Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 24 juni 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 IDU N 1898
Stjärnorna gömma sitt sken, när solen din lefnad förgyller ;
Dör hon i sorgernas natt, tindra de himmelska fram.
Karl Anders Kullberg.
nuens. Redan året därpå sattes hon i tillfälle
att aflägga ett mästerprof på duglighet. Det
var nämligen då, som den första stora vår-
festen å Skansen gick af stapeln. Och det
var fröken M., som i egenskap af doktorns
närmaste man ledde förberedelserna till och
anordningarna vid denna fest. I januari
började hon sin vandring till de damer, som
skulle anmodas att underteckna ett upprop
till allmänheten och åtaga sig att medverka.
Saken var ju alldeles ny, och mången ställde
sig skeptisk i fråga om planens utförbarhet.
För att vinna »de hundra fruarna» måste
fröken M. tillfråga minst dubbelt så många.
Den reda och noggrannhet, bestämdhet och
pålitlighet, det beundransvärda tålamod och
den förbindliga artighet, fröken M. vid detta
tillfälle ådagalade, voro — det var den all-
männa meningen.— höjda öfver allt be-
röm. Ett styft arbete och ett drygt an-
svar hvilade i de dagarne på henne. Myc-
ket, som under senare vårfester gått af sig
själft, fordrade då stor omtänksamhet och
ihärdigt arbete. Fröken M. var den »kloc-
karfar» som skulle allting bestyra, som alla
ropade på, vädjade till och vid förtretlig-
heter och missöden beklagade sig för. Jag
glömmer aldrig följande episod, som jag
bevittnade under en af festdagarne. I häl-
lande regn kommo fröken M. och under-
tecknad utan paraplyer springande förbi
ståndsraden för att söka skydd i Bleking-
stugan. Under vägen hejdades vi plötsligt
af ett nödrop från ett af stånden: »Fröken
Millrath, fröken Millrath!» Vi stannade na-
turligtvis tvärt och afvaktade i spänd för-
väntan ett viktigt meddelande. »Tror frö-
ken att det klarnar?» var den fråga, som
då ställdes till fröken M. Jag må säga, att
jag med ett visst intresse afvaktade svaret.
Utan att låta den minsta skugga glida öfver
sitt ansikte, utan en skiftning af otålighet
i rösten svarade hon på sitt vanliga älsk-
värda sätt: »Ja, det ska’ vi hoppas, fru
X.» Då förstod jag bättre än någonsin, hur
utomordentligt lämplig hon var att därute
vara de hundra fruarnas och de öfriga med-
verkande damernas factotum.
Det var den sjette vårfesten, som på »na-
tionaldagen» sistlidna sjette juni fick sin
högtidliga afslutning. Om också under de
senare åren en del af förarbetena löpt lättare
och jämnare än första gången, så ha festerna
å andra sidan antagit allt större dimensio-
ner; och fröken Millraths klara omdöme,
outtröttliga arbetsförmåga och osvikliga tåla-
mod ha nog sedermera tagits lika mycket
i anspråk som vid festen 1893. Det är t.
ex. ingen småsak att skaffa deltagare, kosty-
mer och hästar till ett historiskt tåg med
öfver 300 medverkande. Det gäller att ej
förlora kontenansen, i fall, såsom det i år
hände, kl. 1 samma dag festen börjar, åter-
bud lämnas om ett fyrtiotal hästar. Det gäl-
ler att genast sätta sig i gång för att skaffa
andra och att lyckas i detta företag. Det
gäller att vara den ledande och ordnande,
den allestädes närvarande.
Lägger man härtill alla de mindre fester,
folksöndagar o. d., som vid helger och an-
dra tillfällen anordnas på Skansen, så för-
står man, att fröken M. nästan året om
har ett sträfsamt arbete som festkommitte-
rad.
Fröken Millrath har, som redan blifvit
nämndt, åt sig anförtrodda öfverinseendet
af och vården om Skansens klädkammare.
Af de olika klädespersedlarna, hvilka redan
kunna räknas i tusental, äro en stor mängd
särdeles dyrbara, flere rent af oersättliga.
Det gäller att rädda såväl de hermelins-
brämade sammetsmantlarne som dalkarlar-
nes och »bussarnes» mera enkla utstyrsel
undan mått och mal och all annan farlig-
het. Jag kan i förtroende tala om, att en-
ligt doktorns egen försäkran, det, tack va-
re fröken M. och hennes medhjälparinnor,
råder en mönstergill ordning i Skansens
klädkammare. Och när doktorn är belåten,
kan man minsann vara säker på, att veder-
börande med heder sköta sitt uppdrag.
Han nöjer sig aldrig med halfmesyrer.
