. »Jag gick hit upp
bara för att fråga dig om en sak.»
»Mig?» Karin såg helt förvirrad ut.
»Ja just dig,» sade Ebba leende. »Säg, skulle
du ha’ lust att sitta för mig ett par timmar om
dagen? Jag har fått en sadan hag att måla af
ditt hufvud.» ....
»Nog skulle jag ha lust,» sade Karin öfverra-
skad, »men snälla Ebba, nog kunde du väl få
en bättre modell än jag.»
»Det kan väl hända, men nu vill jag ha dig.
Då kommer du i morgon klockan tolf till mig i
ateliern. Men sätt nu pa dig hatt och kappa,
så ta vi oss en proménad tillsammans.»
Det blef mycket skämt vid middagsbordet, när
familjen Verhoff fick höra talas_ om Ebbas för-
slag, och doktorn fick en så missnöjd min att
Karin blef rädd att han ej skulle låta henne gå,
men det sade han då ingenting om, som väl var.
»Jo, du måtte riktigt ha fallit Ebba i smaken,»
sade Boj. »Oss har hon minnsann aldrig bedt
att få taga hufvudet af.» —
(Forts.)
Innehållsförteckning ;
Astrid Cleve ; af Mari Mihi. (Med porträtt.) — Kvinnans
sekel; af Lotten von Kræmer.. — I kvinnohänder; ett in-
lägg i fattigvårdsfrågan at Vitts Idæa. I. Medaljens från-
sidf. - Gästfrihet ; af E. E. - En lOO-åring; at Adelaide
Nackhoff. (Med porträtt af fru K. E. Ahlbom.) En fråga
för datren- af M—l. — Fran Iduns läsekrets; Sångarfärd;
af En svensk kvinna. — Kriget ; af Gid. Om blott — —; af h.
— ör notisboken. — Inga kraf; berättelse for Idun af
Agathe Lind. — Tidsfördrif.
TIDSFORDRIF
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Vårt ord ifrån franskan är taget,
men skrifvet på svenskarnes sätt;
ett o blott som å är utdraget,
charaden blef annars för lätt.
Mitt första är villkor för lifvet
och träffas därför öfver allt.
Mitt andra det följer så gifvet
med ungdom, den tid det är kallt.
Mitt tredje kan vägen dig synas,
när hemåt du sträfvar helt trött;
och näsan, så den borde brynas,
när motgång på vägen du mött.
Mitt hela till nordpolen hinner
kanhända i framtiden, när
melonformen dålig man finner
och flyga af fåglarne lär.
Apokop.
1—5: Embetslokal, så god
som mången annan,
där chefen ofta syns
med molm på pannan.
1—5: Ett papper, som ibland
du svårt klarerar,
när innehafvarns dräng
det presenterar.
1—4: En kappsäck, primitiv,
för den, som tycker
om lyx och bortskämts af
kulturens nycker.
1—3: Figur, hvarom man läst
i skolans salar,
men uti lifvets bråk
bra sällan talar.
1—2: Ett djur, som ger oss stek
och mycket mera,
hvars nytta barnet ren .
lär sig värdera.
Olle.
Vokalförändringsgåta.
Sök finna ett verb, som med a nog
kan äga
En likhet med hvila; med w kan
man säga
Det är synonymt med i ordning att
ställa ;
Med y gör man kläder samt barn
icke snälla;
Med o — det gör järn; och med e
icke gärna
Man plägar med hyran; med i för
sin tärna
Plär ynglingen namnet (med sitt) i
en stam.
Nu har mina verb du väl redan fått
fram!
Ghittel.
Triangel-palindrom.
Ifyllningsgåta.
X X
X X
X X
X X 1
X X
X X
— —
X X
X X
X
1 2
C
O
4 5
1 1 2 3 vi
2 2 6 2
3 3 2 1
4 4 1
5 5
1. Stad i Sverige. 2. Dito. 3. Fästning i Ryssland. 4. Stad i England.
5. Republik. 6. Stad i Danmark. 7. Stad i Spanien. 8. Stat i S. Ame-
rika 9. Stad i Österlandet. 10. Udde i N. Amerika. 11. Del af Söder-
manland. 12. Stad i Hessen. 13. Stad- i Nederländerna. 14. Stad i Eng-
land. 15. Konungarike. 16. Amt i Norge. 17. Fästning i s. Europa.
gib, lem, rike, sund, ral, amst, eigh, kö, cas, 1, s, val, ne, w, s, ve, chu,
tö, tar, cam, tro, sko, lo, t, pen, le, dt, näs, ce, s, der, ö, bri, n, m, m,
ha, n, d, 1, jem, zu, la, na, dar, n, r, bar, tre, and, sta, h, t, d, er, ran,
k, k, ro, g, m, n, n, da, tt, 1, ge, d, sta, je, e, e, n, d, _ru, sa, f.
Bokstäfverna i de med kors betecknade rutorna bilda namnen pa i
städer i Sverige. " ""
Orden (bakfram) beteckna:
1) Substantiv (plur.),
2) Verb,
3) Adjektiv,
4) Ö,
5) Konsonant.
Moster Lisa.
Orden (rättfram) beteckna:
1) Kvinnonamn,
2) Nordiska härskare,
3) Garfveriinventarier,
4) Pronomen,
5) Konsonant.
Rebus.
1 k ban
Fix.
Lösningar.
Logogryfen: Chrysantemum ; must, nyet,
nysa, stàre, hymen, Herman, hyra, rym-
ma, Tyra, useh, myra, runa, meta, mus,
trumman, hus, hamn, sur, Yrsa, styra, sy-
ron, myrten.
Charaden: Sal-ut.
Siffergåtan: Slädparti: Paris, päls, säd,
ridt, rät, pärla, ris, Disa, rädas, lat.
ILopfogningsgåtan: Goslar: X) Rrugg, 2)
3) Reuss, 4) Oxford, 5) Lugano, 6) Rangun.
Kvadratgåtan: Gnesta, nystan, esping,
slicka, tankar, Angara.
Patent. Ångrostadt Kaffe.
________ Spécialité: Finfina Javablandningar.
Genom öfverlägsen röstning och fin arom bäst - genom dryghet billigast,
AHm. Te! 6567. Holländska Kafferosteriets Nederlag, Sturep/an 6, Sthfm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