Till fröken Millraths åligganden hör dess-
utom att granska räkenskaperna -för serve-
ringen vid Bredablick, att inventera i alla
stugorna, att deltaga i uppställandet af pro-
gram, affischer, notiser, annonser m. m. d.
Det är klart, att de fosterländska upp-
gifter, som tillhöra Samfundet för Nordiska
museets främjande, i fröken Millrath äga
en varm anhängare. Bland dessa uppgifter
nämna vi här den, att undan förgängelsen
rädda vår allmoges rika skatter af sagor
och sånger, lekar och danser. Hvad de
båda senare slagen af minnen beträffar veta
vi, att inom hufvudstaden äfven Svenska
folkdansens vänner, liksom i Upsala Philocoros,
verka för samma mål. Det torde ej vara
mer än en mening om att under detta års
vårfest å Skansen Oktorpsgården med sina
folkdansare utgjorde den förnämsta drag-
ningskraften. Där rådde lif och rörelse, glädje
och lefnadslust mer än annorstädes. Och
»Oktorparna» voro i sanning värda all den
uppmärksamhet, som visades dem. Det för-
tjänar i detta sammanhang omtalas, att
fröken Millrath var en bland dem, som för
fem år sedan togo initiativet till nyss nämn-
da stockholmsförenings bildande. Alltifrån
början har hon varit en af dess verksam-
maste och skickligaste medlemmar. För
dem som bevistade Ibsenfesten å Hassel-
backen den 16 sistlidne april står säkerli-
gen hennes taktfasta och graciösa daldans
kvar i minnet som ett af glansnumren vid
detta tillfälle.
Fröken Millrath föddes å sina morföräl-
drars i Botkyrka socken belägna egendom
Riksten, där drottning Kristina hade ett af
sina många jaktslott. Föräldrarne voro löjt-
nanten vid Helsinge regemente Karl Gustaf
Millrath och dennes maka, Hanna Ceder-
strand. Fädernehemmet var egendomen Ra-
staborg å Ekerön. Men redan vid två års
ålder förlorade fröken Millrath sin far. Hen-
nes mor flyttade då till Stockholm, där hon
sedermera ingick nytt äktenskap med nuva-
rande sekreteraren i medicinalstyrelsen, A.
Holmberg, och fröken M. har sedan allt-
jämt haft sitt hem i Stockholm. Sin skol-
undervisning erhöll hon dels i Ahlinska sko-
lan, dels vid fröken Anna Sandströms läro-
verk. Efter slutad skolkurs genomgick hon
två »seminarieringar» i Lyceum för flickor.
Sina bokliga studier afslutade hon med en
kurs i dubbelt bokhålleri. Efter att en kort
tid ha arbetat hos bokförläggaren Hæggstrôm
erhöll hon, som nämndt, är 1892 anställ-
ning i egenskap af amanuens vid Skansen.
I vårt land finnas nog många unga kvin-
nor, hvilka med samma duglighet, plikt-
trohet och arbetsglädje som fröken Millrath
sköta ett dem anförtrodt värf; men för visso
äro de lätt räknade, som dessutom i sitt
väsen ådagalägga en sådan älskvärd an-
språkslöshet, en sådan genomgående flärd-
frihet som hon.
Topelius har en gång om Nordiska mu-
seet — och däri inbegripa vi med fullt skäl
Skansen — yttrat: »Detta museum är Sve-
riges bomärke, ristadt af folkets egen hand
under urkunderna af det förgångna och det
nuvarande, ända till de blanka bladen af
dagar, som komma skola.»
Måtte upphofsmannen till Nordiska mu-
seet och Skansen alltid vid sin sida äga
sådana plikttrogna och entusiastiska med-
hjälpare som fröken Millrath och hennes
kamrater ! Och måtte det framför allt rundt
om i Sveriges land växa upp en hurtig ung-
domsskara med kraft och vilja att värna
och hägna om detta Sveriges »bomärke»!
Om så sker, skall för visso det frö som
såtts
»spira vida ...
och mana sent och tida
med Sveriges egen röst.»
Då skola i tider som gå och tider som
komma uppfyllas de härliga siarorden:
Från fäder är det kommet,
Till söner skall det gå,
Så långt som unga hjärtan
Ännu i norden slå.
Gurli Linder.
–––- *–––-
Jvlidsoirmausåij
a
^t, ut ifrån staden,
där sten ju blott växer
i byggnadskomplexer
som människohåg!
<Lill landet, till landet,
till skogen och ängen
och landtliga svängen
och källornas våg!
Öch tankarne flykte,
och högt stige sången!
fyll rikligen fången
med blomster och blad!
J3ind rosor bland löfven,
att midsommarkransen
kring stången i glansen
blir glindrande glad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
